JK 7454-15-22

En person (MGA) var berövad friheten som anhållen och häktad den 8 – 22 december 2014. Under tiden som hon var anhållen, den 8 – 12 december, förvarades hon i polisarresten på Aminogatan i Mölndal. Förundersökningen avseende den brottsmisstanke som orsakade frihetsberövandet avslutades sedermera utan att åtal väcktes.

MGA begärde skadestånd hos Justitiekanslern enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder för den tid hon hade varit frihetsberövad. Justitiekanslern beslutade den 3 december 2015 att ge MGA ersättning för lidande och ombudskostnader (dnr 5541-15-41). I sin ansökan redogjorde MGA för hur hon hade behandlats i arresten på Aminogatan. Hon uppgav bl.a. att hon inte fått tillgång till sina mediciner och att hon inte fått träffa någon vårdpersonal. Hon uppgav också att hon vid tidpunkten led av kräkningar och diarré. Som hon får förstås gjorde hon gällande att hon inte gavs möjlighet att sköta sin hygien.

Med anledning av vad som framkom i ärendet beslutade Justitiekanslern att inleda ett särskilt tillsynsärende och inom ramen för detta hämta in ett yttrande från Polismyndigheten.

Polismyndigheten har yttrat sig i ärendet. Till yttrandet har fogats en redogörelse från berörd befattningshavare. Myndigheten har också gett in dokumentation över MGA:s vistelse i arresten. 

Av dokumentationen framgår bl.a. att MGA under tiden hon var intagen på arresten fick träffa en sjuksköterska vid sex tillfällen och att hon vid tio tillfällen fick medicin utdelad till sig. Det framgår också att hon fick duscha två gånger och att hon vid ett tillfälle fick byta byxor.

Av Polismyndighetens interna föreskrifter framgår att en intagen ska ha möjliget att sköta sin personliga hygien och att han eller hon bör erbjudas bad eller dusch minst en gång per vecka (jfr FAP 915-1). I denna del konstaterar Justitiekanslern att arrestpersonalen har följt föreskrifterna och det saknas därför grund för att uttala kritik mot polisen.

Beträffande MGA:s uppgifter om att hon vid några tillfällen fått vänta i flera timmar på att få byta kläder och att få cellen städad i samband med att hon haft uppkastningar och diarré, är det självfallet allvarligt om så var fallet. Hennes uppgifter i denna del får dock inte något stöd av övrig utredning. Innehållet i det s.k. tillsynsbladet som Justitiekanslern har tagit del av talar snarare för att polisen har haft relativt god uppsikt över MGA.

Sammantaget finner Justitiekanslern att utredningen inte ger underlag för att kritisera polisen för hur MGA behandlades under den tid som hon var intagen i arresten på Aminogatan.

Justitiekanslern vill avslutningsvis betona att det är av största vikt att en intagen alltid behandlas med respekt av arrestpersonalen. Det är givetvis också mycket angeläget att en intagen får den tillsyn som han eller hon behöver när personen är sjuk.