SOU 1988:40

Föräldrar som förmyndare

Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen (Ju 1977 :08) om barnens rätt i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och godman- skap. År 1984 fördes denna del av utredningens uppgifter över till en särskild utredare. Med entledigande av den tidigare utredaren förordna- des justitierådet Staffan Magnusson i december 1985 till ny utredare. Till sekreterare åt utredningen förordnades hovrättsassessorn Krister Thelin. Utredningen har antagit namnet förmynderskapsutredningen.

Sedan utredningen genom tilläggsdirektiv i december 1985 fått i upp- drag att med förtur undersöka möjligheterna att avskaffa institutet omyndigförklaring, redovisade utredningen resultatet av sina övervä- ganden i delbetänkandet (SOU 1986:50) God man och förvaltare. I be- tänkandet föreslogs bl. a. att omyndigförklaringsinstitutet skulle upphä- vas och ersättas av ett system med förvaltarskap. Frågorna behandlas f. n. av riksdagen på grundval av två propositioner i ämnet (prop. 1987/ 88:32 och 124).

I en andra etapp har utredningen behandlat de internationellträttsliga frågor som rör förmynderskap. Resultatet av det arbetet redovisades i betänkandet (SOU l987:73) Internationella förmynderskapsfrågor. En proposition i ämnet har nyligen lagts fram (prop. 1988/ 89:14).

En tredje etapp i utredningsarbetet har ägnats åt frågor som gäller förvaltningen av egendom som tillhör en underårig eller den som har god man eller förvaltare. Vidare har utredningen behandlat överförmyndar- nas och tingsrätternas verksamhet på förmynderskapsområdet. Utred- ningens överväganden i denna del presenteras i det betänkande som nu läggs fram.

I arbetet med betänkandet har som sakkunnig deltagit försäkrings- rättsrådet Anna-Karin Lundin. Som experter har medverkat chefsjuris- ten Olov Lydén, Svenska Sparbanksföreningen, bankjuristen Margareta Helldén, Svenska Handelsbanken, hovrättsassessorn Sten Pålsson, utri- kesdepartementet, samt kanslichefen Eric Sehlin, överförmyndarnämn- den i Stockholm.

Pålsson och Sehlin har avgett ett särskilt yttrande i fråga om tillsynen över överförmyndarnas verksamhet. Yttrandet har tagits in i en bilaga till betänkandet.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en fjärde och sista etapp se över adoptionsbestämmelserna enligt tilläggsdirektiv i november 1987.

Stockholm i november 1988

Staffan Magnusson

Krister Thelin

5. Vissa förhållanden beträffande överförmyndarna 6 Närmare om underärigas rättshandlingsförmåga 6.1 Avgöranden i allmänna reklamationsnämnden

6.2 Ett rättsfall från Svea hovrätt .

6.3 Skrivelsen från Sveriges köpmannaförbund 6.4 Kompletterande synpunkter från Sveriges köpmannaför-

bund . . . . . . 6.5 Synpunkter från konsumentverket .

7 Huvuddrageni utländsk rätt . 7.1 Norden. . . . 7.1.1 Danmark . 7.1.2 Finland 7.1.3 Norge . 7.2 Utom Norden . . 7.21 Föräldrar—förmyndare . . 7.22 Föräldrars förmögenhetsförvaltning . 7..23 Förmyndare . . . 7. 2. 4 Sammanfattande synpunkter

8 Utredningens allmänna överväganden . 8.1 Utgångspunkter för en reform

8.2 Föräldraförvaltning 8.2.1 Allmänt . 8. 2. 2 Huvuddragen 1 ett nytt förvaltningssystem . 8.3 Förvaltning av förordnade förmyndare, gode män och för- valtare . . . .

8.4 Särskild förvaltning .

8.5 Vård av rätt i dödsbo m. m. . . .

8.6. Underårigas rättshandlingsförmåga 8.7 Vårdnad och förmynderskap. 8.7.1 Allmänt . 8.7. 2 En uppdelning av vårdnad och förmynderskap m.m. 8.7 3 Vissa processuella bestämmelser

8.8 Tillsyn m.m. . . . . . 8.8.1 Överförmyndarorganisationen m.m. . . 8.8.2 Tillsynen över överförmyndarnas verksamhet . 8.8.3 Överflyttande av ärenden från domstol till överför-

myndare . . . . . . . 8. 9 Arvode till förmyndare, gode män och förvaltare. 8.10 Ikraftträdande och kostnader m. m.

9 Specialmotivering 9.1 Förslag till andnngar 1 FB 9.2 Ändringar' 1 andra författningar.

123

127 127 130 131

132 133

135 135 135 138 142 145 145 147 148 152

153 153 155 155 161

167 169 170 171 175 175 176 177 178 179 183

186 188 190

193 193 281

Bilaga Särskilt yttrande av experterna Sten Pålsson och Eric Sehlin . 287

Sammanfattning

Utredningen har i ett tidigare betänkande (SOU l986:50) föreslagit att omyndigförklaringsinstitutet skall avskaffas och att det i stället skall in— föras en möjlighet att förordna förvaltare för den som är ur stånd att själv sköta sin egendom och som inte kan klara sig med en god man. Betän- kandet har föranlett propositioner i ämnet till riksdagen. Avsikten är att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1989.

I det betänkande som nu läggs fram diskuterar utredningen vilka reg- ler som bör gälla för förvaltningen av egendom som tillhör en underårig eller den som har god man eller förvaltare. Den centrala frågan är vad som skall gälla för föräldrar som har hand om sina barns egendom.

F. n. finns det utförliga regler om hur barns och andras medel skall förvaltas. Reglerna är inte bara detaljerade utan också svårtolkade och svåröverskådliga. Till stor del speglar de en äldre tids syn på ekonomiska förhållanden.

De nuvarande reglerna gör inte någon skillnad mellan fall då det är föräldrarna som förvaltar den underåriges egendom och då det är en särskilt förordnad förmyndare som har hand om förvaltningen. Bestäm- melserna om förmyndare gäller i stort sett också för gode män och förval- tare.

Såväl föräldrars som andra ställföreträdares förvaltning står under tillsyn av överförmyndarna. Det är också överförmyndarna som i stor utsträckning bestämmer hur de förvaltade tillgångarna skall användas och placeras. Principen är att pengar som inte behövs för den enskildes uppehälle och som inte heller placeras i aktier e. (1. skall sättas in på spärrad räkning i bank. Pengarna får sedan inte tas ut utan överförmyn- darens tillstånd. Och när det gäller aktier och andra värdehandlingar är principen att de skall förvaras och förvaltas av bank.

Enligt nuvarande regler har föräldrar och andra ställföreträdare också en långtgående redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren. Bl. a. måste de i princip varje år avlämna en årsräkning med en redogö- relse för sin förvaltning.

Utgångspunkten för utredningens resonemang är att det även i fort- sättningen behövs regler som skapar garantier för att underårigas och andras medel så långt möjligt bevaras och lämnar en skälig avkastning. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om det behövs en så ingripande

reglering som den nuvarande för att detta syfte skall tillgodoses. Särskilt gäller detta när ett barns tillgångar förvaltas av föräldrarna.

Enligt utredningens mening finns det skäl att ändra reglerna på så sätt att föräldrar får större bestämmanderätt än f. 11. Även i fråga om föräld- rar bör dock ett visst mått av samhällskontroll finnas kvar. Trots att de allra flesta föräldrar säkerligen är inställda på att handla utifrån sina barns bästa, kan de sakna de erfarenheter och kunskaper som behövs för att sköta en förmögenhetsförvaltning, åtminstone om tillgångarna är mera omfattande. Man kan inte heller bortse från att en del föräldrar kan vilja använda sina barns tillgångar på ett otillbörligt sätt.

Vill man införa lättnader i de nuvarande förvaltningsreglerna för för- äldrarnas del och samtidigt behålla en viss samhällskontroll, bör man enligt utredningens mening ha olika regler beroende på hur barnet har fått egendomen. Det är framför allt när det gäller egendom som ett barn har fått i gåva som det finns anledning att ge föräldrarna en större be- stämmanderätt. Den som står i begrepp att ge en gåva till ett barn avgör själv vid vilken tidpunkt gåvan skall överlämnas och kan då bl. a. ta hänsyn till barnets aktuella förhållanden. Givaren kan avstå från att ge gåvan, om det fmns risk för att den skall slösas bort.

Gåvor till barn kommer inte minst från föräldrarna själva. Det är då fråga om medel som kan sägas befmna sig inom familjen både före och efter gåvotillfället, och det måste, anser utredningen, te sig svårförståe- ligt för många föräldrar att en ingående samhällskontroll slår till så snart gåvan är fullbordad. '

Situationen är annorlunda när ett barn får egendom genom arv eller testamente eller som förmånstagare till försäkring. Detta inträffar fram— för allt när någon av föräldrarna avlider. Barnet kan då många gånger ha ett speciellt behov av pengar. I varje fall kan deti en sådan situation vara särskilt angeläget att pengarna kommer till nytta för barnet och att det som blir över, sedan de löpande behoven har tillgodosetts, inte slösas bort.

Det måste också beaktas att en förälder som kvarstår som ensam för- myndare efter ett dödsfall kan befinna sig i en utsatt situation och behöva det stöd som en överförmyndartillsyn innebär.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår utredningen att föräld- rarna själva, utan inblandning av överförmyndaren, skall få förvalta egendom som ett barn har fått i gåva. Vill föräldrarna placera gåvomedlen i värdehandlingar, skall de själva få välja vilka värdepapper som skall förvärvas. Värdepapper som barnet har fått i gåva eller som har inköpts för gåvomedel behöver inte deponeras i bank, utan föräldrarna får själva sköta förvaltningen. Sätts gåvomedlen in på bank, får föräldrarna fritt ta ut dem. Vidare behöver de inte lämna någon redovisning till överförmyn- daren.

Den som ger en gåva till en underårig bör emellertid ha möjlighet att åstadkomma en kontroll av hur gåvan förvaltas. Om givaren sålunda är osäker på om föräldrarna kommer att förvalta gåvomedlen på ett till- fredsställande sätt, skall han eller hon enligt utredningens förslag kunna

bestämma att medlen skall stå under överförmyndarkontroll. Det bety- der bl. a. att föräldrarna i princip blir skyldiga att inhämta överförmyn- darens samtycke till hur medlen placeras.

Överförmyndaren skall också själv kunna ingripa i det enskilda fallet, om det kommer fram att föräldrarna missbrukar sin ställning eller att gåvomedlen annars är i fara. Överförmyndaren skall då kunna besluta exempelvis att vissa typer av värdepapper bara får förvärvas med över- förmyndarens samtycke, att kontanter skall sättas in på spärrad bankräk- ning och att värdepapper skall förvaras och förvaltas av bank.

Även i övrigt föreslår utredningen vissa begränsningar i föräldrarnas fria förvaltningsrätt beträffande gåvomedel. Sålunda skall dispositioner som rör fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom, t. ex. arren- de, hyra, tomträtt eller bostadsrätt, så gott som alltid kräva överförmyn- darens samtycke.

Vad som nu har sagts om gåvomedel skall enligt utredningens förslag också gälla beträffande vissa andra typer av egendom som har tillfallit en underårig, t. ex. barnpensioner och andra socialförsäkringsförmåner samt ersättningar från privata sjuk- eller olycksfallsförsäkringar. Även tillgångar av dessa slag skall alltså föräldrarna i princip fritt få förvalta.

Strängare regler skall gälla i fråga om egendom som en underårig har fått genom arv eller testamente eller som förmånstagare till försäkring med anledning av dödsfall. Beträffande dessa slag av egendom behålls i stor utsträckning nuvarande regler. I fråga om pengar innebär det att, om pengarna inte behövs för den underåriges löpande behov och inte heller placeras i värdehandlingar e. cl., de i princip skall sättas in på spärrad bankräkning. Och när det gäller värdepapper krävs liksom i dag sam- tycke från överförmyndaren, om föräldrarna vill förvärva annat än vissa slag av säkra värdehandlingar. Föräldrarna skall vidare även i fortsätt- ningen vara redovisningsskyldiga gentemot överförmyndaren beträffan- de egendom som den underårige har fått genom arv etc.

Även när det gäller värdepapper som ett barn har fått genom arv och därmed likställda förvärv slopas emellertid tvånget att deponera värde- handlingarna i bank. Vidare får överförmyndaren möjlighet att i det enskilda fallet ge dispens från lagens regler, såväl när det är fråga om den egentliga förvaltningen som redovisningsskyldigheten.

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall enligt utred— ningens förslag vara underkastade i stort sett samma regler om placering och redovisning m. m. som föräldrar som har hand om egendom som har tillfallit en underårig genom arv, testamente eller försäkring. Även här skall dock överförmyndaren kunna besluta om lättnader.

F. n. skall det fmnas en överförmyndare i varje kommun. Kommuner- na kan emellertid besluta att det i stället för överförmyndare skall inrät- tas en överförmyndarnämnd med minst tre ledamöter. Denna möjlighet att inrätta nämnd har utnyttjats i cirka hälften av landets kommuner.

Utredningen har vid sina överväganden utgått från att den nuvarande ordningen med kommunalt huvudmannaskap för överförmyndarna skall behållas. Utredningen betonar emellertid vikten av att man till över-

förmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd utser personer med tillräcklig erfarenhet och kompetens. Vidare pekar utredningen på de fördelar det innebär att inrätta nämnd. Bl. a. kan då kraven på sakkun- skap fördelas mellan ledamöterna.

För att överförmyndarorganisationen skall bli effektiv krävs det goda kansliresurser. Utredningen diskuterar hur man på den punkten skall kunna uppnå förbättringar. Bl. a. pekas på fördelarna med att flera kom— muner samarbetar på kansliplanet. Utredningen föreslår också utvidga- de möjligheter att delegera beslutsfattandet i frågor av mindre betydelse till kommunala tjänstemän.

Tingsrätterna är f. n. dels tillsynsorgan, dels besvärsinstanser i förhål- lande till överförmyndarna. Här föreslår utredningen en renodling, så att tillsynen överflyttas till länsstyrelserna, medan tingsrätterna behåller sin funktion som besvärsinstans. Tingsrätterna skall vidare som första in- stans pröva frågor om förordnande och entledigande av förmyndare samt anordnande och upphörande av godmanskap och förvaltarskap m. m.

Bland de förslag som utredningen i övrigt lägger fram kan nämnas vissa ändringar i reglerna om vårdnad om barn. Syftet är att få till stånd en klarare uppdelning mellan vårdnads- och förmynderskapsbegreppen.

Utredningen går också in på frågan om underårigas rättshandlingsför- måga. Här föreslås en jämkning av lagtexten, så att det klargörs att rätts- handlingar som den underårige företar utan erforderligt samtycke och som faller utanför området för den underåriges egen behörighet inte blir bindande för honom eller henne.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Utredningen understryker vikten av att information och utbildning sker före ikraftträ— dandet.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en sista etapp se över vissa adoptionsfrågor.

Författningsförslag

]. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken” dels att 10 kap. 12 &, 11 kap. 27 5, 17 kap., 19 kap. 17 & och 20 kap. 59 skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 kap. 28 5 skall betecknas 11 kap. 27 &, dels att nuvarande 19 kap. 18 5 skall betecknas 19 kap. 17 å, dels att den nya 19 kap. 17 5 skall ha följande lydelse, delsatt 1 kap. 4 5, 2 kap. 7 ($, 3 kap. 5 5, 4 kap. 10 ä, 6 kap. 2, 3, 7—10, 17 och 21 55, 7 kap. 2 5, 9 kap. ], 4och 5 55, 10 kap. 4—9, 11, 13 och 18 55, 11 kap. 2, 8, 10, 13 — 16, 22 och 25—26 55, 12— 16 kap., 19 kap. 5, 9 och 14 55, 20 kap., 3—4, 6 och 8 55, 21 kap. 8 & samt rubrikerna till 12— 16 kap. skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 10 a—c 545, av följande lydelse

Föreslagen lydelse 1 kap. 4 &

Nuvarande lydelse

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av social- nämnden och av modern eller sär- skilt förordnad förmyndare för barnet. Harbarnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. So- cialnämnden får lämna sitt god- kännande endast om det kan anta- gas att mannen är fader till barnet.

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av social- nämnden och av modern eller sär- skilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Står barnet inte under någons vårdnad, skall erkännan- det istället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse. Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

” I fråga om de paragra- fer som i prop. 1987/ 88:124 föreslås bli änd- rade återges paragrafer- na i den lydelse som fö- reslagits där.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 7 & Socialnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderska- pet, om det

1. visar sig omöjligt att få erfor- derliga upplysningar för bedöm- ning av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol,

3. föreligger samtycke av mo- dem eller särskilt förordnad för- myndare enligt 4 kap. 5 ftill adop- tion av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anled- ning till antagande att fortsatt ut- redning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta mo- dem för påfrestningar som innebä- ra fara för hennes psykiska hälsa.

1. visar sig omöjligt att få erfor- derliga upplysningar för bedöm- ning av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol,

3. föreligger samtycke av mo- dem eller förmyndare enligt 4 kap. 5a &" till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anled- ning till antagande att fortsatt ut- redning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta mo— dem för påfrestningar som inne- bärfara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskapsut- redning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

3 kap. 5 & Talan om fastställande av faderskap väckes av barnet.

1 fall som avses i 2 kap. 1 éföres barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden om bar- net, får hon alltid föra barnets ta— lan, även om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare all- tid föras av särskilt förordnadför- myndare för barnet.

Ifall som avses 12 kap. [ åföres barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden om bar- net, får hon alltid föra barnets ta- lan, även om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare all- tid föras av särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet.

4 kap. 10 5 I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys- ningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars sam- tycke till adoptionen ej erfordras, skall ändock höras, om det kan

Fader eller moder, vars sam- tycke till adoptionen ej erfordras, skall ändock höras, om det kan

Nuvarande lydelse

ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adop- terat andre makens barn, var och en av makarna. Finns särskild för- myndare vars samtycke ej erford- ras, skall även han höras.

Föreslagen lydelse

ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adop- terat andre makens barn, var och en av makarna. Finns särskilt för- ordnad vårdnadshavare, vars sam- tycke ej erfordras, skall även han eller hon höras.

6kap.25

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vård- naden åt en eller två särskilt för- ordnade förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessför- innan ingår äktenskap.

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vård— naden åt en eller två särskilt för- ordnade vårdnadshavare. Vårdna- den om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessför- innan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets person- liga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 5 blir tillgodo- sedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständig- heter samt skall bevaka att barnet får tillfredställande försörjning och

utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9— 16 kap.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9— 15 kap.

6kap.35

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid- punkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en el- ler två särskilt förordnade/örmyn- dare.

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid- punkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en el- ler två särskilt förordnade vård- nadshavare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensam- ma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 é. Skall barnet även efter domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 7 5 Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräld- rarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Bris- ter också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 $$.

Står barnet under endast en för- älders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra för— äldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 j.

Står barnet under båda föräld- rarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Bris- ter också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Står barnet under endast en för- älders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra för- äldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskill- nad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 &.

6kap.85

Har ett barn stadigvarande vår- dats och fostrats i annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot bar- net eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade förmyndare ut- öva vårdnaden om barnet.

Har ett barn stadigvarande vår- dats och fostrats i annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot bar- net eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshava- re utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på

talan av socialnämnden.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap.9å

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av so- cialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 39.

Är båda föräldrarna döda. ut- övas vårdnaden av barnets förrn yn— dare.

6 kap.

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade för- myndare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten be- sluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vård- naden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam. Dör båda föräldrar- na, skall rätten på anmälan av soci- alnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdna- den åt en eller två särskilt förordna- de vårdnadshavare.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av so- cialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshava- re.

10 &

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade vård— nadshavare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn- den.

6kap.10aå

Skall vårdnadshavare förordnas särskilt, utses någon som år lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som år un- derårig får inte förordnas till vård- nadshavare.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Två vårdnadshavare kan utses att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller har tillsammans under äktenskaps- liknande förhållanden.

För syskon skall samma vård- nadshavare utses, om inte särskilda skäl talar mot det.

Skall vårdnadshavare förordnas efter föräldrarnas död och har för- åldrarna eller en av dem gett till känna vem de önskar till vårdnads- havare, skall denna person förord- nas, om det inte är olämpligt.

6kap.10bå

En särskilt förordnad vårdnads- havare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget.

Har barnet två särskilt förordna- de vårdnadshavare och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden åt en av dem ef- ter vad som är bäst för barnet. Råt- ten kan också i mål om äktenskaps- skillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

6kap. IOCå

En särskilt förordnad vårdnads- havare skall entledigas, om han el- ler hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller för- summelse eller av någon annan or- sak inte långre är lämplig som vård- nadshavare.

Har barnet två särskilt förord- nande vårdnadshavare oeh entledi- gas eller avlider den ene. skall rät- ten anförtro vårdnaden åt den an—

Nu varande lydelse

6 kap.

Frågor om vårdnad eller um- gänge tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hem- vist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskaps- mål. Om det inte finns någon be- hörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4—8 och 10 55 samt frågor om um— gänge som avses i 15 & handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vård— nad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansökan.

Föreslagen lydelse

dre ensam. Om båda vårdnadsha- varna entledigas eller avlider, skall rätten utse en eller två andra perso- ner att vara särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efter ansökan av socialnämnden.

17 &

Frågor om vårdnad eller um- gänge tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol enligt vad som nu har sagts, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4— 6, 8 och 10 55 samt 10 b åandra stycket liksom frågor om umgänge som avses i 159” handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Detsamma gållerfrågor om entledigande av vårdnadshava- re enligt 7 eller 10 c 9". Står barnet under vårdnad av båda föräldrar- na eller en av dem och är föräld- rarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansö- kan.

Övriga frågor om vårdnad hand- läggs i den ordning som gäller för ärenden.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stäm-

ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudför- handling, om parterna är överens i saken.

6 kap.

[mål om vårdnad eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på

21 &

I mål eller ärende om vårdnad eller umgänge kan rätten, i sam- band med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det

Nuvarande lydelse

yrkande av part förelägga motpar- ten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i sam- band med beslut som avses i 205 första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla ome- delbart.

Föreslagen lydelse

finns särskilda skäl, på yrkande av part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 & första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart.

Talan mot beslut om föreläggande enligt första stycket får föras endast i samband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller um- gänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan av den part som har begärt föreläggandet.

7 kap. 2 & Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala un- derhållsbidrag till barnet, om föräldern 1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam- mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbi- drag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också särskilt förordnad förmyn- dare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbidrag kan slutas även före barnets födelse.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbi- drag, även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Av- tal om underhållsbidrag kan slutas även före barnets födelse.

9 kap. 15

Den som är under aderton år (underårig) är omyndig och äger icke själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelseri vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva ellertesta- mente.

Den som är under arton år (un— derårig) är omyndig och får inte utan erforderligt samtycke själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid för- värv genom gåva, testamente eller förmånstagareförordnande angå- ende försåkring. En rättshandling som har företagits i strid med vad som nu har sagts är inte bindande för den underårige.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 45

Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underårig under villkor att han må själv råda där- över, skall vad i 3 & andra stycket stadgas äga motsvarande tillämp- ning, dock att överförmyndarens samtycke erfordras blott i det fall att den underårige fyllt sexton år. I sådant fall skall överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jäm- väl fångesmannen eller hans ar- vingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång eller tidsutdräkt.

Om en underårig har fått egen- dom genom gåva, testamente eller

förmånstagareförordnande angå-

ende försäkring med villkor att han eller hon själv får råda över egendo- men, tillämpas 3 ij andra stycket. Överförmyndarens samtycke till att egendomen omhändertas behövs dock endast om den underårige har fyllt sexton år. I sådant fall skall överförmyndaren, innan samtycke ges, bereda även fångesmannen el- ler hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större be- svär eller tidsförlust.

9kap.55

ldkar underårig, som fyllt sex- ton år, näring med tillstånd varom i 15 kap. 13 & sägs, äge han ingå så- dana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock eji fråga om rättshandling som avses i 15 kap. 15 5. '

Om en underårig, som har fyllt sexton år, driver rörelse med sam- tycke enligt ]3 kap. 13 5, får han el- ler hon ingå sådana rättshandling- ar som fallerinom området för rö— relsen. Vad som nu har sagts gäller dock intei fråga om rättshandling som avses i 13 kap. 10 39 eller 14 kap. 11 5

10 kap. 4 & Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna sådan.

Har förmyndare förordnats en- ligt första stycket på grund av att fadern eller modern år underårig,

gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ål- der.

10 kap. 55

Har förmyndare förordnats en- ligt 4 5 på grund av att fadern eller modern är underårig, gällerförord- nandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

Den eller de som har förordnats särskilt till vårdnadshavare skall också förordnas till förm yndare, om inte särskilda skäl talar mot det.

Förordnas inte förmyndare enligt första stycket, tillämpas 6 och 7 5? 59 .

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. 6 5 Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig

man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge- mensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

När omständigheterna påkallar det, fårflera förmyndare förordnas.

För underåriga syskon skall samma förmyndare utses, om inte särskilda skäl talar mot det.

10 kap.7å

Skall efter föräldrarnas död för- myndare förordnas för en under- årig och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar till förmyndare, skall denna per- son förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

Skall efter föräldrarnas död för- myndare förordnas för en under- årig och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar till förmyndare, skall denna per- son förordnas om det inte är olämpligt.

10 kap. 8é

När omständigheterna påkallar det, får flera förmyndare förordnas för den underårige.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte lämpligen handha förmynderskapet allena, skall medförmyndare för- ordnas.

10 kap. 9 5 En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynder- skapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talat mot att förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnande för- myndare utsetts att gemensamt ut- öva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdna- den inte långre skall vara gemen- sam, skall råtten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för barnet.

lOkap. 115

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs— mål anmäla förhållandet till den tingsrätt hos vilken förmynderska- pet är eller skall vara inskrivet.

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs- mål anmäla förhållandet till över- förmyndaren i den ort där den o- myndige har sitt hem vist.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 13 &

Fråga om förordnande av för- myndare tas upp av den tingsrätt där förm ynderskapet är inskrivet el- ler, om inskrivning av förmynder- skapet inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av för— myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet är eller skall vara inskrivet.

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av tingsrätten iden ort där den underårige har sitt hem vist.

10 kap. 185

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmynda- ren och förmyndare, av den under- årige själv, om denne har fyllt sex- ton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden får entledigas även på ansökan av soci- alnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras av överförmyndaren, för- myndare, vårdnadshavare, den un- derårige själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och när- maste släktingar. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör en underårig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överklagas, för- utom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

11 kap. 2 5 Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingå- ende av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

God man skall även förordnas när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall före- ta en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver biträde

God man skall även förordnas när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall före- ta en rättshandling eller vara parti en rättegång och behöver biträde

Nu varande lydelse

men enligt 13 kap. 2 55 inte kan fö- reträdas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall än som avses i första eller andra stycket förordnas för den som har förmyndare, god man eller förval— tare, om det förekommer en ange- lägenhet i vilken han eller hon har ett intresse som strider mot sådan företrädares eller dennes makes intresse. Rätten skall meddela så- dant förordnande, om förmynda— ren, den gode mannen ellerförval- taren eller den som denne i sådan egenskap företräder begär det eller det annars är lämpligt.

Föreslagen lydelse

men enligt 12 kap. 8 39 inte kan fö- reträdas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. God man skall också i annat fall än som avses i första eller andra stycket förordnas för den som har förmyndare, god man, förvaltare eller vårdnadshavare, om det f öre- kommer en angelägenhet i vilken han eller hon har ett intresse som strider mot sådan företrädares el- ler dennes makes intresse. Rätten skall meddela sådant förordnan- de, om förmyndaren, den gode mannen, förvaltaren eller vård- nadshavaren eller den som denne i sådan egenskap företräder begär det eller det annars är lämpligt.

ll kap.8å

Utan hinder av förvaltarförord- nande enligt 7 9 har den som avses med förordnandet rätt att själv

[. sluta avtal om tjänst eller an- nat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvär- vat efter det att förvaltare har för- ordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har för- ordnats erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egen- domen inte skall omfattas av för- valtarens rådighet.

Utan hinder av förvaltarförord- nande enligt 7 & har den som avses med förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller an- nat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvär- vat efter det att förvaltare har för- ordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har för- ordnats erhåller genom gåva, tes- tamente eller förmånstagareförord— nande angående försäkring under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förval- taruppdraget skall omfatta även förhållande som avses i första stycket.

ll kap. 105

Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa rätts-

Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa rätts-

Nu varande lydelse

handlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdra— get. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 åå för underåriga.

Föreslagen lydelse

handlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdra- get. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 1, 6 och 7 åå för underåriga.

ll kap. l3 & När omständigheterna påkallar det, kan fiera gode män eller förvalta-

re förordnas för den enskilde.

Är flera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som har till o- gats tredje man, svarar de solida- riskt för ersättningen. Ersättnings- ansvaret skall slutligt fördelas mel- lan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin an- del med, skall de övrigas ansvarig- het för bristen bestämmas enligt samma grunder.

11 kap. l4å

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmynda- ren och tingsrätten.

Är flera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som har till o- gats tredje man, svarar de solida- riskt för ersättningen. Ersättnings- ansvaret skall slutligt fördelas mel- lan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin an- del med, skall de övrigas ansvarig- het för bristen bestämmas enligt samma grunder.

11 kap. 155

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make el- ler sambo och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man som avses i 4 &.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

11 kap. 165 I ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

] ärende om förordnande av god man enligt 4é eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta för- ordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

I ärende om förordnande av god man enligt 4?) eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make eller sambo och närmaste släktingar, överförmyndaren, vård- inrättning, omsorgsnämnd och so- cialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppen- bart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen, om denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

11 kap. 22å

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållan- det till den tingsrätt där godman- skapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållan- det till den överförmyndare som har tillsyn övergodmanskapet eller för- valtarskapet.

ll kap. 25 &

Frågor om förordnande eller ent- ledigande av god man enligt 1 eller 2 & tas upp av den tingsrätt, där för- mynderskapet, godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. Är det fråga om förmyn-

Frågor som gäller godmanskap enligt 1, 2 eller 45 eller förvaltar- skap tas upp av tingsrätten iden ort där den enskilde har sitt hem vist el- ler, om han eller hon inte har hem- vist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Nu varande lydelse

derskap som inte skall vara inskri- vet, avgörs frågan om behörig dom- stol med tillämpning av 12 kap. 1 59 andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 9", här ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas en- ligt 3 5 , tas ärendet upp av tingsrät- ten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god- manskap enligt 1—3 55 tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

Föreslagen lydelse

11 kap. 265

Ansökan om förordnande av god man enligt 4 5 eller av förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hem vist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäller god- manskap enligt 4 59 eller förvaltar- skap tas upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 59, hör ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas en- ligt 3 5 tas ärendet upp av tingsrät- ten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god- manskap enligt 3 & tas upp av den tingsrätt som har förordnat god man.

ll kap. 275

Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som be— slutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats en- ligt 2 59 första och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

Rätten skall genast kungöra be- slut om anordnande eller upphöran- de av förvaltarskap i Post- och Inri- kes tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämk- ning av förvaltarskaps omfattning enligt 23 5 .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förval- tares verksamhet

Förmyndares skyldigheter m.m.

! å

Förmyndare skall förvalta den omyndiges tillgångar och företräda honom eller henne i angelägenheter som rör tillgångarna.

Första stycket gäller inte i fråga om tillgångar som den omyndige enligt lag själv råder över eller som den omyndige har förvärvat genom gåva, testamente eller förmånsta- gareförordnande angående försäk— ring med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av annan än förmyndaren, utan bestämman- derätt för denne, och med angivan- de av vem som skall utöva förvalt- ningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen årli- gen lämna redovisning över förvalt- ningen til/förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag ankommer på någon annan.

Gode mäns och förvaltares skyldig- heter m.m.

2 &

Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras förord- nande, bevaka rätten för den person som de företräder, förvalta dennes tillgångar och sörja för dennes per- son.

Även om det inte framgår av för- ordnandet, omfattar den gode man- nens ellerförvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är sär- skild förvaltning anordnad, skall

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den som utövar förvaltningen årli- gen lämna redovisning över förvalt- ningen till den gode mannen respek- tive förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

Gemensamma bestämmelser

3 &

Förmyndare, gode män och för- valtare skall omsorgsfullt fullgöra sina åligganden och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den en- skilde.

4 5

Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta iövrigt. De medel som inte an- vänds för sådana ändamål skall placeras så, att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och skälig avkastning erhålls.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall ske finns i 13— 15 kap.

5 5

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skal/fortlöpan- de föra räkenskaper över sin förvalt- ning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Föräldrar är skyl- diga att föra räkenskaper och göra anteckningar i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn till egendomens omfattning och om- ständigheterna i övrigt.

6 & Förmyndare, gode män och för- valtare skall se till att pengar och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

värdepapper som tillhör den enskil- de förvaras så, att de inte samman- blandas med tillgångar som ställ ö- reträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värde- handlingar eller annars har rättig- heter på grund av sådana handling- ar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren för att be- hövliga registreringar och anmäl- ningar görs.

7 ä

1 viktiga frågor skall förmynda- ren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om han eller hon har fyllt sexton år, samt den omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhål- lande till den som uppdraget avser samt dennes make eller sambo. Om betydelsen av samtycke i vissa fall från den som har god man finns be- stämmelser i 11 kap. 5 5.

8 &

Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig och förmyndaren eller hans eller hennes make eller någon som för- myndaren företräder, har förmyn— daren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon samma för- myndare, får denne dock företräda de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stri- dande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den för vilken han eller hon har förordnats, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan denne, å ena sidan, och den gode mannen eller förvaltaren, dennes make eller nå-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gon som den gode mannen eller för- valtaren företräder, å andra sidan.

Har en förmyndare, god man el- ler förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 5 första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyl- dighet.

Överförmyndarens tillsyn

9 &

Förmyndares, gode mäns och för- valtares verksamhet står under överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare. gode män och för- valtare är skyldiga att lämna över- förmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som denne begär.

Avtal utan överförmyndarens sam- tycke

lO &

Har en förmyndare, god man el- ler förvaltare ingått avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från överförmyndaren, trots att samtycke krävs enligt 13— 15 kap., får motparten inte frånträ— da avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär överförmyndarens samtycke inom en månad från det att avtalet in- gicks och annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, såvida inte annat har överenskommits.

llå

Om ett avtal som avses i 10 35 inte blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 5 första stycket i fråga om återbä- rings- och ersättningsskyldighet.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Flera förmyndare, gode män eller förvaltare

12 å

Skall en persons egendom förval- tas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare, skall ställ öre- trädarna utöva förvaltningen ge- mensamt, om inte rätten har be- stämt något annat i samband med att ställföreträdareförordnades.

Kan de som utö var förvaltningen gemensamt inte enas om en viss åt— gärd, gäller den mening som över- förmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överför- myndarens samtycke, kan sam- tycke ges till åtgärden även om de- lade meningar föreligger. Överför- myndaren skall dock bereda alla dem som har del i förvaltningen till- fälle att yttra sig innan överförmyn- daren beslutar i saken.

Stål/ande av säkerhet

13 5

Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förrn yndare, gode män och förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Över- förmyndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 5 utsök- ningsbalken.

Skadestånd

14 5

Förmyndare, gode män och för- valtare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårds- löshet har orsakat den enskilde.

År flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga, svarar de

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

solidariskt för ersättningen. Ersätt- ningsbeloppet skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om nå- gon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansva- righet för bristen bestämmas på samma sätt.

15 (5

Talan om ersättning enligt 14 9" skall väckas inom ett årfrån det att handlingar som anges i 16 kap. 8 5 har överlämnats till den som är be- hörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Väcks ej talan inom föreskriven tid, är talerätten förlo- rad. Detta gäller inte, om ställ öre- trädaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Arvode och ersättning för utgifter

16 &

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till skä- ligt arvode för uppdraget samt er- sättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmynda- ren. Denne bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter skall betalas med medel som tillhör den enskilde.

Arvode och ersättning för utgifter skall, om inte särskilda skä/föran— leder annat, betalas med den enskil- des medel i den mån hans eller hen- nes beräknade inkomst eller till- gångar under det år då uppdraget utförs överstiger två respektive tre basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Arvode och

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ersättning för utgifter som inte skall betalas med den enskildes medel skall betalas av kommunen.

Arvode eller ersättning för utgif- ter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo skall utgå av döds- boets medel.

17 &

Föräldrar har, om det finns sär- skilda skäl, rätt till arvode med an- ledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen påkallade av för- valtningen.

Beslut om arvode och ersättning

för utgifter fattas av överförmynda- ren. Beloppen skall betalas med den omyndiges medel eller, om det gäl- ler dödsboförvaltning, utgå av dödsboets tillgångar.

13 kap. Föräldrars förmyndatför- valtning

Föräldrars rådighet

1 5

Är en omyndigs föräldrar för- myndare, bestämmer de med de in- skränkningar som följer av detta kapitel hur tillgångar som står un- der deras förvaltning skall använ- das eller placeras.

År en av föräldrarna till följd av frånvaro eller sjukdom eller av an- nan orsak förhindrad att ta del i så- dana beslut rörande förvaltningen som inte kan uppskjutas utan olä- genhet, bestämmer den andre en- sam. Denne får dock inte ensam fat- ta beslut av ingripande betydelse, om inte den omyndiges bästa uppen- barligen kräver det.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om endast en av föräldrarna är förmyndare, gäller bestämmelserna om föräldrar honom eller henne.

Ifråga om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap.

Förteckning över egendom

2 &

När egendom har tillfallit den omyndige genom arv eller testa- mente, skall föräldrarna inom en månad därefter ge in en förteckning över egendomen till överförmynda- ren. Förteckningen skall avges på heder och samvete.

Förvaltningen av viss egendom

3 & Bestämmelserna i 4—9 5959 gäller beträffande egendom som skall stå under föräldrarnas förvaltning och som

1. har tillfallit den omyndige ge- nom arv eller testamente.

2. den omyndige har fått i gåva med villkor att egendomen skall stå under överförmyndarkontroll, un- der förutsättning att givaren har gjort skriftlig anmälan om gåvan till överförmyndaren, eller

3. har tillfallit den omyndige som förmångstagare till försäkring med anledning av dödsfall.

Med egendom som anges i första stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.

4 Ö Värdehandlingar skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den omyndige att värde-

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

handlingarna behålls eller att ford- ringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 10 9" skall säljas vid lämplig tid- punkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för den omyndige eller dennes familj eller egendomen av någon annan sär- skild anledning bör behållas.

5 5

Den om yndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

]. obligationer som är noterade vid Stockholms fondbörs,

2. skuldförbindelser i övrigt som har utfärdats av staten eller av S ve- riges allmänna hypoteksbank, Ko— nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa eller kreditaktiebolag, med undantag för skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare,

3. ande/ari aktiefond som avses i aktiefondslagen (1974:931).

Den omyndiges tillgångar får vi- dare utan överförmyndarens sam- tycke användas för allemansspa- rande enligt lagen (1983:890) om al- lemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sex- tio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

6 5

1 den mån överförmyndaren sam- tycker till det, får den omyndiges tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på annat sätt än som anges i 5 9" .

Ifråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 5.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse 7 &

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 5 och inte heller omedel— bart behöver användas skall göras räntebärande genom att sättas in hos bank. ] den mån pengarna be- höver hållas tillgängliga för den o- myndiges uppehälle, utbildning el- ler nytta i övrigt får föräldrarna vid insättningen göra förbehåll om att de får tas ut utan överförmyndarens samtycke.

8 5

Föräldrar får utan samtycke av överförmyndaren ta ut räntan på tillgodohavande hos bank. De får också ta ut pengar som har satts in med förbehåll enligt 7 5. Föräldrar- na får vidare genom bankens för- sorg föra över bankmedel till en an- nan bank. ] övrigt får medel som har satts in hos bank tas ut endast efter samtycke från överförmynda- ren.

9 &

Om det med hänsyn till föräld- rarnas och den omyndiges förhål- landen eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis medge undantag från 4—8 55.

Fast egendom mm.

10 5

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmyn- darens samtycke

1. genom köp, byte eller gå va för- värva fast egendom eller nyttjande- rätt till sådan egendom, såvida det inte gäller övertagande av hyresrätt till bostadslägenhet,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. ingå avtal om nyttjanderätt till annans fasta egendom, såvida det inte gäller hyra av bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egen- dom eller nyttjanderätt till sådan egendom, så vida det inte gäller byte av bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt upplå- ta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till åtgärd som avses i första stycket 1 — 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendo- mens natur, den omyndiges ålder och framtida behov eller andra om- ständigheter.

Samtycke till åtgärd som avses i första stycket 3 —-4 får lämnas en- dast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den omyndiges ålder, framtida be- hov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande- rätt gäller även ifråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rät- tigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

11 5

Föräldrar får inte ge bort den o- myndiges egendom, såvida det inte är fråga om personliga presenter, vars värde inte står i missförhållan- de till den omyndiges ekonomiska villkor.

Med ö verförm yndarens samtycke får föräldrar använda den omyndi- ges inkomster till understöd åt an-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

höriga eller andra som står den o- myndige nära.

Upptagande av lån m.m.

12 5

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmyn- darens samtycke

1. ta upp län eller ingå någon an- nan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse,

3. ställa den om yndiges egendom som säkerhet för dennes eller någon annans örbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ra- men för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarens samtycke driver för den omyndiges räkning, behövs samtycke endast ifråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för att ge den om yndige hjälp till ut- bildning eller bosättning.

Samtycke enligt denna paragraf får lämnas endast om åtgärden be- hövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för dennes utbildning, uppehälle eller nytta i övrigt.

Rörelse

13 5

Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva rörelse.

Om den omyndige har fyllt sex- ton år, får föräldrarna endast med överförmyndarens samtycke låta honom eller henne driva rörelse för vilken det föreligger fullständig bokföringsskyldighet enligt bokfö- ringslagen (1976:125) eller jord- bruksbokföringslagen (19 79.141).

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av rörelsens art är lämpligt att samtycke ges. För rörelse som föräldrarna själva vill driva för den omyndiges räkning krävs alltid samtycke av överförmyndaren.

Redovisning av viss egendom

14 5

Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överför- myndaren redogöra för förvaltning- en under föregående år av egendom som avses i 3 och 10 55. Årsräkning- en skall avges på heder och sam vete.

1 årsräkningen skall anges ]. egendomen och dess värde vid början och slutet a v den tid som räk- ningen avser,

2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter,

3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egen- domen eller dess avkastning.

15 5

Har den om yndige fyllt arton år eller har föräldrarna dessförinnan entledigats som förmyndare, skall de inom en månad därefter ge in en sluträkning till överförmyndaren beträjfande egendom som avses i 3 och 10 5 5 . Sluträkningen skall inne— hålla en redogörelse för förvaltning- en under det löpande året fram till dess attförmynderskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 14 5 andra stycket gäller också i frå- ga om sluträkning.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

16 5

Om det med hänsyn till föräld- rarnas och den omyndiges förhål— landen, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrarna från skyldighe- ten att lämna årsräkning eller slut- räkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om årsräkning får be- slut meddelas för ett visst år eller tills vidare.

17 5

Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom föreskriven tid lämna förteckning, årsräkning eller Sluträkning till överförmyndaren, kan denne bestämma ny tid för av- lämnandet.

Särskilda beslut av överförmynda- ren i vissa fall

18 5

Överförmyndaren får förelägga föräldrarna att i årsräkning eller på annat sätt redogöra för sin förvalt- ning utöver vad som följer av 14 och 15 55, om den omyndige begär det

eller om det annars finns särskilda skäl.

19 5

Om det av särskild anledning be- hövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. bestämma att 4 —8 55 skall tillämpas även på annan egendom än som avses i 3 5,

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, utöver vad som följer av 7 och 8 5 5,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. bestämma att värdehandling- ar skall förvaras och förvaltas av bank,

4. bestämma att premieobligatio- ner som har utfärdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obligationerna inte får lyftas utan överförmyndarens samtycke,

5. genom meddelande till den som skall ge ut pengar till den o- myndige bestämma att pengarna skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, skall föräldrarna träffa avtal med banken på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

20 5

När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de genast överlämna de förvaltade tillgångarna till den enskilde, om han eller hon har blivit myndig, eller, om någon annan skall överta förvaltningen, till denne.

21 5

När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de hålla sina räken- skaper och övriga handlingar röran- de förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 5 har gått ut eller, om talan har väckts, lagakraftvun- nen dom i ersättningsfråganförelig- ger, skall räkenskaper och övriga handlingar rörande förvaltningen överlämnas till den som är behörig att ta emot redovisning överförvalt- ningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föräldrars död eller konkurs

22 5

Om föräldrarna där eller försätts i konkurs, skall dödsboet respektive konkursförvaltaren svara för att re- dovisning av den omyndiges egen- dom sker och åtgärder vid förvalt- ningens upphörande vidtas enligt detta kapitel.

14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom

Förteckningar över egendom

! &

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två månader efter förordnandet ge in en förteckning till överförmyndaren över den egendom som de förvaltar. Förteckningen skall avges på heder och samvete.

Förteckning som avges av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 5 behöver endast uppta den lösa egendom som den gode man- nen har tagit hand om.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap.

2 5

Har någon efter den tid som avses i 1 5 första stycket erhållit egendom som skall stå under för- valtning av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare, skall ställ- företrädaren inom en månad däref- ter ge in en förteckning över egendo- men till överförmyndaren.

Har rätten beslutat utvidga om- fattningen av en god mans eller för- valtares uppdrag, skall den gode

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet ge in en för- teckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget.

Förteckningar enligt denna para- graf skall avges på heder och sam- vete.

Förvaltning av egendom

3 Ö I fråga om egendom som står un- der en förordnad förrn yndares, god mans eller förvaltares förvaltning gäller 4—11 55.

4 &

Värdehandlingar skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den enskilde att värde- handlingarna behålls eller att ford— ringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 11 5 skall säljas vid lämplig tid- punkt, om inte egendomen är till nytta eller har särskilt värde för den enskilde eller dennes familj eller egendomen av någon annan sär- skild anledning bör behållas.

5 5

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren pla- ceras i

1. obligationer som är noterade vid Stockholms fondbörs,

2. skuldförbindelser i övrigt som har utfärdats av staten eller av S ve- riges allmänna hypoteksbank, Ko- nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa eller kreditaktiebolag, med undantag för skuldförbindelser som

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare,

3. andelar i aktiefond som avses i aktiefondslagen (1974.'931).

Den enskildes tillgångar får vida- re utan överförmyndarens samtycke an vändas för allemanssparande en- ligt lagen (1983:890) om allemans- sparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteck- ning i fast egendom inom sextio pro- cent av det senast fastställda taxe— ringsvärdet.

6 5

1 den mån överförmyndaren sam- tycker till det, får den enskildes till- gångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på annat sätt än som anges i 5 5.

Ifråga om köp av fast egendom m. m. finns bestämmelser i 11 5.

7 5

Pengar som inte placeras enligt 5 , 6 eller 11 5 och inte heller omedel- bart behöver användas skall göras räntebärande genom att sättas in hos bank. 1 den mån pengarna be- höver hållas tillgängliga för den en- skildes uppehälle, utbildning eller nytta i övrigt får förm yndaren, gode mannen eller förvaltaren vid insätt- ningen göra förbehåll om att de får tas ut utan överförmyndarens sam- tycke.

8 &

Förmyndare, gode män och för- valtare får utan samtycke av över— förmyndaren ta ut räntan på tillgo- dohavande hos bank. De får också ta ut pengar som har satts in med förbehåll enligt 7 5. De får vidare genom bankens försorg föra över

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

bankmedel till en annan bank. I övrigt får medel som har satts in hos bank tas ut endast efter samtycke från överförmyndaren.

9 5

Premieobligationer som har ut- färdats av staten skall skrivas in i statsskuldboken med förbehåll att belopp som hänför sig till obligatio- nerna inte får lyftas utan överför- myndarens samtycke.

10 5

Om det finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis medge undantag från 4 —9 55.

Fast egendom m. m.

115

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man el- ler förvaltare endast med överför- myndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva för- värva fast egendom eller nyttjande- rätt till sådan egendom, såvida det in te gäller övertagande av hyresrätt till bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till annans fasta egendom, såvida det inte gäller hyra av bostadslä- genhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast egen- dom eller nyttjanderätt till sådan egendom, så vida det inte gäller byte av bostadslägenhet, eller

4. låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt upplå- ta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till åtgärd som avses i första stycket 1 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

olämpligt med hänsyn till egendo- mens natur eller andra omständig- heter.

Samtycke till åtgärd som avses i första stycket 3—4 får lämnas en- dast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den enskildes behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjande- rätt gäller även ifråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rät- tigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

Bortgivande av egendom

12 5

En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge bort den enskildes egendom, såvida det inte är fråga om personliga presen- ter, vars värde inte ståri missförhål- lande till den enskildes ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster an vän- das till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära.

Upptagande av lån m. m.

13 5

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man el- ler förvaltare endast med överför- myndarens sam tycke

1. ta upp lån eller ingå någon an- nan skuldförbindelse,

2. ingå borgensförbindelse,

3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för dennes eller någon annans förbindelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom ra- men för en rörelse som ställföreträ- daren med överförmyndarens sam- tycke driver för den enskildes räk- ning, behövs samtycke endast i frå- ga om pantsättning av fast egen- dom eller tomträtt. Samtycke behövs inte ifråga om statliga lån som tas uppför att ge den enskilde hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke enligt denna paragraf får lämnas endast om åtgärden be- hövs för att trygga den enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för dennes utbildning, uppehälle eller nytta i övrigt.

Rörelse

14 5

En god man eller förvaltare får endast med överförmyndarens sam- tycke låta den enskilde driva rörelse eller själv driva rörelse för dennes räkning. Samtycke får lämnas en- dast om den enskildes ekonomiska och personliga förhållanden är så- dana att det med beaktande av rö- relsens art är lämpligt att samtycke ges.

Ifråga om förordnade förmyn- dare tillämpas 13 kap. 13 5.

Redovisning av förvaltad egendom

15 5

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för för- valtningen under föregående år av egendom som har stått under ställ- företrädarens förvaltning. Årsräk- ningen skall avges på heder och samvete.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räk- ningen avser. Vidare skall en sam- manställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har an vänts för den enskildes uppehälle, utbildning eller nytta i övrigt.

16 5

Överförmyndaren får besluta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna är kända för honom eller henne.

17 5

Gode män skall hålla överför- myndaren underrättad om sådana åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens förvaltningsansvar i mera betydan- de omfattning.

18 5

Har en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad därefter ge in en sluträkning till överförmyn- daren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall in- nehålla en redogörelse för förvalt- ningen under det löpande åretfram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs om årsräkning i 15 5 andra stycket gäller också i fi'å- ga om sluträkning.

Har rätten inskränkt omfattning- en av en god mans ellerförvaltares uppdrag, gäller reglerna om slut- räkning i fråga om den egendom som inte längre omfattas av uppdra- get.

Upphör ett godmanskap enligt 11 kap. 1 5 innan tiden för avgivande av årsräkning eller sluträkning rö- rande förmynderskapet för den o- myndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. 1 övrigt skall re- dogörelse för förvaltningen avges av förmyndaren även för den tid som godmanskapet har varat.

19 5

Om det med hänsyn till ställföre- trädarens och den enskildesförhål- landen, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria ställföreträdaren från skyl- digheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. Ifråga om årsräkning får be- slut meddelas för ett visst är eller tills vidare.

20 5

Anmäler en förordnad förmyn- dare, god man eller förvaltare att han eller hon är förhindrad att inom föreskriven tid lämna förteckning, årsräkning eller sluträkning till överförmyndaren, kan denne be- stämma ny tid för avlämnandet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskilda beslut av överförmynda- ren i vissa fall

21 5

Om det behövs för att trygga för- valtningen, får överförmyndaren

]. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, utöver vad som följer av 7 och 8 5 5,

2. bestämma att värdehandling- ar skall förvaras och förvaltas av bank,

3. genom meddelande till den som skall ge ut pengar till den en- skilde bestämma att pengarna skall sättas in hos bank.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, skall ställföreträdaren träffa avtal med banken på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

22 5

När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares upppdrag upphör, skall han eller han genast överlämna de förvaltade tillgångar- na till den enskilde eller, om någon annan skall överta förvaltningen, till denne.

23 5

När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare frånträder sitt uppdrag, skall han eller hon hål- la sina räkenskaper och övriga handlingar rörande förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren be- stämma tid och plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 5 har gått ut eller, om talan har väckts, lagakraftvun-

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

nen dom iersättningsfråganförelig- ger, skall räkenskaper och övriga handlingar rörande förvaltningen överlämnas till den som är behörig att ta emot redo visning över förvalt- ningen.

Ställföreträdares död eller konkurs

24 5

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare där eller försätts i konkurs, skall dödsboet respektive konkursförvaltaren svara för att redovisning av den enskildes egendom sker och åtgärder vid för- valtningens upphörande vidtas en— ligt detta kapitel.

15 kap. Vårdav rätt idödsbo, m.m.

Inledande bestämmelser

l 5

Har en omyndig del i ett dödsbo eller annat oskiftat bo, skall för- myndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i fråga om gode män och förvaltare, om den som de företräder har del i ett bo och vården av dennes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Ar den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma förmyndare, god man eller förvalta- re och förvaltas boet av ställföreträ- daren, gäller istället 13 och 14 kap.

Tidpunkt för bodelning och skifte 2 &

Ingås inte avtal om sammanlev- nad i osktftat dödsbo eller upphör ett sådant avtal att gälla, skall för-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndaren, gode mannen eller för- valtaren se till att bodelning och skifte med anledning av dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av annan an- ledning än dödsfall, skall förmyn- daren, gode mannen ellerförvalta- ren se till att bodelning sker så snart som möjligt.

3 &

Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att bouppteck- ningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, skall förmynda- ren, gode mannen eller förvaltaren inom denna tid lämna en redogörel- se till överförmyndaren om anled- ningen till att skifte inte har skett. En sådan redogörelse skall däref- ter, till dess skifte eller avtal förelig- ger, lämnas var sjätte månad, om inte överförmyndaren bestämmer någon annan tidpunkt.

Samtycke till vissa rättshandlingar

4 %

Förmyndare, gode män och för- valtare som deltar i en rättshand- ling vid dödsboförvaltning för den enskildes räkning skall inhämta överförmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

Fördelning av egendom vid bodel- ning ach skifte

5 &

Förmyndare, gode män och för- valtare som tar del i bodelning eller skifte för den enskildes räkning skall inhämta överförmyndarens

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

samtycke till egendomens fördel- ning.

Förmyndare, gode män och för- valtarefår endast med överförmyn- darens samtycke överlåta den en- skildes andeli boet.

A vstående från arv eller testamente

6 Ö Förmyndare, gode män eller för- valtare får för den enskildes räkning avstå från arv på det sätt som anges i 3 kap. 9 5 ärvdabalken, om över- förmyndaren samtycker till åtgär- den.

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo

7 &

Avtal om sammanlevnad i oskif- tat dödsbo får ingås endast med ö verförm yndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett avtal enligt första stycket, om det är påkallat för att ta till vara den en- skildes intressen.

8 5

Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall förm yndaren, gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i en årsuppgift till ö verförm yndaren redogöra för förvaltningen av boet under föregå- ende år. A v ärsuppgiften skal/fram- gå boets behållna inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skul- der vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det fö- religger hinder mot att inom före- skriven tid lämna årsuppgift till överförmyndaren, kan denne be- stämma ny tid för avlämnandet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förrättande av bouppteckning i vis- sa fall

9 &

Skall bodelning ske av annan an- ledning än dödsfall, är förmynda- ren, gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till att bouppteckning förrättas så snart som möjligt. Av— skrift av bouppteckningen skall ge- nast ges in till överförmyndaren. Är bouppteckningen omfattande, får avskrift lämnas i behövliga delar.

Ansvar mot borgenärer m.fl.

10 5

Förmyndare, gode män och för- valtare är ansvariga enligt ärvda- balken gentemot borgenärer i döds- boet och andra vars rätt är beroende av dödsboförvaltningen.

Försäljning av viss egendom

11 5

Har egendom i dödsbo, vilken har förvaltats av en god man som avses i 11 kap. 3 5, efter preskription av rätt att ta arv eller testamente el- ler annars tillfallit allmänna arvs- fonden, gäller i fråga om egendo- mens försäljning lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksam- het m.m.

Inledande bestämmelser

1 &

Överförmyndaren skall utöva till- syn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid utövande av tillsynen skall överförmyndaren särskilt se till att den enskildes tillgångar i skälig om- fattning används för hans eller hen- nes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så, att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och skälig avkastning erhålls.

Bestämmelser om val av överför- myndare m.m.finns i 19 kap.

Behörig överförmyndare

2 €

Tillsynen utövas av överförmyn- daren i den ort där den som harför- myndare, god man eller förvaltare har sitt hem vist.

Har god man förordnats enligt 11 kap. 3 5 vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmynda- ren i den ort där den avlidne hade sitt hem vist. Ar det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 5, ut- övas tillsynen av överförmyndaren i den ort där den gode mannen har sitt hem vist.

Om behörig överförmyndare en- ligt första eller andra stycket inte finns, utövas tillsynen av överför- myndaren i Stockholm.

Granskning av förvaltningen

3 5

Överförmyndaren skall granska förmyndares, gode mäns och förval- tares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, slut- räkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 55 som har getts in.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå genom de räkenskaper och an- teckningar som avses i 12 kap. 5 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt de värdehandlingar som ställ- företrädaren förvarar med anled— ning av sitt uppdrag.

4 &

Överförmyndaren skall göra an- teckning om verkställd granskning på förteckningar, årsräkningar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 55.

Anmärkning mot förvaltningen

5 Ö Om överförmyndaren vid gransk- ningen eller annars finner anled- ning till anmärkning mot förmyn- daren, gode mannen eller förvalta- ren, skall denne beredas tillfälle att yttra sig inom den tid som överför- myndaren bestämmer. Om yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om överförmynda- ren anser att yttrandet inte är till- fredsställande, skall överförmynda— ren genast pröva om beslut enligt 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller annan åtgärd vidtas.

6 6

Har överförmyndaren funnit an- ledning till anmärkning enligt 5 5 och har inte anmärkningen förfallit efter ställföreträdarens yttrande, skall anteckning om anmärkningen göras på den granskade handling- en. Ställföreträdaren skall under- rättas om anteckningen.

Om en anmärkning som har an- tecknats enligt första stycket inne— bär att ställföreträdaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot den omyndige eller den som uppdraget avser, har ställföreträdaren rätt att

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

väcka talan mot denne om frihet från skadeståndsskyldighet.

Rätt att ta del av handlingar

7 Ö En omyndig som har fyllt sexton år och den som har god man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar rörande ställföreträdar- skapet som förvaras hos överför- myndaren. En sådan rätt har också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar.

Överlämnande av handlingar vid granskningens slut m.m.

8 5

Sedan överförmyndaren har granskat förm yndarens, gode man- nens eller förvaltarens sluträkning, skall räkningen samt de förteck— ningar, årsräkningar och handling- ar enligt 15 kap. 3 och 8 55 som för- varas hos överförmyndaren över- lämnas till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna sluträkning när ställföreträdarskapet upphör, skall överförmyndaren överlämna de övriga handlingar som anges i förs- ta stycket till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltning- en, såvida denne eller den avgående ställföreträdaren begär det eller överförmyndaren har gjort anteck- ning om anmärkning enligt 5 5 på handlingen.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats till en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter återläm- na handlingarna till överförmynda- ren. Överförmyndaren skall skriftli-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen upplysa ställföreträdaren om dennes skyldighet när handlingar- na lämnas ut.

Om en stål/företrädares förvalt- ning har godkänts av den enskilde eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet utan verkan.

Inhämtande av yttrande m.m.

9 5

Innan överförmyndaren tar ställ- ning till om samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall den om yndige, om han el- ler hon har fyllt sexton år, eller den som har god man eller förvaltare samt den enskildes make eller sam- bo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, såvida det kan ske utan avsevärd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla ett lämnat samtycke, om förutsätt- ningar för samtycket inte längre fö- religger.

10 5

Överförmyndaren får från social- nämnder och andra myndigheter in- hämta de upplysningar som behövs för tillsynen av förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Myndigheter som avses i första stycket är skyldiga att lämna över- förmyndaren sådana uppgifter som kan vara av betydelse för dennes tillsynsverksamhet.

Anmälan om försäkringsbelopp

11 5 När belopp har tillfallit en om yn- dig som förmånstagare till försäk-

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ring med anledning av dödsfall, skall den som ombesörjer utbetal- ningen genast göra anmälan till överförmyndaren. Vid periodiskt ut- fallande belopp krävs dock sådan anmälan endast när den första ut- betalningen görs.

Överförmyndarens handläggning m.m.

12 5

Överförmyndaren är skyldig att föra förteckningar och lägga upp akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Vite 13 5

Överförmyndaren får vid vite fö- relägga en förm yndare, god man el- ler förvaltare att fullgöra sina skyl- digheter enligt 3 5 andra stycket el— ler 8 5 tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 13 5, 13 kap. 2 och 14—21 55,14kap.1,20ch 15— 23 55 samt l5kap. 3 och 8 55. Innan vitesföreläggande beslutas, skall överförmyndaren skriftligen erinra ställföreträdaren om den skyldighet och de bestämmelser som föreligger samt ge ställföreträdaren skälig tid att ge in en angiven handling eller efterkomma ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. Ifråga om före- läggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985.'206) om viten.

Utformning av förteckningar m.m.

14 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dela föreskrifter om den närmare utformningen av förteckningar, års- räkningar och sluträkningar samt handlingar som avses i 15 kap. 3 och

855.

19 kap. 5 5

Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige. För överförmyndare väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd väljas av kommun- fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får dock ej understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd skall vara pro- portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportio- nellt val f1nnas särskilda bestämmelser. Sker ej val av ersättare i överförmyndarnämnd proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning i vilken ersättarna skola inkallas till

tjänstgöring.

Då val av överförmyndare, le- damot av överförmyndarnämnd eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i behörig tid, skall rätten göra anmälan därom hos länssty- relsen, som tillseratt valet hålles så snart ske kan.

Då val av överförmyndare, le- damot av överförmyndarnämnd eller ersättare förrättats, skall det genast anmälas till länsstyrelsen. Har val ej skett i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att valet hålls så snart det kan ske.

19 kap. 95

Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersät— tare kan av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig.

19 kap.

Om kommunfullmäktige be- stämma det, får överförmyndar- nämnd uppdraga åt ledamot, ersät- tare som har inkallats till tjänstgö- ring eller tjänsteman hos kommu-

Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersät- tare kan efter anmälan av länssty- relsen entledigas av rätten, om han eller hon inte är lämplig.

14 5

Om kommunfullmäktige be- stämmer det, får överförmyndar— nämnden uppdra åt ledamot, ersät- tare som har inkallats till tjänstgö— ring eller kommunal tjänsteman

Nuvarande lydelse

nen att på nämndens vägnar avgö- ra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i full- mäktiges beslut. Framställning el- ler yttrande till kommunfullmäkti- ge får dock ej beslutas annorledes än av nämnden samfällt.

Finner den som erhållit upp— drag som avses i första stycket, att samtycke, tillstånd eller förord- nande i visst fall ej bör meddelas, eller anser han frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämn- den. Beslut i ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av uppdrag som avses i första stycket behöver ej anmälas inför nämn- den.

19 kap. 18 5 Rätten skall vaka över att över- förmyndare och överförmyndar- nämnd fullgöra sina åligganden en- ligt denna balk.

Föreslagen lydelse

med erforderlig kompetens att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaf- fenhet skall anges i fullmäktiges beslut. K ommunfullmäktige kan på motsvarande sätt bestämma att överförmyndaren får uppdra åt kommunal tjänsteman med erfor- derlig kompetens att avgöra ären- den på överförmyndarens vägnar. Framställning eller yttrande till kommunfullmäktige får dock ej beslutas på annat sätt än av nämn- den samfällt eller av överförmynda- ren själv.

Finner den som erhållit upp- drag som avses i första stycket, att samtycke, tillstånd eller förord- nande i visst fall ej bör meddelas, eller anser han frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämn- den eller överförmyndaren. Beslut i ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av uppdrag som avses i första stycket behöver ej an- mälas inför nämnden ellerför över- förmyndaren.

19 kap. 17 5 Länsstyrelsen skall utöva tillsyn över överförmyndares och överför- myndarnämnders verksamhet.

20 kap. 3 5

Ansökan om annan rättens åt- gärd med avseende på förmynder- skap än förmyndares förordnande eller entledigande får, såvida fråga ej är om ärende enligt 9 kap. 2a 5, göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste frän-

Nuvarande lydelse

der. Fråga som avses idenna para- graf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekom- mer därtill.

1 ärende som avses i första styc- ket skall rätten, när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som a vses i första st ycket får talan föras, förutom av den som beslutet sär- skilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det före- lagts förmyndare att vid vite fullgö- ra visst åliggande, får talan föras endast i samband med klagan över rättens beslut om utdömande av vi- tet.

Föreslagen lydelse

Rättens beslut i fråga om för- mynderskap, godmanskap eller för- valtarskap får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i saken. Den i vars ställe god man har förordnats enligt 11 kap. 2 5 första eller andra stycket får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

20 kap. 4 5

Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egen- dom får sökas endast av förmyn- daren. Mot överförmyndarens be- slut i sådant ärende och mot över- förm yndarens förordnande, att för- behåll enligt 15 kap. 9 5 andra styc- ket ej skall gälla, får talan föras endast av förmyndaren samt. såvi- da ärendet angår omhändertagan- de av egendom, varöver den omyn- dige råder, eller återkallelse av för- myndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att driva nä- ring, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 5 tredje stycketfår talan ej föras.

Överförmyndarens samtycke till åtgärd beträffande en enskilds egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen el- ler förvaltaren. Överförmyndarens beslut i ett sådant ärende får över- klagas endast av ställföreträdaren. Överförmyndarens beslut enligt 9 kap. 3 eller 4 5, 13 kap. 18 eller 19 5 eller 14 kap. 21 5 får överklagas en- dast av ställföreträdaren eller av den enskilde, om han eller hon har fyllt sexton år.

Överförmyndarens beslut i fall som avses i 12 kap. 12 5 andra styc- ketfår inte överklagas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 6 5

Talan mot överförmyndarens be- slut i ärende enligt denna balk föres skriftligen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Överförmyndarens beslut i ären- de enligt denna balk överklagas hos tingsrätten.

20 kap. 8 5

Beslut som i ärende om förmyn- derskap, godmanskap eller förval- tarskap enligt denna balk medde- las av överförmyndaren eller rät- ten, länder till efterrättelse utan hinder av att beslutet överklagas. Vad som nu har sagts gäller ej rät- tens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo hävs eller förmyndare, god man el- ler förvaltare döms till utgivande av försuttet vite.

Beslut som i ärende om förmyn- derskap, godmanskap eller förval- tarskap enligt denna balk medde- las av överförmyndaren eller rät- ten, länder till efterrättelse utan hinder av att beslutet överklagas. Vad som nu har sagts gäller ej över- förmyndarens avgörande, varige- nom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo hävs eller rättens avgö- rande när det gäller utgivande av försuttet vite.

21 kap. 85

Bestämmelserna i 7 5 gäller ock- så när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyn- dare gemensamt har vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.

Bestämmelserna i 7 5 gäller ock— så när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade vårdnads- havare gemensamt har vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en omyndig skall, om även vårdnad ingåri uppdraget, anses som särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. och förmyndare enligt 10 kap.

3. Om en omyndig före ikraftträdandet har fått en gåva som står under förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid tillämp- ningen av de nya bestämmelserna jämställas med gåva som avses i 13 kap. 3 5 första stycket 2, såvida den omyndige, om han eller hon har fyllt sexton år, eller givaren före ikraftträdandet har gjort skriftlig anmälan om gåvan till överförmyndaren.

4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 5 och 14 kap. 21 5.

5. Mål eller ärende enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en myndighet som var behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas där.

6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.

7. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.

2. Förslag till Lag om upphörande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs vär- dehandlingar

Härigenom föreskrivs att lagen (1924:322) om vård av omyndigs vär- dehandlingar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990.

3. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 5 rättegångsbalken skall ha följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 7 5' Tvist på grund av förmyndares, Tvist på grund av förmyndares,

god mans eller förvaltares förvalt- god mans eller förvaltares förvalt- ning får väckas vid den rätt där för- ning får väckas vid den rätt där den

mynderskapet, godmanskapet eller omyndige eller den för vilken god

förvaltarskapet är eller senast varit man eller förvaltare varit förordnad

inskrivet, eller också vid rätten i har sitt hemvist eller också vid rät- den ort där förvaltningen förts. ten i den ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid en domstol som var behörig enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet hand- läggas där.

' Balken i dess lydelse enligt förslag i prop. 1987/88:124.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 65 lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

6 51

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 45 skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket, om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller om ärendet angår

]. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11 kap. 7, 19 eller 23 5 föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, la- gen (l987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingåri rätten, skall 14 kap. 17 5 äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledi- ]. förordnande eller entledi- gande av förmyndare, god man el- gande av förmyndare, god man el- ler förvaltare, ler förvaltare,

2. inskrivning av förmynder— 2. avträdande av egendom till skap, godmanskap eller förvaltar- förvaltning av boutredningsman skap, , och förordnande eller entledigande

3. avträdande av egendom till av boutredningsman, förvaltning av boutredningsman 3. förordnande av bodelnings- och förordnande eller entledigande förrättare, av boutredningsman, 4. förordnande avskiftesman vid

4. förordnande av bodelnings- arvskifte, eller förrättare, 5. dödande av handlingar och

5. förordnande av skiftesman vid inteckningar enligt lagen (1927:85) arvskifte, eller om dödande av förkommen hand-

' Lagen i dess lydelse en- ligt förslag i prop. 1987/ 882124

Nuvarande lydelse

6. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (192 7:85) om dödande av förkommen hand- ling, dock ej ifall som avses i 12a 5 nämnda lag.

Föreslagen lydelse

ling, dock ej ifall som avses i 12a 5 nämnda lag.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

5. Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (19872617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 23 5 bankrörelselagen (19871617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 23 5'

En omyndig får utan förmyndarens tillstånd förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos en bank efter det han fyllt sexton år. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att om- händerta medlen och företett bevis på detta, får den omyndige inte vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos banken.

Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar en— ligt föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 15 kap. 9 5 andra stycket nämnda balk eller uttaget avser ränta som stått inne kortare tid än ett år. Över- förmyndare kan när som helst för- ordna, att ett förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som har utfärdats om insättningen. Banken är skyldig att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller förvaltare utfärda bevis om beloppet av de medel

Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar en- ligt föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 13kap. 75eller14kap. 75nämnda balk eller uttaget avser ränta. Överförmyndare kan enligt 13 kap. 19 5 eller 14 kap. 21 5 föräldrabal- ken förordna att ett förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som har utfärdats om in- sättningen. Banken är skyldig att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller förval- tare utfärda bevis om beloppet av

' Lagen i dess lydelse en- ligt förslag i prop. 1987/ 88:124

Nuvarande lydelse

som sätts in eller som står inne, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd inte utnytt-

Föreslagen lydelse

de medel som sätts in eller som står inne, samt i förekommande fall in- tyga att meddelat tillstånd inte ut-

jats. nyttjats.

Ar föräldrar förmyndare, får de dessutom utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förval- tar enligt föräldrabalken och som har satts in med uppgift om att de ej omfattas av överförmyndarkon- troll. Överförmyndaren kan dock enligt 13 kap. 19 5 föräldrabalken förordna om inskränkning i uttags- rätten. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i matbok som har utfärdats om insättningen.

1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.

2. Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före ikraftträdandet, om medlen enligt de nya bestämmelserna i föräldrabal- ken inte omfattas av överförmyndarkontroll. Vad som nu har sagts gäller dock inte, om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 5 föräldrabalken i dess lydelse från och med den ljanuari 1991 har förordnat om inskränkningi uttagsrätten.

3. Har en förmyndare, god man eller förvaltare före ikraftträdandet satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 5 andra stycket föräldrabal- ken, skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 13 kap. 7 5 eller 14 kap. 7 5 föräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 januari 1991.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1947z529) om allmänna barnbi- drag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkom- mer, där barnet står under föräld— rarnas gemensamma vårdnad,

Föreslagen lydelse

45

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkom- mer, där barnet står under föräld- rarnas gemensamma vårdnad,

Nu varande lydelse

barnets moder eller, om föräldrar- na gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Är den förälder som uppbär bi- drag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhind- rad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barn- et varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rät- ten att uppbära allmänt barnbi- drag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två sär- skilt förordnade förmyndare ut- setts att utöva vårdnaden gemen- samt, skall vad som nyss har sagts om barnets fader och moder i stål- let gälla den manlige respektive den kvinnliga förmyndaren.

Föreslagen lydelse

barnets moder eller, om föräldrar- na gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Är den förälder som uppbär bi- drag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhind- rad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barn- et varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rät- ten att uppbära allmänt barnbi- drag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två sär- skilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden ge- mensamt, skall vad som nyss har sagts om barnets fader och moder i stället gälla den manlige respekti— ve den kvinnliga vårdnadshavaren.

I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräld- rar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förord- na att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant för- ordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket

uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 6, 9 och 12 55 lagen (1964zl43) om bidrags- förskott skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

65

Den som önskar erhålla bi- dragsförskott eller vill komma i åt- njutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren eller

Den som önskar erhålla bi— dragsförskott eller vill komma i åt- njutande av högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren. Om barnet har beretts vård i ett famil- jehem eller ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, får ansökan göras även av social- nämnden.

särskilt förordnad förmyndare för barnet. Om barnet har beretts vård i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende inom social- tjänsten, får ansökan göras även av socialnämnden.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av bar- nets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samve- te avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förkla- ring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet, skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga för försäkringskassan.

9 5 utbetalas till

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren eller, om vårdna- den har anförtrotts åt en särskilt för- ordnad förmyndare, denne. Har två särskilt förordnadeförmyndare ut- setts att utöva vårdnaden gemen— samt, utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga förmyndaren el- ler, om förmyndarna begär det, till den manlige förmyndaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får för- säkringskassan efter framställning från vårdnadshavaren betala för- skottet till den som fostrar barnet.

Bidragsförskott vårdnadshavaren. Har två särskilt förordnade vårdnadshavare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga vårdnadshavaren eller, om vårdnadshavarna begär det, till den manlige vårdnadshavaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter fram- ställning från vårdnadshavaren betala förskottet till den som fost- rar barnet.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Om synnerliga skäl föreligga, får förskottet på framställning av social- nämnd utbetalas till lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommu- nala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter be- slut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit för- sörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

125

Vårdnadshavaren, särskilt för- ordnad förmyndare och den som eljest uppbär bidragsförskott för barnet äro skyldiga att ofördröjli- gen till försäkringskassan anmäla sådan omständighet som kan på-

verka rätten till och storleken av bidragsförskottet.

Vårdnadshavaren och den som eljest uppbär bidragsförskott för barnet är skyldiga att ofördröjli- gen till försäkringskassan anmäla sådan omständighet som kan på- verka rätten till och storleken av bidragsförskottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1984: 1095) om förlängt bidragsför- skott för studerande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förlängt bidragsförskott utbetalas till den förälder eller tidigare vård- nadshavare som barnet varaktigt bor tillsammans med. Sammanbor barnet med två tidigare förordna- de förmyndare som utsetts att ge-

Föreslagen lydelse

Förlängt bidragsförskott utbeta- las till den förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet var- aktigt bor tillsammans med. Sam- manbor barnet med två tidigare förordnade vårdnadshavare som

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

mensamt utöva vårdnaden om utsetts att gemensamt utöva vård— barnet tillämpas 9 5 första stycket naden om barnet tillämpas 9 5 andra meningen lagen (1964:143) första stycket andra meningen la- om bidragsförskott. gen (1964:143) om bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1. Direktiven m.m.

Utredningen har enligt sina direktiv (Dir. 1982:25, 1984:35 och 1985 :55)i uppdrag att göra en allmän översyn av förmynderskapslagstiftningen. Utredningen skall bl.a. överväga möjligheterna att förenkla reglerna om förmyndares rättigheter och skyldigheter samt pröva frågan om en ratio- nalisering av ärendehandläggningen hos domstolar och överförmynda- re. Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1987z50) har utredningen också fått i uppdrag att se över vissa frågor om adoption.

l betänkandet (SOU 1986z50) God man och förvaltare har utredningen lagt fram förslag om att omyndigförklaringsinstitutet skall avskaffas och att det i stället, vid sidan om godmansinstitutet, skall införas ett system med förvaltarskap. Efter remissbehandling har regeringen beslutat om propositioner (1987/88z32 och 124) på grundval av betänkandet.

Utredningens förslag innefattade vidsträckta ändringar i föräldabal- ken och nödvändiggjorde dessutom en rad följdåndringar i andra för- fattningar. I betänkandet lades fram förslag till sådana ändringar i ett fyrtiotal lagar. De internationellt privaträttsliga författningarna lämna- des emellertid oförändrade. Utredningens överväganden i dessa delar har redovisats i betänkandet (SOU 1987:73) Internationella förmynder- skapsfrågor.

I det nu föreliggande betänkandet behandlas föräldrabalkens regler om förmyndares och andra Ställföreträdares egendomsförvaltning samt överförmyndares och domstolars tillsyn över förvaltningen. I dessa frå- gor anfördes i 1984 års direktiv bl.a. följande.

Nuvarande bestämmelser om förmynderskap och förmyndarnas rät- tigheter och skyldigheter är omfattande och detaljerade. Utredaren bör i samband med sin översyn av dessa bestämmelser också överväga om det är möjligt att förenkla regelsystemet. En utväg är att ge föräldrar som är förmyndare för sina barn rätt att i större utsträckning bestämma själva i frågor som rör barnens ekonomiska förhållanden. Också när det gäller särskilt förordnade förmyndare och reglerna om sådana förmynderskap bör begränsningari regelsystemet eftersträvas (jfr LU 1982/83:14).

Utredaren bör vidare överväga om handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare och gode män kan ratio- naliseras. Nämnas kan att enklare förmynderskapsärenden, enligt ett förslag som f.n. är beroende på riksdagens prövning (prop. 1984/85:4), skall kunna avgöras av domstolspersonal som inte är lagfaren. Utredaren bör ta ställning till om man kan ta ytterligare steg för att rationalisera

handläggningen, t.ex. genom att föra över vissa arbetsuppgifter till över- förmyndaren. En sådan möjlighet kan vara att ge överförmyndaren be- hörighet att besluta i dessa frågor när ärendet inte är tvistigt eller när ärendet annars är av enkel beskaffenhet. En annan fråga som kan över- vägas är om inskrivningen av förmynderskap och godmanskap bör flyt- tas över från domstolen till överförmyndaren.

2. Utredningsarbetet

Under utredningsarbetet har studiebesök gjorts vid Stockholms, Göte- borgs, Malmö och Umeå tingsrätter. Särskilda diskussioner har ägt rum med företrädare för överförmyndarnämnderna i Stockholm, Umeå och Kungsbacka. Därutöver har synpunkter inhämtats från ett stort antal andra överförmyndare och överförmyndarnämnder, bl.a. i samband med årsmöten i Föreningen Sveriges överförmyndare.

På utredningens initiativ har Svenska kommunförbundet låtit utföra en enkätundersökning, som omfattade landets alla överförmyndare och överförmyndarnämnder. Resultatet av undersökningen redovisas i av- snitt 5. Utredningen har även diskuterat vissa frågor rörande överför- myndarorganisationen m.m. vid ett sammanträffande i februari 1988 med företrädare för kommunförbundet.

Vid sammanträden med dels företrädare för Sveriges köpmannaför- bund och vissa branschorganisationer, dels representanter för konsu- mentverket har synpunkter inhämtas på frågan om omyndigas rätts- handlingsförmåga.

Utredningen har vidare träffat representanter för Svenska Fondhand- lareföreningen och därvid diskuterat frågor som rör fondkommissionä- rers befattning med förvaltningen av omyndigas medel.

Som framgår av avsnitt 4.3 har utredningen, utöver vad som nu har sagts, fått olika synpunkter på den nuvarande ordningen från organisa- tioner och enskilda.

I samband med de besök som utredaren och sekreteraren gjort i Hel- singfors, Köpenhamn och Oslo under föregående etapperi utredningsar- betet har information inhämtats om de nordiska förhållanden som rör denna del av utredningsarbetet (se avsnitt 7). Information om innehållet i vissa utländska rättsordningar har vidare inhämtats genom förmedling av utrikesdepartementet, berörda ambassader samt juridiska fakulteten vid Lunds universitet.

Slutligen har utredningen i enlighet med direktiven (Dir. 1984:35) in- formerat huvudorganisationerna LO, SACO/SR och TCO om utred- ningens arbete i föreliggande etapp och berett dem tillfälle att framföra synpunkter.

"naustittu'tlflmal Im eminem. rm " ' närma

3. Gällande rätt

Bestämmelser om förmyndares förvaltning av omyndigas egendom samt om överförmyndares och tingsrätters tillsyn m.m. finns i 12-19 kap. för- äldrabalken (FB) jämte tillhörande författningar.

Av intresse i detta sammanhang är också reglerna om omyndigas rätts- handlingsförmåga m.m. i 9 kap. FB samt bestämmelserna i 10 kap. om förmyndare. Utredningen utgår här liksom i andra sammanhang från FB:s lydelse enligt prop. 1987/88:124.

Bestämmelserna om rättshandlingsförmåga m.m. och om förmyndare redovisas i det följande i avsnitt 3.1 3.2, medan förvaltningsbestäm- melserna behandlas i avsnitt 3.3. I avsnitt 3.4, slutligen, redogörs för tillsynsbestämmelserna.

Med vissa undantag är förvaltnings- och tillsynsreglerna oförändrade sedan 1924 års förmynderskapslagstiftning (se NJA II 1924 s. 221). De berördes således bara i begränsad omfattning av 1974 års reform (se NJA II 1974 s. 389).

3.1. Rättshandlingsförmåga m.m

Genomförs reformen om omyndigförklaringsinstitutets avskaffande (se prop. 1987/88132 och 124), kommer begreppet omyndig bara att avse den som är under arton år. Omyndighetstillståndet kännetecknas främst av inskränkningar i den enskildes rättsliga handlingsförmåga, dvs. förmå- gan att själv ingå avtal och andra rättshandlingar.

Även den som är myndig kan dock i vissa fall ha en begränsad rätts- handlingsförmåga, antingen på grund av sitt sinnestillstånd eller på grund av att domstol har förordnat förvaltare för honom eller henne.

I följande avsnitt (3.1.1) behandlas den omyndiges rättshandlingsför- måga, medan frågan om inskränkning i rättshandlingsförmågan på grund av den enskildes sinnestillstånd tas upp i ett avsnitt om vissa av- talsrättsliga regler (avsnitt 3.1.2). När det gäller den inverkan på rätts- handlingsförmågan som ett förordnande av förvaltare innebär hänvisas till prop. 1987/88232 och 124 samt utredningens tidigare betänkande (SOU 1986:50) God man och förvaltare.

3.1.1. Omyndigas rättshandlingsförmåga

År 1969 sänktes myndighetsåldern från 21 år, som hade gällt som myn- dighetsgräns sedan länge, till 20 år och därefter är 1974 till 18 år (se NJA 11 1974 s. 382 1).

Den som är under arton år benämns också underårig (9 kap. 1 5 FB). Detta begrepp bör skiljas från minderårig som vanligen avser den som är under femton år.

Var och en betraktas som ett rättssubjekt, dvs. kan äga tillgångar och ha skulder. För att en person själv skall få förfoga över egendom eller ingå förbindelser (t.ex. sluta överlåtelseavtal eller sätta sig i skuld) erford- ras att han eller hon har rättslig handlingsförmåga. Som nämnts inträder full rättshandlingsförmåga först i och med att myndighetsåldern har uppnåtts (9 kap. 1 5 FB).

Före arton års ålder har den underårige begränsad rättshandlingsför- måga. Den som har fyllt 16 år kan t.ex. ingå arbetsavtal, förfoga över sin egen arbetsinkomst samt inom ramen för en näringsverksamhet, som drivs med förmyndarens tillstånd, företa normala rättshandlingar (9 kap. 2 5jfrd med 6 kap. 12 5, 9 kap. 3 och 5 55 FB).

En underårig med eget hushåll får vidare för den dagliga hushållning- en eller uppfostran av barn ingå sedvanliga rättshandlingar (9 kap. 2 a 5 FB).

Slutligen kan en underårig i princip råda över det som förvärvats ge- nom gåva eller testamente under villkor att den underårige själv får råda över det (9 kap. 4 5 FB).

Den som är under arton år får inte gifta sig utan tillstånd från länssty- relsen (2 kap. 1 5 äktenskapsbalken).

När den underårige saknar rättshandlingsförmåga företräds han eller hon av förmyndaren. Denne är den omyndiges ställföreträdare och handlar i den underåriges namn. Förmyndarens behörighet är dock be- gränsad bl.a. genom att vissa åtgärder kräver överförmyndarens tillstånd (se 15 kap. FB). Om den underårige agerar själv krävs förmyndarens samtycke.

Förmyndaren kan lämna sitt samtycke eller godkännande efter det att den underårige ingått rättshandlingen, s.k. ratihabering. Samtycke eller godkännande kan även vara ”tyst”, dvs. framgå av omständigheterna utan att vara uttryckligt uttalat eller dokumenterat, s.k. konkludent handlande från förmyndarens sida.

Avtal som en omyndig ingår utan förmyndarens samtycke utanför ramen för den begränsade rättshandlingsförmågan är enligt huvudregeln inte rättsligt bindande för den omyndige. Förmyndaren kan alltid kräva att avtalet skall gå åter. Det innebär att, om den omyndige t.ex. ingått ett köp utan förmyndarens samtycke, varan skall återlämnas mot att köpe- skillingen återfås.

Finns det köpta inte i behåll, skall säljaren enligt huvudregeln ha er- sättning för varan. Sådan ersättning utgår enligt en undantagsregel dock inte i vidare mån än varan använts till skäligt underhåll eller annars har medfört nytta för den omyndige (9 kap. 7 5 1 st. FB). Har den omyndige

således köpt och konsumerat en onyttig vara får säljaren ingen ersättning medan betalningen däremot skall återlämnas.

En vidare ersättningsskyldighet vid avtalets återgång finns dock, om den omyndige genom falska uppgifter (t.ex. oriktiga uppgifter om sin ålder) vilselett motparten. En säljare har då rätt till skälig ersättning för den förlust som föranletts av köpet (9 kap. 7 5 2 st. FB).

Enligt 9 kap. 65 FB har även en motpart rätt att frånträda ett avtal som ingåtts utan förmyndarens samtycke. Detta gäller enligt huvudregeln en- dast så länge avtalet inte har blivit behörigen fullgjort (t.ex. ett köp inte har fullbordats) eller godkänt (t.ex. ratihaberats av förmyndaren). Var motparten i ond tro, dvs. kände till eller borde ha känt till den omyndiges bristande behörighet, måste han eller hon i princip invänta en skälig tid för godkännande, innan han frånträder ett avtal som inte fullgjorts.

I praktiken är det synnerligen vanligt att underåriga i varierande åld- rar ingår olika slag av avtal, exempelvis köp av leksaker, godsaker, klä- der och grammonfonskivor. I de allra flesta fallen torde förmyndaren ha gett sitt tillstånd till köpet. I varje fall synes en återgång av köpet sällan bli aktuell (se därom vidare avsnitt 6).

] allmänna reklamationsnämnden har det emellertid under senare år förekommit en del ärenden där de nu behandlade bestämmelserna har tillämpats. Nyligen har också Svea hovrätt (6.10.1987, DFT 23) avgjort ett sådant fall. En närmare redogörelse för allmänna reklamationsnämn- dens praxis och för hovrättsfallet lämnas i avsnitt 6.1-6.2.

3.1.2. Vissa avtalsrättsliga regler

] lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets- rättens område (avtalslagen) finns de grundläggande reglerna om avtals ingående (1 kap.), fullmakt (2 kap.) och rättshandlingars ogiltighet (3 kap.).

Fullmakt

l 2 kap regleras fullmaktsfallen, dvs. fall där en part handlar genom ombud. Den grundläggande regeln (10 5) föreskriver att den som lämnar fullmakt åt någon annan att sluta avtal eller annars företa rättshandling- ar, omedelbart blir berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom rättshandlingar som fullmäktigen inom fullmaktens gränser före- tar i fullmaktsgivarens namn. I 10 5 andra stycket regleras vad som bru- kar kallas ställningsfullmakt: Om någon såsom anställd eller annars till följd av avtal intar en ställning som enligt lag eller sedvänja medför viss behörighet att handla på annans vägnar, anses han ha fullmakt att företa rättshandlingar som faller inom gränserna för denna behörighet.

En fullmäktig som handlar inom ramen för sin behörighet, dvs. i enlig- het med en gällande fullmakt, binder fullmaktsgivaren gentemot en mot- part även om fullmäktigen handlar i strid med någon inskränkande före- skrift från fullmaktsgivaren, dvs. om fullmäktigen överskrider sin befo- genhet (11 5 avtalslagen). Fullmaktsgivaren blir dock inte bunden om

tredje man var i ond tro. Fullmaktsgivaren har rätt till skadestånd av fullmäktigen, om befogenhetsöverskridandet kan anses vara ett kon- traktsbrott i uppdragsavtalet dem emellan (jfr 18 kap. 3 och 4 55 handels- balken).

En fullmäktig som överskrider sin behörighet är skadeståndsskyldig gentemot en godtroende tredje man för den skada denne kan ha lidit genom att avtalet inte kan göras gällande (25 5 avtalslagen).

Avtalslagens regler om ombud är inte tillämpliga på förmyndare som handlar i den omyndiges namn. Förmyndaren är vad som brukas kallas en legal ställföreträdare, och hans eller hennes behörighet år uttömman- de reglerad i FB.

Rättshandlingars ogiltighet enligt avtalslagen

[ 3 kap. avtalslagen regleras fall där rättshandlingar kan förklaras ogilti- ga. Det gäller bl.a. fall där motparten har använt tvång eller svek (28-30 55) eller utnyttjat någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning (ocker; 31 5). Vidare kan ett avtal förklaras ogiltigt om omstän— digheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot ”tro och heder" att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen (33 5). Denna bestämmelse kan åberopas t.ex. när den som företagit rättshandlingen lider av någon lindrigare psykisk defekt eller av allmän ålderdomssvag- het, vilken satt honom eller henne ur stånd att klart bedöma handlingens innebörd och följder, och detta utnyttjats på ett ohederligt sätt (jfr NJA 1943 s. 728).

136 5 finns en allmän regel om att avtalsvillkor fårjämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Ogiltighetsreglerna är tillämpliga endast i den mån den som företar rättshandlingen har rättshandlingsförmåga eller handlar med förmynda- rens samtycke. För en omyndig som handlar utanför sin rättsliga hand- lingsförmåga blir det således inte aktuellt att tillämpa dessa bestämmel- ser. Som framgått av avsnitt 3.1.1 träder då andra ogiltighetsregler in.

Rättshandlingars ogiltighet på grund av den enskildes sinnestillstånd

Sedan gammalt har man inom avtalsrätten ansett att psykiska defekter eller annan nedsättning av den psykiska förmågan hos den rättshandlan— de bör kunna göra rättshandlingar ogiltiga. Detta synsätt ligger bakom inte bara 33 5 avtalslagen utan också lagen (1924:323) om verkan av - avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet (1924 års lag).

Till skillnad från 33 5 avtalslagen föreskriver 1924 års lag ogiltighet utan hänsyn till motpartens goda tro. Vidare är återbärings- och ersätt- ningsreglerna likartade dem som finns i 9 kap. 7 5 FB. Kan den sjuke inte lämna tillbaka vad han eller hon har tagit emot, är ersättningsskyldighe- ten således begränsad till vad som använts till skäligt underhåll eller

annars medfört nytta. Förutsättningen för ogiltighet är att avtalet har ingåtts ”under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten”. Det innebär att ett kausalitetssamband måste föreligga mellan sinnesstillstånd och rättshandling. Här föreligger en skillnad mellan 1924 års lag och vad som föreskrivs för en omyndigs handlande (jfr 9 kap. 6 5 FB).

Även partiella själsdefekter och tillfälliga rubbningar (t.ex. vid skräm- sel, chock, hypnos eller höggradig berusning) omfattas av lagen. [ moti- ven anförs i detta hänseende dock följande. ”1 den mån handlingen själv till sin art och beskaffenhet närmar sig det normala, bör man, så framt ej tydliga former av sinnessjukdom eller utpräglad sinnesslöhet föreligga, endast med största varsamhet skrida till rättshandlingens underkännan— de. En dylik varsamhet kräves med hänsyn såväl till vederbörandes eget intresse av att varda bibehållen vid sin rättsliga handlingsförmåga som ock till den allmänna samfärdselns intresse av att rättshandlingar icke utan tvingande skäl förklaras ogiltiga." (Se NJA 11 1924 s. 595.)

Som nämnts ovan är ersättningsskyldigheten för den handlande be- gränsad i likhet med vad som föreskrivs för omyndigas del (9 kap. 7 5). Dock har godtroende motpart i detta hänseende en mera förmånlig ställ- ning. Enligt lagen har han rätt att i skälig omfattning få ersättning för den förlust som har föranletts av avtalet, dvs. han har samma rätt som den som blivit vilseledd av den omyndige i fråga om dennes behörighet. En- ligt praxis (NJA 1938 s. 481) har den rättshandlande bevisbördan för motpartens onda tro för att undgå ersättningsskyldighet, dvs. han måste visa att denne hade anledning att misstänka den psykiska defekten hos den handlande.

Även i förhållande till 1924 års lag är reglerna i 9 kap. FB överordnade.

3.2. Förmyndare

FB skiljer mellan vårdnadochförmynderskap. Enligt 6 kap. 2 5 har vård- nadshavare ett ansvar för barnets personliga förhållanden. Vårdnadsha- varen företräder också barnet i personliga angelägenheter. Till de senare räknas bl.a. slutande av arbetsavtal (se 6 kap. 12 5). Förmyndaren å sin sida har hand om förvaltningen av barnets egendom och företräder deti andra angelägenheter än de personliga (13 kap. 1 5 FB).

[ följande avsnitt skall FB :s regler om legala resp. förordnade förmyn- dare redovisas. Redogörelsen utgår från bestämmelsernas lydelse enligt prop. 1987/88:124.

3.2.1. Legala förmyndare

Enligt 10 kap. 2 5 FB är båda föräldrarna gemensamt förmyndare för barn som står under deras vårdnad (legala förmyndare). Adoptivföräld- rar jämställs med biologiska föräldrar (4 kap. 8 5 FB).

Enligt 6 kap. 2 5 FB består vårdnaden till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Förmynderskapet upphör däremot

inte när ett underårigt barn ingår äktenskap utan består till dess barnet har uppnått myndig ålder (10 kap. 3 5).

En förälder som själv är underårig eller som har förvaltare utan be- gränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara förmyndare (10 kap. 1 5).

Om någon av föräldrarna är obehörig att vara förmyndare eller blir entledigad från förmynderskapet, är den andre ensam förmyndare (10 kap. 2 5 första stycket).

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare (10 kap. 2 5 andra stycket).

Föräldrars ställning som förmyndare följer således utan särskilt beslut av deras egenskap av vårdnadshavare. Det innebär att en förälder som mister vårdnaden även upphör att vara förmyndare. Däremot gäller inte det omvända, dvs. en legal förmyndare som entledigas som förmyndare upphör därigenom inte att vara vårdnadshavare (jfr 10 kap. 9 och 10 55 FB).

Huvudregeln när det gäller vårdnad är att båda föräldrarna till ett barn är vårdnadshavare från födseln, om de är gifta med varandra, och att i annat fall modern utövar vårdnaden ensam (6 kap. 3 5 första stycket). I samband med äktenskapsskillnad kan vårdnaden anförtros en av föräld- rarna, om detta anses vara bäst för barnet. Även efter skilsmässa är ut- gångspunkten dock att vårdnaden och därmed förmynderskapet — är gemensam (6 kap. 3 5 andra stycket).

Står ett barn under vårdnad av endast en förälder, skall rätten på föräldrarnas begäran förordna att vårdnaden skall vara gemensam, om det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Om förordnande om vårdnaden inte har meddelats tidigare, kan föräldrarna få gemensam vårdnad efter anmälan till pastorsämbetet. Det krävs dock att såväl för- äldrar som barn är svenska medborgare (6 kap. 4 5).

Föräldrar kan fråntas vårdnaden, om de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse m.m. Brister båda föräldrarna i omsorgen om barnet, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare (6 kap. 7 5). Vårdnaden kan också flyttas över till fosterför- äldrar (6 kap. 8 5).

En legal förmyndare har rätt att bli entledigad från sin funktion som förmyndare, om inte särskilda skäl talar mot ett entledigande. Förmyn- daren kan också bli entledigad vid missbruk eller försummelse m.m. (10 kap. 9 och 10 55).

3.2.2. Förordnade förmyndare

Som framgår av föregående avsnitt kan föräldrar i vissa fall berövas sin ställning som vårdnadshavare och därmed också sin funktion som för- myndare. Ett barn kan också förlora sina legala förmyndare genom att föräldrarna avlider.

[ de fall föräldrarna upphör att vara vårdnadshavare skall, som tidiga- re nämnts, rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Om båda föräldrarna är avlidna skall en förmyndare förordnas enligt 10 kap. 4 5 FB. Denne blir också vårdnadshavare (6 kap. 9 5).

När flera förmyndare förordnas för en underårig som inte står under föräldrars vårdnad, skall rätten enligt 13 kap. 8 5 FB utse en av dem till vårdnadshavare. Om de särskilt förordnade förmyndarna är gifta eller är sambor, kan rätten bestämma att de skall utöva vårdnaden gemensamt. Rätten kan även enligt 13 kap. 8 5 FB befria den som har anförtrotts vårdnaden från att ta del i handhavandet av den omyndiges övriga ange- lägenheter.

När det gäller valet av person till uppdraget som särskilt förordnad förmyndare anges i 10 kap. 6 5 att det skall vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. [ samma paragraf föreskrivs också att för underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar däremot.

Skall förmyndare förordnas efter föräldrarnas död och har föräldrar- na eller en av dem angett vem de önskar till förmyndare, skall denne förordnas, om han eller hon inte är olämplig (10 kap. 7 5).

Innan rätten förordnar förmyndare, skall överförmyndaren beredas tillfälle att lämna förslag på lämplig person (10 kap. 14 5).

Tidigare krav på att till förmyndare utse i första hand någon som står den omyndige nära upphävdes i samband med 1974 års reform. Samti- digt slopades regeln om att det var en medborgerlig plikt att äta sig för- myndaruppdrag (se prop. 1974:142 5. 126). Skälet till förändringen var bl.a. att ge domstolen större frihet vid valet av lämplig person och att undvika att till förmyndare förordnades någon som inte hade erforderlig tid eller intresse för uppdraget.

En förordnad förmyndare har rätt att på egen begäran bli entledigad från förmynderskapet (10 kap. 9 5). En förordnad förmyndare kan, lik- som en legal, entledigas, om han eller hon gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller kommer på ekonomiskt obestånd och därför är olämplig eller om han eller hon av annan anledning inte längre är lämp- lig (10 kap. 10 5).

Rätten har möjlighet att meddela interimistiska beslut om förordnan- de eller entledigande av förmyndare (10 kap. 16 och 17 55).

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den underårige själv, om denne har fyllt 16 år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Rätten kan även ex officio ta upp frågorna (10 kap. 18 5).

Enligt 10 kap. 8 5 FB kan flera förmyndare förordnas, när omständig- heterna påkallar det. Vidare föreskrivs att medförmyndare skall förord- nas om en legal förmyndare inte lämpligen kan ha hand om förmynder- skapet allena.

Medförmyndare anges i förarbetena kunna komma i fråga för att kom- pensera den eller de legala förmyndarnas bristande skicklighet och vara ett alternativ till ett entledigande. Medförmyndare kan också komma i

fråga när det föreligger motsättningar mellan en make som efterlevande legal förmyndare och den avlidne makens släkt, särskilt om barnen är ägare till medel som härrör från den avlidne makens sida.

Enligt 13 kap. 8 5 kan rätten bestämma hur förvaltningen skall fördelas mellan flera förmyndare och exempelvis förordna att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. I paragrafen föreskrivs också att överförmyndaren har att avgöra vilken av flera föreslagna förvaltnings- åtgärder som skall gälla, om förmyndarna är oense.

3.3. Förvaltningsbestämmelser m.m.

Förmyndares skyldighet i fråga om förvaltning av omyndigas egendom regleras i 13-16 kap. FB samt i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar och kungörelsen (1974: 1048) om placering av omyndigs medel m.m. Bestämmelserna gäller i tillämpliga delar också för den för- valtning som handhas av god man och förvaltare.

[ det följande behandlas i olika avsnitt förmyndares allmänna plikter m.m. (3.3.1), vård av omyndigs rätt i oskiftat bo (3.3.2), vissa placerings— och tillståndsregler (3.3.3) och förmyndares redovisningsskyldighet (3.3.4).

[ särskilda avsnitt redogörs vidare för vissa bestämmelser om banker- nas befattning med omyndigas egendom (3.3.5) och institutet särskild förvaltning (3.3.6). Därefter följer avsnitt om barnpension och tjänste- grupplivförsäkring (avsnitt 3.3.7), förvaltning av privata medel inom vår- den m.m. (avsnitt 3.3.8) samt den nya familjerättsreformen (avsnitt 3.3.9).

3.3.1. Förmyndares allmänna plikter m.m.

Enligt 13 kap. 1 5 första stycket FB skall förmyndaren sörja för myndling- ens person samt förvalta dennes förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna. Enligt 13 kap. 3 5 skall förmyndaren med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i skälig omfattning an- vänds till nytta för myndlingen.

Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning i samband med 1974 års reform (se prop. 1974:142 5. 132). Avsikten var att understryka vikten av att förmyndaren inte bara sköter den ekonomiska förvaltningen utan också sörjer för den omyndiges person och även ser till att den omyndi- ges tillgångar används på angivet sätt. När det gäller föräldrar som legala förmyndare följer skyldigheten att sörja för personlig intressebevakning redan av att de är vårdnadshavare (jfr avsnitt 3.2.1).

Förmyndarens funktion som ställföreträdare i mål och ärenden som faller utanför egendomsförvaltning, såsom i person- och familjerättsliga eller straff- och processrättsliga frågor, regleras i olika bestämmelser (se bl.a. 1 kap. 4 5, 3 kap. 4 och 5 55 och 20 kap. 3 5 FB samt 11 kap. 15, 20 kap. 14 5 och 21 kap. 1 5 rättegångsbalken). Som regel är det vårdnadshavaren

som för en underårigs talan i mål och ärenden som faller utanför förmö- genhetsrätten. Den underårige har också i viss utsträckning själv talerätt (se 11 kap. 1 5 och 21 kap. 1 5 rättegångsbalken).

Förmyndarens behörighet att ingå rättshandlingar för den omyndige är i viss mån avhängig av att överförmyndarens samtycke föreligger. Bestämmelser härom finns i 15 kap. FB. Motparten är, om samtycke inte föreligger, enligt nuvarande regler bunden under längst en månad. Un- der så lång tid har förmyndaren möjlighet att i efterhand inhämta över- förmyndarens samtycke. Om avtalet inte blir gällande tillämpas 9 kap. 7 5 när det gäller återbäring och ersättning (15 kap. 17 och 18 55).

Förmyndaren får inte företräda den underårige när det gäller rätts- handling eller rättegång mellan den underårige och förmyndaren eller dennes make eller någon som förmyndaren annars företräder. Förmyn- dare får dock företräda syskon, om de har gemensam förmyndare, vid arvskifte mellan dem, såvida de inte har stridiga intressen (13 kap. 2 5 första stycket.)

Motsvarande bestämmelser finns när det gäller rättshandling eller rät- tegång mellan en god man eller förvaltare och dennes make m.fl. och den som den gode mannen eller förvaltaren företräder (13 kap. 2 5 andra stycket).

Om det föreligger hinder mot rättshandling eller rättegång enligt 13 kap. 2 5 eller det annars finns en intressekollision mellan exempelvis en förvaltare och den förvaltningsuppdraget avser kan en god man förord- nas att företräda den enskilde (11 kap. 2 5 FB).

Gentemot den underårige är förmyndaren skadeståndsskyldig för uppsåtligt eller vårdslöst vållad skada. Finns det flera förmyndare, sva- rar de solidariskt (13 kap. 9 5).

Den skadeståndsfordran som den underårige kan ha mot förmynda- ren preskriberas, om talan inte väcks inom ett år efter det att överförmyn- daren överlämnat sluträkning och andra handlingar till den underårige, när han uppnått myndig ålder, eller till annan behörig företrädare för den omyndige. Den korta talefristen gäller dock inte, om den avgående förmyndaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande (13 kap. 10 5).

För sitt förvaltaruppdrag och för arbetet med den personliga omvård- naden har förmyndaren rätt till skäligt arvode. Han eller hon har även rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade. Beslut om arvode och kostnadsersättning fattas av överförmyndaren (15 kap. 19 5). Motsvarande bestämmelser för god man och förvaltare finns i 15 kap. 21 5).

Storleken av arvodet när det gäller förmyndare bestäms efter grunder som kommunen fastställer för varje överförmyndardistrikt. Kommun- förbundet har i cirkulär den 12 september 1975 angivit riktlinjer för arvo- dets storlek. Av dem framgår att normalarvode per år för förvaltningen av en omyndigs egendom är tre procent av basbeloppet vid redovisnings- periodens utgång, dvs. för år 1988 ca 700 kr. Vid ekonomisk förvaltning av större omfång eller särskilt komplicerade uppdrag är procentsatsen sex resp. nio procent, dvs. 1 400 resp. 2 100 kr.

Arvodet för den personliga omvårdnaden är i riktlinjerna likaledes relaterade till tre, sex eller nio procent av basbeloppet, allt beroende på uppdragets omfattning.

Arvode och ersättning för utgifter skall utgå av den omyndiges medel, i den mån dennes inkomst eller tillgångar överstiger ett visst belopp (två resp. tre gånger basbeloppet). I övrigt betalas förmyndares arvode och ersättning med kommunala medel (15 kap. 19 5).

Legala ställföreträdare, dvs. föräldrar, har rätt till arvode endast om överförmyndaren finner att särskilda skäl föreligger. De har dock rätt till ersättning för utgifter som hänför sig till förvaltningen av den omyndiges egendom (15 kap. 19 5).

När det gäller gode män och förvaltare föreskrivs i 15 kap. 21 5 att överförmyndaren bestämmer i vad mån arvode och ersättning för utgif- ter skall betalas av den enskilde. Arvode och ersättning som inte skall utgå av den enskildes medel skall betalas av kommunen.

3.3.2. Vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

I 14 kap. FB regleras bl.a. fall då en omyndig har del i dödsbo. Bestäm- melserna gäller också för den som har god man eller förvaltare (14 kap. ] 5)-

En förmyndare eller dennes make får företräda den omyndige vid vissa rättshandlingar i dödsboförvaltningen endast om han eller hon själv inte har del i boet. Är förmyndaren delägare, skall ställföreträdar- skapet utövas av en god man (11 kap. 2 5 och 13 kap. 2 5).

När en förmyndare företräder en omyndig dödsbodelägare, måste överförmyndarens samtycke inhämtas för vissa rättshandlingar: 21 Varje rättshandling vid dödsboförvaltningen som hade krävt överför- myndarens samtycke, om det hade gällt den omyndiges egendom (14 kap. 2 5). 121 Ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo (14 kap. 3 5). [1 Fördelning av egendom vid bodelning eller skifte, om fördelningen sker på annat sätt än genom lottning, eller överlåtelse mot vederlag av den omyndiges andel (14 kap. 5 5). E] Avstående av arv som ett s.k. särkullbarn gör till förmån för den efterlevande maken (14 kap. 6 a 5jfrd med 3 kap. 9 5 ärvdabalken).

Försummelse att inhämta samtycke från överförmyndaren medför att rättshandlingen i vissa fall inte blir gällande (14 kap. 7 5jfrd med 15 kap. 17 och 18 55).

Gentemot borgenärer och andra vars rätt är beroende av dödsboutred- ningen är förmyndaren ansvarig på samma sätt som en myndig dödsbo- delägare (14 kap. 2 5 andra stycketjfrd med 18 och 19 kap. ärvdabalken).

Om avtal om sammanlevnad i oskiftat bo inte ingås, skall förmynda- ren se till att bodelning och arvskifte förättas så snart som möjligt (14 kap. 4 5 FB). Har skifte eller avtal inte kommit till stånd inom sex månader efter bouppteckningsförrättningen, skall förmyndaren skriftligen till överförmyndaren redogöra för anledningen härtill (14 kap. 9 5).

Bestämmelserna om förmyndarens skyldighet i fråga om bodelning med anledning av dödsfall gäller även då bodelning för en omyndig annars skall ske (14 kap. 6 5). När det gäller en sådan bodelning är för- myndaren också skyldig att så snart som möjligt se till att bouppteckning förrättas och ges in till överförmyndaren (14 kap. 8 5).

Om en omyndig är ensam dödsbodelägare eller flera omyndiga syskon med gemensam förmyndare är ensamma dödsbodelägare skall, om boet förvaltas av förmyndaren, de vanliga förvaltnings- och redovisningsbe- stämmelserna i 15 och 16 kap. tillämpas (14 kap. 12 5).

Förmyndare har rätt till ett skäligt arvode för dödsboförvaltning. Ar- vodet bestäms av överförmyndaren och skall utgå ur boet. För att en legal förmyndare skall få arvode erfordras dock att överförmyndaren finner att särskilda omständigheter föreligger (14 kap. 11 5).

3.3.3. Vissa placerings- och tillståndsregler

De närmare förvaltningsbestämmelserna finns i 15 kap. FB samt i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar (nedan kallad värde- handlingslagen) och kungörelsen (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m. (nedan kallad placeringskungörelsen). Vad som i 15 kap. föreskrivs om förmyndares förvaltning gäller enligt 15 kap. 20 5 också i fråga om godmanskap och förvaltarskap.

Bestämmelserna innebär att förmyndaren skall förvalta den omyndi- ges lösa egendom eller förvandla den till tillgångar av visst godkänt slag enligt särskilda placeringsregler. Godkänd placering är huvudsakligen insättning på bank och förvärv av bl.a. statsobligationer. För fast egen- dom fmns särskilda regler. Om förmyndaren vill avvika ifrån den före- skrivna placeringen av lös egendom och exempelvis köpa aktier, erford- ras, liksom vid vissa andra förvaltningsåtgärder, överförmyndarens till- stånd (15 kap. 2-5 55).

En allmän utgångspunkt för förmyndares placering av omyndigas me- del är att placeringen skall ske på sådant sätt att det finns en tillräcklig trygghet för att tillgångarna består och att skälig avkastning erhålls. I princip skall förmyndaren ha överförmyndarens samtycke. Vissa värde- handlingar har emellertid bedömts ge sådan trygghet och avkastning att överförmyndarens samtycke till placering i dem inte är nödvändig.

Enligt 15 kap. 4 5 FB får förmyndare sålunda utan samtycke köpa obligationer eller förvärva sådana skuldförbindelser i övrigt med en löp- tid på mer än ett år som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank m.fl. Förmyndare får också förvärva fordringar som skrivs in eller har skrivits in i statsskuldboken och vidare låna ut medel mot säkerhet i panträtt i fast egendom eller i den omyndiges namn sätta in medlen hos bank eller låta dem stå kvar hos försäkringsbolag.

Närmare bestämmelser om bl.a. vilka obligationer som får inköpas utan överförmyndarens samtycke får enligt lagrummet meddelas av re- geringen. Sådana bestämmelser har tagits in i placeringskungörelsen. Tillåtna placeringar är enligt kungörelsen stats- och kommunalobligatio-

ner samt obligationer utgivna av vissa närmare angivna institut, där- ibland Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges stadshypotekskassa och svensk bank- eller kreditaktiebolag som står under bankinspektio- nens tillsyn. l kungörelsen anges även bl.a. att utlåning mot säkerhet av panträtt på grund av inteckning i fast egendom är tillåten inom 60 pro- cent av taxeringsvärdet.

Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än enligt 4 5 eller vill han använda medlen till inköp av aktier e.d., krävs det enligt 15 kap. 5 5 samtycke av överförmyndaren.

Värdehandlingar vars värde tillsammans överstiger två gånger gällan- de basbelopp skall deponeras i bank och förvaras på det sätt som anges i värdehandlingslagen. Bankböcker behöver dock inte deponeras. Som alternativ till deponering föreskrivs när det gäller premieobligationer att de kan inskrivas i statsskuldboken (15 kap. 8 5).

Förmyndaren får inte blanda samman den omyndiges tillgångar med andra tillgångar som han innehar. Förmyndaren skall också se till att den omyndige anmäls som ägare till exempelvis aktier som skall tas upp i bok eller förteckning (15 kap. 7 5).

Medel som förmyndaren behöver för den omyndiges underhåll eller för vård av dennes egendom och som därför inte kan användas för mera långsiktiga placeringar skall ändå göras räntebärande genom insättning på bank (15 kap. 6 5).

Bestämmelserna i värdehandlingslagen och föreskrifterna om bank- placering m.m. redovisas närmare i avsnitt 3.3.5.

Förutom de grundläggande placeringsreglerna finns särskilda före- skrifter om bl.a. tillstånd från överförmyndaren när det gäller gåvor, rörelse, skuldsättning och fast egendom.

Gåvor

Enligt 15 kap. 14 5 tredje stycket får förmyndaren inte ge bort den omyn- diges egendom, såvida det inte är fråga om sedvanliga skänker, vilkas värde inte står i missförhållande till myndlingens villkor. Med överför- myndarens samtycke får förmyndaren dock av den omyndiges inkoms- ter ge understöd åt dennes anhöriga eller andra närstående, om det kan anses tillbörligt.

Rörelse Förmyndaren får låta den omyndige driva näring, om denne har fyllt 11» år.

Vill förmyndaren låta den omyndige idka handel eller annan näring. som kräver tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, cr fordras överförmyndarens samtycke. Samtycke får lämnas endast om den omyndige har tillräckliga medel för att driva rörelsen. Förmyndaren kan återkalla ett tillstånd att låta den omyndige driva rörelse, om det anses erforderligt med hänsyn till dennes uppfostran cllcr välfärd. Överförmyndaren kan också återta sitt samtycke. (15 kap. 13 5).

S kuldsä ttning

En förmyndare får inte ta upp lån på den omyndiges vägnar, ingå växel— förbindelser eller låta återköpa livförsäkring utan att överförmyndaren har samtyckt till det. Ett undantag är om åtgärden faller inom en rörelse som den omyndige driver efter samtycke från överförmyndaren.

Utan samtycke från överförmyndaren får förmyndaren inte heller ingå borgen eller ställa säkerhet på den omyndiges vägnar för annans skuld- förbindelse. Överförmyndaren får i sin tur inte samtycka, om det inte föreligger särskilda skäl.

En förmyndare får emellertid på egen hand låta den omyndige uppta statligt ubildnings- eller bosättningslån. (15 kap. 14 5 första och andra styckena).

Fast egendom m.m.

Överlåtelse av eller inteckning i den omyndiges fasta egendom eller tomt- rätt kräver överförmyndarens samtycke. Detsamma gäller upplåtele av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft. Ett undantag är tidsbe- gränsad upplåtelse av skogsavverkning eller annan tidsbegränsad nytt- janderätt. Sådan upplåtelse får dock inte avse längre tid än fem år (15 kap. 15 5).

När det gäller förvärv av fast egendom eller tomträtt följer av place- ringsreglerna att detta kräver samtycke av överförmyndaren, liksom exempelvis förvärv av bostadsrätt. För försäljning av bostadsrätt finns emellertid inte några särskilda bestämmelser.

Som redan har nämnts (avsnitt 3.3.1) medför avsaknaden av överför- myndarens samtycke i alla de fall som nu har nämnts att rättshandlingen under vissa förutsättningar inte blir bindande (15 kap. 17 och 18 55).

3.3.4. Förmyndares redovisningsskyldighet

[ 16 kap. FB finns bestämmelser om den redovisning som förmyndaren skall lämna över sin förvaltning. Bestämmelserna gäller i tillämpliga de- lar också god man eller förvaltare.

] en inledande föreskrift anges att förmyndaren är skyldig att föra sådana räkenskaper över sin förvaltning av den omyndiges egendom, att därigenom årligen lämnas en noggrann redovisning för tillgångar och skulder samt för förvaltningens gång (16 kap. 1 5).

1 de följande paragraferna (16 kap. 2-6 55) åläggs förmyndare bl.a. att inge en förteckning till överförmyndaren vid förvaltningsuppdragets början och en årsräkning före den 1 mars varje år. Saknar den omyndige tillgångar skall detta anmälas, varefter förmyndaren är fri från skyldig- het att lämna årsräkning. När ett uppdrag upphör skall sluträkning läm- nas.

Detaljerade föreskrifter finns om vad årsräkning och sluträkning skall innehålla samt de handlingar i övrigt (avskrifter av bouppteckningar, bodelnings- och arvskifteshandlingar, testamenten och gåvobrev) som skall ges in till överförmyndaren (16 kap. 7 och 8 55).

Överförmyndaren kan ange vissa tidsfrister rörande redovisningen och har också möjlighet att hos rätten begära vitesföreläggande för en förmyndare som försummar att i rätt tid inge förteckning, årsräkning eller sluträkning (16 kap. 9 och 1055).

Sedan överförmyndaren har granskat Sluträkningen skall dennajämte andra handlingar överlämnas till den myndige, om förmynderskapet upphört till följd av att den omyndige har fyllt arton år, eller till annan som har rätt att ta emot redovisning, exempelvis en ny förmyndare. Över- förmyndaren skall teckna bevis om sin granskning på handlingarna och göra anteckning om anmärkningar som granskningen kan ha föranlett (16 kap. 12 5 och 17 kap. 4 5).

Förmyndaren är skyldig att till den som blivit myndig eller till en ny företrädare överlämna de tillgångar han eller hon förvaltar (16 kap. 11 5). Förmyndaren skall också vid uppdragets upphörande hålla de räkenska- per och andra handlingar som finns förvarade hos honom eller henne tillgängliga för granskning. Överförmyndaren har att, om det föreligger tvist i denna del, bestämma tid och plats för granskningen (16 kap. 13 5).

Om förmyndaren har avlidit eller gått i konkurs, åvilar redovisnings- skyldigheten dödboet eller konkursförvaltaren (16 kap. 14 5).

3.3.5. Vissa bestämmelser rörande bankernas befattning med omyndigas egendom, m.m.

Bankerna har i viss mån en särställning när det gäller förvaltning av omyndigas egendom. Det rör sig om dels förvaltning av penningmedel, dels värdepappersförvaltning. Genom de särskilda föreskrifterna i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva intar i vissa fall banker också ställning som gåvomottagare för omyndiga gåvotagare.

Banker och penningmedel

Enligt 15 kap. 45 FB skall en omyndigs penningmedel göras räntebäran- de. Detta kan ske bl.a. genom att förmyndaren sätter in medlen hos en bank i den omyndiges namn. Enligt 3 5 placeringskungörelsen krävs härvid att medlen sätts in på sådant villkor i fråga om uppsägningstid att högsta ränta erhålls.

1 15 kap. 6 5 FB ges, som tidigare berörts, en möjlighet att sätta in medlen på annan räkning när det gäller belopp som bör hållas tillgängli- ga för den omyndiges underhåll eller vården av hans egendom

Vad som förstås med bank framgår av bankrörelselagen (1987:617). Dit räknas således bl.a. bankaktiebolag, sparbanker och förenings- banken

De medel som har satts in på bank får enligt huvudregeln i 15 kap. 95 första stycket FB inte lyftas utan överförmyndarens tillstånd. De är ”spärrade”. Enligt samma bestämmelser finns två undantag från denna regel: El ränta som stått inne kortare tid än ett år får tas ut utan tillstånd [] överflyttning mellan banker kräver inte heller tillstånd.

Enligt 15 kap. 9 5 andra stycket finns ytterligare en möjlighet att undvika "överförmyndarspärr”, nämligen genom att vid insättningen göra förbe- håll att medlen får tas ut utan överförmyndares tillstånd. Sådant förbe- håll får dock göras bara i fråga om medel som skall användas för den omyndiges underhåll eller vård av hans eller hennes egendom enligt 15 kap. 65 FB. Överförmyndaren har enligt 15 kap. 9 5 tredje stycket möjlig- het att föreskriva att ett sådant förbehåll inte skall gälla.

Reglerna i FB kompletteras med särskilda föreskrifter i bankrörelsela— gen. Av 2 kap. 23 5 bankrörelselagen framgår att en omyndig själv får förfoga över medel som han satt in hos banken efter det att han fyllt 16 år och att banken inte får betala ut sådana medel till förmyndaren. Om en förmyndare har rätt att med överförmyndarens tillstånd ta hand om medlen skall det framgå av anteckning på insättningsbevis eller motbok (jfr 9 kap. 3 5 FB).

Vidare föreskrivs i samma paragraf att medel som en förmyndare för- valtar enligt FB och som inte avser ”ränteundantaget” endast får lyftas av denne, om ett förbehåll gjorts enligt 15 kap. 9 5 andra stycket. Har över- förmyndaren enligt tredje stycket sistnämnda paragraf förordnat att så- dant förbehåll inte skall gälla, skall det antecknas på insättningsbevis eller motbok.

Vissa banker använder en blankett där den som öppnar konto kan ange vilket slag av uttagsrätt som skall gälla.

Från bankernas sida görs som regel ingen kontroll av att ett förbehåll om förmyndares rätt att lyfta medel enligt 15 kap. 9 5 andra stycket är befogat. Däremot anser sig bankerna överlag ha en skyldighet att infor- mera om innebörden av bestämmelserna i bl.a. 15 kap. 6 och 9 55 FB. Från bankinspektionens sida har i något fall angetts att information är särskilt påkallad, om det gäller förbehåll att lyfta belopp som är högre än 50 000 kr per är (år 1987), eftersom en omyndigs behov av underhåll eller medel för vård av egendom i normala fall inte torde överstiga detta be- lopp.

När det gäller konton med förbehåll om förmyndares uttagsrätt (”fritt konto” enligt gängse bankterminologi) kan det föreskrivas att en förmyn- dare har denna rätt eller att uttag kräver flera förmyndares medverkan. Rätt för en förmyndare, när det finns flera förmyndare, kräver dock en uttrycklig fullmakt från övriga förmyndare.

1 en del sparbanker medges även omyndiga under 16 är rätt att öppna konto med egen lyftningsrätt. Detta saknar uttryckligt rättsligt stöd, om det inte kan anses vara fråga om medel som den omyndige har fått genom gåva eller testamente med villkor att han själv får råda över dem (se 9 kap. 1 5 FB).

När det gäller penningmedel har bankerna i 15 kap. 12 5 FB angivits som rätt mottagare av betalning som den omyndiges gäldenärer kan er- lägga. En sådan inbetalning skall banken sätta in på ”överförmyndar- spärrat” konto.

Boutredningsmän, testamentsexekutorer och försäkringsbolag har an- visats denna form av betalning till den omyndige som den enda godtag-

bara, om inte överförmyndaren ger sitt tillstånd till annat (15 kap. 12 5 andra stycket FB). Det innebär att betalning inte kan erläggas till för- myndaren utan överförmyndarens godkännande. Dock skall förmynda- ren underrättas om den betalning som görs genom insättning på banken.

När det gäller pension, livränta eller andra periodiska förmåner som utgår på grund av försäkring gäller kravet på denna särskilda form för betalning genom bank endast om det årliga värdet av förmånen översti- ger två basbelopp (51 600 för år 1988).

Banker och värdepapper

Aktier och andra värdepapper bör enligt 15 kap. 3 5 FB försäljas, om de inte med trygghet till den omyndiges fördel kan behållas.] 15 kap. 45 och 1 5 placeringskungörelsen anges bland tillåtna värdepapper svenska stat- liga eller kommunala obligationer samt obligationer som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank m.fl.

Förmyndare är enligt 15 kap. 8 5 skyldiga att i öppet förvar i bank nedsätta aktier, obligationer, företagshypoteksbrev, skuldebrev och and- ra sådana värdehandlingar, om det sammanlagda värdet överstiger två basbelopp (51 600 kr 1988). Lagrummet öppnar dock vissa möjligheter till befrielse från nedsättningsskyldighet, bl.a. om inskrivning i stats- skuldbok och anteckning om överförmyndarspärr görs.

Värdehandlingar som har nedsatts får inte överlåtas eller pantsättas utan överförmyndarens tillstånd (15 kap. 10 5 FB).

Beträffande de värdehandlingar som har deponerats i bank regleras bankernas skyldighet rörande förvaring och förvaltning i värdehand- lingslagen.

Den praktiska förvaltningen utförs som regel av bankens notariatav- delning. Det åligger banken bl.a. att se till att den omyndige upptas som ägare i aktiebok eller liknande förteckning, lyfta utdelning på aktie och obligation, bevaka utlottning av premieobligationer, underrätta förmyn- daren om nyemission, vidta behövliga åtgärder vid fondemission, upp- bära räntor och amorteringar samt preskriptionsbevaka fordringar (2 5 värdehandlingslagen).

Banken får inte lämna ut deponerade handlingar till förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd (5 5).

Vid mottagande av handlingarna skall banken lämna ett förvaringsbe- vis till förmyndaren och sända ett likalydande bevis till överförmynda- ren (6 5).

Beslut om omplacering av eller nyplacering i exempelvis aktier fattas av förmyndaren med överförmyndarens samtycke. I värdehandlingsla- gen finns särskilda skyddsregler som ålägger banken att vid exempelvis en försäljning av en aktiepost utlämna aktierna direkt till köparen och av denne ta emot likviden som sätts in på spärrad räkning. Härigenom kom- mer aktierna således aldrig att gå genom förmyndarens händer (se 9 5).

Banken skall årligen förejanuari månads utgång till förmyndaren och överförmyndaren översända värdepappersförteckning och kontoku-

rant, som utvisar influtna och utbetalda belopp det senaste året (7 5). Tillstånd som överförmyndaren lämnar att lyfta belopp eller ta ut depo- nerade handlingar gäller, om överförmyndaren inte bestämmer annat, i tre veckor (10 5). Enligt 11 5 är förmyndaren skyldig att inom en månad lämna redogörelse till överförmyndaren för de åtgärder som han vidtagit med anledning av ett lämnat tillstånd. Undantag är emellertid föreskrivet om åtgärden endast rör medel som bör hållas tillgängliga för den underå- riges underhåll eller för vården av hans eller hennes egendom. När det gäller sådana medel kan överförmyndaren enligt 13 5 meddela tillstånd som gäller tills vidare och avser ett visst sammanlagt belopp under ett år.

Förmyndares anmälnings- och redogörelseskyldighet är vitessanktio- nerad (14 5).

Enligt 8 5 värdehandlingslagen kan banken för sin förvaltning enligt lagen ta ut en årlig grundavgift på högst 0,5 procent av handlingarnas värde, dock minst 100 kr. Därutöver har banken rätt till tilläggsavgift avseende dels varje deponerad handling eller post av handlingar med 12 kr, dels varje deponering eller uttag med 20 kr. Härtill kommer rätt till ersättning för särskilda utgifter som banken kan ha haft. För åtgärder som banken vidtar utöver vad banken är skyldig enligt lagen gäller de avgifter som särskilt avtalas.

Banker och gåvor

Enligt 9 kap. 1 5 FB har en underårig egen rådighet över egendom som har förvärvats genom gåva eller testamente, om detta har ställts upp som villkor för förvärvet. Bestämmelsen anger inte uttryckligen i vilken ut- sträckning den omyndige på egen hand kan förvärva egendom. Av före- skriften anses emellertid följa att den omyndige inte är behörig att på egen hand ingå onerösa, dvs. betungande, avtal och inte heller ta emot en gåva, om gåvan är förenad med någon skyldighet att prestera till givaren eller tredje man. Rättshandlingarna är i sådant fall inte giltiga (jfr avsnitt 3.1.1).

När det gäller rena gåvor gör sig skyddsaspekten inte lika starkt gäl- lande och det anses med hänvisning till allmänna rättsgrundsatser att den underårige kan ta emot en sådan gåva, om han eller hon besitter de psykiska egenskaper som behövs för att uppfatta innebörden av rätts- handlingen. 1 ett rättsfall (NJA 1945 s. 605) ansågs emellertid ett tolvårigt barn på grund av sin ringa ålder inte kunna motta en fastighet som gåva. När det gäller gåvor i form av lösöre torde kraven på ålder allmänt kunna sättas lägre än när det gäller fastigheter eller fordringsbevis.

Enligt 13 kap. 2 5 FB får en förmyndare inte företräda myndlingen i fråga om rättshandling dem emellan. I litteraturen ( Walin, Föräldrabal- ken, 4 uppl. 1986, s. 278, jfr NJA 11 1924 s. 333 1) har hävdats att denna bestämmelse dock inte medför hinder för rättshandlingar mellan för- myndare och omyndig, när det gäller handlingar som den underårige är behörig att själv företa. Rättshandlingsförmågan gäller alltså även gent- emot förmyndaren. Härav följer att, om den omyndige kan anses ha

förmåga att själv motta en gåva, han kan ta emot den även om det är förmyndaren som är givare.

Enligt 4 5 lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva anses en gåva fullbordad när den mottagits av en bank för gåvotagarens räkning eller medel överförts från givaren till gåvotagarens konto med banken, allt under förutsättning att givaren inte förbehåller sig någon förfogande- rätt.

Bestämmelsen har när det gäller omyndiga i viss utsträckning prövats i ett rättsfall (NJA 1981 s. 464). En moder hade i en bank för ettvart av sina två omyndiga barn öppnat konto och på dessa satt in de barnbidrag som utgått för barnen. I bankböckerna antecknades ”dispositionsrätt” för modern (jfr avsnittet Banker och penningmedel ovan). Barnen gjorde i målet gällande att medlen överförts till dem genom gåva och yrkade att modern skulle förpliktas återbetala vad hon lyft från kontona. Modern bestred barnens talan under påstående att hon inte haft gåvoavsikt och att bestämmelsen om dispositionsrätt innefattade förbehåll om ägande- rätt för henne. Högsta domstolen, som ogillade barnens talan, ansåg att modern förbehållit sig möjlighet att utan överförmyndarens tillstånd en- sam ta ut de medel hon satt in på sina barns konto och att förbehåll enligt 45 1936 års lag därmed förelegat. — Tvisten mellan modern och barnen, som vid tiden för tingsrättens dom var två och tre år gamla, uppkom i samband med en vårdnadstvist. I målet gjordes inte gällande att gåvan inte var fullbordad på den grunden att barnen antingen saknat rättshand— lingsförmåga eller saknat behörig företrädare vid rättshandlingens före- taganden. Av förarbetena till 1936 års lag (NJA II 1936 s. 139 ff) framgår att bestämmelserna avser att reglera såväl obligationsrättsliga som sak- rättsliga följder av vissa gåvoutfästelser m.m. Däremot sägs varken i lag- texten eller i motiven något om förhållandet mellen exempelvis 4 5 och reglerna i dåvarande förmynderskapslagstiftning. 4 5 i lagen tillkom efter uttalanden av lagrådet över lagberedningens förslag enligt följande (a.a s. 148):

”Lagberedningen hari motiven erinrat att lagförslaget lämnar rum för ett fullföljande av den praxis i fråga om innebörden av traditionskravet som, enligt vad beredningen anfört, i fråga om gåva utbildat sig vid domstolarna i fall där bank för gåvotagarens räkning mottager den i gåvosyfte överlämnade egendomen utan särskilt bemyndigande från denne. De av beredningen åberopade rättsfallen torde utvisa, atti föreva- rande hänseende samma regler tillämpats vare sig överlämnade medel inbetalts kontant och direkt tillgodoförs gåvomottagaren eller givaren låtit å gåvotagaren överföra medel som givaren hade innestående i ban- ken. En nödvändig förutsättning har ansetts vara att givaren icke förbe- hållit sig rätt att förfoga över medlen. Den omständigheten att givaren behållit utfärdad motbok eller depositionsbevis har icke ansetts innefatta dylikt förbehåll, förutsatt att boken eller beviset ställts till gåvotagaren eller en till givaren utställd sådan handling av banken försetts med an- teckning om överlåtelse å gåvotagaren.

Aven om den teoretiska konstruktion som må ha legat till grund för avgörandena i praxis kan vara till sin riktighet omtvistlig, torde dock de resultat, vartill praxis kommit på det begränsade område varom här är fråga — överlämnande i gåvosyfte av lös egendom, varom i lagförslaget

förmäles, till bank att mottagas för annans räkning — i stort sett böra godtagas. Då nu emellertid i lag skola införas positiva regler om gåva och gåvas fullbordanden, synes lämpligt att icke enbart lita till praxis utan i lagförslaget — förslagsvis efter 3 & giva uttryckligt stadgande rörande denna praktiskt viktiga fråga, så mycket hellre som därigenom de grund- linjer som böra följas komma att framstå klarare än måhända eljest bleve fallet.”

3.3.6. Särskild förvaltning

Enligt 13 kap. l å andra stycket FB gäller inte balkens bestämmelser om förvaltning av omyndigas egendom, om det är fråga om egendom som har förvärvats genom gåva, testamente eller förmånstagareförordnande angående försäkring och det som villkor för den omyndiges förvärv har föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne. Det måste vidare ha angivits av vem förvaltningen skall utövas. Såväl fysiska somjuridiska personer kan komma i fråga som särskilda förvaltare. Det torde i prakti- ken ofta förekomma att en banks notariatavdelning utses till sådan för- valtare.

Om en särskild förvaltning är anordnad, skall förvaltaren årligen re- dovisa till förmyndaren (13 kap. 1 5 andra stycket andra meningen FB). Någon redovisning till överförmyndaren skall dock inte ske.

Bestämmelserna om särskild förvaltning infördes i samband med 1974 års reform. I propositionen (1974:142) konstaterade föredragande stats- rådet (s. 133 f), att anordnandet av särskild förvaltning redan tidigare i praxis förekom inte så sällan och att möjligheten borde finnas kvar. Som skäl härför anfördes bl.a: ”Det kan givetvis ifrågasättas om man över huvud taget bör behålla möjligheten att förordna om särskild förvalt- ning. I princip får det anses vara i de omyndigas intresse att all deras egendom är underkastad sådan kontroll från det allmännas sida som förmynderskapslagstiftningen föreskriver. Å andra sidan kan en testator eller en givare ibland ha ett berättigat intresse av att förvaltningen av egendomen kommer att utövas av annan än förmyndaren. Det kan heller inte uteslutas att ett borttagande av möjligheten att förordna om särskild förvaltning får till följd att egendom i mindre utsträckning än hittills kommer att testamenteras eller ges bort till omyndiga. Möjligheten att anordna sådan förvaltning bör därför enligt min mening finnas kvar. I lagen bör emellertid uttryckligen anges när sådan särskild förvaltning skall anses föreligga.”

Om den omyndiges egendom till någon del står under särskild förvalt- ning, innebär det alltså att egendomen inte står under överförmyndarens kontroll. Det kan emellertid uppstå en del tillämpningssvårigheter för denne beroende bl.a. på hur villkoren närmare utformats. Överförmyn- darens samtycke till eller godkännande av anordnande av särskild för- valtning erfordras inte, men överförmyndaren kan likväl ha att ta ställ— ning till om villkoren för särskild förvaltning är uppfyllda. Vidare kan tolkningsfrågor uppkomma när det gäller omfattningen av förvaltning- en, exempelvis i fråga om avkastning av egendom som står under särskild

förvaltning, liksom skuldsättning med sådan egendom som säkerhet (jfr NJA 1973 s. 440).

Har en bank utsetts till särskild förvaltare, innebär det att banken självständigt kan bedöma och verkställa exempelvis om- eller nyplace- ringar av aktieposter. Banken kan också föreskriva andra ersättningsvill- kor för uppdraget än vad som medges enligt värdehandlingslagen. Ban- ken har emellertid såsom uppdragstagare bl.a. skadeståndsskyldighet för en försumlig förvaltning och är redovisningsskyldig inför förmyndaren (se 18 kap. handelsbalken och 13 kap. l å andra stycket andra punkten FB). De värden som bankerna förvaltari egenskap av särskild förvaltare torde uppgå till betydande belopp.

3.3.7. Något om barnpension och tjänstegrupplivförsäkring

En underårig erhåller inte sällan egendom genom att pension eller för- säkring utgår i samband med en förälders dödsfall. I föreliggande avsnitt redovisas kortfattat storleken av de förmåner som utgår som barnpen- sion enligt den allmänna försäkringen, tjänstepensioneringen och som försäkringsbelopp enligt de vanliga tjänstegrupplivförsäkringarna. En utförlig redogörelse för gällande bestämmelser m.m. om pension finns i betänkandet (SOU 1987:55) Efterlevandepension. En beskrivning av oli- ka försäkringsformer finns i betänkandet (SOU l986:56) Personförsäk- ringslag.

Barnpension enligt den allmänna försäkringen

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962z38l) om allmän försäk- ring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension i form av barnpension. Inom folkpensione- ringen utges pensionen med enhetliga belopp. Storleken av barnpensio- nen inom ATP-systemet är däremot relaterad till den avlidne förälderns förvärvsinkomster.

Folkpension i form av barnpension utgår till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.

Pensionen är 26 procent av basbeloppet per år, dvs 6 708 kr vid basbe- loppet 25 800 kr. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande tilläggspension utgör 62 procent av basbeloppet (15 996 kr) om båda föräldrarna har avlidit, 31 procent av basbeloppet (7 998 kr) om barnet samtidigt uppbär bidrags- förskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott eller bidrag enligt lagen (l984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn samt 41 pro- cent av basbeloppet (10 578 kr) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna. l sistnämnda fall beaktas även sådan folkpension iform av änkepension som utgår till kvinna som är barnets mor eller som har varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer avliden försäkrads barn under 19 år (14 kap. 4 & AFL). Hur stor barnpensionen är beror, förutom på den avlidnes förvärvsförhållanden, på om den avlidne efterlämnar en änka som har rätt till pension och på antalet medlemmar i familjen. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 procent av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 procent av den avlidnes egen- pension. Om det finns flera barn än ett, ökas dessa procenttal med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 5 & AFL).

Om den avlidnes förvärvsinkomster varit sådana att högsta möjliga ATP utgår är egenpensionen vid nuvarande basbelopp drygt 100 000 kr. För ett ensamt pensionsberättigat barn är således pensionen ca 40 000 kr.

År 1986 var antalet barnpensioner inom folkpensioneringen 31 200. Medelårsbeloppet var ca. 6 400 kr. Antalet barnpensioner från tilläggs- pensioneringen var 36 700. Medelårsbeloppet var ca. 10 600 kr.

Enligt ett riksdagsbeslut nyligen (prop. 1987/882171, SfU 29, rskr. 401) reformeras bl.a. barnpensionerna inom den allmänna försäkringen med verkan fr.o.m. den 1 januari 1990. Ändringen innebär bl.a. följande. Inom både folk- och tilläggspensioneringen kommer barnpension att utges fram till dess barnet fyller 18 år. Om barnet därefter studerar på grund- eller gymnasieskolnivå, skall pensionen kunna utges så länge des- sa studier fortgår, dock längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år. Inom folkpensioneringen kommer den grundläggande pensionsnivå som gäller för alla pensionsberättigade barn att utgöra 25 procent av basbeloppet för år räknat efter varje avliden förälder. Den garanterade barnpensionsnivån, från vilken görs avräkning med hänsyn till ATP, kommer att utgöra 40 procent av basbeloppet för barn som förlorat en förälder och 80 procent därav för föräldralösa barn. Den förstnämnda nivån gäller även bl.a. barn för vilket det samtidigt utges bidragsförskott. Inom ATP kommer ett efterlevande barn att erhålla 30 procent av den avlidne förälderns egenpension. Denna nivå höjs med 20 procent för varje ytterligare barn som den avlidne efterlämnar. Vissa särskilda över- gångsregler gäller för barnpensionsnivån i fall där det samtidigt med barnpension utbetalas änkepension enligt hittillsvarande regler härför.

Tjänstepensionering

Pensioner som utgår enligt avtal mellan parterna på arbetsmarknaden och som utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet före- kommer i dag för i stort sett alla kategorier arbetstagare. Barnpension som en del av familjepension ingår bl.a. i pension till statsanställda och kommunalanställda samt till privatanställda tjänstemän och arbetsleda- re (ITP).

Bestämmelser om pensioner för statligt reglerade anställningar finns i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Administ- rationen handhas av statens löne- och pensionsverk (SPV).

En arbetstagare har statlig pensionsrätt om han har fyllt 20 år, har en anställning som avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 procent av hel- tidstjänstgöring, uppfyller villkor om kvalifikationstid och vid anställ- ningstidpunkten inte har uppnått den ålder vid vilken han enligt pensionsavtalet har rätt att avgå med ålderspension.

Familjepension enligt den statliga tjänstepensionen utgår till den an- ställdes efterlevande barn som inte fyllt 19 år.

Familjepensionens belopp beräknas på grundval av den egenpension som skulle ha utgått till arbetstagaren om denne vid tidpunkten för döds- fallet i stället hade blivit sjukpensionerad. Familjepension efter egenpen- sionär beräknas på grundval av den egenpension som utgick vid dödsfal- let. I båda fallen utgår man från egenpensionens normalbelopp. Normal- beloppet vid ålderspension är 65 procent av pensionsunderlaget, dvs. lönen beräknad på visst sätt. 50 procent av normalbeloppet utgör familje- pensionens normalbelopp, vilket belopp utgår till en efterlevande. För två efterlevande utgör familjepensionen 140 procent av detta normalbe— lopp. Den höjs för varje ytterligare efterlevande med 20 procent av nor- malbeloppet. Därvid räknas efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar som endast en pensionsberättigad. Den frånskilde makens belopp begränsas till underhållsbidragets storlek. Mellan efterle- vande make och barn delas familjepensionen så att 80 procent av belop- pet till en efterlevande tillkommer maken och barnen delar återstående belopp lika.

De statliga pensionerna är samordnade med pensionsförmåner från den allmänna försäkringen.

Tjänstepensioneringen för kommunalanställda har stora likheter med pensionssystemet för statsanställda men har genom kollektivavtal år 1984 förändrats i vissa avseenden såväl principiellt som materiellt. Den viktigaste ändringen i förhållande till tidigare gällande regler är att brut- topensionssystemet bibehållits men att en kompletterande nettopension normalt alltid utbetalas utöver folkpension och ATP.

Gällande regler finns samlade i pensionsbestämmelser för arbetstaga- re hos kommuner och landsting (PA KL). Som arbetstidsvillkor för pensionsrätt gäller att arbetstagare hos kommuner och landsting skall ha minst 40-procentig sysselsättningsgrad och ha fyllt 18 år. För pensions- rätt fordras vidare att arbetstagaren har minst ett år kvar till pensionsål- dern vid tillträdandet av anställningen.

Familjepension utgår efter arbetstagarens frånfälle till dels änka och änkling under förutsättning att äktenskapet har ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllt 60 är, dels barn intill dess barnet fyllt 19 år.

Familjepensionens storlek beräknas på grundval av egenpensionen med vissa uppräkningsfaktorer. Egenpensionen beräknas i sin tur på ett pensionsunderlag som utgörs av en framräknad årsmedellön. Familje- pensionen till två eller flera förmånsberättigade fördelas på så sätt att änke- eller änklingspensionen utgör 80 procent av familjepension till ensam förmånsberättigad och barnpension återstoden. Barnpension till flera barn delas lika mellan dem.

Även den kommunala tjänstepensionen är samordnad med den all- männa försäkringen. Normalt utgår som nämnts ett nettobelopp från kommunen utöver folkpension och ATP.

Tjänstepensioneringen för tjänstemän inom den privata sektorn fick i huvudsak sin nuvarande utformning i anslutning till ikraftträdandet av den allmänna tilläggspensioneringen. En ny enhetlig pensionsplan (ITP- planen) utformades år 1960.

Till grund för beräkning av pensionsförmånerna ligger den pensions— medförande lönen, varmed i huvudsak avses den aktuella fasta lönen jämte naturaförmåner i form av kost eller bostad. Det finns speciella bestämmelser som sätter en gräns för vilka löneförhöjningar nära pensionsåldern som får bli pensionsmedförande.

För full ITP-pension krävs en tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen.

Familjepension enligt ITP-planen utges till efterlevande make och barn. För barn utgår pensionen t.o.m. den månad varunder barnet fyller 20 år.

Familjepensionens storlek bestäms med utgångspunkt i dels ett grund- belopp, dels antalet förmånstagare. Grundbeloppet för full familjepen- sion baseras på den del av den avlidnes lön som låg över 7,5 basbelopp och utgör 32,5 procent av pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp. För den pensionsmedförande lönen mellan 20 och 30 basbe- lopp utgör grundbeloppet 16,25 procent.

Familjepensionen utges med nedan angivna procenttal av grundbe- loppet.

Förmånstagare Familjpension i % av grundbeloppet

Efterlevande make

utan barn 100 och 1 barn 130

och 2 barn 150 och fler än 2 barn 150+ + för varje barn utöver 2 10 Enbart barn

1 barn 75 2 barn 1 10 3 barn 135 4 barn 150 fler än 4 barn 150+ + för varje barn utöver 4 10

När det finns både änka eller änkling och barn med rätt till pension erhåller efterlevande make 75 procent av grundbeloppet. Ett efterlevan- de barn får barnpension med 55 procent av grundbeloppet och två barn

med 75 procent därav. Pensionen höjs för varje ytterligare barn med 10 procent av grundbeloppet. Barnpensionens delas lika mellan flera barn.

Tjänstegruppliiförsäkringar

De flesta arbetstagare i Sverige är grupplivförsäkrade i sin anställning. Från försäkringarna ges ersättning till efterlevande om den försäkrade avlider under anställningstiden.

Försäkringarna lämnar vid den försäkrades frånfälle ersättning i form av grundbelopp till efterlevande eller i form av begravningshjälp. Till den avlidnes barn under 20 (inom vissa avtalsområden 21 år) utbetalas dessutom tilläggsbelopp. Försäkringsbeloppen är anpassade till den all- männa försäkringens basbelopp. För år 1988 räknas sålunda med basbe- loppet 25 800 kr.

Grundbeloppets storlek beror på den försäkrades ålder vid frånfället enligt en fallande skala, där t.o.m. 54 år motsvarar 6 basbelopp och 64 år 1 basbelopp. Det högsta grundbeloppet (6 basbelopp) utgår dock alltid, även om den försäkrade fyllt 55 men inte 65 år, i de fall då denne efter- lämnar barn som vid dödsfallet inte har fyllt 17 år.

Helt grundbelopp utgår bl.a. om arbetstagaren efterlämnar barn under 20 (21) år. Efterlämnar den föräkrade barn över 20 (21) år men inte annan förmånstagare, utges halvt grundbelopp.

Om arbetstagaren inte har gjort annat förmånstagarförordnande er- håller efterlevande make hela grundbeloppet. 1 andra hand är barnen gemensamt förmånstagare till hela beloppet eller enligt vissa avtal, om det finns sambo med förmånstagarrått, till halva beloppet.

När den försäkrade efterlämnar barn under 20 (21) år utbetalas enligt samtliga försäkringar tilläggsbelopp för varje sådant barn med belopp som motsvarar följande antal basbelopp.

Om barnet vid Utgör tilläggs- I kr dödsfallet beloppet år 1988 Ej har fyllt 17 år 2 basbelopp 51 600 Har fyllt 17 men inte 19 år 1,5 basbelopp 38 700 Har fyllt 19 men inte (21) 20 år 1 basbelopp 25 800

För barn under (21) 20 år kan sålunda i vissa fall utgå såväl helt grundbe— lopp som tilläggsbelopp.

Förutom från tjänstegrupplivförsäkring kan vid dödsfall utgå ersätt- ning från frivillig grupplivfärsäkring och från privat livförsäkring eller olycksfallsförsäkring.

Inom ramen för försåkringsrättskommitténs (Ju 1974z09) arbete har vissa uppskattningar gjorts angående förekomsten av bl.a. livförsäkring- ar och andra kapitalförsäkringar vid dödsboutredning. En undersökning är 1977 vid de tre största tingsrätterna (Stockholm, Göteborg och Mal- mö) visade att sådana försäkringar förekom i uppskattningsvis drygt en

tredjedel aw de registrerade bouppteckningarna. Antalet försäkringar torde ha ökzat sedan undersökningen gjordes.

I nästan hälften av alla bon (46 procent), där försäkring förekom upp- gick värdet till högst 25 000 kr (1988 års värde). I en knapp tredjedel av alla bon (27 procent) var beloppet högst 5 000 kr (1988 års värde). De bon där försäkringsbeloppet var ca 60 000 kr eller mera (1988 års värde) utgjorde omkring en tredjedel av alla bon där försäkring förekom, dvs. en niondel :av samtliga de bouppteckningar som registrerats och under- sökts.

] de övervägande antalen fall förelåg förmånstagarförordnande i form av standardlförordnande, dvs. till make eller sambo och barn.

3.3.8. Förvaltning av privata medel inom vården m.m.

För dem som är intagna för vård på sjukhus och liknande finns det ofta behov av viss medelsförvaltning genom annans försorg. Särskilt för o— myndiga so m under lång tid vistas i exempelvis elevhem för utvecklings- störda och för äldre långtidssjuka personer som har god man finns vidare en nödvändig koppling mellan FB:s regler och de föreskrifter som gäller inom bl.a. sjukvård, socialtjänst och omsorg om psykiskt utvecklings- störda. I det följande skall i korthet redogöras för dessa föreskrifter. Det bör emellertid framhållas att dessa föreskrifter givetvis är underordnade FB:s förvaltningsregler.

Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om förvaltning av privata medel m.m. inom socialtjänsten, sjukvården och omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda (SOFS 1983:4 och SOFS 1986114). Dessa råd gäller fr.o.m. den 1 mars 1983.

Råden innehåller bl.a. följande.

Skriftlig överenskommelse om förvaltning av privata medel bör träffas med den enskilde eller hans legale ställföreträdare. l sådan överenskom- melse kan även ingå medgivande att uttaga avgifter för vård eller boende från vederbörandes konto. Overenskommelse om förvaltning av privata medel m.m. kan givetvis när som helst annulleras av vederbörande eller hans legale ställföreträdare. Det är viktigt att privata medel och andra tillhörigheter registreras, förvaras och förvaltas på ett från säkerhets- och servicesynpunkt tillfredsställande sätt.

Det är lämpligt att varje person, för vilken huvudmannen handhar medelsförvaltningen, erhåller ett eget räntebärande konto, vilket numera kan ske genom exempelvis banks försorg. Härigenom ges möjlighet både att erhålla kontobesked periodvis och att ränta beräknas för varje person individuellt.

Personal bör ej omhänderha penningmedel eller värdesaker för nå- gons räkning, såvida inte detta erfordras i samband med social träning.

Dessa föreskrifter gäller såväl psykiskt störda patienter som patienter inom den somatiska långtidssjukvården samt dem som enligt social- tjänstlagen (19801620) vistas på hem för vård eller boende eller i service- hus med helinackordering.

Landstingsförbundet har med stöd av socialstyrelsens bestämmelser år 1983 utfärdat anvisningar som mera i detalj reglerar förfarandet. Anvis-

ningarna reglerar vad som skall gälla t.ex. vid kortsiktiga och långsiktiga omhändertaganden och beträffande bankkontakter och intern kontroll och revision. Regler finns vidare för bl.a. dyrare inköp för patienters räkning. Det anges t.ex. att vid inköp av radio, TV-apparat m.m. skall samråd ske med bl.a. förmyndare eller god man, om andra medel än patientens tillgängliga pensionsbelopp, flitpengar eller arbetspremier avses att komma till användning.

I stort innebär rutinerna i övrigt i huvudsak att för varje person vars medel är föremål för omhändertagande, upprättas genom t.ex. bank ett s.k. patientkonto. Detta disponeras av vårdpersonal enligt detaljerade föreskrifter beträffande de patienter som inte själva kan handha sin för- valtning. Patientkonton får som regel inte överstiga vissa belopp, t.ex. ] 500 eller 10 000 kr. Gränserna och detaljerna kan variera mellan olika landsting. Beloppen skiftar vidare beroende på vilken kategori patienten tillhör. Den högre beloppsgränsen gäller som regel dem som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen.

Upprättande av patientkonton bygger på överenskommelse mellan landstinget och patienten eller någon ställföreträdare för denne.

Beloppen på patientkonton är tänkta att användas för dels mindre privata inköp, dels rehabilitering och social träning samt rekreation.

Redovisning av användningen av patientkonton är avsedd att ske till patienten eller dennes ställföreträdare. Rutiner finns också för den inter- na revisionen och kontrollen av de tjänstemän inom värden som närmast svarar för förvaltningen av patientmedel.

En viss osäkerhet kan, enligt uppgift, i en del fall förekomma när det gäller i vilken utsträckning patientmedel får användas för t.ex. rehabilite- ring eller rekreation och när samtycke till en viss medelsdisponering behöver inhämtas av patientens ställföreträdare eller anhöriga. Vårdper- sonalens och ställföreträdarens syn på behovet av en viss användning av medel för patientens räkning kan också i några fall gå isär och orsaka spänningar mellan dem. Som framhållits inledningsvis ligger dock det slutliga avgörandet alltid i ställföreträdarens hand. I strid med dennes uppfattning får andra inte förfoga över medlen.

Kommuner och landsting kan i en del fall, bl.a. när det gäller dem som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen, tillgodogöra sig patienten tillkommande pensionsmedel som ersättning för vården. Detta regleras normalt över patientkontot, på vilket patientens del av t.ex. folkpension (s.k. pensionsandel) sätts in. Någon motsvarande kvittning när det gäller vårdavgifter för sjukhusvård får dock inte förekomma.

Bestämmelser om rätt till kvittning finns intagna i kungörelsen (l962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folk- pension. Av 17 & hälso- oc