JO dnr 1150-2009

I en anmälan, som kom in till JO den 27 februari 2009, anförde E.P. i huvudsak följande. Hennes bror R.E., som är intagen i anstalten Kirseberg, blir torterad och trakasserad av anstaltens personal. Han har felaktigt rapporterats för misskötsamhet. Anstalten har meddelat ungerska ambassaden att R.E. inte vill ha läkarvård, men det stämmer inte. Det förhåller sig i stället så att R.E. inte får den läkarvård han är i behov av på anstalten. När R.E. på natten den 27 januari 2009 fick ett njurstensanfall kallade han på vakterna och uppgav att han behövde läkarvård. R.E. ansågs inte, trots att han skrek av smärta, behöva läkarvård och vakthavande befälet slog honom och placerade honom på isoleringsavdelningen. Efter flera timmars placering där fördes han till akuten. En kriminalvårdsinspektör hotade vid ett tillfälle R.E. med att polisen skulle komma och föra honom ut ur landet.

R.E. anförde, i en anmälan som kom in till JO den 3 april 2009, i huvudsak samma omständigheter som E.P.

Utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) avseende R.E. begärdes in och granskades. Vidare inhämtades muntliga uppgifter från anstalten Kirseberg. Därefter anmodades Kriminalvården att yttra sig över anmälan. I remissvaret anförde Kriminalvården (region Syd), genom tf. regionchefen Anders Christensson, bl.a. följande.

Av det klientadministrativa systemet KLAS framgår följande:

Av det klientadministrativa systemet KLAS framgår att R.E. vid två tillfällen har rapporterats för misskötsamhet. Vid båda tillfällena fann anstalten efter företagen utredning att det var tillförlitligen styrkt att han hade gjort sig skyldig till den rapporterade misskötsamheten. Den 29 december 2008 rapporterades han för arbetsvägran. Anstalten gjorde bedömningen att det var tillförlitligen styrkt att han brutit mot gällande regelverk genom att underlåta att gå ner till arbetet trots att han inte var sjukskriven men fann inte att misskötsamheten var så allvarlig att den borde föranleda en varning. Istället påmindes han om sin skyldighet att följa gällande regelverk och om det faktum att upprepad underlåtelse kan leda till att varning meddelas. Den 14 januari 2009 rapporterades R.E. för skadegörelse. Bakgrunden till

Vidare finns i KLAS två daganteckningar angående anstalten Kirsebergs kontakt med Ungerska ambassaden. Av båda dessa anteckningar framgår att anstalten har informerat ambassaden om att R.E., sedan ankomsten till anstalten, har beretts möjlighet till tolk vid behov samt att anstaltens sjukvårdspersonal finns till förfogande dagligen och att anstalten tar de intagnas hälsoproblem på största allvar. Av anteckningarna framgår inte att anstalten skulle ha anfört att R.E. inte vill ha någon sjukvård. Den 13 mars 2009 översände anstalten ett skriftligt svar till ambassaden. Inte heller av detta framgår att anstalten skulle ha anfört att R.E. inte ville ha någon sjukvård.

Vidare finns det i KLAS ingen dokumentation om att R.E. skulle ha blivit placerad i avskildhet den 27 januari 2009 då han begärde att få träffa en läkare med anledning av smärtor till följd av njursvikt. Det finns inte heller någon dokumentation som tyder på att det skulle ha uppstått tumult.

Av KLAS framgår att R.E. har varit på fem utevistelser i syfte att uppsöka sjukvården. Detta skedde den 16 juni, den 30 och den 31 december 2008 samt den 30 januari och 6 februari 2009. Ingen av dessa sjukhusresor skedde nattetid. Det finns därmed ingen dokumentation om att han skulle ha åkt till sjukhus natten den 28 januari 2008. Utevistelsen den 30 januari 2009 var mellan kl. 14.00 och 17.00.

Av KLAS framgår även att R.E. inkom den 12 januari 2009 med ansökan om förflyttning till anstalten Fosie. Anstalten Kirseberg avstyrkte denna ansökan eftersom R.E. har utvisning i domen. Den 4 februari 2009 avslog Kriminalvårdens placeringsenhet hans begäran om förflyttning.

Sjukvårdssamordnarens yttrande i ärendet:

För att inhämta underlag till detta yttrande har Region Syds sjukvårdssamordnare Marie-Louise Lindén varit i kontakt med Anita Zäll som är sjuksköterska vid anstalten Kirseberg. Därigenom har framkommit att R.E. har träffat anstaltens läkare vid ett stort antal tillfällen men även vid en del tillfällen träffat läkare på sjukhus. Vid ett flertal tillfällen har han varit inne på akuten medan ledning av misstänkt njursten. För att undersöka detta har man kontrollerat om det fanns blod i urinen vilket det inte fanns. Angående den operation som R.E. anför att han inte blivit kallad till har Kriminalvården remitterat honom men ännu har han inte blivit kallad till någon operation. Enligt journalanteckning från den 11 mars 2009 var väntelistan sådan att R.E. skulle få vänta ytterligare sex (6) månader. Sjukvårdssamordnarens sammantagna bedömning är att hon inte kan se att sjukvården på anstalten Kirseberg på något sättskulle ha brustit i sin behandling av R.E.

Genom kontakt med anstalten Kirseberg har i huvudsak följande framkommit:

Utredningssamtal med Kenneth Rengbrandt Vid samtal med det vakthavande befälet Kenneth Rengbrandt har följande framkommit. Natten till den 28 januari 2009 blev han uppringd av vårdpersonalen som informerade honom om att R.E. uppgav sig ha svåra smärtor i sin njure och sade sig behöva sjukvård. Mot bakgrund av att R.E. precis fått smärtstillande tabletter i form av Alvedon och att personalen inte bedömde att tillståndet var akut beslutade Kenneth Rengbrandt att man skulle avvakta och inte vidta några ytterligare åtgärder. Efter ytterligare cirka en timme blev han på nytt uppringd eftersom R.E. var mycket högljudd och absolut ville åka tillsjukhus. Eftersom stämningen på avdelningen började bli mycket upprörd beslutade Kenneth Rengbrandt att R.E. skulle flyttas till observationsavdelningen. Eftersom R.E. inte självmant ville låta sig flyttas tog Kenneth Rengbrandt tag i hans tröja. Något beslut om s.k. avskildhetsplacering registrerades aldrig till följd av att händelsen inträffade

Efter att R.E. hade förflyttats till observationsavdelningen ringde Kenneth Rengbrandt sjukvårdsupplysningen. Det var en viss väntetid och själva samtalet/konsultationen tog också tid varför Kenneth Rengbrandts bedömning att R.E. behövde undersökas av läkare gjordes cirka en halvtimme senare. Därefter transporterades han omgående till akutmottagningen på Universitetssjukhuset MAS.

Kenneth Rengbrandt och övrig närvarande personal tillbakavisar uppgifterna om att R.E. skulle ha blivit slagen eller släpad eller muntligen kränkt av Kenneth Rengbrandt. Vidare konstateras av R.E. inte var placerad på observationsavdelningen i längre tid än 40–45 minuter.

Telefonsamtal med kriminalvårdsinspektör Anna Christeen den 11 maj 2009 Anna Christeen tillbakavisar med bestämdhet E.P:s uppgift om att anstalten Kirseberg skulle trakassera och tortera R.E. Vidare konstaterar Anna Christeen att R.E., i likhet med övriga intagna på anstalten, endast har blivit rapporterad för misskötsamhet då det faktiskt funnits misstanke om att han gjort sig skyldig till aktuell misskötsamhet. Avslutningsvis tillbakavisar Anna Christeen E.P:s uppgift om att anstalten skulle ha informerat Ungerska ambassaden om att R.E. inte ville ha någon sjukvård trots att han vill det.

Anna Christeen har tagit del av dessa anteckningar. Hon har inga synpunkter på innehållet.

Telefonsamtal med kriminalvårdsinspektör Rebecca Ohlsson den 19 maj 2009 Rebecca Ohlsson tillbakavisar E.P:s påstående om att hon skulle ha hotat R.E. med att polisen skulle hämta honom och föra honom ut ur landet. Rebecca Ohlssons enda teori om var han kan ha fått det ifrån är att hon i samband med ett behandlingskollegium förklarade för honom att skälet till att han inte blivit beviljad förflyttning till anstalten Fosie sannolikt var att han har utvisning i sin dom. Vidare förklarade hon för honom hur själva utvisningen går till bl.a. att verkställandet ligger på utvisningspolisens bord.

Vid samtalet berättade Rebecca Ohlsson även att R.E. har haft tät kontakt med sjukvården, såväl inne i anstalten som utanför. Hon berättade även att R.E. den 12 maj 2009 fick den operation som han tidigare varit remitterad till. Vidare berättade Rebecca Ohlsson att R.E. aldrig har nekats att få bli opererad med hänvisning till att det skulle finnas en rymningsrisk. Det finns ej heller någon dokumentation som tyder på att det skulle föreligga en sådan risk varför anstalten inte har utgått från att så är fallet i samband med gjorda riskbedömningar. Avslutningsvis anför Rebecca Ohlsson att hon aldrig har kallat R.E. dum i huvudet.

Rebecca Ohlsson har tagit del av dessa anteckningar. Hon har inga synpunkter på innehållet.

Telefonsamtal med Kenneth Rengbrandt den 19 maj 2009 med anledning av att JO inkommit med begäran om yttrande över ytterligare handlingar Den 12 maj 2009 inkom JO till regionen med en begäran om yttrande med anledning av ytterligare två handlingar. Den 18 maj 2009 översände regionen dessa till anstalten Kirseberg i syfte att Kenneth Rengbrandt skulle få möjlighet att bemöta det R.E. anför. Den 19 maj 2009 kontaktade Kenneth Rengbrandt undertecknad och klargjorde att han inte har något särskilt intresse av R.E. samt att han behandlar honom på samma sätt som han behandlar övriga intagna. Kenneth Rengbrandt anför vidare att han arbetar som vakthavandebefäl vid anstalten och att det ingår i hans arbetsuppgifter att gå runt på anstalten för att kontrollera att allt är som det ska. Om han ser intagna som spelar kort brukar han stanna till för att kontrollera om de spelar om pengar eller dylikt. Kenneth Rengbrandt anför vidare att det enda han har gjort mot R.E. är att han vid ett tillfälle har tagit tag i R.E:s tröja i syfte att få honom att följa med ner till observationsavdelningen. Vidare anför Kenneth Rengbrandt att han vid två tillfällen har sett till att R.E. har fått möjlighet att komma till sjukhus.

Kriminalvården, region Syd, gör följande bedömning

Anstalten Kirseberg tillbakavisar E.P:s uppgifter om att R.E. skulle ha behandlats dåligt under sin tid i anstalten eller att han inte skulle ha erhållit den sjukvård som han begärt. Vidare tillbakavisas påståendet om att anstaltens personal skulle ha glömt bort att hämta honom till en viktig operation. Regionens sjukvårdssamordnare anför att Kriminalvården visserligen remitterat honom till operationen men att han i dagsläget står på sjukhusets väntelista och ännu inte fått någon kallelse. I samtal med Rebecca Ohlsson har framkommit att R.E. numera har fått tid för operation och även hunnit bli opererad. Anstalten anför vidare att anstalten vid kontakt med Ungerska ambassaden aldrig har påstått att R.E. inte skulle vilja ha någon sjukvård. Av två anteckningar i KLAS framgår att anstalten endast har informerat ambassaden om att R.E., sedan ankomsten till anstalten, har beretts möjlighet till tolk vid behov samt att anstaltens sjukvårdspersonal finns till förfogande dagligen och att anstalten tar de intagnas hälsoproblem på största allvar. Av anteckningarna framgår inte att anstalten skulle ha anfört att R.E. inte vill ha någon sjukvård. Till detta yttrande har regionen även bifogat en skrivelse som anstalten översänt till ambassaden. Inte heller av denna framgår att anstalten skulle ha uttryckt att R.E. inte skulle vilja ha någon sjukvård.

Angående händelsen natten mellan den 27 och 28 januari 2009 har följande framkommit i utredningen. Vid midnatt kontaktade avdelningspersonalen det vakthavande befälet Kenneth Rengbrandt eftersom R.E. uppgav sig ha svåra smärtor i sin njure och sade sig behöva sjukvård. Eftersom R.E. precis fått smärtstillande tabletter i form av Alvedon och avdelningspersonalen inte bedömde att tillståndet var akut beslutade Kenneth Rengbrandt att man skulleavvakta och inte vidta några ytterligare åtgärder. Nu i efterhand är det mycketsvårt att avgöra om anstalten redan i detta skede borde ha kontaktat sjukvårdsupplysningen eller annan sjukvårdskunnig. Avgörande för detta är i vilket tillstånd R.E. befann sig vid den aktuella tidpunkten. Det bör även ifrågasättas om den närvarande avdelningspersonalen hade tillräcklig kunskap för att göra denna bedömning eller om Kenneth Rengbrandt borde ha kontrollerat R.E:s tillstånd redan vid detta tillfälle. Avgörande för detta är naturligtvis vilken kompetens/erfarenhet de aktuella kriminalvårdarna hade.

Cirka en timme efter det att Kenneth Rengbrandt först blev kontaktad blev han på nytt uppringd av avdelningspersonalen eftersom R.E. var mycket högljudd och absolut ville till sjukhus för vård. Vid detta tillfälle var flera av R.E:s medintagna mycket upprörda och bad personalen få tyst på R.E. Eftersom Kenneth Rengbrandt mycket riktigt fann att det var en spänd och irriterad stämning på avdelningen beslutade han sig för att R.E. skulle förflyttas tillobservationsavdelningen. Eftersom R.E. inte gick av egen fri vilja leddes han dit av två kriminalvårdare. Kenneth Rengbrandt medger att han tog tag i R.E:s tröja eftersom denne inte självmant ville följa med till observationsavdelningen. Ingen av de närvarande tjänstemännen har dock uppgett att det skulle ha uppstått tumult eller att det skulle ha förekommit handgemäng. I likhet med frågan om Kenneth Rengbrandt redan vid midnatt borde ha ringt sjukvårdsupplysningen är det svårt att nu i efterhand uttala sig om ifall det var nödvändigt för honom att ta tag i R.E:s tröja.

Efter att R.E. hade förflyttats till observationsavdelningen ringde Kenneth Rengbrandt sjukvårdsupplysningen. Till följd av viss väntetid samt att konsultationen i sig tog lite tid dröjde det cirka en halvtimme innan Kenneth Rengbrandt beslutade att R.E. skulle undersökas av läkare. Något beslut om utevistelse för att R.E. skulle kunna träffa läkare finns inte KLAS. Detta är naturligtvis en brist. Regionen finner även att anstalten borde ha skrivit en journalanteckning för att dokumentera händelserna under natten och skälen till att R.E. förflyttades till anstaltens observationsavdelning. Eftersom det var frågan om en tillfällig förflyttning under natten då de intagna ändå inte har någon gemensamhet kan inte regionen finna att anstalten skulle ha haft någon formell skyldighet att

E.P. och R.E. yttrade sig över remissvaret. E.P. anförde därvid bl.a. att det av journalanteckning från Universitetssjukhuset MAS framgår att R.E. enligt sjukhusets operationsplaneringsprogram Orbit avbokades från operation efter ett rymningsförsök.

Utdrag från operationsplaneringsprogrammet Orbit har inhämtats från Universitetssjukhuset MAS. Av utdraget framgår att R.E. enligt kirurgmottagningen i Malmö försökte rymma från ett mottagningsbesök. Vidare framgår att anstaltens säkerhetschef har kontaktat sjukhusets operationsplanerare och uppgett att R.E. inte försökt rymma och att operation ska planeras snarast.

I beslut den 28 april 2010 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Av utredningen i ärendet framgår att R.E. under natten mellan den 27 och 28 januari 2009 för anstaltens personal uppgav att han hade svåra smärtor i sin njure och att han behövde sjukvård. Avdelningspersonalen kontaktade därför vakthavande befälet Kenneth Rengbrandt. Eftersom R.E. precis fått smärtstillande tabletter i form av Alvedon och avdelningspersonalen inte bedömde R.E:s tillstånd som akut, beslutade Kenneth Rengbrandt att man skulle avvakta och inte vidta några ytterligare åtgärder.

Jag vill rent allmänt framhålla att kriminalvårdstjänstemän, som normalt inte är medicinskt utbildade, bör iaktta stor försiktighet vid bedömningar av intagnas behov av sjukvård. De får aldrig nonchalera en intagens uppgifter i det avseendet. Mot den bakgrunden kan det starkt ifrågasättas om inte vakthavande befälet eller avdelningspersonal redan i detta skede borde ha kontaktat sjukvårdsupplysningen.

Av utredningen framgår vidare att Kenneth Rengbrandt cirka en timme senare blev uppringd av avdelningspersonal, eftersom R.E. var mycket högljudd och insisterade på att få sjukhusvård. Mot bakgrund av att R.E. var högljudd och stämningen på avdelningen med anledning härav började bli upprörd bestämde Kenneth Rengbrandt att R.E. skulle flyttas till observationsavdelningen. R.E. ville inte förflyttas till observationsavdelningen, varför visst tvång fick användas för att genomföra förflyttningen.

Jag har tidigare i olika sammanhang gett uttryck för uppfattningen att en förflyttning av en intagen inom en anstalt normalt ska betraktas som s.k. faktiskt handlande som inte kräver ett särskilt beslut, se t.ex. dnr 577-2008 angående bl.a. hämtning av intagna som skulle lämna urinprov. Förflyttningen av

R.E. får, som Kriminalvården anför i sitt remissvar, betraktas som ett sådant faktiskt handlande. Jag kan inte se att det för den frågans avgörande har betydelse om R.E. var avskild eller ej men konstaterar ändå att så faktiskt var fallet, då

Det framgår av utredningen att visst våld brukades när R.E. förflyttades till observationsavdelningen. Huruvida detta våld överskred den gräns som anges i 24 kap. 2 § brottsbalken , som i situationer som den aktuella tillåter försvarligt våld, har emellertid inte gått att utreda. Det ter sig inte meningsfullt med ytterligare utredningsåtgärder.

Enligt min mening ska en intagen inte behöva räkna med att han ska förflyttas inom anstalten efter inlåsningen på kvällen. Om detta undantagsvis ändå måste ske krävs starka skäl härför. Kriminalvården har uppenbarligen ansett att det förelåg sådana skäl. Jag finner inte anledning att kommentera den bedömningen.

Trots det som jag nu anfört anser jag inte att Kriminalvården hanterade situationen på ett i alla avseenden lämpligt sätt. Rättssäkerheten kräver en fullgod dokumentation av den händelse som leder till en förflyttning av här aktuellt slag. Förflyttningen av R.E. dokumenterades emellertid inte. Kriminalvården förtjänar allvarlig kritik för dokumentationsbristen.

Av utredningen framgår att Kenneth Rengbrandt kontaktade sjukvårdsupplysningen när R.E. hade förflyttats till observationsavdelningen. Efter den kontakten bedömdes att R.E. behövde läkarvård, varför han omgående transporterades till akutmottagningen på Universitetssjukhuset MAS. Något beslut om utevistelse för att R.E. skulle kunna träffa läkare finns emellertid inte dokumenterat. Jag instämmer i Kriminalvårdens bedömning att detta är en brist.

Medicinsk vård i övrigt

I anmälningarna har gjorts gällande att R.E. inte fått den läkarvård han varit i behov av på anstalten. Frågor som rör medicinska bedömningar lämpar sig inte för JO:s prövning. Jag uttalar mig därför inte om R.E. fått erforderlig medicinsk bedömning.

Av utredningen i ärendet framgår att R.E. har träffat anstaltens läkare och läkare på sjukhus vid ett flertal tillfällen. Utredningen ger inte stöd för kritik eller någon annan åtgärd från min sida i denna del.

Trakasserier m.m.

I anmälningarna har anförts att R.E. har torterats och trakasserats av anstaltens personal. Kriminalvården har tillbakavisat dessa påståenden. Ytterligare utredning i denna del framstår inte som meningsfull.