ARN 1999-5238
Ändrade avtalsvillkor föranledda av tekniska förändringar som innebar inskränkningar av ett mobiltelefonsystems användningsområde har inte ansetts oskäliga.
Ändrade avtalsvillkor föranledda av tekniska förändringar som innebar inskränkningar av ett mobiltelefonsystems användningsområde har inte ansetts oskäliga. Avgörande 2000-03-22; 1999-5238
K har i augusti 1995 köpt en mobiltelefon för 5 750 kr. Vid köpet uppgav säljaren att den skulle fungera i hela Norden. K reser i Norge, Danmark och Lappland och det skulle telefonen klara. I juli 1999 vände han sig till bolaget och begärde att man skulle leverera en telefon som skulle fungera i hela Norden och uppfylla villkoren för det ursprungliga avtalet, eftersom bolaget hade inskränkt täckningsområdet. K yrkade omleverans av en mobiltelefon som uppfyller det ursprungliga avtalet och som kan användas i hela Norden.
Bolaget bestred yrkandet och invände att ändring av abonnemanget skett i enlighet med bolagets allmänna villkor för mobiltelefonabonnemang. Enligt bolagets allmänna villkor för mobilteleabonnemang regleras abonnentens rätt att nyttja abonnemanget av de allmänna villkoren och av de särskilda villkor som gäller för viss abonnemangsform. Vidare framgår att bolaget äger rätt att ändra de allmänna villkoren samt särskilda villkor tidigast tre månader efter det att ändringen gjorts allmänt tillgänglig (punkt 14.1). Bolaget har underrättat anmälaren om ändringen av abonnemangsavtalet drygt tre månader före ikraftträdandet och har således iakttagit reglerna härför enligt punkt 14.1. – Bolaget ansåg att det både var naturligt och nödvändigt att de teletjänster som bolaget erbjuder fortlöpande anpassas till skiftande marknadsförutsättningar och olika omvärldsfaktorer som påverkar dessa. Den avtalade tjänsten kan inte vara oföränderlig för all framtid.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Av handlingarna i ärendet framgår att K den 14 augusti 1995 köpte en mobiltelefon samt att han den 17 augusti samma år tecknade ett NMT-mobiltelefonabonnemang med en mobiltelefonioperatör. Vid tillfället tillämpade bolaget "Allmänna villkor för mobiltelefonabonnemang 92-11-01". I punkt 15.1 i villkoren sägs att bolaget har rätt att ändra dessa villkor tre månader efter det att abonnenten skriftligen har underrättats. – Nya villkor kom att gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Även i de nya villkoren finns en bestämmelse, punkt 14.1, rörande rätt att ändra de allmänna villkoren; det sägs här att ändring får ske tidigast tre månader efter det att meddelande om ändring har gjorts allmänt tillgängligt. – I februari 1999 erhöll K, i egenskap av innehavare av en NMT-telefon, en cirkulärskrivelse från bolaget. Här anges bl.a. att NMT-abonnemang har utnyttjats för brottslig verksamhet där både bolaget och dess kunder blivit ekonomiskt drabbade, att K:s telefon saknar säkerhetsfunktionen SIS (Subscriber Identity Security) och att bolaget därför har beslutat att fr.o.m. den 1 juni 1999 införa en samtalsspärr som gör det omöjligt att ringa samtal till utlandet från icke SIS-märkta mobiltelefoner. Bolaget har därefter meddelat K att samtalsspärr har lagts in på hans telefon eftersom denna saknar säkerhetsfunktionen SIS.
Nämnden tar först ställning till frågan om köpet av själva telefonen och kan därvid konstatera att för att en köpare skall kunna göra gällande fel på en vara, måste han reklamera inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet. Reklamationen måste dock enligt huvudregeln göras inom två år från det att köparen har tagit emot varan. Om så inte sker, förlorar han rätten att åberopa felet (23 § konsumentköplagen, 1990:932). I förevarande fall har K köpt telefonen den 14 augusti 1995. Efter den 14 augusti 1997 har
han i vart fall inte längre ägt möjlighet att åberopa att telefonen skulle vara behäftad med något köprättsligt fel som skulle kunna utgöra grund för omleverans av telefonen.
Nämnden övergår därefter till tecknandet av mobiltelefonabonnemanget och frågan om ändringen av abonnemangsvillkoren kan vara ett så väsentligt avtalsbrott att bolaget på den grunden skall vara skadeståndsskyldigt gentemot K och ersätta honom i enlighet med hans yrkande.
Konsumenter har i praxis ansetts bundna av förekommande standardvillkor om det kan anses allmänt känt att sådana villkor gäller inom den aktuella branschen och konsumenterna haft möjlighet att utan svårighet ta del av villkoren. (Se Adlercreutz, Avtalsrätt II, 4 uppl 1996, s. 68 ff, Bernitz, Standardavtalsrätt, 6 uppl. 1993, s. 32 ff och rättsfallet NJA 1978 s. 432.) Med hänsyn härtill får de allmänna villkoren för mobiltelefonabonnemang av den 1 november 1992 – som gällde vid tidpunkten för K:s tecknande av abonnemang i augusti 1995 – ha utgjort del av den ursprungliga avtalsrelationen mellan K och bolaget. Nämnden ifrågasätter inte att de nya villkoren den 1 januari 1996 har införts i enlighet med bestämmelserna om rätt till ändring i 1992 års villkor. K har därigenom blivit bunden även av 1996 års villkor. Vad gäller den av bolaget under år 1999 införda spärren för samtal till utlandet finner nämnden utrett att denna ändring av avtalsförhållandet mellan parterna har skett i enlighet med punkten 14.1 i dessa nya villkor.
I det abonnemangsavtal som K tecknade med bolaget 1995 finns ingen utfästelse att NMTsystemet skulle fungera på oförändrat sätt för all framtid. Bolaget har i föreskriven tid informerat K om de ändrade avtalsvillkoren till följd av vidtagna tekniska förändringar i systemet. Nämnden har ingenting att invända mot detta. K:s yrkande kan således inte bifallas.
Mot beslutet reserverade sig två av nämndens ledamöter och anförde följande.
I likhet med majoriteten konstaterar vi att de nya villkoren av den 1 januari 1996 har införts i enlighet med bestämmelserna om rätt till ändring i 1992 års villkor.
K har uppgivit att säljaren vid köpet av ifrågavarande telefon uppgivit att den skulle fungera i hela Norden. K reser i både Norge och Danmark. Den ifrågavarande spärren har medfört skada för honom då han nu bara kan ringa i Sverige samt endast ringa till Sverige och ta emot samtal när han befinner sig utomlands.
Frågan är då om han utan vidare har att tåla denna inskränkning av tjänstens omfattning. Härvid skall beaktas innehållet i 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Detta lagrum föreskriver bl.a. följande. Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vid prövning härav skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
Vi anser att det har varit oskäligt att gentemot K införa samtalsspärren. I och med införandet av samtalsspärren har avtalet förändrats på ett alltför omfattande sätt på mycket kort tid. Avtalsrelationen mellan parterna bör därför jämkas på det sätt att bolaget har att
ersätta K för den skada denne lider genom att inte kunna använda sin telefon i hela Norden. Skadan kan anses bestå däri att telefonen har blivit till stor del onyttig för K.
Vid skadeberäkningen bör utgångspunkten vara att K erhåller ersättning med ledning av kostnaden för återanskaffning av en telefon med vilken det går att ringa samtal till utlandet. Från det belopp som man då kommer fram till skall dock göras avdrag för bl.a. "ålder och bruk" (jfr 37 § lagen, 1927:77, om försäkringsavtal samt Hellner, Skadeståndsrätt, 5 uppl. 1996, s. 416 ff).
Vid en samlad bedömning finner vi skäligt att bolaget skall ersätta K med 500 kr.