ARN 2009-5263

En konsument har skadat sina antika fönster när hon putsat dem med allrengöringssvamp. Bolaget som sålt svampen har vitsordat skadeståndsskyldighet i och för sig. Skadeståndet har jämkats på grund av att konsumenten medverkat till och inte begränsat skadan.

K köpte en allrengöringssvamp till ett pris av runt 15 kr. Marknadsföringen var vilseledande. Det stod att den vita skrubbytan rengör utan att repa. Detta stämde inte. Det borde kanske ha stått att den vita skrubbytan i vissa fall repar. Efter fönsterputsning har svampen repat och förstört ett stort antal fönster i hennes hus. Fönstren var originalfönster från 1893 och hade därför stort affektionsvärde. Det gick inte att se skadorna förrän fönstren torkat dagen efter. K yrkade därför skadestånd med dels 10 000 kr för minskat värde på huset, dels 13 310 kr för material till elva små fönster, 11 880 kr för material till fem stora fönster, 19 250 kr för arbetskostnader för de små fönstren, 17 500 kr för arbetskostnader för de stora fönstren samt 5 000 kr för fraktkostnader.

Bolaget medgav att ersätta K för en fönsterruta, men motsatte sig yrkandet i övrigt. Bolagets kvalitetsavdelningen har testat svampen och det har då inte uppstått några repor på glas. K:s fönsterrutor måste vara extra känsliga på grund av deras ålder. Utifrån de förutsättningarna borde hon ha iakttagit större aktsamhet och därför först testat på en mindre yta.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Parterna är överens om att bolaget i och för sig är skadeståndsskyldigt för de skador som uppkommit på K:s fönster. Parterna tvistar om med vilket belopp skadan ska ersättas. K vill ha ersättning för skadans värde medan bolaget menar att beloppet ska jämkas.

Utgångspunkten i skadeståndsrätten är att en skada ska ersättas med det fulla värdet. Emellertid finns många situationer där man gör en skälighetsbedömning och jämkar skadeståndet.

Av 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) framgår att skadestånd med anledning av sakskada kan jämkas om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. För att jämkning ska ske på denna grund krävs att den skadelidande ska ha haft möjlighet att handla annorlunda på ett sätt som inte obetydligt minskat risken för skada. Det alternativa sättet att handla ska inte ha varit alltför kostsamt, besvärligt eller onaturligt för den skadelidande. Vidare gäller i avtalsförhållanden att en avtalspart inte bör svara för skador som beror på den andra partens speciella förhållanden, som ofta är okända för avtalsparten (Bertil Bengtsson, Om jämkning av skadestånd, Stockholm 1982, sid. 66 och 215).

Vidare finns skadeståndsrättslig praxis på att en skadelidande kan bli tvungen att själv helt eller delvis stå för risken som hänför sig till värdefulla, svårersättliga eller ömtåliga föremål. Det kan också i sådana fall finnas en skyldighet för ägaren att förebygga skada. För att den skadelidande ska bli ansvarig på denna grund krävs att den skadelidande på något sätt handlat aktivt och förfarandet innefattat en viss risk för egendomen och en ekonomisk risk för ägaren (Bertil Bengtsson, a.a. sid. 201).

Av handlingarna i ärendet framgår följande. K har putsat ett stort antal fönster i sitt hus, varvid fönstren blivit repiga. K har haft vetskap om fönstrens ålder och hon har bort kunna inse att fönstren på grund av sin ålder kan ha varit känsliga. På grund av fönstrens ålder har hon även bort förebygga en skada. Bolaget har inte haft möjlighet att veta att hon hade så pass

gamla fönster i sitt hus. Bolaget har heller inte kunnat veta att hon skulle använda allrengöringssvampen för putsning av så pass gamla fönster. K har därför haft anledning att vara försiktig och först putsa ett fönster för att se om fönstret tålde svampen. Då K inte gjort så ska det skadestånd bolaget är skyldig att betala jämkas nedåt till vad som skulle ha gällt om K först putsat ett fönster och därefter undersökt om skador uppstått.

Av det sagda följer att K bör ge bolaget möjlighet att byta ut ett litet fönster mot ett likvärdigt fönster.