JK 7405-09-41

Frihetsberövandet under tiden den 25 augusti – 4 september 2008

Av 2 § första stycket 2 samt andra stycket frihetsberövandelagen följer att den som har varit häktad eller anhållen under minst 24 timmar i sträck på grund av misstanke om brott har rätt till ersättning om det för en viss del av brottsligheten meddelas frikännande dom, åtalet avvisas eller avskrivs eller förundersökningen avslutas utan att åtal väcks och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skulle ha beslutats endast för den övriga brottsligheten.

uppenbart

Bestämmelsen innebär att det i efterhand måste göras en bedömning av om den brottslighet som den frihetsberövade slutligen har dömts för är av sådan art och sådant allvar att den ensam skulle ha medfört frihetsinskränkningen­. Ersättning ska lämnas endast om det är uppenbart att frihetsinskränkningen då inte skulle ha beslutats (se prop. 1997/98:105 s. 49 f.).

Kravet att det ska vara uppenbart att ett frihetsberövande inte skulle ha beslutats är högt ställt och innebär att ersättning kan vägras även i de fall där ett sådant beslut framstår som mindre sannolikt. Ersättning utgår framför allt om påföljden har bestämts till böter eller om det står helt klart att någon särskild häktningsrund inte har förelegat såvitt gäller den brottslighet som sökanden slutligen dömdes för. 

KJ har under tiden 25 augusti – 4 september 2008 varit häktad som misstänkt för våldtäkt, misshandel, försök till misshandel och olaga hot. I häktningsbeslutet angavs som särskilda häktningsskäl kollusionsfara samt beträffande våldtäktsbrottet s.k. obligatorisk häktning enligt 24 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken. KJ dömdes sedermera för misshandel, olaga hot och hot mot tjänsteman. Samtidigt undanröjdes en tidigare utdömd villkorlig dom avseende misshandel och olaga hot. Med hänsyn till KJ:s personliga förhållanden bestämdes den gemensamma påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst 100 timmar.

För misshandel av normalgraden är straffet fängelse i högst två år och för olaga hot fängelse i högst ett år vilket innebär att brotten i sig är häktningsgrundande. Åklagaren har i sitt yttrande med viss tvekan tillstyrkt att ersättning utgår och därvid angett att det är tämligen uppenbart att någon häktningsframställan inte skulle ha skett om det inte förelegat misstanke om våldtäkt. Åklagaren har därefter vid muntlig kontakt med Justitiekanslern uppgett följande. Det var en kollega till henne som begärde KJ häktad. Hon talade med kollegan i anslutning till att hon skrev sitt yttrande och enligt kollegan skulle KJ sannolikt inte ha begärts häktad om det inte hade varit för misstanken avseende våldtäkt. Tillräckligt starka skäl för att konstatera kollusionsfara förelåg inte då det vad gäller misshandeln var fråga om personer som KJ inte var direkt bekant med.

Även om det av åklagarens yttrande och övriga uppgifter framstår som mindre sannolikt att KJ skulle ha blivit häktad om misstanken mot honom endast avsett den brottslighet för vilken han slutligen dömdes är det enligt Justitiekanslern inte uppenbart att han inte skulle ha frihetsberövats om misstankarna från början enbart hade gällt dessa brott. KJ är därför inte berättigad till ersättning för frihetsberövandet den 25 augusti – 4 september 2008.

Frihetsberövandet under tiden 23 – 25 augusti 2008

KJ är berättigad till ersättning för frihetsberövandet den 23 – 25 augusti 2008, då han såvitt framgår av handlingarna i ärendet var anhållen på grund av enbart misstanken om våldtäkt. Med hänsyn till att han vid tidpunkten för frihetsberövandet var förhållandevis ung (20 år) samt att han var misstänkt för ett allvarligt brott (våldtäkt) finner Justitiekanslern att ersättning för detta frihetsberövande ska utgå med ett förhöjt belopp, som skäligen kan bestämmas till 6 000 kr.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst

KJ har begärt ersättning med 4 700 kr, vilket belopp avser utebliven ersättning från a-kassan till följd av att han under frihetsberövandet förhindrades att närvara vid ett möte med arbetsförmedlingen. Han har emellertid inte åberopat någon utredning till stöd för sitt yrkande i denna del. Justitiekanslern är mot denna bakgrund inte beredd att utge någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Ersättning för ombudskostnader

Med hänsyn till ärendets art och omfattning finner Justitiekanslern att ersättningen för ombudskostnader bör begränsas till 2 760 kr, vilket motsvarar två timmars arbete enligt den av regeringen fastställda timkostnadsnormen för år 2009.