ARN 1998-4758
Rasistiska trakasserier under vistelse på Kuba - fråga om researrangörens ansvar (9 och 16 §§ paketreselagen).
Rasistiska trakasserier under vistelse på Kuba – fråga om researrangörens ansvar ( 9 och 16 §§ paketreselagen ). Avgörande 1999-03-31; 1998-4758
R och hans sambo reste på en tre veckor lång semesterresa till Kuba. Under vistelsen på Kuba blev paret utsatta för särbehandling och trakasserier. Problemet visade sig bestå i att R är vit och hans sambo mörkhyad. Både när de bodde på det av researrangören anlitade hotellet och när de var på rundresa fick de ta emot diverse förolämpningar som enbart hade sin grund i rasism. R och hans sambo har aldrig tidigare känt sig så förnedrade som de gjorde under denna resa. R yrkade skadestånd med 20 000 kr.
Researrangören bestred yrkandet. Så snart R kontaktade arrangören på resmålet och berättade om att de blivit ovänligt bemötta av hotellpersonalen, fick de hjälp av arrangörens personal och därefter förbättrades situationen. Det som inträffade under parets rundresa i landet hade man dock ingen möjlighet att påverka.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Nämnden finner till en början att det saknas anledning att ifrågasätta att R och hans sambo av rasistiska skäl blivit utsatta för särbehandling och/eller trakasserier såväl av lokalbefolkningen under rundresa på Kuba som av personalen på det av researrangören anlitade hotellet.
Vad först gäller de allmänna förhållandena på Kuba konstaterar nämnden att det måste anses allmänt känt att de allmänna förhållandena i en del länder, även såvitt avser för oss grundläggande mänskliga rättigheter, kan avvika från vad som i Sverige och andra demokratiska stater anses självklart. Det måste emellertid i stor utsträckning ankomma på resenären själv att ta reda på om förhållandena i ett land är sådana att han önskar resa dit. Endast i undantagsfall, som t.ex. om det utvecklats en direkt farlig situation i ett land, kan det anses föreligga skyldighet för en arrangör att avråda resenärer från ett visst resmål på grund av allmänna förhållanden där. En annan bedömning skulle för övrigt kunna leda till att många länder med annorlunda samhälls- och rättsordning än vår egen inte skulle kunna tas med i reseutbudet, något som knappast skulle kunna ses som en önskvärd utveckling. Ersättning kan därför inte utgå på grund av de trakasserier R och hans sambo utsatts för under rundresan på Kuba.
Rättsläget är i viss mån annorlunda när det gäller personalens uppträdande på det hotell som resebyrån anlitade. En researrangör svarar i princip även för fel som begås av underarrangörer och en resenär kan därför vara berättigad till prisavdrag eller skadestånd på grund av fel begångna av t.ex. personal på av researrangören anlitat hotell. Researrangören har således ett s.k. kontrollansvar även för hotelledning och hotellpersonal. Arrangören är i sådana fall fri från skadeståndsansvar endast om också den som arrangören anlitat skulle vara fri från ansvar.
Det är här inte fråga om fel i researrangemangen som sådana, t.ex. brister i inkvarteringen, och det är inte heller visat att arrangören varit medveten om eller haft anledning att anta att hotellpersonalen skulle bete sig kränkande. Prisavdrag kan därför inte kan komma ifråga. Däremot kan den omständigheten att hotellpersonalen gör sig skyldig till brottsligt eller vårdslöst agerande leda till skadeståndskyldighet. Skadeståndsskyldigheten förutsätter således i princip att hotellpersonalen kan hållas ansvarig. Det kan med visst fog hävdas att så inte skulle vara fallet här eftersom det, såvitt är känt för nämnden, knappast är möjligt att få skadestånd på grund av rasdiskriminering enligt kubansk rätt. Nämnden finner emellertid att anlitad personals överträdelse av en grundläggande mänsklig rättighet, som principen att ingen får
diskrimineras på grund av sin ras, i sig bör kunna föranleda skadeståndsansvar. Researrangören har ju möjlighet att avstå från att använda sig av hotell där hotelledningen inte hindrar sin personal från att diskriminera gäster på grund av deras ras eller annat. Skadeståndsskyldighet bör emellertid inte kunna komma ifråga om arrangören så snart han uppmärksammas på problemet vidtar erforderliga åtgärder.
I förevarande fall har arrangören, så snart dess representant uppmärksammats på hotellpersonalens beteende, talat med hotelledningen och därigenom åstadkommit en markant förändring i beteendet. Vad som därefter sägs ha förekommit torde i vart fall delvis kunna vara fråga om språkproblem eller beteende som inte behöver ha rasistisk bakgrund. I vart fall har inte gjorts gällande att arrangören uppmärksammats på att problemen kvarstod. Nämnden finner därför att det inte föreligger tillräckliga skäl att bifalla R:s yrkande.
----------
Två ledamöter var skiljaktiga och anförde:
Det framgår av ärendet att R och hans sambo utsatts för rasistiska trakasserier under sin vistelse på Kuba. Paret bodde på hotell C i tre veckor. Trots att klagomål framförts till arrangören och hotelledningen har vissa trakasserier fortsatt. Av 16 § paketreselagen framgår att resenären har rätt till prisavdrag och skadestånd om t.ex. inkvarteringen inte håller vad som utlovats. I arrangörens förpliktelser ligger bl. a. ett kontinuerligt ansvar för att tjänsterna håller den kvalitet som resenären har rätt att förvänta sig. Arrangören har enligt 9 § paketreselagen dessutom ansvar för sådana prestationer som skall fullgöras av någon annan. Det är ostridigt att resenärerna utsatts för trakasserier på bl. a. det hotell man bokat genom arrangören.
Av vad som framgår ovan finner vi att ett skäligt prisavdrag med 1 000 kr per person bör utgå då resenärerna, på det av arrangören kontrakterade hotellet, bemötts kränkande.