JK 4117-04-40

KL var part i ett till Svea hovrätt överklagat mål angående vårdnad m.m. (mål nr T 392-00). I samband med att KL överklagade tingsrättens dom ansökte hon om rättshjälp eftersom hennes rättsskydd då var förbrukat. I ett beslut den 10 februari 2000 avslog hovrätten hennes ansökan om rättshjälp. Sedan Högsta domstolen hade avslagit KL:s överklagande i rättshjälpsfrågan och hennes ombud hade avsagt sig uppdraget upplyste hovrätten henne i en skrivelse den 19 september 2000 om möjligheten att ansöka om anordnande av godmanskap för att bevaka hennes rätt i målet. I skrivelsen angav hovrätten bl.a. att den ”gode mannens arbete betalas av staten”.

Efter det att KL hade ansökt hos Stockholms överförmyndarnämnd om att god man skulle förordnas för henne överlämnade nämnden ärendet till Stockholms tingsrätt. I ett beslut den 13 september 2001 anordnade tingsrätten godmanskap för KL för att bevaka hennes rätt i målet i hovrätten samt förordnade jur. kand. (numera advokaten) CGE som god man.

Stockholms överförmyndarnämnd beslutade den 15 april 2002 att fastställa den gode mannens arvode och kostnadsersättning till 81 792 kr och ålade, i enlighet med huvudregeln i 12 kap. 16 § föräldrabalken, KL skyldighet att betala ersättningen. KL överklagade beslutet till Stockholms tingsrätt som den 28 maj 2003 lämnade överklagandet utan bifall. I ett beslut den 28 augusti 2003 avslog Svea hovrätt KL:s överklagande av tingsrättens beslut. Högsta domstolen beslutade den 30 augusti 2004 att inte meddela prövningstillstånd.

I en skrivelse till Riksdagens ombudsmän (JO) den 21 oktober 2004 framförde KL, genom sitt ombud EL, klagomål mot bl.a. Svea hovrätt med anledning av hovrättens besked den 19 september 2000 angående kostnadsansvaret för den gode mannens arvode. I skrivelsen begärde KL vidare att JO skulle ”skipa rättvisa” genom att staten skulle betala hennes kostnader för den gode mannens arbete.

Efter samråd med Justitiekanslern lämnade JO (dåvarande justitieombudsmannen AKL) över KL:s anmälan hit i den del den fick anses innefatta ett krav på skadestånd av staten.

KL:s anspråk på ersättning remitterades av Justitiekanslern till Svea hovrätt. I ett yttrande den 23 mars 2005 anförde Svea hovrätt (hovrättspresidenten JH) bl.a. följande.

”Svea hovrätt har i skrivelsen den 19 september 2000 lämnat den felaktiga uppgiften att en god mans arvode betalas av staten. Upplysningen, som har lämnats skriftligen i ett pågående mål, faller inom ramen för hovrättens kärnverksamhet. Upplysningen har enligt hovrättens uppfattning därför lämnats vid myndighetsutövning, varvid skadeståndslagen 3:2 är tillämplig. Vid sådant förhållande krävs inte särskilda skäl för att skadeståndsskyldighet skall föreligga (jfr skadeståndslagen 3:3).

En skriftlig uppgift samt den nära anknytningen till verksamheten kräver särskilt stor noggrannhet. Upplysningen har inte föranletts av oriktiga uppgifter från KL. Hon har haft anledning att förlita sig på upplysningen. Det måste vidare ha stått klart för hovrätten vilken betydelse uppgiften skulle kunna få för KL. Hovrätten borde normalt ha handlat annorlunda och upplyst KL om att huvudregeln är att huvudmannen själv skall betala den gode mannens arvode. Skadeståndslagens krav på fel eller försummelse är enligt hovrättens mening därför uppfyllt.

Även kravet på adekvat kausalitet är enligt hovrättens mening uppfyllt. Såvitt framkommit har KL efter det att hon fått den aktuella upplysningen ansökt om god man. Hon har således agerat på grund av upplysningen. KL kan enligt hovrättens uppfattning inte klandras för att hon förlitat sig på den felaktiga uppgiften.

Sammanfattningsvis anser hovrätten att det finns grund för att anse att staten är skadeståndsskyldig gentemot KL. Hovrätten uppfattar att det yrkade beloppet uppgår till 81 792 kr och har inget att erinra mot detta belopp.”

Justitiekanslern har under ärendets handläggning tagit del bl.a. av Stockholms tingsrätts dom den 14 september 2005 i mål T 9009-05. Av domen framgår bl.a. följande. CGE överlät sin fordran på ersättning mot KL till Intervista AB. Bolaget gav den 16 november 2004 in en ansökan om betalningsföreläggande till Kronofogdemyndigheten i Stockholm med yrkande att KL skulle förpliktas att till bolaget betala 30 000 kr jämte ränta. Sedan kronofogdemyndigheten meddelat utslag i enlighet med bolagets yrkanden ansökte KL om återvinning av utslaget. I en dom den 14 september 2005 fastställde Stockholms tingsrätt kronofogdemyndighetens utslag.

KL har härefter satt ned sitt anspråk till att motsvara vad hon har förpliktats att betala till Intervista AB i målet om betalningsföreläggande. Hon har vidare framställt ett önskemål om att ersättningen skall betalas ut direkt till Intervista AB.

CGE har i egenskap av ställföreträdare för Intervista AB förklarat sig inte ha någon erinran mot att ersättningen betalas ut till bolaget.

Av utredningen i ärendet framgår att KL erhållit en oriktig upplysning av hovrätten i fråga om ersättningsansvaret för den gode mannens arvode. Omständigheterna är sådana att staten genom upplysningen får anses ha ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot henne.

Beträffande den skada som KL menar sig ha lidit till följd av det inträffade kan det konstateras att hon, till synes på grund av bristande betalningsförmåga, inte har betalat sin skuld avseende den gode mannens arvode till CGE/Intervista AB. Det kan visserligen diskuteras om enbart skuldens förefintlighet innebär att hon också har lidit en enligt skadeståndsrätten ersättningsgill förmögenhetsskada med motsvarande belopp. För att undvika ett oskäligt resultat bör dock i ett fall som detta skadestånd motsvarande den kapitalskuld som KL har till Intervista AB kunna utgå, om ersättningen betalas ut direkt till bolaget.

Det sagda innebär att jag tillerkänner KL skadestånd med 30 000 kr, men att jag förordnar att ersättningen skall betalas ut till Intervista AB.