JO dnr 2396-2004

I en anmälan till JO, som kom in den 7 juni 2004, framförde AA kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län. Till anmälan fogades en polisanmälan. Av handlingarna framgick bl.a. att AA hade gjort en polisanmälan om olaga hot den 28 mars 2003 och att polismyndigheten lagt ned förundersökningen den 26 maj 2004 (K77538-03).

Polismyndighetens handlingar i det aktuella ärendet granskades. Utöver vad som sagts i det föregående framkom vid granskningen att polismyndigheten inledde förundersökning den 29 mars 2003 och att ett vittnesförhör hölls den 19 maj 2004.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över handläggningen av ärendet. Polismyndigheten kom in med ett remissvar jämte ett yttrande från bl.a. tf. polismästaren BB vid Södertälje polismästardistrikt (här utelämnat).

Polismyndigheten

Bakgrund

Den 28 mars 2003 besökte AA polisstationen och anmälde att han hade blivit utsatt för brott. En anmälan beträffande olaga hot upprättades samma dag. Den 29 mars 2003 inleddes förundersökning.

Eftersom ärendet inte ansågs vara ett s.k. förtursärende lades det i balans vid utredningsrotelns samordningsfunktion. Den 5 juni 2003 fördes ärendet över till utredningsroteln och en ny förundersökningsledare övertog utredningen. Ärendet lades därefter ånyo i balans, denna gång på utredningsroteln. Den 3 maj 2004 delades ärendet ut till en utredningsman och en kort tid därefter (den 19 maj) hölls förhör med ett av de vittnen som åberopades i anmälan. Efter vittnesförhöret gjorde utredningsmannen bedömningen att vittnesförhöret inte styrkte målsägandes uppgifter. Förundersökningen lades därför ned den 26 maj 2004, med motiveringen att en fortsatt utredning inte förväntades leda till avsett resultat d.v.s. åtal.

Bedömning

Av den redogörelse som Södertälje polismästardistrikt har lämnat framgår att förundersökning inleddes i anslutning till anmälan och att det aktuella ärendet därefter lades i balans på den samordningsenhet som var knuten till utredningsroteln. På grund av den höga arbetsbelastningen tvingas myndighetens personal att prioritera bland de inkomna ärendena. De ärenden där det t.ex. finns frihetsberövade personer eller där brott har begåtts mot kvinnor eller barn prioriteras, vilket får till följd att andra ärenden blir liggande i väntan på utredningsåtgärder.

Att inga utredningsåtgärder vidtagits i det aktuella ärendet under drygt ett års tid är dock, enligt polismyndighetens uppfattning, en omständighet som medför att ärendet inte kan anses ha handlagts med sådan skyndsamhet som föreskrivs i 23 kap. 4 § RB , vilket myndigheten beklagar. Det kan i efterhand konstateras att ärendet hade kunnat avslutas långt tidigare om förhör med det åberopade vittnet hade hållits i närmare anslutning till anmälningstillfället.

Polismyndigheten vill avslutningsvis framhålla det arbete som Södertälje polismästardistrikt genomfört för att komma tillrätta med sina ärenden i balans.

Utredningen ger vid handen att det aktuella ärendet låg obearbetat under drygt ett års tid. Jag delar således polismyndighetens bedömning att ärendet inte har handlagts med sådan skyndsamhet som föreskrivs i 23 kap. 4 § rättegångsbalken . Polismyndigheten förtjänar alltså kritik för den långa handläggningstiden. Jag noterar att Södertälje polismästardistrikt har vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med sina ärendebalanser.

Ärendet avslutas.