ARN 2007-6910

Avbrottsersättning till elanvändare som drabbats av ett långvarigt elavbrott har jämkats enligt 10 kap. 13 § ellagen (1997:857) när arbetet med att få igång överföringen av el har senarelagts av det ansvariga nätbolaget av hänsyn till berörda arbetstagares säkerhet.

Avbrottsersättning till elanvändare som drabbats av ett långvarigt elavbrott har jämkats enligt 10 kap. 13 § ellagen (1997:857) när arbetet med att få igång överföringen av el har senarelagts av det ansvariga nätbolaget av hänsyn till berörda arbetstagares säkerhet. Avgörande 2008-01-08; 2007-6910

I samband med stormen ”Per” i januari 2007 drabbades R av ett 101 timmar långt elavbrott. Nätbolaget beslutade om jämkning av den avbrottsersättning som elanvändaren varit berättigad till enligt ellagen. Som skäl för detta anförde nätbolaget att arbetet med att påbörja reparationen under stormen medförde risk för reparatörerna. R beviljades en avbrottsersättning om 3 002 kronor, trots att han enligt lag varit berättigad till 4 100 kronor.

R yrkade ersättning med 1 098 kronor, vilket motsvarade skillnaden mellan den beviljade och den avbrottsersättning som följt av lag.

Nätbolaget motsatte sig yrkandet. Till stöd för sin inställning anförde bolaget att ersättningsnivån fastställts av styrelsen och att beslutet grundat sig på 10 kap. 13 § ellagen, enligt vilken bestämmelse ersättningen får jämkas efter vad som är skäligt om arbetet med att få i gång överföringen av el har behövt försenas för att inte utsätta arbetstagarna för betydande risker. Läget bedömdes som sådant att det var riskfyllt att skicka ut personal för reparationsarbete på högspänningslinjer i skogen under stormen.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Det är i ärendet ostridigt att elavbrottet hos R med anledning av stormen ”Per” i januari 2007 varat i 101 timmar. Från och med den 1 januari 2006 gäller nya regler om avbrottsersättning enligt ellagen (1997:857). En första förutsättning för att sådan ersättning ska kunna utgå är att felet som lett till avbrottet ligger inom koncessionshavarens kontrollansvar, vilket innebär att felet måste vara sådant att koncessionshavaren skäligen kunde förväntas ha räknat med det och även skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit felets följder (10 kap. 10 § ellagen). Av utredningen i ärendet framgår att nätbolagets inställning är att felet legat inom bolagets kontrollansvar, varför nämnden kan lägga detta faktum till grund för sin bedömning.

Nätbolaget har emellertid gjort gällande att bolaget haft rätt att jämka avbrottsersättningen enligt 10 kap. 13 § ellagen. Enligt denna bestämmelse får ersättning jämkas efter vad som är skäligt om skyldigheten att betala avbrottsersättning är oskäligt betungande med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos den ersättningsskyldige eller om arbetet med att få i gång överföringen av el har behövt försenas för att inte utsätta arbetstagarna för betydande risker. Enligt förarbetena till bestämmelserna om avbrottsersättning (prop. 2005/06:27) ska jämkningsregeln komma i fråga endast i undantagsfall, t.ex. om ett mindre nätföretag drabbas av omfattande skador på elnätet på grund av svåra väderförhållanden och företaget riskerar att hamna i betalningssvårigheter på grund av omfattande anspråk på avbrottsersättning. Hänsyn kan tas till att praktiska skäl förhindrat arbetet med att snabbt få igång överföringen av el. Så kan vara fallet t.ex. om nätföretagets reparationsarbete har försenats väsentligt av att arbetet har varit förenat med icke obetydliga risker för arbetstagarna eller att röjningen av vägar och annan infrastruktur som arbetet är beroende av tagit lång tid.

Det är i ärendet fråga om avbrott till följd av en svår storm som medfört omfattande skador på elnätet. Av utredningen framgår bl.a. att något aktivt reparationsarbete inte kunde påbörjas omedelbart samma dag som stormen eftersom riskerna för personalen bedömdes vara för stora. Även om det råder viss oklarhet om vilka åtgärder företaget vidtagit och tidpunkterna

för dessa, finner nämnden sammantaget att omständigheterna måste anses ha varit sådana att förutsättningarna för att jämkning ska få ske varit uppfyllda.

Frågan som nämnden därefter har att bedöma är om den jämkning som har gjorts är skälig. Såvitt framgår av R:s egna beräkningar har han godtagit den jämkning som skett för det första dygnet. På det underlag som har getts in kan nämnden inte finna att den jämkning som skett för de därpå följande dygnen skulle vara oskälig. R:s yrkande kan därför inte bifallas.