ARN 2009-2165

Fråga om ett avtalsvillkor, att hela kursavgiften ska betalas vid avanmälan som sker mindre än en vecka före kursstart (danskurs), bör jämkas såsom oskäligt enligt 36 § avtalslagen (1915:218).

Fråga om ett avtalsvillkor, att hela kursavgiften ska betalas vid avanmälan som sker mindre än en vecka före kursstart (danskurs), bör jämkas såsom oskäligt enligt 36 § avtalslagen (1915:218) . Avgörande 2009-10-15; 2009-2165

J:s 13-åriga dotter skulle gå på en danskurs hos A. När hon anlände till den första lektionen blev hon så illa bemött av föreståndaren för A att hon gråtande lämnade kurslokalen. Därefter har hon inte velat återvända. J själv och J:s hustru har sökt kontakt med dansskolan för att försöka få till stånd ett möte mellan dottern och föreståndaren för A för att reda ut det inträffade, men A har inte velat medverka till detta. Eftersom dottern därmed inte utnyttjat någon av de lektioner som ingick i kursen och då J inte fått någon dokumentation från A som visar att denna inte tagit in någon annan elev i dotterns ställe vill J inte betala den del av kursavgiften och påminnelseavgifter (totalt 1 660 kr) som J krävts på.

A motsatte sig yrkandet. Anledningen till att J:s dotter lämnade kurslokalen vid den första

lektionen var att hon inte hade med sig något kvitto som visade att hon hade betalat kursavgiften. Att sådant kvitto skulle uppvisas framgick av det informationsmaterial som hon och hennes föräldrar hade tillställts före kursstart. Av detta informationsmaterial framgår också att anmälan till kursen är bindande och att betalning måste erläggas även om man inte genomgår den kurs som man anmält sig till. A har inte tagit in någon annan elev till kursen, vilken inte var fulltecknad. Man har inte gjort någon besparing med anledning av avhoppet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Enligt det avtal som har gällt mellan parterna kan avanmälan från kursen endast ske skriftligen minst en vecka före kursstart och utgår vid sådan avanmälan en avgift på 200 kr. Vid avanmälningar som sker mindre än en vecka före kursstart ska hela kursavgiften betalas. Om en kurs avbryts till följd av sjukdom återbetalas den outnyttjade delen av avgiften med avdrag för en administrationsavgift på 200 kr.

En följd av avtalsvillkoret tolkat enligt sin lydelse är att någon återbetalning överhuvudtaget inte kan krävas med stöd av avtalet om avanmälan sker senare än en vecka före kursstart.

I förevarande fall har J:s dotter lämnat återbud senare än en vecka före kursstart. Således har hon inte med stöd av det avtal som gäller mellan parterna rätt att återfå någon del av kursavgiften.

Bedömningen av J:s yrkande kan dock inte stanna vid detta konstaterande. Det måste undersökas om avtalsvillkoret bör jämkas såsom oskäligt med stöd av 36 § avtalslagen (1915:218). Vid en sådan bedömning ligger det närmast till hands att jämföra med vad som hade gällt om det aktuella villkoret inte hade tagits in i avtalet.

Enligt praxis som har utbildats i Högsta domstolen (se rättsfallet NJA 2002 s. 644) ska man i sådana situationer hämta ledning från konsumenttjänstlagens (1985:716) regelverk. Enligt detta har konsumenten i och för sig rätt att göra en avbeställning. Detta innebär att näringsidkaren i princip inte kan kräva ersättning enligt avtalet för de tjänster som avbeställts. Däremot kan konsumenten bli ersättningsskyldig. Hur näringsidkarens rätt till ersättning skall beräknas vid en avbeställning anges i 42 §.

Grundprincipen är att näringsidkaren har rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts och för arbete som måste utföras trots avbeställningen. Om avbeställning skett därför att konsumentens syfte med tjänsten har blivit förfelat på grund av vissa oförutsedda omständigheter, som inte kan läggas konsumenten till last, eller vissa andra omständigheter utanför konsumentens kontroll, behöver denne inte erlägga någon ytterligare ersättning.

I nämndens praxis har avtalsvillkor som föreskrivit en mer omfattande betalningsskyldighet än som skulle ha följt om den ovan nämnda bestämmelsen i konsumenttjänstlagen varit direkt tillämplig ansetts oskäliga enligt 36 § avtalslagen. Det finns inte skäl att i förevarande fall avvika från den bedömningen.

I det ovan nämnda rättsfallet NJA 2002 s. 644 ansågs inte det förhållandet att konsumenten hade erhållit anställning vara ett sådant skäl som befriade från vidare ersättningsskyldighet. Skäl saknas att i förevarande fall bedöma den schism som synes ha uppstått mellan J:s dotter och A på annat sätt, dvs. den kan inte anses utgöra ett sådant skäl för avbeställning som i sig befriar från vidare ersättningsskyldighet.

Den ersättning A därmed har rätt till avser dock endast förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten och förluster i övrigt på grund av att man har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att man på annat sätt har inrättat sig efter konsumentens uppdrag (jfr NJA 2002 s. 644). Den ersättning näringsidkaren sålunda har rätt till inkluderar utebliven vinst på det uppdrag som näringsidkaren har underlåtit att ta på sig. Den uteblivna vinsten utgörs av det beräknade priset för det uppdrag näringsidkaren har underlåtit att ta på sig med avdrag för de kostnader som näringsidkaren har kunnat spara genom att detta uppdrag inte kom till utförande.

Som Högsta domstolen anfört i det ovannämnda rättsfallet ankommer det i princip på näringsidkaren att styrka den förlust som denne har lidit, men beviskraven är inte alltför höga. För att ersättning ska komma i fråga bör dock krävas att näringsidkaren gör sannolikt att denne har gått miste om en inkomstkälla genom att inrätta sig efter konsumentens uppdrag, dvs. att näringsidkaren i stället för den avbeställande konsumenten hade kunnat ta in någon annan på kursen. En indikation på att så har varit fallet kan vara att kursen har varit fulltecknad.

Eftersom kursen i förevarande fall, enligt vad A uppgivit, inte var fulltecknad får det antas att skolan inte hade kunnat ta in någon annan elev istället för J:s dotter. Av vad som ovan anförts följer då att A inte kan anses ha lidit någon förlust i form av utebliven vinst eller motsvarande. Med hänsyn härtill och då det inte heller har framkommit någon omständighet som tyder på att skolan skulle ha drabbats av några egentliga merkostnader till följd av avhoppet finner nämnden att skolan inte är berättigad till någon del av kursavgiften. J:s yrkande om betalningsbefrielse ska följaktligen bifallas.