ARN 1999-0989

En researrangör har ansetts skadeståndsskyldig gentemot en resenär som skadats av en nedfallande kokosnöt (9 och 16 §§ paketreselagen).

En researrangör har ansetts skadeståndsskyldig gentemot en resenär som skadats av en nedfallande kokosnöt ( 9 och 16 §§ paketreselagen ). Avgörande 1999-06-15; 1999-0989

P deltog i en paketresa till Phuket. När hon en eftermiddag satt vid hotellets pool, föll en kokosnöt ned och träffade henne i huvudet. Hon undersöktes av två sjuksköterskor och en läkare som var gäster på hotellet. P ordinerades vila. Vid varje kroppsansträngning gjorde det ont i huvudet. Semestern förstördes helt under några dagar, bl. a. på grund av den oro och rädsla som P kände. Kokosnöten vägde 1,4 kg. P gjorde gällande att hotellet borde ha varnat för nedfallande kokosnötter eller ha rensat palmerna från kokosnötter innan turisterna anlände. Hon yrkade hos nämnden ersättning av researrangören, bolaget T, för psykiskt lidande och för sveda och värk med 10 000 kr.

Researrangören bestred yrkandet och invände att händelsen låg helt utanför bolagets kontroll och ansvar.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt 9 § lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen) ansvarar arrangören gentemot resenären för vad denne har rätt att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.

P har gjort gällande att bolaget T i egenskap av researrangör är skadeståndsskyldigt gentemot henne med anledning av att hon skadats i huvudet av en nedfallande kokosnöt när hon låg och solade vid hotellets pool. Bolaget T har bestritt yrkandet och invänt att händelsen ligger utanför bolagets kontroll.

Nämnden har i ärendet först att ta ställning till huruvida den inträffade händelsen är av sådan art att den kan anses utgöra ett fel i den avtalade tjänsten.

Av förarbetena till paketreselagen framgår att fel inte bara föreligger när arrangören bryter mot en uttrycklig bestämmelse i reseavtalet. Arrangörens förpliktelser omfattar också ett ansvar för att tjänsterna innehåller den kvalitet som resenären har rätt att förvänta sig (prop. 1992/93:95 s. 92). Enligt propositionen föreligger fel i de avtalade tjänsterna t.ex. om en chaufför som arrangören anlitat vållar en trafikolycka.

Nämnden, som haft tillgång till fotografier tagna på platsen, konstaterar att den palm från vilken kokosnöten föll växte vid kanten av poolen där hotellet placerat solstolar till gästernas förfogande. Nämnden anser att resenärerna haft rätt att förvänta sig att poolområdet var säkert på det sättet att risk för nedfallande kokoksnötter inte förelåg. Eftersom detta ändå har inträffat finner nämnden att den avtalade tjänsten är felaktig i den mening som avses i paketreselagen.

Av 16 § paketreselagen framgår att en resenär i ett sådant fall har rätt till skadestånd, om arrangören inte visar att felet beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören fri från skadeståndsansvar endast om också den som han har anlitat skulle vara fri från ansvar vid motsvarande bedömning, s.k. kontrollansvar.

Det har inte i ärendet framkommit något som tyder på att hotellet inte hade kunnat undvika det inträffade. Tvärtemot borde det ha varit möjligt för hotellet att plocka ner de kokosnötter som växte i palmerna invid poolen och även att varna hotellgästerna för risken för nedfallande kokosnötter genom anslag eller på annat sätt.

Nämnden finner att researrangören, som anlitat hotellet, inte visat att sådana omständigheter föreligger som befriar bolaget från ansvar enligt bestämmelserna i 16 § paketreselagen.

P yrkar skadestånd för psykiskt lidande och för sveda och värk, dvs. ideellt skadestånd. Enligt svensk rätt kan ersättning för ideell skada utgå till den som lidit personskada.

Nämnden finner således att P är berättigad till skadestånd av researrangören, bolaget T.

Nämnden anser att det saknas anledning att ifrågasätta de beskrivna skadornas omfattning. När det gäller skadeståndets storlek, finner nämnden att detta skäligen kan bestämmas till 4 000 kr.