ARN 2003-5994
Konsument som avbeställt kurs på grund av ändrade arbetsförhållanden har inte ansetts berättigad till återbetalning av kursavgiften då det inte varit möjligt för skolan att sätta in en reserv i dennes ställe.
Konsument som avbeställt kurs på grund av ändrade arbetsförhållanden har inte ansetts berättigad till återbetalning av kursavgiften då det inte varit möjligt för skolan att sätta in en reserv i dennes ställe. Avgörande 2003-12-16; 2003-5994
M anmälde sig till en terminskurs i journalistik. Dagen före kursstart avbeställde hon sin plats på grund av ändrad arbetssituation och erbjöds då återbetalning med halva kursavgiften. M yrkade i nämnden återbetalning av hela avgiften.
Skolan bestred yrkandet under åberopande av att avbeställningen skett för sent för att man skulle hinna sätta in en reserv på kursen.
Nämnden gjorde följande bedömning.
Enligt det avtal som har gällt mellan parterna återbetalas hela kursavgiften, med avdrag för administrationsavgiften om 700 kr, under förutsättning att skolan får besked i så god tid att de hinner kalla en reserv.
En följd av avtalsvillkoret tolkat enligt sin lydelse är att full återbetalning inte kan krävas med stöd av avtalet om skolan inte får besked i så god att de hinner kalla en reserv.
I förevarande fall har M lämnat återbud dagen innan kursen skulle börja. Detta kan inte anses ha lämnats i så god tid som krävs för att skolan skall hinna kalla en reserv. Således har M inte med stöd av det avtal som gäller mellan parterna rätt att återfå större del av kursavgiften än vad skolan har medgivit.
Emellertid kan en bedömning av M:s yrkande inte stanna vid detta konstaterande. Det måste undersökas om avtalsvillkoret bör jämkas såsom oskäligt med stöd av 36 § avtalslagen (1915:218).
Vid en sådan bedömning ligger det närmast till hands att jämföra med vad som hade gällt om det aktuella stadgandet inte hade tagits in i avtalet.
Enligt praxis som har utbildats i Högsta domstolen (mål nr T 2803-00) skall man i sådana situationer hämta ledning från konsumenttjänstlagens (1985:716) regelverk. Enligt detta har konsumenten i och för sig rätt att göra en avbeställning. Detta innebär att näringsidkaren i princip inte kan kräva ersättning enligt avtalet för de tjänster som avbeställts. Däremot kan konsumenten bli ersättningsskyldig. Hur näringsidkarens rätt till ersättning skall beräknas vid en avbeställning anges i 42 §.
Grundprincipen är att näringsidkaren har rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts och för arbete som måste utföras trots avbeställningen.
Om avbeställning skett därför att konsumentens syfte med tjänsten har blivit förfelat på grund av vissa oförutsedda omständigheter, som inte kan läggas konsumenten till last, eller vissa andra omständigheter utanför konsumentens kontroll, behöver denne inte erlägga någon ytterligare ersättning.
I det mål Högsta domstolen hade att bedöma ansågs inte det förhållandet att konsumenten hade erhållit anställning vara ett sådant skäl som befriade från vidare ersättningsskyldighet.
Skäl saknas att i förevarande fall bedöma M förändrade arbetssituation på annat sätt, dvs. det kan inte anses utgöra ett sådant skäl för avbeställning som befriar henne från vidare ersättningsskyldighet.
Den ytterligare ersättning näringsidkaren således har rätt till avser förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten och för förluster i övrigt på grund av att näringsidkaren har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att näringsidkaren på annat sätt har inrättat sig efter konsumentens uppdrag. Allmänt gäller dock att näringsidkaren är skyldig att begränsa sin förlust. Det innebär bl.a. att näringsidkaren, om det är möjligt, har att hålla nere sin förlust genom att ta in någon annan på kursen i stället för den konsument som har avbeställt. Den ersättning näringsidkaren har rätt till inkluderar utebliven vinst på det uppdrag som näringsidkaren har underlåtit att ta på sig. Den uteblivna vinsten utgörs av det beräknade priset för det uppdrag näringsidkaren har underlåtit att ta på sig med avdrag för de kostnader som näringsidkaren har kunnat spara genom att detta uppdrag inte kom till utförande.
De ankommer i princip på näringsidkaren att styrka den förlust denne har lidit, men beviskraven är inte alltför höga. För att ersättning bör komma i fråga bör i vart fall krävas att näringsidkaren gör sannolikt att denne har gått miste om en inkomstkälla genom att inrätta sig efter konsumentens uppdrag, dvs. att näringsidkaren i stället för den avbeställande konsumenten hade kunnat ta in någon annan på kursen. En indikation på att så har varit fallet kan vara att kursen har varit fulltecknad.
Eftersom kursen i förevarande fall var fulltecknad får anses att skolan i stället för M hade kunnat ta in någon annan på kursen om de inte hade inrättat sig efter hennes beställning. Det förhållandet att det vid den sena tidpunkt avbeställningen gjordes inte fanns någon ytterligare reserv att kalla föranleder inte någon annan bedömning. Skolan har således rätt till ersättning även för utebliven vinst.
På grund härav och eftersom det inte har framkommit att de kostnader skolan kan spara in genom den tomma kursplatsen skulle överstiga det belopp skolan har medgivit att återbetala kan inte sägas att det är oskäligt att inte hela kursavgiften återbetalas eller att den ersättning skolan har betingat sig vid M avbeställning skulle vara oskälig.
M yrkande kan därför inte bifallas utan hon får rekommenderas godta P:s erbjudande om återbetalning av 6 040 kr.