ARN 2006-2968

En vägfraktförare har ansetts ansvarig för skada på oemballerat gods när den huvudsakliga skadeorsaken varit fraktförarens bristfälliga stuvning av godset (27 § och 29 § lagen [1974:610] om inrikes vägtransport).

J anlitade företaget B för transport av en moped. Transporten skulle utföras med buss. Mopeden var inte emballerad på något särskilt sätt när B tog emot den för transport. J föreslog att mopeden skulle spännas fast under transporten. Under denna föll mopeden omkull, vilket orsakade en buckla på bränsletanken och lackskador. J yrkade skadestånd för reparationskostnader med 2 000 kr.

B motsatte sig yrkandet och invände bl.a. att mopeden inte varit tillräckligt emballerad.

Nämnden gjorde följande bedömning.

B har i sitt svaromål hänvisat dels till avtalsvillkor som reglerar förhållandet mellan B och dess underleverantör, D, dels till avtalsvillkor som reglerar förhållandet mellan B och J. Då B träffat avtal med J, saknar nämnden anledning att tillämpa de eventuella villkor som må gälla mellan B och D. B har av nämnden uppmanats att ge in de åberopade villkoren som gäller mellan B och J, men har inte följt uppmaningen. Utredning saknas således i ärendet om vad som avtalats mellan parterna i den delen. Nämnden konstaterar dock att själva transportuppdraget omfattas av lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, varför nämnden i brist på avtalsvillkor får bedöma tvisten efter dessa bestämmelser.

Enligt 27 § nämnda lag är fraktföraren ansvarig om gods skadas under tiden fraktföraren har godset i sin besittning. Av 29 § samma lag är dock fraktföraren inte ansvarig om skadan beror på bl.a. bristfällig emballering. B har gjort gällande att mopeden varit bristfälligt emballerad, och att B av den anledningen inte är ansvarigt för skadan som uppstått.

En förutsättning för att en fraktförare skall kunna undgå ansvar på grund av bristande emballering är enligt lagens förarbeten att det fraktade godset skadats trots att det inte utsatts för större påfrestningar än vad det skulle ha tålt om det varit förpackat på ett försvarligt sätt (NJA II 1975:1 s. 76). Av J:s obestridda uppgifter framgår att mopeden har vält under transporten. Enligt nämndens uppfattning tyder detta snarare på att själva stuvningen av mopeden varit bristfällig, eftersom den rent faktiskt vält under transporten, än att emballeringen varit bristfällig. Att en moped välter kan enligt nämndens mening inte anses vara en normal påfrestning vid en transport, om mopeden från början stuvats på ett tillfredställande sätt av transportören. Nämnden anser därför att skadorna på mopeden uppstått på grund av onormala påfrestningar under frakten.

När det gäller stuvningen av mopeden har B inte närmare redogjort för hur detta gjorts. J har dock uppgivit att han till B föreslagit att mopeden skulle spännas fast med spännband längs ena sidan. Huruvida stuvningen gjordes på detta sätt eller inte har inte närmare utvecklats av B, men nämnden håller det dock inte för troligt att stuvningen slutligen gjordes som J föreslagit, eftersom mopeden faktiskt välte. Om mopeden spänts fast på det sätt J föreslagit skulle mopeden sannolikt inte ha vält. Då skadan således i första hand orsakats av bristfällig stuvning, finner nämnden att B skall ansvara för denna. När det gäller yrkat belopp har B inte invänt mot detta, och nämnden anser att beloppet är skäligt. J:s yrkande skall därför bifallas och B rekommenderas därför att ersätta honom med yrkat belopp.