ARN 2007-7439

Fråga om en konsument har rätt att få ersättning för kostnader som uppkommit när fel i en tjänst avhjälpts hos en annan näringsidkare än den som enligt konsumenttjänstlagen varit ansvarig för felet.

Fråga om en konsument har rätt att få ersättning för kostnader som uppkommit när fel i en tjänst avhjälpts hos en annan näringsidkare än den som enligt konsumenttjänstlagen varit ansvarig för felet. Avgörande 2008-06-04; 2007-7439

MR beställde byte av koppling på sin bil av årsmodell 1994. Bilen hade gått 18 062 mil. Arbetet utfördes våren år 2007 och kostade 5 000 kr. När MR befann sig i Tyskland i augusti 2007 upptäckte han att kopplingsbytet ledde till problem med växellådan då den vänstra drivknuten inte var korrekt fastsatt. Bilen reparerades i Tyskland. MR vände sig till bolaget omedelbart efter hemkomsten. En vecka före kopplingsbytet hade bilen varit på en omfattande service hos ett annat bolag och inga fel fanns då på drivaxeln. Han begärde därför ersättning med 54 150,81 kr för reparationen och för andra kostnader som uppkommit samt ränta. I januari 2008 uppstod allvarliga funktionsfel på kopplingen vilka bolaget inte ville avhjälpa. För de kostnader som uppkommit i samband med detta begärde han ersättning med 15 426 kr jämte ränta.

Bolaget motsatte sig yrkandet. Till stöd för sin inställning anförde bolaget att det hade utfört arbetet på ett korrekt sätt. MR skulle omgående ha kontaktat bolaget vilket inte skedde.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Tvisten skall bedömas med ledning av reglerna i konsumenttjänstlagen (1985:716).

Nämnden finner genom innehållet i utlåtandet från Motormännens Riksförbund i förening med de uppgifter som i övrigt föreligger i ärendet att det är visat att det arbete på bilen som utförts av bolaget varit behäftat med fel (bristande fackmässighet vid kopplingsbytet) och att detta i sin tur orsakat de fel som uppstått på bilen dels den 10 augusti 2007 vid resan i Tyskland, dels den 13 januari 2008. Ett fel som omfattas av konsumenttjänstlagens felregler föreligger alltså i den av bolaget utförda reparationstjänsten.

För att konsumenten skall kunna göra gällande påföljder av fel krävs emellertid enligt konsumenttjänstlagen (se 17 §) att konsumenten reklamerar felet till näringsidkaren som utfört tjänsten inom skälig tid från det att konsumenten märkt eller bort märka felet. En reklamation som skett inom två månader från det att konsumenten märkt felet skall alltid anses ha skett i rätt tid. Med att konsumenten märkt felet avses att konsumenten upptäckt att ett fel uppstått och insett att felet beror på den utförda tjänsten. I förevarande fall har inte framkommit något annat än att MR inom två månader efter skadan den 10 augusti 2007 i Tyskland reklamerat felet i tjänsten hos bolaget. Det är inte visat att MR före den 10 augusti 2007 märkt eller bort märka att fel i den av bolaget utförda tjänsten förelåg. Nämnden finner därför att reklamation skett inom rätt tid.

När en konsument hos en näringsidkare reklamerar ett fel i en av näringsidkaren utförd tjänst, har näringsidkaren enligt 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen rätt att avhjälpa felet, om näringsidkaren omedelbart erbjuder sig att göra det och konsumenten inte har något särskilt skäl att avvisa erbjudandet. Regleringen bygger således på principen att konsumenten – om inte några särskilda skäl talar emot det – är skyldig att ge näringsidkaren tillfälle att avhjälpa ett fel i den av näringsidkaren utförda tjänsten. MR har inte gjort det. Han har i stället låtit avhjälpa felet på en verkstad i Tyskland. Frågan är om han därigenom förlorat rätten att få ersättning av bolaget för vad det kostat att få felet avhjälpt eller om det förelegat särskilda skäl för att han inte skulle behöva ge bolaget möjlighet att avhjälpa felet. Vid den bedömningen finner nämnden anledning att beakta att bilen vid den tidpunkt då avhjälpandet

aktualiserades befann sig i Tyskland, att MR var där under resa med bilen och att verkstadsarbete där krävdes för att konstatera att den där uppkomna skadehändelsen hade sin orsak i den av bolaget felaktigt utförda reparationstjänsten. Det har inte gjorts gällande – än mindre visats – att kostnaderna för ett avhjälpande av felet i tjänsten (varvid bör beaktas att endast en del av den ersättning som MR krävt av bolaget avser avhjälpande av felet i den av det företaget utförda tjänsten, medan resten avser skadestånd) skulle ha blivit lägre om bolaget fått möjlighet att omgående ombesörja och bekosta hemtransport av den obrukbara bilen till Sverige för reparation där eller att bekosta omhändertagande och reparation av bilen på verkstad i Tyskland. I sistnämnda fall hade sannolikt också uppkommit andra kostnader avseende MRs vistelse och/eller hemtransport som bolaget hade kunnat bli ersättningsskyldigt för. Vid en sammantagen bedömning av samtliga dessa omständigheter finner nämnden att särskilda skäl förelegat som gjort att MR inte har varit skyldig att ge bolaget möjlighet att avhjälpa felet. Han har således varit berättigad att själv ombesörja avhjälpandet. Till följd härav är han berättigad att av bolaget få ersättning för kostnaden för avhjälpandet.

Enligt 31 § konsumenttjänstlagen har MR också rätt till skadestånd av bolaget för sådana skador som felet i tjänsten har orsakat honom.

På grund av vad som nu anförts finner nämnden att MR har rätt till ersättning med 2 696,56 euro för reparationen i Tyskland, med 23 euro för kreditavgift och med 758,96 euro för hyrbil. Han har också yrkat ersättning för telefonkostnader och ingivit uppgift om ett antal telefonkort som han köpt i Tyskland. Han har dock inte kunnat visa att dessa telefonkort använts uteslutande för telefonsamtal som varit nödvändiga för att få felet på bilen avhjälpt eller för att hantera den skadesituation som han drabbats av till följd av felet. Vid sådant förhållande finner nämnden att han för telefonkostnader inte kan tillerkännas större ersättning än såsom skäligt ansedda 200 kr. Vad gäller yrkandet om ersättning för fördyrade levnadskostnader har han inte heller kunnat visa vilka exakta kostnader som orsakats av bolagets felaktiga reparationstjänst. Vid sådant förhållande kan han inte erhålla större ersättning än såsom skäligt ansedda 2 000 kr. Vad gäller övriga ersättningskrav som han har framställt avseende händelsen i Tyskland finner nämnden att han inte visat att dessa haft ett nödvändigt samband med den felaktigt utförda reparationstjänsten eller att de varit nödvändiga kostnader med anledning av felet. MR kan därför inte få ersättning för dessa. Sammanfattningsvis har MR i denna del således rätt till ersättning med motvärdet av 3 478,52 euro plus 2 200 kr jämte ränta enligt räntelagen på de beloppen.

Som nämnden redan anfört har även skadehändelsen den 13 januari 2008 sin orsak i felet i den av bolaget utförda tjänsten. Eftersom bolaget redan tidigare avvisat att företagets tjänst varit behäftad med fel har MR varit berättigad att avhjälpa den av det felet orsakade skadan hos annan verkstad. Eftersom nämnden nu har funnit att bolaget är ansvarigt för felet är MR berättigad att få ersättning av företaget för vad det kostat att få skadan avhjälpt. I den delen har MR rätt till ersättning med 15 426 kr motsvarande kostnaden för att avhjälpa skadan, jämte ränta enligt räntelagen på det beloppet.

MR har även begärt s.k. ideellt skadestånd. Sådant kan dock inte erhållas enligt reglerna i konsumenttjänstlagen. Inte heller i övrigt finns någon grund för ett sådant skadestånd.