JK 7362-15-80

Remissvar över promemoria angående ändring i rennäringsförordningen (1993:384)

Justitiekanslern hänvisar till sitt beslut den 15 januari 2008 (dnr 5003-07-40) i vilket Justitiekanslern redan har tagit ställning till vissa frågor som hänger samman med de nu aktuella förslaget (beslutet bifogas). Med utgångspunkt i detta har Justitiekanslern följande synpunkter på förslagen i promemorian.

Förslagets förenlighet med unionsrätten

Innebörden av bestämmelsen som föreslås införas i 3 § tredje stycket rennäringsförordningen är otydlig och den kommenteras över huvud taget inte i promemorian. Ett sätt att uppfatta bestämmelsen på är att det ska vara möjligt att upplåta rätt till småviltsjakt m.m. till bl.a. utländska jägare som inte uppfyller kraven i paragrafens andra stycke. Med den utgångspunkten kan ändå konstateras att den begränsning som görs i andra stycket till olika uppräknade former av utnyttjande av EU-rättens fria rörligheter och kravet på att ha uppnått en närmare anknytning till Sverige innebär att utomlands bosatta jägare särbehandlas (indirekt diskriminering). Som har konstaterats av regeringen i samband med införandet av 2007 års ändring i rennäringsförordningen finns inga skäl av tvingande allmänintresse som kan motivera en särbehandling av utomlands bosatta. Några sådana skäl har inte heller lyfts fram i promemorian. Det ifrågasätts därför starkt om den föreslagna ändringen i rennäringsförordningen är förenlig med artikel 18 och 56 i Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

Påverkan på berörda myndigheter arbete

Som anges i promemorian kommer graden av påverkan på utländska jägares möjlighet att få rätt till jakt att bero på utformningen av Jordbruksverkets föreskrifter och länsstyrelsernas tillämpning av rennäringsförordningen och föreskrifterna. Här uppkommer sannolikt svårigheter för dessa myndigheter att utan närmare vägledning från lagstiftaren bedöma om föreskrifter och tillämpning får en otillåten påverkan på den fria rörlighet för tjänstemottagare. Den valda modellen lägger ett stort ansvar på dessa aktörer särskilt som det är deras agerande som närmast riskerar att utlösa skadeståndsansvar för staten enligt det unionsrättsliga skadeståndsinstitutet (jfr Justitiekanslerns bifogade beslut). Justitiekanslern ifrågasätter om det är rimligt att lägga detta ansvar på dessa myndigheter och på nytt utsätta deras verksamhet för ifrågasättanden.

Vissa skrivningsfrågor m.m.

I den föreslagna bestämmelsens andra stycke används uttrycket ”Sveriges internationella åtagande om etableringsfrihet…”. Det använda uttrycket väcker frågan om vilka internationella åtaganden som avses. Är det bara de åtaganden som följer av EU-medlemskapet, vilket synes syftas på med tanke på de följande skrivningarna om etableringsfrihet m.m., eller avses även andra åtaganden? Paragrafen bör således förtydligas i denna del. Bestämmelsens utformning strider också mot gängse metoder vid formulering av författningar där avsikten är att införa en specialregel med anledning av EU-rätten eller samarbetet inom EES (se t.ex. författningsförslagen i prop. 2008/09:187 Genomförande av tjänstedirektivet, vilka antogs av riksdagen). Detta bör också beaktas i den fortsatta beredningen av ärendet.

Alternativa sätt att komma tillrätta med ett eventuellt problemen

Den föreslagna ändringen i rennäringsförordningen får till effekt att möjligheterna för utomlands bosatta jägare att delta i jakt på svensk mark inskränks. Skälen för detta synes vara synpunkter från ”jägarhåll” på att 2007 års ändringar har orsakat ett oacceptabelt högt jakttryck, nedskräpning i naturen m.m. på grund av utländska jägares deltagande i jakt. Justitiekanslern noterar dock att Jordbruksverket i sin utvärdering av 2007 års ändringar av förordningen kom fram till att det inte fanns belägg för några märkbart negativa effekter på småviltstammarna, rennäringen eller naturmiljön.

Oavsett hur det förhåller sig med den bakomliggande problembilden kan konstateras att det saknas en analys av hur eventuella problem som lyfts fram kan lösas på andra sätt än genom att begränsa utländska jägares jakträtt. Enligt Justitiekanslerns mening borde problem med ökat jakttryck kunna lösas genom att länsstyrelserna över lag begränsade mängden jakträttsupplåtelser. Nedskräpning och annan negativ miljöpåverkan kan rimligen åtgärdas genom effektivare tillämpning av befintlig lagstiftningen, exempelvis miljöbalkens regler.