ARN 1999-2281

Köp av omyndig var ogiltigt, eftersom förmyndaren inte samtyckt till köpet.

Köp av omyndig var ogiltigt, eftersom förmyndaren inte samtyckt till köpet. Avgörande 1999-11-02; 1999-2281

I december 1998 köpte 14-årige J en Playstation med tillbehör, som kostade 1 800 kr. Han betalade 1 000 kr vid köpet, vilka han förtjänat genom att dela ut reklam. Resterande 800 kr skulle han betala i efterhand. Efter köpet tog J med sig spelet hem till en kamrat som packade upp det. Några dagar senare tog J hem det till sig. Eftersom det inte var förpackat i någon kartong reflekterade hans mor inte över det utan trodde att han hade lånat spelet av en kamrat. Några dagar före jul fick han pengar i julklapp och födelsedagspengar, med vilka han betalade den resterande kostnaden för spelet.

Strax efter jul hittade J:s far ett kvitto och J erkände att han hade köpt spelet. Säljaren medgav inte hävning eftersom kartongen saknades men erbjöd sig att sälja spelet begagnat. Det gick J och hans familj inte med på. Det har inte vid något tillfälle diskuterats hur gammal J var eller om han hade tillåtelse av föräldrarna att köpa spelet. J:s mor har därefter anmält ärendet till nämnden och yrkat hävning av köpet på den grunden att det gällde köp av en minderårig.

Säljaren har bestritt yrkandet under åberopande av att J:s mor godkänt köpet. Han var vid köpet medveten om risken för att föräldrarna kunde bli missnöjda med affären. Han gjorde emellertid den bedömningen, att om föräldrarna ville återlämna spelet så skulle det inte vålla honom så stora förluster. Fem dagar efter köpet betalades resterande 800 kr av J. Efter cirka 20 dagar kom en vän till J, som varit med vid köpet. Han berättade att J:s mor skulle komma att återlämna spelet, eftersom det blivit bråk, mellan henne och J. Enligt vännen hade mamman varit med när J och vännen kom hem med spelet efter köpet. Eftersom det då hade gått så lång tid utan att någon hade hört av sig trodde dock säljaren att köpet godkänts. När J:s far kom tillbaka ändrade säljaren inte sin uppfattning om att köpet var avslutat.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken är den som är under 18 år omyndig och får inte, med undantag som nu inte är aktuella, själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser. – Med samtycke av förmyndaren, ursprungligt eller i efterhand, kan den omyndige dock företa bindande rättshandlingar.

I praxis har emellertid inte alltid krävts ett verkligt, uttryckligt, samtycke från förmyndarens sida. Det har räckt att förmyndaren har gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det ser ut som om han eller hon haft tillåtelse. (Se till det sagda NJA II 1924 s. 317, Walin, Föräldrabalken och Internationell föräldrarätt, 5 uppl. 1996, s. 316, SOU 1988:40 s. 127 ff med där refererade avgöranden av nämnden samt hovrättsfallet RH 1988:82.)

Av handlingarna i ärendet framgår följande. J – som vid tillfället var 14 år – köpte ett dataspel av företaget för 1 800 kr. Han betalade 1 000 kr kontant med pengar som han hade tjänat ihop genom att dela ut reklam. Resterande 800 kr betalade han med pengar som han fått i present. – Det var först då modern fick se ett kvitto på köpet, som hon kom underfund med vad som inträffat. – Hon är J:s förmyndare.

Modern har inte vare sig i förväg eller i efterhand samtyckt till det ifrågavarande köpet. Hon har heller inte agerat på något sätt som givit säljaren rätt att utgå från att J haft hennes tillåtelse därtill.

Vid angivna förhållanden är köpet ogiltigt. Vardera parten skall då, enligt 9 kap 7 § föräldrabalken, återbära vad han mottagit eller utgivit.

Moderns yrkande skall således bifallas.