JK 79-02-41

DD har såsom anhållen och häktad varit berövad friheten under tiden den 15 - 21 november 2001 på grund av misstanke om narkotikabrott. Misstanken rörde att han, med i vart fall partiellt överlåtelsesyfte, skulle ha innehaft en viss mängd heroin. Denna misstanke bortföll emellertid under utredningens gång. Han åtalades sedermera för att ha brukat narkotika vid det aktuella tillfället och dömdes för detta till dagsböter.

DD har begärt ersättning för förlorad arbetsförtjänst med 2 430 kr, för lidande med 7 000 kr och för ombudskostnader med 1 743 kr.

Åklagaren har avgett yttrande och därvid anfört att det med hänsyn till DD:s eget beteende skulle vara oskäligt att utge någon ersättning.

DD har kommit in med synpunkter på åklagarens yttrande.

Enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) har den som varit anhållen och häktad på grund av misstanke om brott rätt till ersättning om förundersökningen avslutas utan att åtal väcks. DD är därmed i princip berättigad till ersättning för sådana i 7 § nämnda lag angivna skador som frihetsberövandet har orsakat.

Av 6 § frihetsberövandelagen framgår emellertid att ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. I förarbetena till denna bestämmelse (prop. 1997/98:105 s. 55) anges att skäl för jämkning på grund av den skadelidandes eget beteende kan finnas om den skadelidande har handlat på ett sådant sätt att han har dragit misstankarna till sig.

Åklagaren har i sitt yttrande anfört följande.

"D anhölls den 15 november 2001 misstänkt för narkotikabrott. Han häktades den 16 november 2001 för narkotikabrott bestående av innehav i vart fall delvis i överlåtelsesyfte tillsammans och i samråd med annan. Samtidigt häktades den medmisstänkte. De hade båda färdats i en bil i vilken heroin anträffats. Heroinet låg i baksätet. Anledningen till att polisen kontrollerade bilen var att D tagit en överdos narkotika och blivit så dålig att den andra personen som befann sig i bilen kallat på ambulans.

Häktningsbeslutet hävdes den 21 november 2001 eftersom D:s medmisstänkte sagt att narkotikan i bilen var hennes. D försattes på fri fot. Han åtalades inte för innehav av narkotika men väl för att ha brukat narkotika vid samma tillfälle. Han dömdes till dagsböter, 120 x 30 kr. Brukandet avsåg att han blivit bjuden av och använt den narkotika som fanns i bilen. Dom har vunnit laga kraft (avseende D).

-----

D, som nyligen dömts för narkotikabrott, befann sig alltså i en bil där han visste att det förvarades narkotika eftersom han själv blivit bjuden av denna. Hans eget bruk av denna narkotika var den direkta orsaken till att polis kallades till platsen. Det måste ha stått klart för D att misstankar även skulle komma att riktas mot honom om polisen skulle hitta den narkotika som fanns i bilen. Jag anser mot denna bakgrund att det är oskäligt att ersättning lämnas och tillstyrker alltså inte att ersättning utgår."

DD har inte anlagt några synpunkter på åklagarens beskrivning av händelseförloppet, men har vidhållit att rätt till ersättning föreligger och att vad åklagaren anfört möjligen kan medföra att ersättningen bör sättas ned.

På grund av omständigheterna vid ingripandet mot DD får denne anses ha genom sitt eget beteende föranlett frihetsberövandet. I likhet med åklagaren anser jag att förhållandena var sådana att det vore oskäligt att utge någon ersättning. I enlighet härmed bör ersättningen jämkas helt.

Vid denna utgång skall inte heller någon ersättning utgå för ombudskostnader i ärendet här.