ARN 2004-3216

Eltariff. Fråga om boende i radhus borde ha debiterats fast nätavgift för lägenhetsabonnemang i stället för villaabonnemang.

Eltariff. Fråga om boende i radhus borde ha debiterats fast nätavgift för lägenhetsabonnemang i stället för villaabonnemang. Avgörande 2004-12-21; 2004-3216

O bor i ett radhus i en bostadsrättsförening. Han delar servisledning med tre grannar och i varje radhuslänga finns en gemensam mätarplats inrymd i gaveln på ett av de förråd som varje lägenhet har. Han har enlighet med fram till den 1 mars 2004 lydande abonnemangsbestämmelser haft rätt till lägenhetsabonnemang. Trots detta har han debiterats för villaabonnemang. O yrkade därför återbetalning av skillnaden mellan kostnaderna för de två abonnemangstyperna för de senaste tio åren. O yrkade även att den ändring av tillämpning av lägenhetsabonnemang som bolaget gjort, bl.a. med exkludering av radhuslägenheter, skulle tas tillbaka samt att nätavgiften skulle justeras.

Bolaget bestred yrkandet och anförde i huvudsak att det grundläggande kravet för lägenhetsabonnemang är att lägenheterna och det särskilda abonnemanget är anslutna till samma servisledning. Detta krav är inte uppfyllt då alla lägenhetsinnehavare får sin el via en gemensam servisledning och bostadsrättsföreningens abonnemang får sin el via en annan servisledning.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Tvisten i ärendet gäller huvudsakligen huruvida O i enlighet med fram till den 1 mars 2004 lydande abonnemangsbestämmelser borde ha debiterats fast nätavgift för lägenhetsabonnemang i stället för villaabonnemang. För lägenhetsabonnemang (även benämnt Tariff 0100) har bolaget enligt utredningen i detta ärende, i informationen till sina kunder, haft följande tre definitioner.

A. Sedan 1995 t.o.m. den 31 augusti 2003:

”1

Att minst tre (3) lägenheter och ett huvudabonnemang för fastighetens allmänna behov anslutes på samma servisledning

2

Mätarsäkring för lägenhetsabonnemang max 16 A.”

B. Från och med den 1 september 2003:

”I flerbostadshus, kedjehus eller i liknande husbyggnationer med gemensam servisledning där särskilt abonnemang är tecknat för området eller fastigheten, klassas abonnemangen som lägenhetsabonnemang. Dock skall minst tre abonnemang vara anslutna till den gemensamma servisledningen.”

C. Från och med den 1 mars 2004:

”Tariff 0100 (Enkeltariff 16A) är avsedd för bostadslägenheter i flerbostadshus där fastigheten har en anslutningspunkt med gemensam servisledning och servissäkring för minst fyra abonnemang varav minst tre avser bostadslägenheter och ett särskilt abonnemang för husets allmänna behov, dock ej kedjehus, radhus eller liknande sammanbyggda hus.”

Enligt nämndens mening är den definition som infördes den 1 september 2003 oklar. Den ger inte något entydigt stöd för att en förutsättning för att lägenhetsabonnemang skall tillämpas är

att det s.k. särskilda abonnemanget är anslutet till samma servisledning som lägenhetsabonnemangen. Den kan enligt nämndens mening ges den tolkning som O förespråkar. Vid detta förhållande finner nämnden att bolaget under den period som nyss nämnda definition kan sägas ha ingått i avtalet mellan parterna (dvs. fr.o.m. den 1 september 2003 t.o.m. den 29 februari 2004) borde ha debiterat O för lägenhetsabonnemang i stället för villaabonnemang. O:s talan i denna del bör därför bifallas. Bolaget bör rekommenderas att återbetala vad man under denna period har tagit ut för mycket.

För tiden före den 1 september 2003 fanns såvitt utredningen visar inte någon annan definition än den enligt A. Av denna framgår det klart att en förutsättning för att lägenhetstaxan skulle vara tillämplig varit att det s.k. särskilda abonnemanget var anslutet till samma servisledning som lägenhetsabonnemangen, vilket ostridigt inte var fallet för de aktuella lägenheterna. O:s kan därför inte vinna framgång i denna del.

Angående O:s två återstående yrkanden uppfattar nämnden det första som en begäran om prövning av taxans förenlighet med 4 kap. 1 § ellagen (1997:857) varav framgår att nättariffer bl.a. skall vara utformade på sakliga grunder. Statens energimyndighet svarar för tillsynen över efterlevnaden av ellagen i bl.a. detta avseende och prövar frågor om taxans utformning. Yrkandet kan därför inte komma under nämndens prövning och skall således avvisas (jämför med Högsta domstolens avgörande NJA 1994 s 442). På liknande sätt förhåller det sig med yrkandet om att nätavgiften omgående skall justeras vilket, som nämnden förstår det, åtminstone delvis har samma grund som det föregående yrkandet. I den mån det yrkandet grundar sig på tillämpningen av lydelsen från och med den 1 mars 2004 är det uppenbart att förutsättningarna inte är uppfyllda eftersom radhus är undantagna. Till den delen bör därför yrkandet ogillas.

Sammanfattningsvis bör bolaget rekommenderas att återbetala vad man under perioden den 1 september 2003 – den 29 februari 2004, dvs. ett halvår, har tagit ut för mycket genom att debitera O för lägenhetsabonnemang i stället för villaabonnemang. Enligt den i ärendet ingivna information om nätavgifter som började gälla den 1 september 2003 var den fasta avgiften för lägenhet 645 kr och för villa 1318 kr per år exkl. mervärdesskatt. Återbetalningen bör därför bestämmas till 420 kr 50 öre (0,5 x 1,25 [1318 ./. 645 kr]).