ARN 2003-4817

När det gäller frågan om vad en prisuppgift till en konsument har omfattat ankommer det vid tvist på näringsidkaren att bevisa sina påståenden.

När det gäller frågan om vad en prisuppgift till en konsument har omfattat ankommer det vid tvist på näringsidkaren att bevisa sina påståenden. Avgörande 2003-12-17; 2003-4817

G gjorde en beställning hos ett billackeringsföretag. Enligt G avsåg beställningen lackering och underredsbehandling av hennes bil. Parterna var överens om ett pris på mellan 8 000 och 12 000 kr. När G skulle betala fick hon en faktura på 18 125 kr. Hon protesterade mot fakturan men var tvungen att betala den för att få ta med sig bilen från verkstaden. G yrkade vid nämnden prisavdrag med 6 000 kr.

Bolaget bestred yrkandet eftersom det lämnade priset var ungefärligt och endast omfattade lackeringsarbetet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Inledningsvis finner nämnden att bolagets uppgifter inte utesluter att G protesterat i samband med att hon betalade och att hennes uppgifter härom framstår som trovärdiga varför nämnden lägger dem till grund för bedömningen.

Den prisuppgift som bolaget ostridigt lämnade är att jämställa med sådan ungefärlig prisuppgift som avses i 36 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Enligt huvudregeln får sådant pris inte överskridas med mer än 15 procent.

Bolaget har emellertid invänt att prisuppgiften inte omfattade underredsbehandlingen. G har bestritt det. Varken bolaget eller G har presterat någon bevisning som stödjer deras respektive ståndpunkter. Vid sådant förhållande har nämnden att ta ställning till vem av parterna som har bevisbördan för sitt påstående.

I en konsumenttvist anses allmänt att det i en näringsidkares omsorgsplikt enligt reglerna i konsumenttjänstlagen ingår att näringsidkaren har en skyldighet att vara verksam för att undanröja att det uppstår oklarheter i parternas avtalsrelationer (jfr prop. 1984/85:110 s. 160). I konsumentförhållanden har det vidare ansetts att bevisbördan för ett avtals innehåll ligger på näringsidkaren (se Jan Ramberg, Allmän avtalsrätt, 4 uppl., 1996, s. 263; jfr rättsfallet NJA 1975 s. 280). Till följd av vad som nu anförts finner nämnden att det när det gäller frågan vad en prisuppgift har omfattat får anses ankomma på näringsidkaren att vid tvist bevisa sina påståenden. Nämnden konstaterar att bolaget inte har styrkt att underredsbehandlingen inte ingick i prisuppgiften. På grund härav skall underredsbehandlingen anses ingå i det som omfattas av prisuppgiften. G borde därför för hela bolagets arbete på bilen endast ha betalt högst 15 procent mer än det pris som angavs i prisuppgiften.

Mot denna bakgrund bör bolaget rekommenderas att betala tillbaka 4 325 kr (18 125 ./. [12 000 x 1,15]) till G.