JK 1833-99-22

Bakgrund

Tidningen Dagens Nyheter innehöll den 6 maj 1999 en artikel vari under rubriken "Kritiserad bok stoppas" uppgavs att Folkhälsoinstitutet uppmanat landets skolor att inte ge vidare spridning åt boken "Leva ihop". Boken behandlade frågor om samlevnaden mellan män och kvinnor och riktade sig till ungdomar vid landets gymnasieskolor. Enligt artikeln hade innehållet i boken mött kritik från olika håll och företrädare för Folkhälsoinstitutet hade därför kontaktat rektorerna vid skolorna för att uppmana dem att inte dela ut boken.

Utredningen

Innehållet i artikeln gav Justitiekanslern anledning att på eget initiativ närmare undersöka vad som förevarit i saken. I en remiss samma dag begärdes därför att Folkhälsoinstitutet skulle yttra sig i vissa närmare angivna hänseenden.

Folkhälsoinstitutet har den 25 maj 1999 yttrat sig i ärendet och gett in viss utredning. Institutets yttrande bör fogas till detta beslut som en bilaga (här utesluten).

Det i tryckfrihetsförordningen (TF) fastlagda censurförbudet i 1 kap. 2 § är en av de hörnpelare på vilka den svenska tryckfrihetsrätten vilar. Att en fri och obunden debatt kan äga rum utan några i förväg lagda hinder från statsmakternas sida brukar anses vara en omistlig del i vårt demokratiska statsskick och censurförbudet utgör ytterst garantin för denna fria debattmöjlighet.

Censurförbudet innebär inte endast att någon tryckningen föregående granskning av skrift eller att något förbud mot tryckning därav inte får förekomma. Det är heller inte tillåtet för en myndighet eller annat allmänt organ att på grund av en skrifts innehåll genom en åtgärd som inte har stöd i TF hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten (1 kap. 2 § andra stycket TF, se Petrén/Ragnemalm, Sveriges Grundlagar s 379 f.)

I det här fallet har det rört sig om en bok som givits ut av ett privat förlag i samarbete med Folkhälsoinstitutet. Utgivningen synes ha möjliggjorts genom att institutet åtagit sig att beställa en upplaga av boken för marknadsföring och distribution till landets gymnasieskolor. Institutet har sedan erbjudit skolornas rektorer att gratis rekvirera boken för utdelning som gåva till eleverna.

Sedan innehållet i boken kritiserats av bl.a. Skolverket har Folkhälsoinstitutet med en rundskrivelse till rektorerna i landets gymnasieskolor sänt ut visst material som komplettering till den bild av samlevnadsfrågor som getts i boken. I rundskrivelsen anfördes bl.a. att Folkhälsoinstitutet mot bakgrund av den kritik som framförts ansåg att boken inte borde delas ut till ungdomar utan diskussioner och samtal.

Med hänsyn till censurförbudets stora betydelse som en garant för den fria åsiktsbildningen och debatten anser jag att begreppet hindrande åtgärder måste ges en förhållandevis vid tolkning. I förevarande fall är det uppenbart att Folkhälsoinstitutets rundskrivelse föranletts av innehållet i boken. Givetvis har institutet haft möjlighet att på grund av kritiken upphöra med sin egen distribution av boken. Myndigheten har emellertid gått ett steg längre genom rundskrivelsen. Även om myndigheten inte direkt kunnat förbjuda vidare spridning i skolorna eller bestämma hur spridningen skulle ske framstår ändock formuleringarna i skrivelsen som en uppmaning till rektorerna att endast sprida boken till eleverna under vissa förutsättningar. Jag kan för min del inte se annat än att skrivelsen i princip bör uppfattas som ett försök att hindra spridningen av boken i den mening som avses med censurförbudet. Omständigheterna i detta fall får emellertid anses som speciella och åtgärderna har tydligen inte till någon del avsett den del av upplagan av boken som disponerades av bokförlaget och som spritts via andra kanaler. Det finns därför ingen anledning för mig att gå vidare i saken utan jag avslutar ärendet med de gjorda uttalandena.