JK 3894-99-40
Skadeståndsanspråk på grund av ett påstående om rättegångsfel
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår Sydinnovator Aktiebolags anspråk på skadestånd av staten.
Sydinnovator AB (bolaget) och dess ställföreträdare Conny H väckte under 1989 talan vid Malmö tingsrätt mot Alfred Berg Fondkommission AB (Bergs) med yrkande om skadestånd för förlust som uppkommit i samband med att Bergs under tiden juni 1988 - månadsskiftet juli/augusti 1989 gjort affärer med indexoptioner för bolagets och Conny H:s räkning. Käromålen ogillades av tingsrätten och av Hovrätten över Skåne och Blekinge. Sedan Högsta domstolen beviljat prövningstillstånd meddelades dom den 12 december 1995 (mål nr T 90/93). I domen fann Högsta domstolen att Bergs inte, i och med att Sydinnovators affärer med indexoptioner inleddes, förvissat sig om att Conny H hade tillräcklig kunskap om riskerna med sådan handel. Därefter konstaterades dock att talan i Högsta domstolen inte omfattade oaktsamhet vid den tidpunkten utan först i samband med den fortsatta handeln efter den 16 augusti 1988. Högsta domstolen fann att någon i övrigt bristande omsorg inte kunde läggas Bergs till last varför Conny H:s och Sydinnovators talan lämnades utan bifall.
Bolaget och Conny H väckte därefter talan mot den advokat som företrätt dem i målet mot Bergs bl.a. under påstående att denne i egenskap av rättegångsombud i Högsta domstolen förfarit oaktsamt genom att inskränka deras talan i Högsta domstolen och att hans vårdslöshet orsakat att bolaget och Conny H förlorat målet.
Lunds tingsrätt konstaterade i dom den 2 oktober 1998 att någon skadeståndsgrundande vårdslöshet inte kunde läggas advokaten till last och ogillade således käromålet. Bolaget överklagade tingsrättens dom till Hovrätten över Skåne och Blekinge som den 20 september 1999 meddelade dom i målet.
I hovrättens domskäl anges följande.
"Ett bifall till Sydinnovators talan förutsätter att bolaget först kan visa att den försumlighet som Bergs ådagalagt vid den inledande handeln med optioner i skadeståndsrättslig mening lett till den förlust Sydinnovator yrkade ersättning för. Endast om så är fallet finns det anledning att pröva om Lars L genom vårdslöshet begränsat Högsta domstolens prövning. Ingen av de tre domstolsinstanserna har haft anledning att pröva huruvida den påstådda oaktsamheten från Bergs sida förorsakat den skada som Sydinnovator ostridigt drabbades av. Detta gäller både den oaktsamhet som skulle ha förelegat vid affärernas inledande i slutet av juli 1998 och den som påståtts ha förekommit fr.o.m. den 16 augusti 1998. I denna fråga har parterna redan från början haft olika uppfattningar. Sålunda har Sydinnovator vid Malmö tingsrätt gjort gällande att Conny H inte skulle ha gjort affärer med indexoptioner, om han erhållit de angivna handlingarna och information om riskerna med sådana affärer (Malmö tingsrätts dom s. 7 n). Häremot har Bergs hävdat att det under alla omständigheter inte förelegat något orsakssammanhang mellan Bergs påstådda vårdslöshet och den för Sydinnovator uppkomna förlusten (samma dom s. 13 x).
Det närmaste man kommer en bedömning i denna fråga är när Malmö tingsrätt, som dessförinnan konstaterat att det är ostridigt att de optionsaffärer som gjorts lett till de angivna förlusterna, på s. 16 y i sin dom anför: 'Att affärerna slutade med stora förluster för bolaget och Conny H behöver inte alls bero på att Conny H varit dåligt informerad om riskerna utan kan bero på att han gjort en felaktig bedömning av aktiemarknaden och/eller använt sig av i sammanhanget felaktiga strategier'.
Vad särskilt gäller frågan om ett eventuellt orsakssamband mellan å ena sidan den oaktsamhet som Högsta domstolen funnit föreligga då affärerna med indexoptioner inleddes och å andra sidan den slutliga förlusten på drygt 2 miljoner kr skall följande framhållas. Det är ostridigt att de inledande affärerna som mest medförde en riskexponering för Sydinnovator, motsvarande cirka 825 000 kr. Det är emellertid också ostridigt att dessa inledande affärer, sedda för sig, medförde en slutlig förlust på endast cirka 60 000 kr och att detta belopp inte var inkluderat i det skadeståndsyrkande som Sydinnovator framställde mot Bergs. Mot den bakgrunden kan Högsta domstolens åtgärd att uttala sig i fråga om en oaktsamhet som, enligt vad Högsta domstolen ansett, inte var föremål för dess prövning mycket väl förklaras med att Högsta domstolen under alla förhållanden ansett denna oaktsamhet sakna relevans, eftersom den inte lett till någon i målet aktuell skada.
Hovrätten finner ej anledning till antagande att målet i Högsta domstolen skulle ha fått en annan utgång om Högsta domstolen prövat sambandet mellan den konstaterade vårdslösheten och den skada Sydinnovators talan avsåg. Än mindre är styrkt att så skulle ha blivit fallet. Vid denna bedömning kan inte Sydinnovators nu förda talan vinna bifall, oavsett vad som processuellt må ha förekommit i Högsta domstolen."
Bolaget har i en skrivelse hit begärt skadestånd av staten med 60 000 kr motsvarande den skada som bolaget orsakats till följd av den vårdslöshet som Högsta domstolen funnit att Bergs gjort sig skyldig till. Bolaget har vidare begärt ersättning för 20 procent av de rättegångskostnader som bolaget har haft under rättegångarna. På beloppen har yrkats ränta från den 12 december 1995 till dess betalning sker. Som grund för anspråket har bolaget anfört att Hovrätten över Skåne och Blekinge, i målet mot advokaten, felaktigt utgått från att det varit ostridigt mellan parterna att skadan om 60 000 kr som vållats genom de inledande optionsaffärerna aldrig ingått i bolagets ursprungliga yrkande.
Justitiekanslern har tagit del av dels Hovrätten över Skåne och Blekinges akt i mål T 441/1998, dels Malmö tingsrätts akter i mål T 2646-89 och T 2896-89.
Vad gäller förutsättningarna att få skadestånd vid ifrågasatta fel i den rättskipande verksamheten och möjligheterna att ta ställning till anspråk på ersättning som framställs inom ramen för statens frivilliga skadereglering kan här inledningsvis nämnas följande.
Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
För att Justitiekanslern skall kunna ta ställning till och tillmötesgå ett anspråk på skadestånd inom ramen för den ordning som statens frivilliga skadereglering erbjuder måste de förhållanden som åberopas till stöd för ett anspråk i princip vara klara och utredda. Det skall alltså med en ganska hög grad av säkerhet gå att fastställa vad som faktiskt har inträffat. Det nu sagda har sin förklaring i de förutsättningar som gäller för Justitiekanslerns prövning, bl.a. den i princip rent skriftliga handläggningen och den begränsning som i förhållande till domstolsprövningen ligger i att det inte genom muntlig bevisupptagning går att belysa och slå fast förhållanden som inte är ostridiga.
Sydinnovator har i ärendet här gjort gällande att bolaget i hovrätten skulle ha tillerkänts skadeståndsersättning från advokaten med 60 000 kr om hovrätten inte - enligt bolagets mening felaktigt - antecknat som ostridigt att den inledande skadan på nämnda belopp inte varit inkluderat i bolagets ursprungliga talan mot Bergs. Om inte hovrätten utgått från detta antagande menar bolaget, såvitt kan förstås, att dess talan i hovrätten skulle ha bifallits åtminstone i denna del och att utgången som den nu blev beror på ett rättegångsfel i hovrätten.
För att Sydinnovator här skall kunna tillerkännas skadestånd av staten krävs till en början dels att det skall stå klart att hovrätten gjort sig skyldig till ett skadeståndsgrundande fel, dels att detta fel också förorsakat den skada som bolaget menar sig ha lidit. Man brukar med en skadeståndsrättslig term tala om "adekvat kausalitet"; felet skall med andra ord vara en nödvändig och tillräcklig betingelse för skadans uppkomst. Det ankommer på Sydinnovator att lägga fram utredning som visar att dessa båda förutsättningar är uppfyllda.
När ett tvistemål avgörs efter huvudförhandling skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Domstolen får alltså inte beakta några andra omständigheter än de som parterna har lagt fram vid rättegången. Det är emellertid inte möjligt att här på grundval av vad handlingarna innehåller bedöma vad som sagts vid huvudförhandlingen. Av den skriftväxling som förevarit mellan bolaget och hovrättens president efter domens meddelande framgår så mycket att hovrätten inte ex officio ansett sig ha haft anledning att vidta några åtgärder med anledning av bolagets klagomål dit. Bolaget har heller inte såvitt kan förstås vidtagit någon åtgärd för att överklaga hovrättens dom eller att eljest angripa den med klagan över domvilla. Det har alltså inte genom någon prövning i domstol tagits ställning till frågan om något sådant rättegångsfel som bolaget har gjort gällande har begåtts av hovrätten.
Oavsett vad som kan ha förekommit vid förhandlingen i hovrätten och ligga bakom den klandrade skrivningen i domskälen framgår emellertid att denna del av det resonemang som hovrätten för inte ensamt varit av avgörande betydelse för utgången i målet.
Hovrätten har nämligen angripit tvistefrågan från en annan utgångspunkt än tingsrätten som till grund för sitt avgörande lade att det inte var visat att advokaten i det tidigare målet i Högsta domstolen inskränkt bolagets talan eller eljest förfarit vårdslöst i samband därmed.
Hovrätten har som sin mening uttalat att ett bifall till Sydinnovators talan förutsätter att bolaget först kan visa att den försumlighet som Bergs ådagalagt vid den inledande handeln med optioner i skadeståndsrättslig mening lett till den förlust som Sydinnovator yrkade ersättning för.
Även om hovrätten skulle ha grundat sitt resonemang på att förlusten om 60 000 kr ingått i bolagets talan mot Bergs så har det funnits fler tänkbara invändningar rörande orsakssambandet mellan Bergs bristfälliga information och denna skada. Som ex. kan nämnas det resonemang som förts av Malmö tingsrätt i dess dom i det första målet och som återgetts i hovrättens domskäl nämligen att bolagets förlust kunde vara hänförlig till andra omständigheter t.ex. en felaktig bedömning av aktiemarknaden m.m.
Vidare kan framhållas att hovrätten har ogillat käromålet redan i det första ledet av sin prövning och således vid denna uppläggning av prövningen inte haft anledning att gå in på frågan om advokaten ådagalagt någon försumlighet vid sin processföring i Högsta domstolen. Det kan erinras om att tingsrätten som nämnts i sin dom funnit att advokaten inte inskränkt Sydinnovators talan i Högsta domstolen och att han inte heller gjort sig skyldig till någon skadeståndsgrundande handling genom att inte klaga över domvilla. Hur hovrätten skulle ha ställt sig härtill går inte att säkert säga men bolaget har inte här åberopat någon omständighet som talar för att den skulle ha gjort en annan bedömning än tingsrätten.
Oavsett om det förhåller sig så som bolaget hävdat och hovrättens resonemang i den klandrade delen skulle kunna visas vara felaktigt är alltså därmed inte sagt att detta fel lett till någon skada som på ett adekvat sätt är kausal härtill eftersom utgången i målet i enlighet med vad som nyss utvecklats kunde ha blivit densamma men av andra orsaker.
Bolaget har således inte, i enlighet med de förutsättningar för att skadestånd skall utgå som inledningsvis redovisats, visat att det påstådda felet orsakat någon ersättningsgill skada. Vid denna bedömning har Justitiekanslern inte funnit anledning att närmare än som här skett gå in på frågan om det varit fel av hovrätten att redovisa parternas ståndpunkter på det sätt som görs i domen.
Sammanfattningsvis leder det anförda till slutsatsen att det inte i ärendet finns underlag för bedömningen att staten genom vad som förevarit skulle vara skyldig att utge skadestånd till bolaget.
Sydinnovators ersättningsanspråk skall därför avslås.
Justitiekanslern beklagar slutligen att ärendets avgörande av resursskäl beklagligtvis har dragit ut på tiden.