ARN 2001-2220

Flygbolag har vägrat att ersätta resenär för försvunnet resgods. Fråga om flygbolags ansvar för medtagna "värdeföremål". Avgörande 2002-01-03§; 2001-2220

Flygbolag har vägrat att ersätta resenär för försvunnet resgods. Fråga om flygbolags ansvar för medtagna ”värdeföremål”. Avgörande 2002-01-03§; 2001-2220

L företog en reguljärflygresa med flygbolaget T från Sverige till Vietnam. Under resan försvann delar av resenärens incheckade resgods; en kamera, fyra filmer, ett armbandsur, en mobiltelefon och ett kontantkort.

L yrkade ersättning av T för vad som försvunnit med 5 180 kr.

T bestred yrkandet på den grunden att flygbolaget, enligt sina befraktningsvillkor, inte ansvarar för incheckade värdeföremål.

Nämnden gjorde följande bedömning

Av handlingarna i ärendet framgår att L blivit bestulen på delar av sitt incheckade bagage under en reguljärflygresa med flygbolaget T till Vietnam. L har yrkat ersättning för vad som försvunnit; en kamera värd 2 595 kr, fyra filmer värda 140 kr, ett armbandsur värt 700 kr, en mobiltelefon värd 495 kr och ett kontantkort värt 250 kr. T har bestritt yrkandet på den grunden att bolaget i sina befraktningsvillkor anger att det inte ansvarar för incheckade värdeföremål.

Bestämmelser om ansvar för skador på resgods finns i 9 kap.luftfartslagen (1957:297). Lagen ändrades genom lag 1986:619. Denna ändringslag har dock trätt i kraft endast såvitt avser inrikes luftfart och luftfart som inte faller under 1929 års Warszawakonvention. I ärendet är fråga om en flygresa från Sverige till Vietnam. Detta land har tillträtt såväl konventionen i dess ursprungliga lydelse som efterföljande ändringar enligt 1955 års Haagprotokoll. Luftfartslagen skall således, enligt övergångsbestämmelserna till 1986 års ovan nämnda lag, tillämpas i sin äldre lydelse.

Enligt 9 kap. 18 § luftfartslagen ansvarar ett flygbolag för skador genom att inskrivet resgods kommer bort medan godset är i fraktförarens vård på en flygplats eller ombord på ett luftfartyg. Enligt 9 kap. 20 § ansvarar flygbolaget dock inte för uppkomna skador om bolaget visar att det, dess anställda och de som bolaget har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna. Nämnden finner inte att T har visat att de vidtagit erforderliga åtgärder eller att detta varit omöjligt. T är därför i princip ersättningsskyldigt för de skador som drabbat L. L har yrkat ersättning med totalt 4 180 kr. T har inte invänt något mot det yrkade beloppet som sådant. Bolaget har inte heller bestritt den av L uppgivna bagagevikten 10 kg. Enligt 22 § luftfartslagen är dock flygbolagets ansvar maximalt 17 s.k. särskilda dragningsrätter per kg av vikten på det bagage ur vilket föremålen stulits. Enligt för nämnden senast kända uppgifter är värdet av en särskild dragningsrätt 13.3022 kr. Av 9 kap 22 § följer därför att L inte kan erhålla högre ersättning än 17 x 10 x 13.3022 = 2 261 kr.

Nämnden har också att ta ställning till om den ansvarsbegränsning för incheckade värdeföremål, som bolaget har tagit in i sina befraktningsvillkor, medför att L inte är berättigad till ersättning. Nämnden konstaterar härvidlag till en början att ett flygbolag i och för sig kan vägra att ta emot värdföremål för transport. Ett avtalsvillkor som förbjuder att sådana föremål medförs som resgods är således giltigt och en passagerare som i strid med villkoret medtar sådana föremål är inte berättigad till ersättning (jfr Anders Beijer, Passagerarbefordringsrätt, Juristförlaget, Stockholm 1995, s. 34). Om bolaget i och för sig

tillåter att värdeföremål medförs gäller emellertid luftfartslagens tvingande regler om ansvarsbegränsning. Enligt 9 kap. 23 § luftfartslagen är förbehåll som inskränker flygbolagets ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret än som anges i 22 § ogiltiga. Detta gäller dock inte vid transporter av gods, om förbehållet avser förlust, minskning eller skada som beror på det transporterade godsets egen beskaffenhet eller på fel i godset. Med godsets egen beskaffenhet torde avses t.ex. livsmedel eller ömtåliga föremål (jfr prop. 1986/87:119 s. 38; uttalandet gäller de nya lagreglerna men någon saklig ändring i detta avseende föreligger inte i förhållande till i aktuellt ärende gällande bestämmelser). Däremot kan enligt nämndens mening det förhållandet att det är fråga om stöldbegärlig egendom inte anses innebära att skadan beror på godsets egen beskaffenhet. Nämnden finner därför att den i ärendet åberopade friskrivningsklausulen strider mot 9 kap. 23 § luftfartslagen. Den skall då lämnas utan avseende.

L är således berättigad till ersättning för vad som har försvunnit ur hennes bagage och beloppet skall begränsas endast i enlighet med bestämmelsen i 9 kap. 22 § luftfartslagen. I enlighet med vad som ovan anförts skall ersättning därför utgå med 2 261 kr.