ARN 2010-4901

Avtalsvillkor om att eventuella reparationskostnader på inbytesbil ska betalas av konsumenten har bedömts vara oskäligt, 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen).

Avtalsvillkor om att eventuella reparationskostnader på inbytesbil ska betalas av konsumenten har bedömts vara oskäligt, 36 § lag ( 1915:218 ) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ( avtalslagen ). Avgörande 2011-01-13; 2010-4901

M köpte en bil hos bolaget för 144 900 kr. Vid köpet bytte hon in en annan bil mot den nya bilen. Inbytespriset uppgick till 45 000 kr. Bolaget hade två tillfällen på sig att titta på inbytesbilen före köpet, men valde att inte göra det. Inbytesbilen var besiktad och skattad och hon påtalade för bolaget de fel som hon kände till fanns på bilen. Efter köpet krävde bolaget M på reparationskostnad om 38 468 kr avseende inbytesbilen. Denna kostnad avsåg bl.a. service och de fel hon påtalat för bolaget samt andra fel som hon inte känt till. Om hon skulle betalat reparationskostnaden skulle inbytesbilen endast varit värd drygt 7 000 kr.

Bolaget motsatte sig yrkandet och anförde att det inte haft möjlighet att undersöka inbytesbilen före köpet och i avtalet skrivit in att ”Ev. reparationskostnader på inbytesbilen betalas av kunden” för att inga missförstånd skulle uppstå.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av ärendet framgår att parterna avtalat om ett mellanpris på 95 300 kr och ett inbytesvärde på den andra bilen på 45 000 kr. I köpeavtalet finns dessutom villkoret: ”Ev. reparationskostnader på inbytesbilen betalas av kunden”.

Enligt 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till bl.a. avtalets innehåll och omständigheterna i övrigt. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller på annat sätt intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Det aktuella avtalsvillkoret är svepande och utan begränsning av bilens delar. Villkorets utformning ger inte något tydligt besked om vilka reparationskostnader som kan bli aktuella. Det finns ingen reell möjlighet för M att förutse hur villkoret kan komma att tillämpas och vilka konsekvenser det kan ha. I stället får bolaget i praktiken ett stort utrymme att senare efter avtalets ingående på egen hand slutligt avgöra värdet på inbytesbilen. Enligt nämndens mening måste villkoret anses som oskäligt. Villkoret ska därför lämnas utan avseende. Bolaget rekommenderas därmed att avstå sitt krav på M om betalning av reparationskostnaden för inbytesbilen.