ARN 2009-7206

En näringsidkare har inte haft rätt att kräva konsumenten på betalning för uppställning av släpvagn i stället för att använda sig av sin rätt enligt lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Då det inte avtalats om någon rätt för näringsidkaren att kräva betalning för uppställningen och det inte heller är visat att denne haft kostnader för uppställningen (jfr 50 § konsumenttjänstlagen [1985:716]), har näringsidkaren rekommenderats att återbetala vad konsumenten betalt för uppställningen.

En näringsidkare har inte haft rätt att kräva konsumenten på betalning för uppställning av släpvagn i stället för att använda sig av sin rätt enligt lagen ( 1985:982 ) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Då det inte avtalats om någon rätt för näringsidkaren att kräva betalning för uppställningen och det inte heller är visat att denne haft kostnader för uppställningen (jfr 50 § konsumenttjänstlagen [1985:716]), har näringsidkaren rekommenderats att återbetala vad konsumenten betalt för uppställningen. Avgörande 2010-02-17; 2009-7206

H beställde service av sin släpvagn inför besiktningen. Arbetet utfördes i november 2008. När han skulle hämta släpvagnen fick han inte betala med kort eller per faktura. Släpvagnen blev därför kvar. Den 14 april 2009 fick han meddelande om att bolaget avsåg att debitera 200 kr per månad i uppställningshyra från och med den 4 november 2008 till dess han hämtade släpvagnen. Bolaget hotade även med att sälja släpvagnen. Därför betalade han, utöver vad servicen kostade, sju månaders hyra för att få ut sin släpvagn. Han yrkade att bolaget skulle återbetala hyreskostnaden om 1 400 kr.

M motsatte sig yrkandet. H visste att bolaget sedan starten år 1957 endast accepterar kontant betalning. Bolaget meddelade per telefon H den 4 november 2008 att släpet var klart för avhämtning och att det var kontant betalning som gällde. I december 2008 och januari 2009 skickades påminnelser. I april 2009 anmanades H att hämta sitt släp.

Parterna har härutöver haft olika uppfattning i fråga om ärendet var att bedöma som en konsumenttvist.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Annat kan inte anses visat i ärendet än att fråga är om en konsumenttvist. Nämnden är således behörig att pröva tvisten.

Enligt 49 § konsumenttjänstlagen har en näringsidkare rätt att hålla kvar en sak som överlämnats till denne för utförande av en tjänst till dess näringsidkaren fått betalt för tjänsten. Någon generell rätt till ersättning till näringsidkaren under den tid saken kvarhålls finns inte. M har heller inte visat att det haft några särskilda kostnader för vården av släpvagnen. Parterna har inte heller träffat något särskilt avtal som berättigar M till ersättning för uppställningen av släpet efter viss tid.

En näringsidkare har dock under vissa förhållanden rätt att sälja saken i enlighet med bestämmelserna i 50 § konsumenttjänstlagen och lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Omständigheterna i ärendet synes ha varit sådana att M haft rätt att sälja släpvagnen. Att så inte skett kan inte innebära att bolaget i stället är berättigat till ersättning. Eftersom M således inte visat att det haft rätt att kräva betalning för uppställningen av släpvagnen bör bolaget genast till H återbetala beloppet om 1 400 kr.