JK 1986-05-40
Anspråk på skadestånd av staten med anledning av felaktiga upplysningar rörande internationella godstransporter
Justitiekanslerns beslut
Södergårdar AB tillerkänns ersättning av Justitiekanslern med 5 575 kr.
Justitiekanslern uppdrar åt Länsstyrelsen i Blekinge län att ombesörja att ersättningen betalas ut.
I en skrivelse till Justitiekanslern har Södergårdar AB (bolaget) begärt skadestånd av staten med 5 575 kr. Som grund för anspråket har bolaget anfört följande.
Ett av bolagets fordon blev stoppat i tullen i Nederländerna för kontroll av ”Tillståndet för internationell godstransport på väg i yrkesmässig trafik”. Chauffören lämnade fram en vidimerad fotokopia av tillståndet. Tullen beslagtog alla handlingar och under poliseskort fick chauffören köra fordonet till en närliggande parkering och överlämna bilnycklarna. Chauffören avkrävdes 500 euro i böter för att få köra vidare. Bolaget tog omedelbart kontakt med en tjänsteman på Länsstyrelsen i Blekinge. Tjänstemannen menade att bolaget hade gjort rätt när man medförde en fotokopia av tillståndet och förvarade originalet hemma. Tjänstemannen kontaktade tullen i Nederländerna och efter flera timmar av samtal uppgav han att bolaget skulle ha haft en annan kopia, utfärdad av länsstyrelsen, i fordonet. Han uppgav att han inte hade varit medveten om detta tidigare.
Bolaget har då det erhöll sitt tillstånd fått instruktioner av länsstyrelsen att det skulle ta en fotostatkopia av tillståndet och vidimera denna, att kopian skulle medföras i fordonet och att originalet skulle förvaras hemma. I de allmänna bestämmelser som bifogats tillståndet står det att ”En vidimerad kopia av tillståndet skall medföras i fordonet”. Uppgiften är dock inte korrekt. Det borde i stället ha stått ”En av länsstyrelsen utfärdad och vidimerad kopia av tillståndet skall medföras i fordonet”. Bolaget har således fått både muntliga och skriftliga instruktioner från länsstyrelsen som var fel. Det yrkade skadeståndet avser ersättning för den summa (500 euro + 120 euro) som bolaget fick betala för att få köra vidare.
Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande från Länsstyrelsen i Blekinge län. Av yttrandet framgår bl.a. följande.
Länsstyrelsen har utfärdat såväl originaldokumentet med tillstånd för internationell godstransport på väg i yrkesmässig trafik som vidimerade kopior på fastställt blått papper. Länsstyrelsen anser därför att skadeståndsskyldighet inte föreligger. En företrädare för bolaget ringde den 10 februari 2005 till länsstyrelsen och meddelade att ett av bolagets fordon hade blivit stoppat vid gränsen till Nederländerna. Enligt bolaget ansåg tullen att den vidimerade kopian av bolagets tillstånd för internationella transporter inte var korrekt. En tjänsteman vid länsstyrelsen ringde till fordonets förare och till tulltjänstemannen och intygade att bolaget hade tillstånd för internationell godstransport. Tjänstemannen vid länsstyrelsen samtalade vid flera tillfällen med en tjänsteman vid Svenska ambassaden som hade engagerats av bolaget. Av rådets förordning (EEG) nr 881/92, och av de allmänna bestämmelser som anges på det fastställda formuläret, framgår att originaldokumentet med gemenskapstillståndet skall förvaras av transportföretaget och att en vidimerad kopia skall medföras i fordonet. Länsstyrelsen har utfärdat såväl originaldokumenten som de vidimerade kopiorna av gemenskapstillstånden på fastställt blått papper. Enligt uppgift från en tjänsteman som numera beviljats pension har länsstyrelsen varit mycket noggrann med att utfärda såväl original som kopior på blått papper. Tjänstemannen har uppgett att hon säkerligen inte har godkänt att bolaget skulle kunna medföra en fotokopia i fordonen.
Bolaget har fått tillfälle att lämna kommentarer till länsstyrelsens yttrande och har då anfört bl.a. följande. Bolaget har endast fått originalhandlingen från länsstyrelsen. Företrädare för bolaget talade i samband med att det erhöll tillståndet med en tjänsteman hos länsstyrelsen om hur man skulle förfara. Hon fick beskedet att bolaget själv skulle kopiera originalet och medföra detta i fordonet. När företrädaren för bolaget talade med en tjänsteman vid länsstyrelsen den 10 februari 2005, den dag då fordonet blev stoppat, uppgav tjänstemannen att bolaget hade gjort rätt som medförde en vanlig vidimerad fotokopia. Det var först efter flera samtal med Svenska ambassaden och tulltjänstemannen som tjänstemannen uppgav att det inte räckte med en vidimerad fotokopia i bilen utan att det skulle vara en kopia på blått papper utfärdad av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har efter denna händelse utfärdat och förlängt bolagets tillstånd och sänt bolaget originaldokumentet samt vidimerade kopior på fastställt blått papper.
Rättsliga utgångspunkter
Enligt rådets förordning (EEG) nr 881/92 (om tillträde till marknaden vid godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier) skall medlemsstaterna utfärda ett tillstånd i original, som skall förvaras av transportföretaget, samt det antal vidimerade kopior som motsvarar antalet fordon tillståndshavaren förfogar över. En vidimerad kopia av tillståndet skall medföras i fordonet och på begäran visas upp för behörig kontrollant.
Staten är enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen (1972:207) skyldig att ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen skall staten ersätta ren förmögenhetsskada som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när de lämnades.
Fel eller försummelse vid utfärdandet av tillståndet
I ärendet är det ostridigt att länsstyrelsen har utfärdat tillstånd för bolaget för internationell godstransport på väg i yrkesmässig trafik. Bolaget gör gällande att länsstyrelsen i samband med det ursprungliga utfärdandet av tillståndet förbisåg att utfärda vidimerade kopior. Länsstyrelsen hävdar för sin del att såväl originaldokumentet med tillstånd som vidimerade kopior har utfärdats av länsstyrelsen.
Det synes inte vara möjligt att genom vidare utredning klara ut hur det faktiskt förhöll sig med utfärdandet av de vidimerade kopiorna. Det betyder att det inte heller går att avgöra om det i detta avseende förekom något skadeståndsgrundande fel från länsstyrelsens sida. Fråga om skadeståndsskyldighet föreligger är i en sådan situation en fråga om vem som har bevisbördan för omständigheter av betydelse för bedömningen av felfrågan.
Normalt är det den som säger sig ha utsatts för ett skadeståndsgrundande fel som har bevisbördan för omständigheter som medför att ett sådant fel har förekommit. Det är således i princip bolaget som har bevisbördan för att länsstyrelsen inte har utfärdat vidimerade kopior. Med hänsyn till min bedömning i det följande avsnittet avstår jag från att pröva bevisläget i den nu aktuella frågan.
Fel eller försummelse genom felaktiga upplysningar
Bolaget har även gjort gällande att länsstyrelsen har lämnat felaktiga upplysningar genom att bekräfta att bolaget kunde medföra en vanlig fotostatkopia av tillståndet i sitt fordon. Länsstyrelsen hävdar dock att det säkerligen inte getts något sådant besked. Situationen är således sådan att uppgift står mot uppgift och att även här en bedömning av bevisbördans placering måste göras. Som anförts tidigare anses den som hävdar att ett skadeståndsgrundande fel har begåtts, eller som i detta fall att felaktiga upplysningar har lämnats, normalt bevisskyldig för detta. Det betyder att Justitiekanslern i regel avslår skadeståndsanspråket i de fall då den enskilde inte kan visa att felaktiga upplysningar har lämnats. En sådan placering av bevisbördan kan dock inte tillämpas i alla situationer. Om exempelvis den s.k. ursprungssannolikheten med viss styrka talar för sökandens påstående, bör det normalt krävas att myndigheten anför omständigheter som ger klart stöd för det som myndigheten hävdar. Med ursprungssannolikheten avses sannolikheten för ett visst förhållande i sig, dvs. hur sannolikt förhållandet är med hänsyn till vad som är normalt i en sådan situation som den aktuella.
Bolagets berättelse om de muntliga uppgifter det fått från länsstyrelsen, dels vid utfärdandet av tillståndet, dels vid det tillfälle då bolagets fordon stoppades i Nederländerna framstår enligt Justitiekanslerns mening som trovärdig. Till detta kommer att bolaget hade fått skriftlig information genom de allmänna bestämmelser som finns tryckta på baksidan av det av länsstyrelsen utfärdade tillståndet. Av dessa bestämmelser framgår att en vidimerad kopia av tillståndet skulle medföras i fordonet. Däremot framgår inte att det är länsstyrelsen som måste utfärda den vidimerade kopian. Några omständigheter som ger påtagligt stöd för länsstyrelsens uppgifter har inte framkommit.
Justitiekanslern anser i detta bevisläge att bolagets berättelse bör ges försteg och Justitiekanslern utgår härefter från detta. Det innebär att länsstyrelsen skall anses ha lämnat felaktig information till bolaget. Informationen får enligt Justitiekanslerns mening anses ha lämnats på ett sådant sätt att det innefattar fel eller försummelse i skadeståndslagens mening.
Skadeståndsskyldighet vid felaktig information förutsätter också att det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. Vid den bedömningen skall enligt lagtexten särskilt beaktas upplysningarnas art, deras samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när uppgifterna lämnades. Enligt Justitiekanslerns mening får upplysningarna här anses ha varit av sådan karaktär att bolaget hade skäl att förlita sig till dem. Upplysningarna lämnades av den myndighet som utfärdar tillstånd och som därmed är sakkunnig på området. Därtill kommer att uppgifterna inte var allmänt hållna utan lämnades i samband med att tillståndet utfärdades för bolaget. Justitiekanslern anser att förhållandena därmed var sådana att kravet på särskilda skäl är uppfyllt i detta fall.
Skadan
Bolaget skall alltså tillerkännas ersättning för den förmögenhetsskada som det har vållats på grund av den felaktiga upplysningen. Den ersättning bolaget har begärt – 5 575 kr – motsvarar enligt bolaget de ”böter” som bolaget fick betala för att få köra vidare med sitt fordon. Länsstyrelsen har inte invänt mot kostnaderna som sådana eller beloppet som bolaget har begärt. Enligt Justitiekanslerns mening finns det inte skäl att ifrågasätta att den begärda ersättningen utgör sådana kostnader som vållats av den felaktiga upplysning som bolaget fick av länsstyrelsen. Bolaget skall således tillerkännas ersättning av staten med 5 575 kr.