ARN 2001-5632

Fråga om kommuns ansvar i egenskap av fastighetsägare för personskada som orsakats av nedfallande ljusramp i skola (2 kap. 1 § skadeståndslagen).

Fråga om kommuns ansvar i egenskap av fastighetsägare för personskada som orsakats av nedfallande ljusramp i skola ( 2 kap. 1 § skadeståndslagen ). Avgörande 2002-03-26; 2001-5632

Gymnasieeleven A befann sig 1997 under skoltid i en aula ägd av kommunen. Plötsligt lossnade en 170 kg tung ljusramp som var fäst i taket. Den träffade efter ett fall på sex meter A och ytterligare några elever. A ådrog sig vid olyckan bestående skall- och nackskador. En efterföljande teknisk undersökning utförd av SKL visade att en fästbult hade dragits åt för hårt och därför gått av. Åklagaren beslutade dock att lägga ned förundersökningen då det inte gick att fastställa när och hur bulten skadades. Yrkesinspektionen beslutade att någon typ av fånganordning måste anordnas så att ljusrampen inte kan falla ned och orsaka personskador. A yrkade att nämnden skulle fastställa att kommunen som fastighetsägare genom vårdslöshet orsakade kroppsskadan och att den därför omfattades av kommunens ansvarsförsäkring. Som grund för yrkandet anförde han att skadorna han ådrog sig orsakades av en säkerhetsbrist i lokalen som fastighetsägaren kommunen skulle vara ansvarig för. Kommunen bestred yrkandet. Som grund för sitt bestridande anförde kommunen att det var bolaget som installerade anläggningen 1987 som orsakade brottet på bulten och därmed även olyckan. Anläggningen hade därefter inspekterats två gånger av kommunen. Någon skadeståndsskyldighet hade därför inte uppstått för kommunen.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Inledningsvis konstaterar nämnden att det inte råder något strikt ansvar för kommunen för skador som drabbar besökare i dess lokaler. Däremot finns en allmän förpliktelse för en fastighetsägare att hålla sin fastighet i sådant skick att inte personer som vistas i den skadas. Frågan i ärendet är alltså huruvida kommunen har förfarit vårdslöst och därmed ådragit sig skadeståndsansvar gentemot A. Han drabbades av skadan 1996 när han med sin klass befann sig i den aktuella aulan på skoltid. Han var således underkastad skolplikt och skyldig att vistas i lokalen. Han var helt utan eget vållande till olyckan. Nämnden finner det anmärkningsvärt att en 170 kg tung ljusramp kan lossna och falla sex meter ned på de sittande besökarna i aulan till följd av att

en av dess fästbultar var skadad. Inga säkringsanordningar synes ha funnits installerade vid

olyckstillfället. Åklagaren lade den 21 februari 1997 ned förundersökningen rörande olyckan, då det inte gick att fastställa när och hur bulten skadades. Det är således inte klarlagt om det var det företag som monterade ljusrampen 1987 som skadade bulten eller om det har skett senare till följd av något förhållande på kommunens sida. Ljusrampen hade vidare utan anmärkning besiktigats 1988 och 1993. Nämnden finner det därmed inte fastställt att bulten skadades av bolaget som monterade anläggningen. Till följd av det ovan anförda anser nämnden att kommunen genom vårdslöshet har underlåtit att fullgöra sin förpliktelse att hålla lokalen i sådant skick att skada inte uppkommer på personer som vistas däri. Vårdslösheten har bestått i att kommunen inte har tillsett att ljusrampen var ordentligt fäst och försedd med fallskydd. Nämnden finner därför att kommunen enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen är skadeståndsskyldig gentemot A för de skador han ådrog sig vid olyckan. Nämnden bifaller därför hans yrkande.