JK 1166-09-21

Kritik mot en polismyndighet med anledning av en kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern riktar kritik mot Polismyndigheten i Skåne med anledning av hur omfattande en kroppsbesiktning har varit och det sätt på vilket den har genomförts. Kritik riktas även mot att kroppsvisitation har genomförts och den bristande dokumentationen i ärendet.

En person, JL, har i en anmälan hit ifrågasatt polisens agerande i samband med att hon var misstänkt för ringa narkotikabrott genom eget bruk. Hon har i huvudsak anfört följande. Hon var vid tillfället 16 år och befann sig på en fest i en lägenhet. När hon blev trött gick hon och la sig eftersom hon skulle sova över där. Efter ett tag kom polisen till lägenheten. Eftersom de misstänkte att hon hade använt droger tog de med henne till polisstationen trots att hon och de andra på festen sa att hon inte hade använt narkotika. På polisstationen fick hon klä av sig helt naken framför två kvinnliga poliser i ett rum med glasväggar där det stod män utanför. Sedan fick hon lämna urinprov. Hon känner sig kränkt av förfarandet.

Polismyndigheten i Skåne har på Justitiekanslerns begäran yttrat sig i ärendet. Med anledning av att myndigheten har funnit skäl att anta att brott skulle kunna ha begåtts i samband med ingripandet har myndigheten även överlämnat handlingarna till Åklagarmyndigheten för förundersökningsprövning. Åklagare vid Riksenheten för polismål i Malmö har den 2 april 2009 inlett förundersökning gällande tjänstefel. Olika åtgärder har vidtagits under förundersökningen, bl.a. har förhör hållits med JL och tjänstgörande arrestpersonal. JL har senare uppgett att hon vill lägga ned ärendet. Åklagare har den 19 november 2009 lagt ned förundersökningen med hänvisning till att det numera saknas anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Av polismyndighetens yttrande framgår bl.a. följande.

[---]

Av utredningsakten i ärendet framgår följande. JL medtogs för kroppsbesiktning den 7 februari 2009 kl. 02.12 från en adress i Lomma kommun. Beslutet om kroppsbesiktning hade fattats samma dag kl 01.59 av inre befäl CQ vid kriminaljouren i Polisområde Mellersta Skåne. JL infördes till polisstationen i Lund samma dag kl 02.25. Grunden för beslutet om kroppsbesiktning avsåg misstanke om ringa narkotikabrott genom eget bruk grundat på iakttagelser av polis på plats, vilka antecknats i rapporten. JL lämnade urinprov kl 02.34. Sållningsprov med snabbtest visade negativt resultat. JL frigavs enligt anteckning på arrestantbladet - samma dag kl. 03.00 efter beslut av inre befäl AL.

I ärendet upprättades en anmälan - K 18218-09 - avseende ringa narkotikabrott (kod 5011) med JL som skäligen misstänkt.

Den fortsatta handläggningen av förundersökningen överfördes till Polisområde Malmö, med kommissarie AG som slutlig förundersökningsledare. Ett analysbesked från Rättsmedicinalverket som inkom till polismyndigheten den 12 februari 2009 visade negativt resultat beträffande samtliga testade substanser. Förundersökningen lades därför ner den 23 februari 2009 med motiveringen att gärningen inte utgjorde något brott.

Bedömning

JL har ifrågasatt grunden för beslutet om kroppsbesiktning. Polismyndigheten anser inte att det i sig finns anledning att ifrågasätta beslutet om kroppsbesiktning och att föra henne till polisstationen i Lund för ett urinprov, mot bakgrund av vad som antecknats i rapporten och i brottsanmälan. Åtgärderna har dessutom dokumenterats på ett korrekt sätt.

JL har även ifrågasatt varför hon fick klä av sig helt naken och det förhållandet att avklädningen genomfördes i ett rum där andra personer kunde iaktta henne genom en glasruta i dörren till rummet.

Myndigheten finner inte anledning att betvivla JL:s påståendet att hon blivit helt avklädd i samband med kroppsbesiktningen. Myndigheten kan dock konstatera att någon dokumentation över denna del av kroppsbesiktningen inte finns. Någon annan misstanke än ringa narkotikabrott genom eget bruk har inte antecknats. Några andra skäl för att JL skulle kläs av helt kan inte heller utläsas eller återfinnas. Myndigheten finner därför att omständigheterna är sådan att beslutet att helt klä av JL kan ifrågasättas.

I intaget till arrestavdelningen i polishuset i Lund finns ett särskilt utrymme där avklädning av kvinnliga misstänkta vanligen äger rum. Utrymmet är försett med frostade glasrutor, vilket områdeschefen själv kunnat konstatera vid en kontroll av detta den 23 mars 2009. Det frostade glaset förhindrar insyn från korridoren utanför. Utifrån den beskrivning JL har lämnat kan det antas vara detta utrymme som användes vid tillfället ifråga.

Polishuset i Lund genomgick emellertid under 2008 en omfattande renovering vilken även omfattade arrestavdelningen. Dörren till det nu omtalade utrymmet var inledningsvis försedd med klarglas. Det är klarlagt att ett byte till frostat glas genomfördes först den 9 februari 2009. JL:s uppgifter om insyn synes därför vara riktiga.

Av 28 kap. 13 § rättegångsbalken framgår att bestämmelserna i 3 a, 4, 8 och 9 §§ nämnda kapitel gäller i tillämpliga delar för kroppsbesiktning. Enbart misstanke om ringa narkotikabrott genom eget bruk räcker inte som grund för fullständig avklädning och ska dessutom motiveras. Det ingrepp som en fullständig avklädning utgör, är en allvarlig integritetskränkning för den det berör. Att kravet på diskretion och på dokumentation uppfylls är därför av särskilt stor vikt.

Sammantaget innebär detta att det finns skäl att anta att det både saknats rättsligt grund för att genomföra kroppsbesiktningen på det sätt som den synes genomförts, dels att kroppsbesiktningen utförts på ett felaktigt sätt. Det fanns tveklöst andra möjliga utrymmen i arresten med bättre insynsskydd där kroppsbesiktningen borde ha genomförts.

[---]

Anmälaren har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på yttrandet men har inte gjort så.

Justitiekanslern har även begärt in ett yttrande från Rikspolisstyrelsen. I detta har Rikspolisstyrelsen redogjort för förutsättningarna för de olika tvångsmedlen och i allt väsentligt haft samma inställning som polismyndigheten vad gäller tillåtligheten av dessa. Rikspolisstyrelsen har beträffande kroppsbesiktningen angett att det har funnits skäl att ta urinprov och eventuellt också att låta den misstänkte ta av sig vissa klädesplagg för att kunna söka efter stickmärken. Däremot har det, enligt Rikspolisstyrelsen, saknats skäl att låta henna ta av alla kläder. Det har inte heller, såvida det inte förelegat misstanke om innehav av narkotika, funnits förutsättningar för kroppsvisitation, i form av genomsökning av kläder.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare skyddad gentemot det allmänna bl.a. mot påtvingade kroppsliga ingrepp (6 §). Begränsningar i dessa rättigheter får endast göras i lag (12 §), vilket bl.a. skett genom reg-leringar i rättegångsbalken.

Av 28 kap. 11 § rättegångsbalken (RB) framgår att, om det finns skäl att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet bl.a. för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Med kroppsvisitation avses bl.a. undersökning av kläder som någon bär på sig.

Enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken får den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas bl.a. för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada.

Av 28 kap. 13 § första stycket RB jämförd med 28 kap. 3 a, 4 och 9 §§ samma balk, följer vidare att kroppsbesiktning och kroppsvisitation bara får beslutas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse, att beslut om åtgärden (om det inte föreligger fara i dröjsmål) meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten, samt att det ska föras ett protokoll över kroppsbesiktningen av vilket ändamålet med förrättningen och vad som därvid förekommit ska framgå.

I 28 kap. 13 § andra stycket RB föreskrivs bl.a. att en förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en läkare, ska såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får, med vissa undantag, inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.

Beslutet om kroppsbesiktning i form av urinprov

JO har vid ett flertal tillfällen uttalat att det krävs att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att en person har begått en viss straffbelagd gärning för att personen ska anses skäligen misstänkt för brott på så sätt att en kroppsbesiktning kan vara motiverad (se bl.a. JO 1993/94 s. 101 ff.).

I detta fall hade JL, enligt brottsanmälan, tydliga tecken på narkotikapåverkan genom sluddrigt och osammanhängande tal samt glansiga och rödsprängda ögon. Hon var även ”utslagen och initialt okontaktbar”.

Mot denna bakgrund finner Justitiekanslern att det har funnits skäl för polisen att fatta beslut om medtagande för kroppsbesiktning i form av tagande av urinprov.

Beslutet om att JL skulle klä av sig m.m.

Polismyndigheten har inte funnit skäl att ifrågasätta JL:s påstående om att hon har tvingats att klä av sig även om detta inte har dokumenterats på något sätt. Av uppgifter i den förundersökning angående tjänstefel som har bedrivits med anledning av anmälan framgår också att sådan avklädning mer eller mindre har varit rutin när det har gällt misstankar om ringa narkotikabrott. Justitiekanslern har därför skäl att utgå från att så har skett även i detta fall.

I förundersökningen har framkommit att den kroppsbesiktning som således regelmässigt synes ha genomförts innebar både en genomsökning av kläderna som togs av och en kontroll av den avklädda kroppen. Det innebär att det både har varit fråga om kroppsvisitation (undersökning av kläderna) och kroppsbesiktning (undersökning av kroppen).

Det enda brott som JL var misstänkt för var ringa narkotikabrott genom eget bruk. För att utröna omständigheter angående detta brott kan det inte anses motiverat att låta JL klä av sig helt naken eller att genomsöka hennes kläder.

Det finns skäl att kritisera polisen, både för att man utsatt JL för kroppsvisitation och kroppsbesiktning på det sätt som skett och för att myndighetens rutiner och anvisningar varit bristfälliga. Justitiekanslern utgår från att Polismyndigheten i Skåne kommer att se över sina rutiner vad gäller kroppsbesiktning och kroppsvisitation vid ringa narkotikabrott genom eget bruk, om så inte redan har skett.

Avklädning i ett rum med glasdörr

En kroppsbesiktning ska, som framgått ovan, om den är av mera väsentlig omfattning, verkställas inomhus och i avskilt rum. Bakgrunden till bestämmelsen är att en sådan förrättning är särskilt känslig från integritetssynpunkt. Såväl urinprovstagning som en undersökning som innebär att en misstänkt måste klä av sig helt eller delvis måste anses vara av väsentlig omfattning och ska alltså ske i avskilt rum.

Med hänsyn till detta och att kroppsbesiktning eller kroppsvisitation av en kvinna – med undantag som inte är tillämpliga här – inte får bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska har det inte varit acceptabelt att genomföra avklädningen i ett utrymme med glasdörr. Polismyndigheten förtjänar kritik för detta. Justitiekanslern noterar dock att utrymmet numera har insynsskydd.

Protokollföring

Av polismyndighetens yttrande framgår att det inte finns någon dokumentation över den del av kroppsbesiktningen som bestod i att JL fick klä av sig helt. Det går alltså inte att utläsa att någon avklädning har förevarit och inte heller skälen för denna åtgärd, hur den utfördes eller vilka som deltog.

Från bl.a. kontroll- och rättsäkerhetssynpunkt är det är av största vikt att uppgifter i polisens dokumentation av en tvångsåtgärd är korrekta och fullständiga och således ger en riktig bild av vad som har förekommit.

Justitiekanslern utgår från att Polismyndigheten i Skåne med anledning av det inträffade ser över sina rutiner också i detta avseende, om det inte redan har skett. Polismyndigheten förtjänar kritik för sin bristfälliga dokumentation i ärendet.