JK 9856-14-80

Yttrande över Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet (ett utkast till lagrådsremiss av den 19 november 2014)

Den remissyttrande som Justitiekanslern nu har att avge avser vissa särskilt angivna delar av det rubricerade utkastet till lagrådsremiss. Genomgången av de förslag som läggs fram och överväganden som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitiekanslern främst har att beakta. Justitiekanslern har inte i detalj granskat den lagtekniska utformningen av förslagen.

Justitiekanslerns yttrande över SOU 2013:62

Utkastet till lagrådsremiss grundar sig i huvudsak på överväganden och förslag som presenterats i betänkandet Förbudet mot dubbla förfaranden och andra rättssäkerhetsfrågor i skatteförfarandet (SOU 2013:62), vilket Justitiekanslern yttrade sig över den 22 november 2013. Som framgår av det remissyttrandet tillstyrker Justitiekanslern förslagen om att införa en ny lag om skattetillägg och tulltillägg i allmän domstol, ändringar i rättegångsbalken och anpassningar av den skatterättsliga lagstiftningen syftande till att frågan om skattetillägg, i förekommande fall, ska handläggas tillsammans med brottsmisstankar avseende skattebrott av åklagare och i allmän domstol. Justitiekanslern understryker också vikten av att förslagen genomförs utan dröjsmål. I de frågor som inte särskilt berörs nedan hänvisar Justitiekanslern till sitt tidigare remissyttrande.

Systemet med tulltillägg och tullrelaterade brott (utkastets avsnitt 7.3)

I betänkandet föreslogs att i princip motsvarande ändringar skulle införas i systemet med tulltillägg och tullrelaterade brott som i systemet med skattetillägg och skattebrott. Förslaget i denna del tillstyrktes av Justitiekanslern. Trots att regeringen synes dela bedömningen att en förändrad reglering behövs även på detta område har regeringen emellertid bedömt att reglerna om tulltillägg och tullrelaterade brott inte bör omfattas av detta lagstiftningsärende (se utkastets s. 61 f.). Detta måste anses som otillfredsställande. Något utrymme för att i nuläget ändra den bedömningen utan att lagändringarna beträffande skattetillägg och skattebrott fördröjs finns dock knappast. Justitiekanslern nöjer sig därför med att framhålla att ett förslag beträffande lagändringar för tulltillägg och tullrelaterade brott bör läggas fram så snart detta kan ske.

Reglerna om anmälningsskyldighet för brott m.m.(utkastets avsnitt 7.6)

Utkastet till lagrådsremiss innehåller – till skillnad från betänkandet – förslag om att reglerna om anmälningsskyldighet för brott och om särskild åtalsprövning i vissa avseenden ska ändras (se utkastets s. 108 ff.). Vad gäller särskild åtalsprövning har Justitiekanslern ingen erinran mot de nu föreslagna ändringarna. Beträffande anmälningsskyldigheten kan dock följande anmärkas.

Idag gäller huvudregeln att en förvaltningsmyndighet ska göra en anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt skatte-brottslagen har begåtts (se 17 § i nämnda lag). I betänkandet bedömdes att denna regel – som uttrycker ett beviskrav som till ordalydelsen överensstämmer med det som gäller vid åklagarens bedömning av om förundersökning ska inledas – inte borde ändras (jfr 23 kap. 1 § rättegångsbalken). Justitiekanslern instämde i sitt remissvar i det ställningstagandet.

Regeringen har i utkastet till lagrådsremiss föreslagit att det aktuella beviskravet ska behållas i 17 § skattebrottslagen, men att en mening ska läggas till om att det inför en anmälan ska göras en bedömning ”av om rekvisiten för brott är uppfyllda”. Som skäl för ändringen anges inledningsvis att det finns skäl att åstadkomma en ”mer omfattande bedömning hos Skatteverket inför en anmälan än motsvarande nivån för förundersöknings inledande” innefattande bl.a. ”andra sannolikhetsbedömningar” (s. 110). Samtidigt verkar den mening som föreslås skjutas in i lagtexten närmast ha till ändamål att betona att förvaltningsmyndigheter – i praktiken Skatteverket – vid bedömningen av beviskravet anledning att anta inte bara ska beakta objektiva, utan också subjektiva brottsrekvisit. Att sådana rekvisit, i vart fall i någon utsträckning, ska beaktas är i sig knappast något avsteg från vad som gäller för en åklagare som ska bedöma frågan om förundersökning ska inledas.

Justitiekanslern ställer sig tveksam till lämpligheten i att tillämpa olika beviskrav hos förvaltningsmyndighet och åklagare (jfr det som anförts i betänkandet, s. 229). En annan sak är att det kan vara lämpligt att Skatteverket inför sin bedömning av en anmälningsfråga vidtar vissa åtgärder, utöver de som sker idag, för att förbättra sitt underlag. Så bör kunna ske även utan lagändring, förutsatt att åtgärderna inte går längre än de som en åklagare hade kunnat vidta inom ramen för en s.k. förutredning (jfr utkastets s. 48).

Vad regeringen avser med sitt tillägg till lagtexten är som framgått i viss mån oklart. Det bör således i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet i vart fall förtydligas om – och i så fall hur – det beviskrav som tillämpas enligt 17 § skattebrottslagen avses skilja sig från det som åklagaren tillämpar.

Offentlig försvarare och rättegångskostnader (utkastets avsnitt 7.16)

I utkastet till lagrådsremiss föreslås – till skillnad från i betänkandet – att den som skattetillägget gäller i mål om skattetillägg enligt den nya lagen ska ha rätt till offentlig försvarare enligt vad som gäller för det aktuella brottmålet (s. 158 ff.). Justitiekanslern har inget att erinra mot förslagen i denna del. Det noteras därvid att Justitiekanslern på sedvanligt sätt kommer att ha möjlighet att överklaga rättens beslut om bl.a. förordnande av och ersättning till försvararen.

Med de utgångspunkter som nämnts ovan har Justitiekanslern därutöver inte några synpunkter på förslagen i utkastet till lagrådsremiss.