ARN 2004-5665

Bedömning av vilken ersättning som kan utgå vid "avhjälpande av fel" hos sällskapsdjur. Nämnden har ansett att de vårdåtgärder (inklusive rehabilitering) som vidtagits inte översteg de kostnader som en hundägare rimligen kan beräknas ta på sig.

Bedömning av vilken ersättning som kan utgå vid ”avhjälpande av fel” hos sällskapsdjur. Nämnden har ansett att de vårdåtgärder (inklusive rehabilitering) som vidtagits inte översteg de kostnader som en hundägare rimligen kan beräknas ta på sig. Avgörande 2004-12-23; 2004-5665

G köpte en hundvalp som efter köpet visade sig ha ett medfött fel i bogleden. Kostnad för operation ersattes genom försäkring. Rehabilitering, som kostade 4 283 kr, ersattes dock inte. G yrkade ersättning för avhjälpande av fel med 4 283 kr samt prisavdrag med 7 000 kr eftersom hunden på grund av felet inte kunde användas för avel eller utställning.

Säljaren bestred yrkandet och anförde bl.a. att G istället kunde ha avlivat hunden och skulle då ha fått ut hela köpeskillingen via säljarens valpförsäkring. G valde att operera hunden och har fått ersättning för operationskostnaderna. Sjukgymnastik är frivilligt och något som djursjukhuset endast rekommenderar. Vidare anförde säljaren att om G köpte hunden med tanke på att ha hunden i avel skulle det ha skrivits in i köpeavtalet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Högsta domstolen har med anledning av skada på ett sällskapsdjur ansett att det skadade djuret inte kan betraktas som vilken sak som helst och att det får därför anses rimligt att ägaren får ersättning för kostnader för vård av djuret även om kostnaderna kan beräknas komma att överstiga djurets ekonomiska värde (se NJA 2001 s. 65 I och II).

Det är inte självklart att motsvarande resonemang är tillämpligt när det vid ett konsumentköp gäller att bestämma ersättningen för ”avhjälpande av fel” hos ett sällskapsdjur. Men eftersom den yrkade ersättningen i det nu aktuella fallet inte går upp till köpeskillingen ställs inte frågan på sin spets.

Det har inte framkommit någon omständighet som talar för att de vårdåtgärder (inklusive rehabilitering) som vidtagits med G:s hund var medicinskt ogrundade. De utgifter som G sammanlagt ådrog sig med anledning av felet och för vilka hon begärt ersättning kan inte anses överstiga de kostnader som en hundägare rimligen kan beräknas vara beredd att ta på sig under de omständigheter som förelåg. G bör därför få yrkad ersättning för rehabiliteringskostnader.

När det gäller det begärda prisavdraget får G anses ha gjort gällande att hunden på grund av det medfödda felet är mindre lämpad för avel och utställning. Av köpeavtalet framgår emellertid att hunden sålts huvudsakligen för att användas som ett rent sällskapsdjur. Utredningen visar också att den hund som G köpte var den klart minsta i kullen varför den enligt vad säljaren obestritt har uppgett var mindre lämpad just för avel och utställning. Mot den bakgrunden finner nämnden inte visat att hunden i detta avseende, avvikit från vad G med fog kunnat förutsätta. Hon har därför inte rätt till avdrag på köpeskillingen.