JO dnr 1185-2000

I en anmälan, som inkom till JO den 28 mars 2000, framförde AA, BB och CC klagomål mot hur rektorn DD vid Vårdgymnasiet i Växjö hade handlagt ett elevvårdsärende gällande CC. De gjorde bl.a. gällande att DD hade brutit mot ”alla svenska skolregler” och att CC hade blivit orättvist behandlad och förföljd av rektorn.

Av anmälan framgick bl.a. följande. CC gick tredje året på Vårdgymnasiet i Växjö. Lördagen den 26 februari 2000 besökte CC ett dansställe. Han kom i samband därmed i bråk med en annan person. CC blev i anledning av den inträffade händelsen misstänkt för att ha gjort sig skyldig till misshandel. Den 7 mars 2000 ringde DD och meddelade att CC skulle bli avstängd från skolan i 14 dagar. Vid ett möte på skolan den 8 mars 2000 meddelade hon att CC hade blivit avstängd från skolan. I samband därmed uppgav hon även att hon skulle skicka beslutet till dem per post. Den 23 mars 2000 erhöll de ett brev, som var daterat den 21 mars 2000. I detta angavs det bl.a. att CC var avstängd från skolan under tiden mellan den 1 mars och den 31 mars 2000. Beslutet stred mot gällande regler för skolan eftersom avstängningen varade längre än 14 dagar, CC inte hade fått möjlighet att yttra sig innan beslutet meddelades. Vidare saknades överklagandehänvisning.

Anmälan remitterades till Landstingsdirektören, Landstinget Kronoberg, för utredning och yttrande.

Under remisstiden inkom ytterligare en skrivelse från anmälarna. Till denna fogades kopior av två brev, daterade den 21 mars och den 23 mars 2000, som CC hade erhållit från DD.

Landstinget överlämnade som sitt remissvar ett yttrande upprättat av personaldirektören EE, vari anfördes bl.a. följande.

Den 8/3 hade rektor DD samtal med CC, fadern och en syster. CC informeras då om att han inte kan gå tillbaka till avdelningen. Han informeras också om gymnasieförordningens bestämmelser angående avstängning. Bl a ger förordningen rektor möjlighet att i väntan på styrelsens beslut interimistiskt avstänga CC. Kopia på författningstexten överlämnades.

Den 15 mars meddelar avdelningen skriftligen att CC inte kan återgå dit för praktik.

Den 23 mars meddelar rektor skriftligen sitt beslut om att man tvingats inställa planerad praktikutbildning. Beslutet innebär således inte en formell avstängning från skolan. Praktikplatsen har efter samråd med förvaltningsledningen kontaktat rektor och meddelat att man inte längre är villig att låta CC praktisera i verksamheten. Praktik inom psykiatrin ställer stora krav på förtroendefullt uppträdande. Denna information har senare vidimerats skriftligen i särskilt mail (bifogas; här utelämnad, JO:s anm.). Samtidigt meddelar rektor att man försöker finna alternativa lösningar vad gäller praktiken. Det är dock inte möjligt med hänsyn till kraven på god handledning och lärarstöd att förlägga den inom den ordinarie terminstiden.

Rektor har vid ett antal tillfällen haft samtal med såväl CC som del av hans familj. När det gäller samtalen med CC har dialogen fungerat väl och utan större komplikationer. Det bör tydliggöras att CC är myndig. Samtalen med familjen har skett under mer upprörda former och har försvårats av språkproblem och kulturella skillnader.

Enligt vår uppfattning har rektor DD följt givna regler, haft återkommande kontakt med den berörde samt tjänstvilligt erbjudit att försöka lösa praktikfrågan på rimligt sätt.

Till remissvaret fogades bl.a. en redogörelse, daterad den 31 mars 2000, av DD över hanteringen av det ifrågavarande ärendet samt kopior av två brev, daterade den 21 och den 23 mars 2000, från DD till CC.

I brevet den 21 mars 2000 anförde DD följande.

Vill informera Dig om att Du för tillfället är avstängd från vårdgymnasiet under tiden 1/3–31/3 2000. Skälet härtill är Du väl medveten om. Du kommer att få ett formellt beslut från Landstinget Kronoberg. Tingsrättens beslut får sedan ligga till grund för fortsatt handläggning.

Avdelning 53 har också meddelat att Du ej kan göra Din praktik (APU) inom psykiatrin under nuvarande omständigheter.

Information om tillfällig avstängning har lämnats till CSN.

Är något oklart kan Du kontakta mig.

I brevet den 23 mars 2000 anförde DD följande.

Härmed informeras Du om att vi med anledning av åtal om misshandel nödgats inställa din APU-period. Detta innebär inte någon formell avstängning från skolan.

CSN är meddelad.

Efter att åtal har prövats i tingsrätten önskar jag träffa Dig för att diskutera Dina fortsatta studier och möjlighet att på annan tid inhämta Din förlorade APU-tid.

Anmälarna kommenterade remissvaret och vidhöll därvid att CC hade blivit avstängd från skolan och att avstängningsbeslutet stred mot gällande regler.

I beslut den 29 april 2002 anförde JO André följande.

Den rättsliga grunden för disciplinära åtgärder mot elever vid gymnasieskolan finns i 15 kap. 14 § skollagen (1985:1100) . Av bestämmelsen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fråga om utbildning enligt skollagen efter skolpliktens upphörande, meddela föreskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från viss utbildning.

De närmare bestämmelserna om disciplinära åtgärder mot elev vid gymnasieskola fanns vid den tidpunkt som ärendet avser i 6 kap. 28 – 31 §§ gymnasieförordningen (1992:394) .

I förordningens 6 kap. 29 § anges bl.a. att elev får stängas av från undervisningen helt eller delvis under högst två veckor av terminen eller förvisas från kommunens eller landstingets gymnasieskola om syftet med vissa i 6 kap. 28 § angivna åtgärder inte uppnås eller om elevens uppförande kan antas inverka skadligt på andra elever eller det finns andra särskilda skäl.

Av 6 kap. 30 § framgår att fråga om avstängning eller förvisning avgörs av styrelsen för utbildningen. Om det bedöms nödvändigt med hänsyn till risken för andra elever och skolans personal får rektor, i avvaktan på att styrelsen skall avgöra ett ärende om avstängning eller förvisning, besluta att med omedelbar verkan interimistiskt avstänga en elev. Ett beslut om interimistisk avstängning gäller till dess ärendet prövats av styrelsen, dock längst under två veckor.

Vidare anges i 6 kap. 31 § bl.a. att styrelsen för utbildningen skall se till att det i ett ärende om avstängning eller förvisning finns en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som är av betydelse för ärendets bedömning. Eleven och, i fråga om en elev som inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare skall få tillfälle att muntligen yttra sig inför styrelsen för utbildningen.

Av förordningens 12 kap. 1 § och 22 a § förvaltningslagen (1986:223) följer att beslut om avstängning och förvisning samt beslut om interimistisk avstängning kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Av utredningen framgår bl.a. att CC har erhållit två brev daterade den 21 och den 23 mars 2000 från vårdgymnasiets rektor DD. Landstinget har, såvitt jag har förstått det, med hänsyn till innehållet i brevet den 23 mars 2000 tillbakavisat anmälarnas påstående om att CC med anledning av händelsen den 26 februari 2000 skulle ha blivit avstängd från sina studier vid vårdgymnasiet. Enligt landstingets

Innehållet i de ifrågavarande breven till CC ger mig dock anledning till följande uttalande. Det är självklart av största vikt att språkbehandlingen i en myndighets skrivelser och beslut är sådan att det tydligt framgår vad som avses och om det är fråga om ett beslut eller inte. Som jag har anfört ovan talar ordalydelsen i brevet den 21 mars 2000 för att ett beslut om att stänga av CC från skolan har fattats samtidigt som brevet den 23 mars 2000 ger intryck av att så inte var fallet. Att två brev gällande samma sak utformas på ett sådant sätt att de ger olika besked i en fråga är anmärkningsvärt och givetvis inte acceptabelt. Eftersom det, enligt vad landstinget har anfört, inte har varit fråga om en avstängning, var det vidare inte heller lämpligt att använda ordet ”avstängd” i brevet den 21 mars 2000 om härmed avsågs att CC inte längre var välkommen till sin praktiktjänstgöring. Användandet av detta ord har också fått mycket olyckliga konsekvenser då CC och hans familj uppfattade ordet på det sätt som faller sig naturligt vid ett normalt språkbruk. Jag är mot bakgrund av det anförda kritisk till hur skrivelserna har utformats. Brevens utformning ger enligt min mening även anledning att ifrågasätta om inte kunskaperna vad gäller den lagstiftning om disciplinära åtgärder mot elever vid gymnasieskolan som jag har redogjort för ovan har varit bristfälliga. Med hänsyn till att landstinget inte längre är huvudman för utbildningen finner jag dock inte skäl till något ytterligare uttalande utan låter saken bero med vad jag nu har anfört.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller någon annan åtgärd från min sida.

__________________

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.