JK 7297-06-21

Genom den massmediebevakning som Justitiekanslern regelbundet utför kom följande till Justitiekanslerns kännedom. 

En person, NN, som var misstänkt för brott begärde hos Polismyndigheten Gotland att få ta del av hela ”slasken”, dvs. den del av förundersökningsmaterialet som inte hade tagits med i förundersökningsprotokollet, i det K-ärende som omfattade bl.a. misstankarna mot honom. Polismyndigheten lämnade ut handlingar till honom. I en ny skrivelse begärde NN att få ta del av ytterligare handlingar i ärendet. Polismyndigheten avslog genom ett beslut den 24 maj 2005 denna begäran med hänvisning till 5 kap. 1 § första stycket sekretesslagen. NN överklagade polismyndighetens beslut till Kammarrätten i Stockholm. Polismyndigheten vidhöll i ett yttrande den 22 juni 2005 sin uppfattning att de handlingar som NN hade begärt att få ta del av omfattades av sekretess och hänvisade till 5 kap. 1 § första stycket 4 sekretesslagen. Kammarrätten begärde hos polismyndigheten att få ta del av de handlingar som NN begärt att få ut. Polismyndigheten svarade den 2 augusti 2005 att alla handlingar som återstod i ärendet redan hade lämnats ut och att vad som funnits utöver de handlingar som NN redan fått del av hade ”tuggats”. Kammarrätten avslog den 2 september 2005 NN:s överklagande med motiveringen att NN:s begäran om att få ta del av handlingar inte kunde bifallas eftersom det inte fanns några handlingar som NN inte redan fått del av. NN överklagade beslutet till Regeringsrätten, som den 10 april 2006 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. 

Justitiekanslern remitterade ärendet till polismyndigheten och frågade därvid vilka handlingar i det aktuella K-ärendet som polismyndigheten hade ”tuggat” och vilket rättsligt stöd det hade funnits för att ”tugga” dessa handlingar. 

Polismyndigheten har i ett yttrande anfört att det material som har ”tuggats” är arbetsmaterial, som telefonlappar, utkast och stolpanteckningar och att sådant material alltid rensas ur akten inför arkivering. 

I polismyndighetens avslagsbeslut den 24 maj 2005 hänvisades till 5 kap. 1 § första stycket sekretesslagen. I yttrandet till kammarrätten den 22 juni 2005 vidhöll man uppfattningen och angav att det rörde sig om fjärde punkten, dvs. sådan sekretess som gäller bl.a. polismyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. 

När kammarrätten bad att få ta del av de handlingar som det rörde sig om uppgav polismyndigheten att NN redan hade fått ta del av alla handlingar som fanns kvar i ärendet sedan några ”tuggats”. Polismyndigheten har såvitt framkommit inte lämnat ut några ytterligare handlingar till NN efter den 22 juni 2005. I det yttrande som Justitiekanslern har inhämtat från myndigheten sägs att inga handlingar har ”tuggats” i ärendet, bortsett från telefonlappar m.m. Vad som nu har sagts innebär om polismyndighetens besked är riktigt att det den 24 maj 2005, när myndigheten fattade sitt beslut, inte fanns några handlingar som inte hade lämnats ut till NN. Det får i ett sådant fall anses både oriktigt och missvisande att neka ett utlämnande med hänvisning till en bestämmelse i sekretesslagen. 

När en myndighet som i detta ärende lämnar oförenliga besked kan misstankar uppstå om att myndigheten inte är sanningsenlig, och kanske också har något att dölja. Det är allvarligt att myndighetens agerande medför att sådana misstankar kan uppstå. 

Polismyndigheten Gotland kan inte undgå kritik för sin hantering av ärendet. Det saknas anledning för mig att därutöver vidta några åtgärder i ärendet.