JK 2262-10-41

RL har varit berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 25 januari – 17 februari 2010 på grund av misstanke om grovt narkoti­kabrott. Förundersökningen har avslutats utan att åtal har väckts.

Den 5 februari 2010 inleddes ett ärende om utlämnande av RL från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Den 17 februari 2010, dvs. samma dag som häktningsbeslutet grundat på misstanke om grovt nar­ko­tika­­brott hävdes häktades RL enligt 4 kap. 5 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresterings­order (lagen om arresteringsorder). Arresteringsordern var utfärdad av Spanien och avsåg överlämnande för verkställighet av ett fängelsestraff om fyra år. Den 22 mars 2010 beslutade Södertörns tingsrätt att han skulle överlämnas till Spa­nien. RL överklagade beslutet till Svea hovrätt som fastställde tingsrättens beslut. Han överklagade därefter hovrättens beslut till Högsta domstolen. Den 11 juni 2010 har Högsta domstolen avskrivit målet från vi­dare handläggning, sedan RL återkallat sitt överklagande.

RL har begärt ersättning med, som det får förstås, ett skäligt belopp för det lid­ande som frihetsberövandet på grund av misstanken om grovt nar­ko­tika­brott har inneburit för honom. Han har vidare begärt ersättning för ombuds­kost­nader med 2 126 kr.

Åklagarmyndigheten har avgett ett yttrande.

Justitiekanslern har bl.a. tagit del av protokoll från Södertörns tingsrätt den 17 februari och 18 mars 2010 (mål nr 2223-10), protokoll från Svea hovrätt den 14 april (mål nr Ö 3076-10), protokoll från Högsta domstolen den 11 juni 2010 (mål nr Ö 2263-10) och svarsskrivelse från Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens kansli den 1 juni 2010. Justitiekanslern har vidare från Inter­nationella åklagarkammaren i Stockholm inhämtat att RL, för det fall han inte redan hade varit frihetsberövad när är­en­det om överlämnande in­leddes, hade anhållits den dag­en i egen­skap av eftersökt.

RL har fått del av den utredning som Justitiekanslern har hämtat in.

Justitiekanslern har lagt åklagarens uppgifter om frihetsberövandets längd till grund för anspråket.

Förundersökningen avseende den brottsmisstanke som har för­anlett fri­hets­berövandet avseende grovt narkotikabrott och som RL har begärt ersättning för här har avslutats utan att åtal har väckts. RL är där­för i princip berättigad till ersättning för det lidande som frihets­berövandet un­der tiden den 25 januari – 17 februari 2010 får antas ha in­ne­burit för honom. 

Fråga uppkommer emellertid om rätten till ersättning under tiden den 5 – 17 februari 2010 påverkas av den omständigheten att RL, för det fall han då inte redan hade varit frihetsberövad, hade anhållits den 5 februari 2010 på grund av den arresterings­order som hade utfärdats av Spanien.

Enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen kan ersättning vägras eller sätt­as med bl.a. om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att er­sätt­ning lämnas.

Det kan hävdas att det är oskäligt att ersättning utgår om det kan konstateras att en person som har varit frihetsberövad på grund av misstanke om brott an­nars skulle ha varit berövad friheten för överlämnande enligt en euro­pe­isk arresteringsorder under hela eller delar av anhållnings- och häkt­nings­tiden, se bl.a. Justitiekanslerns beslut den 29 oktober 2008 (dnr 5608-08-41). En­ligt 4 kap. 5 § första stycket 2 lagen om arresteringsorder ska den efter­sökte anhållas av åklagaren, dock att ett anhållande inte får ske om det inte finns risk för att den eftersökte avviker eller på annat sätt undandrar sig över­­­­läm­nande. Så länge den eftersökte är frihetsberövad av annan anledning blir det alltså inte aktu­­ellt med ett anhållningsbeslut enligt lagen om arresteringsor­der.

I detta fall anhölls RL enligt 4 kap. 5 § lagen om arre­st­er­ingsorder i direkt anslutning till att häktningsbeslutet grundat på miss­tanken om grovt narkotikabrott hävdes den 17 februari 2010. Ärendet om överlämnande en­ligt lagen om arresteringsorder inleddes den 5 februari 2010. Det får an­ses klar­lagt att, för det fall RL inte redan hade varit frihetsberövad när är­en­det om överlämnande inleddes hade han anhållits den dag­en i egen­skap av eftersökt.

Mot bakgrund av den tid som förfarandet om överlämnande har tagit kan det antas att RL under tiden den 5 – 17 februari 2010 hade varit be­röv­­ad friheten enligt lagen om arresteringsorder om han inte då det ärendet in­led­­des redan hade varit frihetsberövad med anledning av den brotts­miss­tanke som ersättningsanspråket i detta ärende hänför sig till. Det framstår enligt Justitiekanslerns mening som oskäligt att utge ersättning för det lid­an­de fri­hets­berövandet ska ha medfört såvitt det avser tid under vilken RL annars än­då skulle ha varit berövad friheten. Ersätt­ning­en ska där­för sättas ned i motsvarande mån.

Justitiekanslern har alltså kommit fram till att RL ska till­erkännas ersättning för tiden den 25 januari – 4 februari 2010 med det belopp som normalt utgår för 11 dagar, dvs. med 11 000 kr.

Begärd ersättning för ombudskostnader är skälig och godtas