JO dnr 2311-2009

I mars 2009 genomförde jag en inspektion vid Polismyndigheten i Norrbotten, polisområde Norra Lappland. Vid inspektionen granskades bl.a. kriminal- och trafikärenden vid avdelningarna Brottsutredningar och Brottsförebyggande. När det gällde granskningen av ärendenas handläggningstid inriktades denna främst på ärenden där inga synbara utredningsåtgärder hade vidtagits under minst nio månaders tid.

Vid granskningen uppmärksammades 54 kriminalärenden (49 från avdelning Brottsutredningar och 5 från avdelning Brottsförebyggande) samt 10 trafikärenden i vilka handläggningstiden kunde ifrågasättas, se punkterna 10.1 - 10.3 i JO:s protokoll från inspektionen (dnr 1509-2009, protokollet finns tillgängligt på JO:s hemsida).

Jag beslutade att ta upp polismyndighetens handläggning av de aktuella ärendena till utredning i ett särskilt ärende.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttranden över

 orsaken till att de aktuella kriminal- och trafikärendena legat lång tid utan att några utredningsåtgärder hade vidtagits i dem,

 vilka kontroll- och bevakningsrutiner som tillämpades vid de berörda avdelningarna samt även beträffande trafikärendena och

 vilka åtgärder myndigheten hade för avsikt att vidta för att komma tillrätta med de långa handläggningstiderna och för att avarbeta ärendebalanserna.

Polismyndigheten (länspolismästaren AA) kom in med ett remissvar till vilket bl.a. hade fogats en sammanställning av aktuella ärenden med vidtagna åtgärder och ett yttrande från chefen för avdelning Brottsutredningar, polis-intendenten BB.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande:

Brottsutredningar (BU)

Polismyndigheten har förtecknat aktuella ärenden. Enhetschefen, kommissarien DD, uppger att han är medveten om den uppkomna situationen men att det finns vissa förklaringar till den långa handläggningstiden. Med beaktande av att vissa ärendetyper ska prioriteras och det faktum att han har förhållandevis få utredningsmän till sitt förfogande så har tyvärr en balans har uppkommit.

DD uppger vidare att för 14 av dessa ärenden finns en misstänkt gärnings-man. Denne är mantalsskriven i Jokkmokk men vistas på okänd ort, sannolikt utomlands, och har därför inte anträffats. Det riksbekanta s.k. CC-ärendet har därtill inneburit att enheten inte har haft möjlighet förrän nu under våren, när läget har förbättrats, att försöka nedbringa den uppkomna balansen.

Brottsförebyggande (BF)

Avseende de trafikärenden som utlagts på enheten för BF anför dåvarande områdeschefen, kommissarien EE, följande: Det är nu fråga om fyra ärenden i Jokkmokk, två i Kiruna och tre i Gällivare. Ett av ärendena har varit på remiss till annan ort, ett är dubbelanmält och ytterligare ett tycks enbart bestå av en berättelse i diariet, det sistnämnda ska kontrolleras närmare.

De ärenden som handläggs på BF-enheten fördelas till yttre befäl som sedan tillsammans med inre befäl fördelar ut ärendena till handläggare.

I syfte att korta ner handläggningstiden infördes i augusti 2008 en rutin som innebär att yttre befäl regelmässigt tillsänds en förteckning på öppna ärenden.

Polismyndighetens kommentar

Det ankommer på ansvarig chef att regelmässigt följa upp ärendebalansen. Uppkommer det problem så har enhetschefen att anmäla förhållandet till avdelningschef med en förfrågan om omdisponering av resurser. Är detta inte är möjligt så ska länspolismästaren informeras om förhållandet och därmed är det en fråga för polismyndigheten om prioriteringar mellan olika verksamhetsgrenar.

Polismyndigheten har gått igenom samtliga ärenden och kan konstatera att skyndsamhetskravet i RB inte har efterlevts även om det beträffande vissa ärenden kan finnas en förklaring till den långa handläggningstiden. Det är polismyndighetens uppfattning att man med den förhållandevis enkla rutin som införts på BF, dvs. att regelmässigt skicka ut förteckningar på öppna ärenden, tillsammans med en aktiv förundersökningsledning kan nå goda resultat i detta hänseende.

CC-ärendet har krävt stora resurser, inte bara från område Norra Lappland utan från polismyndigheten i sin helhet. Förklaringen till den uppkomna balansen kan emellertid inte hänföras till detta eftersom ett flertal av de här aktuella ärendena härrör från tiden före CC-ärendet men däremot hade sannolikt balansen kunnat nedbringas tidigare om inte detta brutala mord hade inträffat. En genomgång av de

Polismyndigheten kommer på annat sätt än tidigare att mera systematiskt följa upp ärendehanteringen, både utifrån perspektivet att korta handläggningstiderna men också ur ett kvalitetsperspektiv.

Under senare år har jag i ett mycket stort antal ärenden kritiserat polisen för långa handläggningstider i den brottsutredande verksamheten, framförallt i förundersökningar om s.k. vardagsbrott. Jag har således gång efter annan kunnat notera att polisen har uppenbara problem med att inom rimlig tid utreda alla brottsanmälningar. Mot denna bakgrund har jag vid flera tillfällen haft anledning att fästa statsmakternas uppmärksamhet på de brister i bl.a. polisens arbete som iakttagits i samband med inspektioner och klagomålsärenden (se t.ex. JO 2008/09 s. 160 om oacceptabelt långa handläggningstider hos åklagare och polis).

Också vid den nu aktuella inspektionen framkom brister i utredningsverksamheten vad gäller handläggningstiderna. Jag kunde t.ex. konstatera att i ett mycket stort antal kriminalärenden men också i vissa trafikärenden hade inga utredningsåtgärder vidtagits under minst nio månaders tid.

Som förklaring till de långa handläggningstiderna har polismyndigheten huvudsakligen hänvisat till att det s.k. CC-ärendet krävde mycket stora resurser, inte bara från polisområde Lappland utan från polismyndigheten i dess helhet. De nu uppkomna balanserna hade därför sannolikt kunnat nedbringas tidigare om inte det brutala mordet inträffat. I ett antal ärenden vistas dock den misstänkte gärningsmannen på okänd ort. Vidare kommer polismyndigheten på ett annat sätt än tidigare att framdeles mera systematiskt följa upp ärendehanteringen.

Även om det i några fall kan finnas godtagbara förklaringar till att handläggningen dragit ut på tiden, t.ex. att den misstänkte vistas på okänd ort och inte kan anträffas, kan jag konstatera att handläggningen av merparten av de nu aktuella kriminal- och trafikärendena inte uppfyller det skyndsamhetskrav som läggs fast i 23 kap. 4 § rättegångsbalken .

Jag vill emellertid framhålla att jag har förståelse för att en sådan omfattande och krävande utredning som CC-ärendet synes ha varit kan få negativa följder för polisens hantering av övriga brottsutredningar – inte minst när en sådan händelse inträffar i ett polisområde med tämligen begränsade utredningsresurser. Jag saknar således anledning att ifrågasätta att en stor del av förklaringen till att så många andra mer ”ordinära” kriminalärenden blivit liggande är just att flera befattningshavare på heltid var sysselsatta med CC-ärendet. – Jag noterar dock med tillfredsställelse att polismyndigheten har rekryterat ytterligare utredare till utredningsenheten och även vidtagit vissa andra åtgärder för att förbättra arbetssituationen inom den brottsutredande verksamheten. Polismyndigheten kan