ARN 2001-3330

För produktskador kan vid sidan av produktansvarslagen (1992:18) även föreligga ett ansvar enligt den s.k. culparegeln, 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Oaktsamhet kan då föreligga inte bara vid tillverkningen av en produkt utan också i bristande undersökning av produkten innan den levereras eller säljs vidare och vid utformandet av skötselanvisningar och instruktioner för varans användning.

H köpte i december 2000 en leksakspistol med knallskott av bolaget G till sin sexårige son. Sonen lekte med pistolen på normalt sätt. Den 11 februari 2001 brännskadades sonen av knallskotten. Han hade fyra ringar med knallskott i fickan, och när han stoppade ned handen i fickan exploderade dessa. Skadorna var svåra och läkare fick uppsökas. Sannolikt kommer sonen att få bestående ärr på handen. H yrkade skadestånd med 17 449 kr för sonens skador.

Bolaget G bestred yrkandet och anförde att det som säljare enligt produktansvarslagen inte är skadeståndsskyldigt då man har tillhandahållit uppgifter om såväl den spanska tillverkaren som den spanska leverantören. Skadeståndsyrkandets skälighet ville bolaget inte ta ställning till då ärrskadans omfattning inte ännu var fastställd. Knallskottens förpackning var försedd med en varningstext på engelska enligt vilken skotten inte skall förvaras löst i fickan. Produkten togs till följd av olyckan för säkerhets skull ur sortimentet.

Nämnden gjorde följande bedömning:

I ärendet är ostridigt att G sålt knallskott till H och att dennes minderårige son åsamkats brännskador på ena handen sedan knallskotten exploderat i sonens byxficka. Tvisten gäller huruvida G är skyldigt att utge ersättning på grund av den inträffade skadan.

Bestämmelser om ansvar för produktskador, dvs. skador som en vara orsakar på person eller annan egendom, finns i bl.a. produktansvarslagen (1992:18). Enligt 1 § denna lag utgår ersättning för skador på person och egendom som orsakas av en säkerhetsbrist. En produkt har, enligt 3 §, en säkerhetsbrist om den inte är så säker som den skäligen kan förväntas vara. Det primära ersättningsansvaret åvilar enligt 6 § första stycket den som tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegörande produkten. Även den som tillhandahållit produkten, exempelvis säljaren, kan under vissa förutsättningar, som närmare anges i 7 §, vara skyldig att utge ersättning. Detta förutsätter dock att produkten saknar uppgift om tillverkare eller importör och antingen är tillverkad i Sverige eller importerad till EES.

Av utredningen framgår att knallskotten är tillverkade i Spanien och att de har importerats därifrån till Sverige av G via ett spanskt grossistföretag. Eftersom produkten således varken är tillverkad i Sverige eller har importerats till EES är undantagsbestämmelsen i 7 §, trots att produkten är anonym, inte tillämplig i förevarande ärende. Någon ersättningsskyldighet för G kan således inte komma ifråga enligt produktansvarslagen. Inte heller är bestämmelsen om produktansvar i 31 § konsumentköplagen (1990:932) tillämplig, då denna endast omfattar sakskador.

Ansvar för produktskador kan emellertid vid sidan av produktansvarslagen även utgå enligt den s.k. culparegeln, som kommer till uttryck i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207), och som innebär att den som av oaktsamhet orsakar en person- eller sakskada som huvudregel har att

ersätta skadan. Oaktsamheten kan komma till uttryck på många olika sätt, inte bara vid tillverkningen av en produkt utan också i bristande undersökning av produkten innan den levereras eller säljs vidare och vid utformandet av skötselanvisningar och instruktioner för varans användning.

Enligt Konsumentverkets förskrift KOVFS 1993:9 om leksakers säkerhet krävs att säkerhetsinformation skall vara på svenska språket. Vidare framgår av punkt 7:14 i standarden (EN 71-1:118) i fråga om knallskott som är särskilt avsedda att användas i leksaker, att förpackningen skall vara försedd med följande märkning: ”Varning, skjut ej inomhus eller nära ögon eller öron. Bär inte skott lösa i fickan.”

Nämnden har haft tillfälle att närmare studera den förpackning i vilken knallskotten sålts och därvid kunnat konstatera att det på förpackningen finns en varning på engelska som går ut på att knallskotten inte bör förvaras i en ficka. Varningstexten är utformad på en mängd olika språk, däribland engelska, dock inte svenska.

I ärendet är således fråga om en produkt med säkerhetsrisker som är avsedd att användas av barn. Enligt nämndens uppfattning har G, genom att sälja knallskotten utan att särskilt uppmärksamma köparen på riskerna med produkten, eller lämna instruktioner eller varningstexter på svenska språket, gjort sig skyldigt till en oaktsamhet som bör föranleda ersättningsskyldighet för bolaget. I brist på närmare utredning i ersättningsfrågan finner nämnden H skäligen tillgodosedd med ett belopp om 5 000 kr i ett för allt.