ARN 1998-1118

Sedan en charterresa strax före avresan ställts in p.g.a. att flygplanet belagts med flygförbud har researrangören ansetts skyldig att ersätta en resenär (betala skadestånd) med ett belopp motsvarande skillnaden mellan priset på charterresan och det pris resenären betalat för en ersättningsresa med reguljärflyg (täckningsköp). Tillämpning av 13 och 14 §§ paketreselagen.

A köpte i september 1997 en resa till Indien med avresa i februari 1998. Fem dagar före avresan meddelade researrangören att resan ställts in på grund av att det kontrakterade flygbolaget inte kunde genomföra sina flygningar. Med mycket kort varsel fick A köpa en ersättningsresa med reguljärflyg till en betydligt högre kostnad. A yrkade skadestånd med 6 480 kr, motsvarande skillnaden mellan priset på den ursprungliga resan och ersättningsresan.

Researrangören bestred yrkandet och invände att en researrangör inte kan hållas ansvarig för att ett av arrangören kontrakterat flygbolag får ett flygplan belagt med flygförbud.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Ärendet skall bedömas enligt lagen (1992:1672) om paketresor. När en arrangör ställer in en resa har resenärerna enligt 13 § denna lag rätt till en annan paketresa som är av likvärdig eller högre kvalitet, om arrangören kan erbjuda detta. Avstår resenären från sin rätt till ersättningsresa, eller kan en sådan resa inte erbjudas, har resenären rätt att få tillbaka vad han har betalat enligt avtalet. Enligt 14 § har resenären rätt till skadestånd vid inställd resa, om det är skäligt. Rätt till skadestånd föreligger dock inte, om arrangören visar att resan inte har kunnat genomföras på grund av ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror det på någon som arrangören har anlitat att resan har ställts in är arrangören fri från skadeståndsansvar endast om också den som han har anlitat skulle vara fri.

Av utredningen i ärendet framgår att resenärerna köpt en resa till Indien av researrangören. Researrangören hade kontrakterat ett flygbolag för transporten. Av Luftfarstsinspektionens yttrande i ärendet framgår att flygbolaget fått ett av sina flygplan belagt med flygförbud av Luftfartsinspektionen på grund av ofullständig teknisk dokumentation. A:s resa till Indien ställdes därefter in.

Vidare framgår att researrangören erbjudit resenärerna en ersättningsresa till Thailand eller Sri Lanka men att de avböjt, då de inte ansett alternativen likvärdiga med den inställda resan. Rätten till skadestånd enligt 14 § bortfaller inte ifall resenärerna tackar nej till en erbjuden alternativ resa.

Researrangören har anfört att de inte kan hållas ansvariga för att det av dem kontrakterade flygbolaget fått sina flygplan belagda med flygförbud. Därvid är att beakta att researrangören för att undgå skadeståndsansvar måste visa att hindret legat utanför såväl researrangörens som det anlitade flygbolagets kontroll. Detta innebär exempelvis att researrangören måste bevisa att den omständigheten att flygbolagets flygplan belades med flygförbud låg utanför flygbolagets kontroll. Nämnden finner att det måste anses ligga innanför ett flygbolags kontroll att den tekniska dokumentationen är så fullständig att man erhåller erforderliga

tillstånd från Luftfartsverket. Researrangören är således skyldig att utge skadestånd, om det är skäligt.

Researrangören har betalat tillbaka pengarna för resan till Indien. A har yrkat skadestånd för mellanskillnaden mellan kostnaden för den ursprungliga resan och kostnaden vid det täckningsköp av en annan likvärdig resa som gjorts. Den resa resenärerna bokat genom researrangören var en charterresa medan resenärerna gjorde ett täckningsköp av flygbiljetter med reguljärflyg. Nämnden anser inte att skillnaden mellan charter och reguljärt flyg i detta fall är så stor att det skulle vara oskäligt med köp av biljetter med reguljärt flyg, om det är det enda som finns att tillgå. Vid en samlad bedömning finner nämnden således att det yrkade skadeståndet för mellanskillnaden är skäligt. A:s yrkande skall därför bifallas.