JK 3353-02-30

AP har till Polismyndigheten i Skåne anmält att tidningen FIB Aktuellt utan hennes vetskap publicerat en kontaktannons med ett nakenfoto av henne i oktobernumret år 2002.

Polismyndigheten har överlämnat anmälan till Justitiekanslern för prövning av frågan om förundersökning avseende tryckfrihetsbrott skall inledas eller inte.

Justitiekanslern har haft tillgång till den aktuella annonsen.

Ett ingripande från Justitiekanslerns sida med anledning av innehållet i en tryckt skrift kan ske endast om ett tryckfrihetsbrott har begåtts. Med tryckfrihetsbrott avses en framställning eller ett offentliggörande genom tryckt skrift som enligt 7 kap.4 eller 5 §§tryckfrihetsförordningen (TF) är att anse som ett brott.

Som tryckfrihetsbrott skall dock enligt 7 kap. 2 § TF första meningen inte anses ett tillkännagivande i en annons eller ett annat sådant meddelande, om det inte av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott kan komma i fråga. Regleringen syftar i första hand till att utesluta tryckfrihetsrättsligt ansvar för svårbegripliga annonser och liknande meddelanden vilkas innehåll annars skulle ha kunnat bilda grund för ett tryckfrihetsbrott. Tryckfrihetsrättsligt ansvar har uteslutits eftersom det är svårt för den som publicerar annonser och andra sådana meddelanden att uppfatta de speciella omständigheter som skulle kunna medföra att de innefattar ärekränkning eller något annat liknande brott (se SOU 1947:60 s. 123).

Av den nämnda bestämmelsens andra mening följer vidare att om ett meddelande i förening med någon annan omständighet, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, är straffbart som ett vanligt brott skall allmänna straffrättsliga regler tillämpas. Bestämmelsen innebär alltså att ett meddelande som annars skulle ha bedömts som ett tryckfrihetsbrott skall behandlas som ett allmänt brott. Det ankommer i ett sådant fall inte på Justitiekanslern som exklusiv åklagare på tryckfrihetens område, utan på det allmänna åklagarväsendet, att ta ställning till om förundersökning för ett sådant brott skall inledas och om allmänt åtal skall väckas.

I detta fall avser anmälan att en kontaktannons med en nakenbild har införts i en periodisk skrift. Av annonsen och bilden kan det inte omedelbart anses framgå att ansvar för ett tryckfrihetsbrott kan komma i fråga. Till följd härav kan det inte heller antas att ett sådant brott har begåtts. Visserligen står det klart att det kan vara fråga om förtal för det fallet att någon sänt in annonsen och bilden för publicering utan AP:s vetskap, dvs. det som hon säger har skett. Men denna möjlighet är normalt inte så närliggande i fall som detta att det kan anses "omedelbart" framgå att det är fråga om en sådan "falsk" annons och att ansvar för förtal sålunda kan komma i fråga. Inget talar för att omständigheterna är annorlunda i detta fall. Det innebär att det inte finns anledning att misstänka att ett tryckfrihetsbrott har blivit begånget.

Med hänvisning till det sagda skall anmälan inte föranleda någon åtgärd från min sida.

En konsekvens av den bedömning som jag nu har gjort är att det också bör prövas huruvida införandet av kontaktannonsen i tidningen innebär att ett förtalsbrott enligt allmänna straffrättsliga regler har begåtts. Eftersom det inte är en uppgift för mig att pröva denna fråga, och då den inte heller tidigare har varit föremål för prövning av någon behörig beslutsfattare, skall handlingarna i ärendet återställas till polismyndigheten för erforderliga åtgärder.

Härmed är ärendet hos Justitiekanslern avslutat.