JK 793-96-21
Anmälan mot tingsrätt för underlåtenhet att förordna tolk m.m.
Bakgrund
I ett tvistemål vid Linköpings tingsrätt framställde käranden yrkanden om att svaranden skulle åläggas ersättningsskyldighet för uppkomna skador samt betalningsskyldighet för kostnader för el och städning i anledning av ett hyresförhållande. Svaranden bestred yrkandena. Under den inledningsvis skriftliga handläggningen av målet begärde svaranden, med hänvisning till att hon har en grav hörselnedsättning, teckentolk vid en eventuell förhandling. Sedan tingsrätten kallat till förhandling påminde hon i en inlaga till tingsrätten om sitt behov av sådan tolk. Denna inlaga kom in till tingsrätten två dagar före det att den utsatta förhandlingen skulle äga rum. En rotelsekreterare vid tingsrätten, som vid två tillfällen dessförinnan hade talat med svaranden per telefon, hade dock fått det bestämda intrycket att det inte fanns några svårigheter att tala med svaranden. I anledning härav gjorde tingsrätten bedömningen att det inte behövdes någon tolk vid förhandlingen. Svaranden underrättades inte om denna tingsrättens bedömning. Vid förhandlingen, till vilken någon tolk följaktligen inte hade kallats, hölls förlikningsförhandlingar under ordförandens ledning och parterna träffade en förlikning. Sedan innehållet i denna lästs upp och vidkänts av parterna begärde de att förlikningen skulle stadfästas genom dom. Tingsrätten stadfäste därefter förlikningen i dom, som avkunnades i parternas närvaro och sedermera vann laga kraft.
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) har i en skrivelse hit påtalat tingsrättens handläggning av svarandens begäran om tolk och angett att denna borde granskas av Justitiekanslern. HSO har härvid anfört i huvudsak följande. Trots att svaranden, med hänvisning till gravt nedsatt hörsel, skriftligen vid två tillfällen hade begärt att tolk skulle förordnas, underlät tingsrätten att förordna tolk. Tingsrätten underrättade inte heller svaranden om att hennes begäran om tolk inte skulle tillgodoses. Därefter genomförde tingsrätten ett sammanträde för muntlig förberedelse, trots att svaranden inte kunde tillgodogöra sig vad som sades under förhandlingen.
Linköpings tingsrätt har inkommit med yttrande, se bilaga (här utesluten).
HSO har inkommit med påminnelse. I denna har HSO anfört: Svaranden anser att hon vållats stor olägenhet genom tingsrättens handläggning. Hon uppfattade inte att ordföranden frågade henne om hon hört det som sagts, som t.ex. att förberedelsen kunde avbrytas. Den diskussion som uppstod om hennes hörsel var kränkande. Motparten fick därmed ett övertag, vilket förhållande förstärktes av att hon tvingades koncentrera sig på att höra. Hon menar att hon inte skulle ha ingått den aktuella förlikningen om hon inte hade befunnit sig i så starkt hörselmässigt underläge. Tingsrätten borde ha tagit ställning till svarandens begäran om tolk före förberedelsen.
Justitiekanslern har vid avgörandet av detta ärende haft tillgång till akten i Linköpings tingsrätts mål nr FT 1518/95.
Den grundläggande bestämmelsen om anlitande av tolk vid domstol finns i 5 kap. 6 § rättegångsbalken. Av denna bestämmelse följer att tolk får anlitas att biträda rätten om någon som skall höras inför rätten är allvarligt hörsel- eller talskadad. Även om anlitande av tolk, enligt det nämnda stadgandets ordalydelse, aldrig är obligatoriskt torde dock tolk alltid anlitas om någon som skall höras inför rätten är så allvarligt hörsel- eller talskadad att denne inte kan uppfatta innehållet i det som sägs eller göra sig förstådd. I vissa fall när den som skall höras inte helt saknar t.ex. hörselförmåga torde man dock i någon utsträckning kunna använda sig av skriftliga frågor och svar; finns det risk för missförstånd bör dock inte en sådan metod användas (se Peter Fitger, Rättegångsbalken I, s. 5:13). Om en part behöver tolk för att kunna tillgodogöra sig vad som sägs under en förhandling är det - i vart fall när parten inte biträds av ett ombud - nödvändigt att förhandlingen tolkas. Ett mål får ju heller inte avgöras utan att parterna har fått kännedom om vad som tillförts målet.
Av handlingarna i ärendet framgår att tingsrätten, i anledning av att en rotelsekreterare upplevde sig inte ha några problem att föra samtal med svaranden per telefon, gjorde den bedömningen att förhandlingen skulle kunna genomföras utan tolk. Denna rotelsekreterarens uppfattning synes ha utgjort det enda underlaget för tingsrättens bedömning av svarandens behov av tolk vid förhandlingen. Såvitt framgår av utredningen diskuterades nämligen inte frågan med svaranden vid exempelvis något av de telefonsamtal som ägde rum. Svaranden gav dock uttryck för sin uppfattning i frågan i två inlagor till tingsrätten, varav den ena kom in till tingsrätten efter telefonsamtalen med rotelsekreteraren, två dagar innan förhandlingen skulle hållas.
Enligt min mening bör det endast undantagsvis kunna komma i fråga att en domstol inte hörsammar en parts begäran om tolk när parten, som i detta fall, anger sig ha behov av tolk och anger skälen för sin begäran. Ett avslag eller en underlåtenhet att förordna tolk bör under alla förhållanden inte förekomma utan kontakt med parten i fråga i annat fall än då tidigare erfarenhet av denna part ger grundad anledning att tro att en begäran om tolk framställs i förhalningssyfte eller annars för att tredskas. Så har uppenbarligen inte varit fallet i det aktuella målet. Jag kan inte finna annat än att rotelsekreterarens uppfattning om telefonsamtalen med svaranden inte utgjorde tillräckligt underlag för att - utan vidare efterhörande av svarandens uppfattning i frågan - besluta att inte anlita tolk vid en förhandling i målet. När svaranden dessutom inför den förestående förhandlingen påminde om behovet av tolk borde tingsrätten ha kontaktat svaranden, kallat en tolk eller ställt in förhandlingen.
Svaranden fick vidare, såvitt framgått, kännedom om tingsrättens uppfattning om tolkbehovet och om att någon tolk inte hade kallats till förhandlingen först vid denna. Även om ett beslut att inte kalla eller förordna tolk är ett sådant handläggningsbeslut som inte kan överklagas särskilt måste självfallet en part underrättas om rättens ställningstagande till en framställning om tolk och inte överrumplas av ett besked om rättens ställningstagande först då parten inställt sig till en förhandling.
Jag har inte någon anledning att ifrågasätta att svaranden senare kände en viss press på sig att försöka genomföra den förhandling som ju båda parter inställt sig till och vars genomförande samtliga inblandade hade intresse av. Jag ifrågasätter inte heller hennes upplevelse av att hon kom i "ett underläge" i förhandlingen, eftersom hon tvingades koncentrera sig på att höra vad som sades. Detta är självfallet mycket beklagligt. Svarandens angivna upplevelser synes dock vara att tillskriva snarare den ovan kritiserade handläggningen av hennes begäran om tolk inför förhandlingen än det sätt på vilket själva förhandlingen - i den uppkomna situationen - genomfördes. Det har i ärendet inte framkommit något som ger mig anledning att ifrågasätta tingsfiskalen Jim K:s uppgifter om hur denna förhandling förlöpte. Av dessa uppgifter framgår att svaranden gjordes införstådd med att han var beredd att ställa in förhandlingen och kalla till en ny förhandling med tolk om hon inte önskade försöka genomföra förhandlingen eller om det under denna visade sig att hon inte på ett tillfredsställande sätt kunde uppfatta vad som sades. Förhandlingen övergick också i princip omgående i förlikningsdiskussioner, under vilka rättens ordförande tog hänsyn till svarandens nedsatta hörsel på ett sätt som var ägnat att tillgodose hennes behov. Såsom tingsrätten har konstaterat synes förhandlingen ha genomförts på ett sådant sätt att svaranden inte vållades någon större olägenhet av att den genomfördes. Den tvist som målet avsåg avslutades också på ett sätt som får antas ha svarat mot båda parternas önskan. Det sätt på vilket förhandlingen i den uppkomna situationen kom att genomföras ger mig inte anledning att rikta någon kritik mot tingsrätten.
Avslutningsvis vill jag i anledning av att HSO har påtalat att ett i ärendet ingivet brev från svaranden till tingsrättens lagman inte besvarades tillägga att även jag uppfattar innehållet i brevet såsom ett lämnande av upplysningar om vad som förekommit och om svarandens uppfattning om handläggningen men inte som ett önskemål om ett svarsbrev.
Med de kritiska uttalanden rörande tingsrättens handläggning av svarandens begäran om tolk som framgår ovan avslutas ärendet.