ARN 1998-6760

Fråga om paketreselagen omfattat en eskaderbilresa. Även fråga om researrangörs ansvar enligt 9 och 16 §§ paketreselagen (s.k. kontrollansvar).

Fråga om paketreselagen omfattat en eskaderbilresa. Även fråga om researrangörs ansvar enligt 9 och 16 §§ paketreselagen (s.k. kontrollansvar). Avgörande 1999-06-15; 1998-6760

B deltog i september 1998 i en eskaderresa med bil till bl. a. Ryssland. Resan arrangerades av en bilklubb. Inför resan kontaktade B klubben och fick besked om att bevakning av bilarna vid uppehåll skulle ske genom parkering i garage eller på inhägnat område. När sällskapet anlände till sin första anhalt, S:t Petersburg, visade det sig att de garageplatser som hotellet utlovat var upptagna. Bilarna parkerades därför tills vidare på en oinhägnad plats utanför hotellet, vars personal uppgav att man hade uppsikt över parkeringsplatsen. Inom en halvtimme blev B:s bil, en Volvo 854 GLT, årsmodell 1993, stulen. B yrkade hos nämnden att bilklubben skulle ersätta honom med 11 000 US dollar, motsvarande bilens värde.

Bilklubben bestred skadeståndsyrkandet. Klubben anförde inledningsvis att klubben är en ideell förening, att eskaderresan var ett ”engångsinitiativ”, att var och en av deltagarna själv stod för samtliga kostnader och att paketreselagen därför inte var tillämplig. Bilklubben gjorde vidare gällande att klubben inte åtagit sig att svara för bevakningen av bilarna samt att någon vårdslöshet inte legat klubben eller någon klubben haft principalansvar för till last. Dessutom anförde klubben att B accepterat att parkera bilen på det oinhägnade området samt att någon adekvat kausalitet inte förelegat mellan beslutet att parkera bilen utomhus och den inträffade stölden. Slutligen anfördes att om nämnden skulle finna att bilklubben var att anse som researrangör i paketreselagens mening, felet i den avtalade tjänsten – dvs. utebliven garageplats – berott på ett hinder utanför klubbens kontroll.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Nämnden tar först ställning till om lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen) är tillämplig eller inte.

Bilklubben har gjort gällande dels att klubben inte är att betrakta som arrangör i paketreselagens mening, dels att det aktuella arrangemanget inte är av sådan art att det omfattas av lagen.

Enligt 3 § paketreselagen avses med arrangör den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor. Något krav på att paketreseverksamheten skall bedrivas yrkesmässigt uppställs inte. I lagens förarbeten uttalas tvärtemot att det skulle vara materiellt olämpligt att utesluta paketresor som organiseras av icke professionella arrangörer, eftersom riskerna för resenärerna många gånger kan vara särskilt stora i dessa fall (prop. 1992/93:95 s. 25). Att paketreseverksamhet inte utgör bilklubbens huvudsakliga verksamhet utgör således i sig inget hinder mot lagens tillämpning. Inte heller utgör det förhållandet att bilklubben är en ideell förening och inte bedriver någon vinstgivande verksamhet något sådant hinder.

När det gäller frågan om hur ofta paketresor skall anordnas för att paketreselagen skall bli tillämplig, framgår av propositionen att den som anordnar resor återkommande – även om detta sker endast en eller ett par gånger per år – och som dessutom marknadsför och säljer resorna, bör anses vara arrangör i lagens mening (prop. 1992/93:95 s. 67). Bilklubben har gjort gällande att det aktuella arrangemanget var ett ”engångsinitiativ”. Mot detta har B invänt att han i en tidskrift funnit annonser från åren 1996 och 1997 som visar att bilklubben

vid återkommande tillfällen under dessa år organiserat och sålt resor. Till styrkande av detta har han givit in fyra annonser som avser resor som tillhandahållits av bilklubben och som inkluderat transport, inkvartering och guidning.

För att paketreselagen skall vara tillämplig krävs dessutom enligt 2 § att arrangemanget i fråga har utformats innan avtal träffats samt att det består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster i kombination med någon annan turisttjänst. En ytterligare förutsättning är att arrangemanget varar mer än 24 timmar samt säljs eller marknadsförs till ett gemensamt pris.

Av den i ärendet ingivna marknadsföringen av den eskaderbilresa B deltog i framgår att i priset, 3 800 kr, ingick färja, fem hotellnätter, ledare, guidning och en del entréavgifter. Marknadsföringen av de resor som salufördes år 1996 och 1997 var utformad på liknande sätt.

Nämnden finner att det av de ovan redovisade omständigheterna i ärendet framgår både att bilklubben är att anse som arrangör i den mening som avses i paketreselagen och att det i ärendet aktuella arrangemanget är av sådan art att det omfattas av paketreselagen. Paketreselagen skall därför tillämpas vid bedömningen av ansvarsfrågan.

Enligt 9 § paketreselagen ansvarar arrangören gentemot resenären för vad denne har rätt att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.

B yrkar i ärendet skadestånd på grund av att hans bil stulits under resans andra dag, den 8 september 1998 klockan 21.30, till följd av att bevakad parkeringsplats inte tillhandahållits.

Det är i ärendet ostridigt att B inför avresan på förfrågan per fax fick besked från bilklubben om att bilarna under resan, mot en mindre avgift, skulle parkeras i garage eller på inhägnat område. Nämnden finner att den som lämnade uppgiften haft en sådan ställning att han kunnat binda bilklubben i dess egenskap av researrangör och att uppgiften därför utgjort avtalsinnehåll.

Enligt 16 § paketreselagen har resenären i ett fall som detta rätt till skadestånd, om arrangören inte visar att felet beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören fri från skadeståndsansvar endast om också den som han har anlitat skulle vara fri från ansvar vid motsvarande bedömning, s.k. kontrollansvar.

I ärendet har framkommit att bilklubben i förväg hade reserverat garageplats på de hotell där övernattning var bokad. När sällskapet anlände till hotellet i S:t Petersburg var garaget emellertid fullt. Det har vidare framkommit att hotellet anvisade en parkeringplats som i praktiken var obevakad och att man från hotellets sida därför skäligen borde ha kunnat förvänta sig att en bilstöld skulle kunna inträffa.

Nämnden finner att bilklubben, som anlitat hotellet i S:t Petersburg, inte visat att sådana omständigheter föreligger som befriar klubben från ansvar enligt bestämmelserna i 16 § paketreselagen.

Nämnden finner således att bilklubben bör ersätta B för den skada han åsamkats. Mot det yrkade beloppet, 11 000 US dollar, har klubben inte invänt. Föreningen bör därför betala motvärdet av detta belopp i svenska kronor till B.