JK 1311-03-41

MR var såsom anhållen och häktad berövad friheten under tiden den 14 januari - 1 mars 2002 på grund av misstanke om bl.a. tillgrepp av fortskaffningsmedel och grov vårdslöshet i trafik. MR frikändes av Blekinge tingsrätt från de brottsmisstankar för vilka han varit häktad, men dömdes för olovlig körning till fängelse i en månad. Vidare förklarades tidigare villkorligt medgiven frihet till en tid av två månader förverkad.

MR har begärt ersättning för lidande med 15 000 kr. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 3 015 kr.

Åklagarmyndigheten har avgett yttrande.

Justitiekanslern har tagit del av ett strafftidsbeslut rörande MR från Kriminalvårdsmyndigheten i Karlskrona. Av beslutet framgår att tiden för anhållandet och häktning den 14 januari - 1 mars 2002 har tillgodoräknats MR som straffverkställighet. Av kriminalvårdens behandlingsjournal avseende MR framgår vidare att straffet verkställdes genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV).

Justitiekanslern har även tagit del av ett utdrag ur belastningsregistret avseende MR.

Frikännande dom har meddelats beträffande de brott för vilka MR var frihetsberövad. Han är därmed i princip berättigad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha inneburit för honom.

Av 6 § fjärde stycket i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) följer emellertid att ersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt om tiden för frihetsberövandet har avräknats eller på annat sätt beaktats vid fastställande av eller verkställighet av brottspåföljd.

Av strafftidsbeslutet från Kriminalvårdsmyndigheten i Karlskrona framgår att MR har fått tillgodoräkna sig den tid han har varit frihetsberövad den 14 januari - 1 mars 2002 såsom verkställighet av det straff han dömts till. Justitiekanslern praxis i sådana fall är att helt jämka ersättningen. I förevarande fall skall emellertid beaktas att MR verkställde straffet genom IÖV, en verkställighetsform som får betraktas som mindre ingripande än ett sedvanligt fängelsestraff. Det kan därför diskuteras om MR genom avräkningen redan fullt ut har kompenserats för det lidande som frihetsberövandet i form av anhållande och häktning inneburit för honom. Justitiekanslern finner att så inte kan anses vara fallet utan att det får anses skäligt att utge en till hälften jämkad ersättning för de aktuella dagarna.

Vid bestämmandet av ersättningen skall hänsyn också tas till att MR tidigare har dömts till fängelse, varför hans lidande under frihetsberövandet får antas ha varit mindre påtagligt än vad som vanligtvis är fallet.

Vid en samlad bedömning av nu angivna omständigheter finner Justitiekanslern att en skälig ersättning till MR uppgår till 9 000 kr.

Begärd ersättning för ombudskostnader godtas.