JK 3776-15-80

Remissyttrande över betänkandet Översyn av lagen om skiljeförfarande (SOU 2015:37)

Justitiekanslern har, med utgångspunkt i de intressen som Justitiekanslern främst har att beakta, inte något att invända mot det stora flertalet av de förändringar som betänkandet föreslår i syfte att säkerställa att skiljeförfarande i Sverige även framöver utgör ett för svenska och utländska parter attraktivt tvistelösningsalternativ.

I de delar som redogörs för nedan anser dock Justitiekanslern att betänkandets förslag bör revideras.

Ogiltighets- och klandergrunder m.m. (avsnitt 6.3 i betänkandet)

I betänkandet förslås att de särskilda ogiltighetsgrunderna i 33 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) utmönstras. Ogiltighetsgrunden i 33 § första stycket 2 – ordre public-förbehållet – föreslås dock införas som en ny klandergrund i 34 § LSF. Som en följdändring föreslås i betänkandet att bestämmelsen om verkställighet av svenska skiljedomar i 3 kap. 16 § utsökningsbalken revideras. Enligt denna bestämmelses nuvarande lydelse ska Kronofogdemyndigheten, om det finns anledning att anta en skiljedom är ogiltig, förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan i saken mot svaranden. Enligt betänkandets förslag ska Kronofogdemyndigheten på samma sätt förelägga sökanden om det finns anledning att anta att en som skiljedom eller motsvarande betecknad handling inte har verkan som skiljedom.

Även om vissa allvarliga fel av ordre public-karaktär kan ha betydelse för bedömningen av om ett avgörande ska ha verkan som skiljedom (jämför betänkandet s. 197 med hänvisning) innebär den föreslagna regleringen att en svensk skiljedom kan komma att verkställas trots att dess innehåll är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige.

Att utländska skiljedomar inte ska erkännas och verkställas i Sverige om detta skulle strida mot svensk ordre public framgår av 55 § 2 LSF. På samma sätt ska inte utländska domstolsavgöranden som strider mot grunderna för den svenska rättsordningen erkännas och verkställas i Sverige, se t.ex. Bryssel I-förordningen artikel 45 och 46. Även när svensk domstol ska tillämpa utländsk rätt sker detta under förbehåll att de anvisade rättsreglerna inte strider mot svensk ordre public, se t.ex. Rom I-förordningen artikel 21 och Rom II-förordningen artikel 26.

Det kan ifrågasättas om det finns något bärande skäl för att undanta svenska skiljedomar – där utländsk rätt mycket väl kan vara tillämplig i materiellt hänseende – från ett krav på att dessa inte ska vara oförenliga med svensk ordre public för att kunna verkställas här. Ett sådant krav för verkställighet av en skiljedom återfinns för övrigt även i den s.k. Modellagen, i vilken det inte görs någon skillnad på verkställighet av utländska respektive inhemska skiljedomar (se Modellagen artikel 36).

För att hindra att svenska skiljedomar vilkas innehåll strider mot svensk ordre public kan komma att verkställas här föreslås att 3 kap. 16 § utsökningsbalken ges följande lydelse.

Finns det anledning att anta att en som skiljedom eller motsvarande betecknad handling inte har verkan som skiljedom eller att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige att verkställa skiljedomen och pågår inte redan rättegång om detta, ska Kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att inom en månad från det att föreläggandet delgavs sökanden väcka talan i saken mot svaranden.

Rättegångsspråk i klanderprocesser (avsnitt 6.6 i betänkandet)

Justitiekanslern delar betänkandets bedömning att det inte bör införas en möjlighet att använda engelska som rättegångsspråk med avseende på hela klanderprocessen, innefattande bl.a. att domar och beslut skulle författas på engelska. Såväl principiella som praktiska skäl talar med styrka emot en sådan ordning (jfr betänkandet s. 141 ff.).

Även lämpligheten av det förslag som lämnas i betänkandet, att rättegången på parts begäran i lämplig omfattning ska kunna äga rum på engelska, kan emellertid ifrågasättas.

För det första kan frågan ställas om den föreslagna regleringen innebär någon påtaglig förändring jämfört med vad som idag gäller vid handläggningen av klandermål. Som anförs i betänkandet förekommer det redan att handlingar i målen ges in på engelska, att hovrätten tillskriver parterna på engelska samt att vittnesförhör hålls på engelska utan tolkning – under förutsättning att alla är överens om en sådan ordning och ingen åhörare finns i salen (se betänkandet s. 137). De problem som vid denna typ av handläggning kan uppkomma, med hänsyn till att offentlighetsprincipen torde kräva att allmänheten ges möjlighet att ta del av allmänna handlingar och förhandlingar på svenska, undanröjs inte heller genom den föreslagna regleringen (se betänkandet s. 145 f.). Vad som egentligen tillförs genom förslaget är därmed möjligheten för part att begära att en översättning av hovrättens avgörande, protokoll och beslut ska tillhandahållas av domstolen. Med hänsyn till att kostnaden för översättningen föreslås bekostas av parterna kan det ifrågasättas om denna reglering är särskilt angelägen, den part som önskar en sådan översättning kan ju redan idag själv ombesörja att översättning sker.

För det andra kan det ifrågasättas om det är motiverat att införa en särlösning just för klanderprocesser. Enligt utredningens egen bedömning kan det uppskattas att endast cirka fem klandertvister per år kommer att avslutas genom prövning i sak, där engelska används som rättegångsspråk i den omfattning som medges enligt förslaget (se betänkandet s. 138). Det förekommer dock, som anförs i betänkandet (se s. 144), även i andra måltyper – t.ex. i kommersiella mål och patentmål – att bevisning och andra handlingar som är avfattade på engelska ges in till domstol utan att översättning sker. Om lagstiftaren anser att det bör införas möjligheter för parter att i viss utsträckning använda engelska som rättegångsspråk bör det övervägas att införa en sådan möjlighet generellt avseende de måltyper som är lämpade för en sådan ordning och där det finns ett behov. Det är svårt att se några principiella skäl som talar för att just klandertvister bör särbehandlas i detta avseende.