ARN 2001-2962

När en bilköparen inför ett köp provkör en bil svarar köparen, om inte annat särskilt avtalas, för skada på bilen endast om han eller hon själv uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar skadan.

J var intresserad av att köpa en bil och lånade den för påseende under ett dygn. När den stod parkerade hade någon kört på den och orsakat en skada. När hon lämnade tillbaka bilen till bolaget fick hon inte någon information om att hon kunde bli skyldig att betala självrisken. Hon köpte bilen och fick en tid därefter krav på självrisken. Trots att bilen genomgått en service i samband med köpet upptäckte J att bilens batteri var dåligt en vecka efter köpet. När hon reklamerade till bolaget bad de henne ”vänta och se”. Efter att ha försökt ladda batteriet vid flera tillfällen, köpte hon till slut ett nytt batteri. J yrkade hos nämnden att bolaget skulle avstå från sitt krav på självrisken och att de skulle ersätta henne för kostnaden för batteriet.

Bolaget bestred yrkandena och åberopade att om skada uppstår på en bil skall självrisken betalas av föraren samt att bolaget inte beretts tillfälle att åtgärd batteriet på egen bekostnad.

Nämnden gjorde följande bedömning:

I skadeståndslagen (1972:207) finns allmänna bestämmelser om skadestånd. Dessa tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden (se 1 kap. 1 §). Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen skall den som uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar person- eller sakskada ersätta skadan.

Enligt 16 § konsumentköplagen (1990:932) gäller bl.a. att en vara skall anses felaktig om den avviker från vad som har avtalats mellan parterna eller i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Om inte annat följer av avtalet skall varan bl.a. vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används. Av 27 § konsumentköplagen följer att säljaren har rätt att på egen bekostnad avhjälpa felet om han direkt vid reklamationen erbjuder sig att göra detta. Om säljaren inte avhjälper felet har köparen, enligt 28 § i samma lag, bl.a. rätt till ersättning för vad det kostar att avhjälpa det.

Av det som har anförts i ärendet får det anses vara klarlagt att parterna – inför J:s ”lån” av bilen – inte ingick något avtal för att reglera vem som skulle betala självrisken om bilen skulle skadas under lånetiden. Inte heller i övrigt finns det några regler vid sidan av skadeståndslagen som i nu förevarande fall får betydelse i den frågan. Nämnden konstaterar vidare att det inte har framkommit något i utredningen som motsäger J:s uppgifter om hur skadan uppkom och att det således inte heller finns något som talar för att hon, uppsåtligen eller av vårdslöshet, själv har orsakat skadan på bilen. Under sådana förhållanden är hon inte skyldig att svara för självrisken. Hennes yrkande i denna del skall därför bifallas.

Bolaget har inte bestritt J:s uppgifter om batteriets skick och om vad som sades när hon kontaktade bolaget och klagade på detta. Eftersom bolaget inte genast erbjöd sig att på egen bekostnad avhjälpa felet har J haft rätt att själv vidta åtgärder för att komma till rätta med problemet. Nämnden finner mot denna bakgrund att J bör ha rätt till ersättning för sin kostnad för att köpa ett nytt batteri.