ARN 2007-6632

Fråga om näringsidkarens ansvar för parkeringsskada på en bil som uppstått på näringsidkarens inte helt avskilda parkering efter utförd reparation. 32 § konsumenttjänstlagen (1985:726);

Fråga om näringsidkarens ansvar för parkeringsskada på en bil som uppstått på näringsidkarens inte helt avskilda parkering efter utförd reparation. 32 § konsumenttjänstlagen (1985:726) ; Avgörande 2007-12-06; 2007-6632

T lämnade in sin bil för reparation hos bolaget i september 2007. När han hämtade bilen dagen därpå upptäckte han att bilen fått en parkeringsskada. Bilen var inte skadad när mekanikern hade slutfört sitt arbete, utan skadan uppkom därefter. När han hämtade bilen stod den inte parkerad i avsedd P-ruta, utan den stod mellan två platser. Parkeringen är inte offentlig, utan är en inhägnad parkering.

T yrkade ersättning för självriskkostnaden. Han ansåg inte att bolaget hade gjort tillräckligt för att undvika skadan.

Bolaget motsatte sig yrkandet. Till stöd för sin inställning anförde bolaget att det gjort tillräckligt för att skydda T:s bil. På området finns även, förutom externa hyresgäster, även en restaurang och en bensinstation. Parkeringen används även av kunder till företag utanför bolagets område.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av utredningen i ärendet framgår att bolaget har parkerat bilen på en inhägnad parkering som dock används av andra än bolaget och dess kunder. Parkeringen kan därför inte anses som helt avskild. Annat har inte framkommit eller gjorts gällande än att skadan på bilen har uppkommit efter reparationen när bolaget fortfarande hade bilen i sin besittning. Av 32 § konsumenttjänstlagen (1985:726) framgår att näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten för den skada som har uppstått på bilen när den har varit i näringsidkarens besittning eller under dennes kontroll, om inte näringsidkaren visar att skadan inte beror på försummelse från dennes sida.

I förarbetena till konsumenttjänstlagen, prop. 1984/85:110 s 121 anförs följande: ”Det är därför fullt skäligt att näringsidkaren, för att undgå skadeståndsskyldighet, måste visa att skadan beror på något annat än en försummelse på hans sida. Samtidigt kan det inte anses oskäligt mot konsumenten att denne får bära risken för att saken i samband med förvaringen skadas på grund av rena olyckshändelser.”

Det åligger således primärt bolaget att visa att skadan inte beror på försummelse från bolagets sida. Nämnden anser dock att skadan, en parkeringsskada, typiskt sett orsakas genom omständigheter som inte kan anses förknippade med någon försummelse från bolagets sida. En sådan skada kan uppstå på en bil i vilket sammanhang som helst när den parkeras på en plats dit även andra bilar har tillträde. Nämnden kan svårligen se hur en näringsidkare, eller bilägaren själv, skulle agera för att undvika en sådan skada. Inte heller kan det anses försumligt av bolaget att ha parkerat bilen på den ifrågavarande platsen. Det kan nämligen inte anses föreligga någon skyldighet för en näringsidkare att förvara en bil på en från andra bilars uppställande och trafik helt avskild plats. Med hänsyn till dessa omständigheter anser nämnden att bolaget inte kan åläggas något ansvar för det inträffade, oavsett om bilen stått parkerad mellan två fickor eller inte. Det kan till följd härav inte heller anses oskäligt gentemot T att han själv får stå för skadan. Hans yrkande kan därför inte bifallas.