JK 1499-98-21

I en skrivelse hit den 4 maj 1998 har Pär H riktat klagomål mot rektorn vid Polishögskolan Ulf G för bristande tjänsteutövning. Bakgrunden är att Pär H sökt en tjänst som chef för läromedelsenheten vid Polishögskolan. Tjänsten tillsattes emellertid med en annan sökande. Pär H överklagade tillsättningsbeslutet genom en skrivelse som registrerades hos Rikspolisstyrelsen den 27 januari 1998. Ännu i maj 1998 hade Polishögskolan inte avgett något yttrande i ärendet till regeringen eller vidarebefordrat överklagandet dit. Pär H har med hänvisning härtill ifrågasatt om ärendet handlagts med tillbörlig skyndsamhet. Han menar också att Ulf G inte var opartisk eftersom han i annat sammanhang anmälts till Justitiekanslern. Ulf G hade heller inte själv bort överta handläggningen av överklagandefrågan utan låtit detta ombesörjas av personalchefen vilket var det vanliga.

Utredningen

Föredraganden i ärendet här kontaktade den 20 maj 1998 registrator hos Justitiedepartementet och fick då reda på att något överklagande rörande tjänsten som chef för läromedelsenheten hos Polishögskolan inte fanns registrerat vid Justitiedepartementet.

Pär H:s klagomål överlämnades härefter till Rikspolisstyrelsen (RPS) med begäran om yttrande. Som svar på remissen anförde RPS följande.

Under hösten 1997 beslutade ledningen vid Polishögskolan om en omorganisation av skolan. Vidare beslutade skolledningen att låta samtliga anställda vid Rikspolisstyrelsen med placering på Polishögskolan anmäla intresse till de arbetsuppgifter som skapades i den nya organisationen. Därvid anmälde bland andra Pär H intresse för de arbetsuppgifter som ankom på chefen för läromedelsenheten. Rektorn för Polishögskolan Ulf G beslutade dock att utse en annan person som chef för enheten. Pär H överklagade beslutet till regeringen. Överklagandeskrivelsen inkom till Rikspolisstyrelsen den 27 januari 1998. Det ärende som föranletts av skrivelsen har allt sedan dess handlagts vid Polishögskolan. Styrelsen har inhämtat yttrande från Polishögskolan i fråga om handläggningen av ärendet. Yttrandet från skolan biläggs (här uteslutet).

Pär H gör i sin anmälan gällande att Ulf G har brustit i sitt omdöme genom att själv handha ärendet om Pär H:s överklagande av skolans nyss nämnda beslut. Rikspolisstyrelsen anser att, eftersom Ulf G fattat beslutet om vem som skulle utses som chef för läromedelenheten, det är naturligt att han deltar i handläggningen av överklagandeärendet. Rikspolisstyrelsen kommer att till regeringen inge yttrande i saken och behöver då självfallet ett underlag för yttrandet från den som har fattat det överklagade beslutet. Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning har Ulf G förvisso inte brustit i omdöme genom att ta befattning med saken och han kan inte heller anses jävig.

Pär H har vidare i sin anmälan gjort gällande att Ulf G brustit i sin tjänsteutövning genom att inte tillställa Pär H och regeringen yttrandet inom rimlig tid. Överklaganden av beslut i personalärenden brukar normalt vid Rikspolisstyrelsen handläggas snabbare än vad som varit fallet i förevarande ärende. Detta ärende har dock dragit ut på tiden på grund av hög arbetsbelastning och upprepad sjukskrivning för skolans personalchef. I sammanhanget bör också upprepas att styrelsen har för avsikt att avge ett eget yttrande när handlingarna lämnas över till regeringen.

Rikspolisstyrelsen, som beklagar tidsutdräkten, kommer inom kort att till regeringen överlämna Pär H:s överklagandeskrift med bl.a. ett eget yttrande.

Pär H har fått del av RPS och Polishögskolans yttranden och har lämnat synpunkter på dessa.

Justitiekanslern har tagit del av akten i Justitiedepartementets ärende Ju 1998/2431/F1 samt regeringens beslut den 26 november 1998 rörande överklagande av beslut om tillsättande av chef för läromedelsenheten varigenom Pär H:s överklagande lämnats utan bifall.

Överklagandet i tjänstetillsättningsärendet

Polishögskolans beslut om tillsättningen av tjänsten som chef för läromedelsenheten fattades den 15 december 1997. Det tycks ha formaliserats genom att tas in i ett protokoll som upprättades den 12 juni 1998.

Pär H:s överklagande av beslutet skedde genom en handling som är daterad den 15 januari 1998 och som registrerades hos Rikspolisstyrelsen den 27 januari 1998. Rikspolisstyrelsen yttrade sig över överklagandet den 3 juli 1998. Yttrandet och handlingarna i ärendet diariefördes i Justitiedepartementet den 7 juli 1998.

Jag kan alltså konstatera att det tagit RPS drygt fem månader att med ett eget yttrande överlämna överklagandet i tjänstetillsättningsärendet för regeringens prövning.

Regler om överklagande m.m. finns i förvaltningslagen (1986:223) 22 - 28 §§ FL vilka regler har varit tillämpliga i det aktuella ärendet.

Om överklagande i ett ärende sker skall den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet pröva om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid (24 §). Om överklagandet inte har kommit in för sent och därför inte skall avvisas skall den myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen med överklagandet och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva överklagandet (25 §). Om myndigheten i samband härmed finner att beslutet är oriktigt kan den också ompröva det enligt de förutsättningar som närmare anges i 27 och 28 §§ FL. Om klaganden inte genom omprövningen får bifall till vad han begär och överklagandet härigenom förfaller skall överklagandet vidarebefordras i enlighet med vad som nyss sagts.

I 25 § FL föreskrivs ingen tid inom vilken beslutsmyndigheten skall överlämna handlingarna i det överklagade ärendet till den högre instansen. Det har ansetts ligga i sakens natur att överlämnandet - när ett sådant skall äga rum - måste ske utan dröjsmål. Det allmänna kravet på skyndsamhet enligt 7 § FL gäller också i denna situation jfr Hellners, Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, 4:e uppl. s. 420. JO har i sin praxis flera gånger kritiserat myndigheterna för att de dröjt alltför länge med att översända handlingarna i ett överklagat ärende se t.ex. JO 1989/90 s. 349 där en myndighet i ett ärende om tillsättning av ett långtidsvikariat dröjt mer än fyra månader efter det att tillsättningsbeslutet överklagades med att överlämna handlingarna. Här kan också hänvisas till JO 1993/94 s. 421.

Att en myndighet inte kan dröja med att vidarebefordra ett överklagande förestavas av de starka rättsskyddsintressen som gör sig gällande i ett ärende där ett beslut överklagats och där en eller flera parter har ett intresse av och begär att en ändring skall komma till stånd.

I det fall som underställts min prövning har det dröjt mer än fem månader innan överklagandet vidarebefordrades till regeringen. Detta är självfallet inte godtagbart.

Som en förklaring till dröjsmålet har RPS hänvisat till en pressad arbetssituation vid Polishögskolan och till att en personalchef drabbats av sjukdom. De faktorer som RPS hänvisat till har tydligen haft samband med svårigheterna att hinna utforma ett yttrande över Pär H:s klagomål och inte i första hand med att kunna överlämna överklagandet till regeringen. Detta ger mig anledning att framhålla att det inte finns någon skyldighet för en myndighet att yttra sig redan i samband med att den överlämnar ett ärende till överklagandeinstansen. Det har ansetts olämpligt att utforma en absolut regel av detta innehåll och den nya förvaltningslagen innehåller heller inte en sådan regel, se Hellners Malmqvist a.a. s. 321 och där gjorda hänvisningar. Det har alltså överlämnats åt myndigheten att från fall till fall avgöra om den vill bifoga ett yttrande med det överklagade beslutet och övriga handlingar eller inte. Ibland kan det naturligtvis vara praktiskt att myndigheten bifogar ett sådant yttrande särskilt om den kan förutse att den myndighet som kommer att pröva överklagandet torde komma att begära ett yttrande under alla förhållanden.

Det sist sagda kan givetvis inte tas till intäkt för att det skulle vara godtagbart om överlämnandet av ett överklagat ärende skulle få anstå därför att beslutsmyndigheten av resursbrist eller liknande inte i tid kan utforma sitt yttrande. Om yttrande inte kan upprättas utan dröjsmål måste ärendet alltså överlämnas till överklagandeinstansen. En annan ordning skulle ju innebära att det lagts i beslutsmyndighetens hand att avgöra när överklagandemyndigheten skall få del av överklagandet något som inte ter sig godtagbart av rättssäkerhetsskäl.

Mot bakgrund av det anförda menar jag sammanfattningsvis att Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan inte kan undgå kritik för sitt sätt att handlägga Pär H:s överklagande i det aktuella tjänstetillsättningsärendet.

Övriga frågor

Pär H har också i andra avseenden framfört klagomål mot Ulf G bl.a. för att annan än Pär H utsetts till chef vid läromedelsenheten och för att Ulf Göransson varit jävig att delta i frågan om att avge yttrande över överklagandet.

Själva sakfrågan om vem som skulle erhålla tjänsten som chef för läromedelsenheten har numera prövats av regeringen. Jag har ingen anledning att uttala mig i den frågan.

När det gäller klagomålen mot Ulf G för att han deltagit i handläggningen av överklagandeärendet menar jag att den omständigheten att han i ett annat sammanhang anmälts till Justitiekanslern av Pär H inte inneburit att Ulf G av jäv varit förhindrad att delta i utformningen av underlag för Rikspolsstyrelsens yttrande i ärendet (jfr 11 § FL). Det kan anmärkas att anmälan i det ärende som avses (dnr 27-98-21) inkom hit den 7 januari 1998 och avslutades utan åtgärd den 23 januari 1998. Jag finner alltså inte anledning till någon kritik i den delen.

Ärendet är med dessa uttalanden avslutat här.