JO dnr 2935-2000

Av bilagor till en anmälan till JO från AA mot Örebro läns allmänna försäkringskassa gällande handläggningen av ett underhållsstödsärende framgick att kassan, beträffande en ansökan om förlängt underhållsstöd, meddelat beslut samma dag som kommuniceringstiden gick ut. AA hade inte tagit upp denna fråga i anmälan. Jag avskrev klagomålsärendet (dnr 2889-2000) den 29 augusti 2000.

Med anledning av vad som iakttagits fann jag det dock påkallat att inom ramen för justitieombudsmännens initiativrätt ta upp ett nytt ärende för att utreda kassans handläggning i angivet avseende.

Ärendet remitterades till försäkringskassan som anmodades att yttra sig över nämnda förhållande. I remissvaret anförde försäkringskassan (direktören BB) följande.

Angående handläggningen av AA:s rätt till förlängt underhållsstöd

Försäkringskassan beslutade den 29 maj 2000 om indragning av förlängt underhållsstöd från och med maj 2000 med anledning av att AA avbrutit sina studier.

AA lämnade den 19 juni 2000 in en ny ansökan om förlängt underhållsstöd. I skrivelse den 19 juli 2000 kommunicerade försäkringskassan AA förslaget att inte bevilja hennes nya ansökan. Försäkringskassan anmodade AA att svara senast den 8 augusti 2000. Det innebar 20 dagar för postgång och yttrande. Något yttrande inkom inte från AA och handläggaren fattade den 8 augusti 2000 beslut enligt förslag.

Försäkringskassans bedömning

Försäkringskassan har med anledning av tidigare beslut från Justitieombudsmannen ändrat försäkringskassans rutiner på så sätt att försäkringskassan alltid anger kommuniceringstidens sista dag med datum istället för som tidigare inom t.ex. 14 dagar. Försäkringskassan har som policy att alltid beräkna kommuniceringstiden till 14 dagar samt att kommunicering alltid skall vara skriftlig. Försäkringskassan är även medveten om JO:s inställning att myndigheten inte bör fatta beslut före

Enligt 17 § första stycket förvaltningslagen (1986:223) – FL – får ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild inte avgöras utan att sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den. Kommunikationsskyldigheten består således av två led: parten skall dels underrättas om utredningsmaterialet, dels få tillfälle att yttra sig över det. I lagrummet anges vissa undantag från kommunikationsskyldigheten. Dessa är dock inte av intresse i detta ärende.

Reglerna om myndigheternas kommunikationsplikt utgör en av de viktigaste garantierna för den enskildes rättsskydd. Att den enskilde bereds tillfälle att yttra sig över utredningsmaterialet kan förhindra felbedömningar och andra förhastade beslut från myndigheterna. Vidare kan eventuellt förbisedda, undervärderade eller felaktiga faktauppgifter bemötas. Därtill kommer att det för allmänhetens förtroende för myndigheterna är av vikt att den enskilde inte får känslan av att han hålls utanför handläggningen av ärenden, som angår honom, och att hans egna synpunkter däri betraktas som ovidkommande.

I den kommuniceringsskrivelse som sändes till AA den 19 juli 2000 anmodades hon att inkomma med yttrande senast den 8 augusti 2000. Samma dag som kommuniceringsfristen löpte ut, dvs. den 8 augusti 2000, fattade försäkringskassan beslut i ärendet angående förlängt underhållsstöd. Något yttrande hade vid denna tidpunkt inte kommit in från AA. Jag vill här framhålla vikten av att kassan iakttar stor försiktighet, detta särskilt i ett ärende där något yttrande från den försäkrade inte inkommit, med att fatta beslut i ett ärende samma dag som angiven tidsfrist för kommunicering löper ut. Försäkringskassan riskerar nämligen i dessa fall att fatta beslut i ärendet innan ett eventuellt yttrande hunnit komma handläggande tjänsteman tillhanda. Jag ställer mig därför kritisk till kassans handläggning i denna del. Jag förutsätter att kassan vidtar erforderliga åtgärder så att ett upprepande i största möjliga mån kan undvikas i framtiden.

Försäkringskassan har i remissvaret anfört att den är medveten om JO:s inställning att en myndighet inte bör fatta beslut före kommuniceringstidens utgång oavsett om yttrande inkommit eller inte. Jag vill om detta säga, att kommuniceringstidens utgång inte behöver avvaktas i de fall där den enskilde yttrat sig och det av omständigheterna framgår att han inte har för avsikt att komplettera sitt yttrande.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.