JK 1324-15-80
Remissyttrande över promemorian Rätten till försvarare, m.m. (Ds 2015:7)
Promemorian avser genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje man underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.
Genomgången av de förslag som läggs fram i promemorian och de överväganden som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitiekanslern främst har att beakta. Med dessa utgångspunkter har Justitiekanslern, utöver vad som framgår nedan, inte några synpunkter på förslagen.
I artikel 3 i det aktuella direktivet ges föreskrifter om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden. Bland annat slås fast att en misstänkt eller tilltalad ska ha rätt till att i enrum tala med och kontakta den försvarare som företräder dem. Även frihetsberövade ska effektivt kunna utöva denna rättighet. För att säkerställa att svensk rätt i alla avseenden uppfyller dessa krav beträffande personer som frihetsberövats för brott föreslås i promemorian vissa förtydliganden i häkteslagen (se bl.a. s. 55 ff.). Mot förslagen i den delen finns inget att erinra.
I promemorian framhålls dock också att det finns särskilda bestämmelser i svensk vårdlagstiftning om möjligheter till och inskränkningar i kontakter mellan personer som vårdas och andra personer, och att en tillämpning av dessa bestämmelser kan aktualiseras för vissa misstänkta eller tilltalade. Vilka effekterna av en sådan tillämpning kan bli i förhållande till rättigheterna i artikel 3 i direktivet analyseras dock inte närmare. Utredaren nöjer sig med att konstatera att någon lagändring inte behövs "[e]ftersom dessa bestämmelser avser alldeles särskilda situationer i förhållande till de situationer som direktivet är avsett att träffa" och bestämmelserna gäller även andra än misstänkta och tilltalade (s. 57). De överväganden som presenteras i promemorian är enligt Justitiekanslerns uppfattning inte tillräckliga för att bedöma om utredarens ställningstagande i denna del är riktigt. Justitiekanslern anser således att frågan förtjänar ytterligare uppmärksamhet i den fortsatta beredningen.
Enligt artikel 9 i direktivet kan en misstänkt avstå från rättighet enligt direktivet. Utredaren har kommit fram till att svensk rätt i allt väsentligt uppfyller kraven i artikel 9 (s. 72 f i promemorian). Mot bakgrund av att ett avstående eller en återkallelse av ett avstående ska noteras enligt nationell rätt bör det – av rättssäkerhetsskäl – övervägas om inte frågan bör ägnas ytterligare uppmärksamhet i den fortsatta beredningen (jfr s. 102 i promemorian). Det bör säkerställas att noteringar om avstående m.m. enligt artikel 9 utförs på lämpligt sätt.
Enligt artikel 12.1 i direktivet ska de personer som ges rättigheter i detsamma ha tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt nationell rätt, om någon av rättigheterna har åsidosatts. Utredaren har i promemorian bedömt att någon författningsändring inte krävs för att uppfylla detta krav (se s. 39 f.). Justitiekanslern delar den bedömningen. För tydlighetens skull kan anmärkas att det i svensk rätt idag – även utan ett genomförande av det lagförslag som det hänvisas till i promemorian (SOU 2010:87) – måste anses finnas tillgång till rättsmedel som lever upp till direktivets krav.