JO dnr 3428-2016

Efter en överenskommelse mellan AA och BB beslutade tingsrätten den 7 januari 2015 interimistiskt att barnen skulle ha rätt till umgänge med AA varannan lördag mellan kl. 12 och 16 i den umgängeslokal som socialtjänsten tillhandahöll.

Den 18 april 2016 fattade tingsrätten ett nytt interimistiskt beslut i umgängesfrågan. Enligt det beslutet skulle barnen ha rätt till umgänge med AA i den umgängeslokal som tillhandahölls av socialtjänsten. Umgänget skulle ske vid tre tillfällen. Tingsrätten gav i samma beslut uppdrag åt familjerätten att meddela tingsrätten hur umgänget hade fungerat mellan AA och barnen.

I ett remissvar anförde nämnden bl.a. följande:

Redogörelse för individ- och familjenämndens handläggning Familjerätten får 2014-11-28 uppdrag från tingsrätten att avge ett yttrande enligt 6 kap. 20 § 2 st föräldrabalken i mål T 2745-14 senast den 30 december. Familjerättssekreterare DD utför denna upplysning. 2015-02-05 inkommer dom i målet där det framgår att barnen har rätt till umgänge med pappa AA varannan lördag mellan kl. 12-16 i umgängesstödslokalen efter att erforderlig inskolning har genomförts. 2015-02-11 fördelas ärendet om att verkställa umgänge i umgängesstödslokalen. Mamma BB kallas till ett möte 2015-02-27 där hon får information om umgängesstöd. BB berättar att barnen varit utsatta för våld av AA och att de har kontakt med BUP och socialsekreterarare vid socialtjänstens utredningsenhet. 2015-03-07 är BB på information i umgängesstödslokalen. Planeringen görs och umgängena ska ske på jämna veckor. 2015-03-12 har ansvarig familjerättssekreterare samtal med den socialsekreterare som har utrett barnen. Socialsekreteraren har varit på en träff tillsammans med BUP där de sagt att traumasamtalen ska komma igång i slutet av mars. 2015-03-18 kommer AA på ett informationsmöte om umgängesstöd. AA får information om att umgänget kommer att börja efter traumabehandlingen. 2015-04-20 utgår ett brev till tingsrätten med information om att socialtjänsten har genomfört en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL utifrån den oro som fanns kring barnens hemförhållanden, då BB uppgav att hon och barnen utsatts för psykisk och fysisk misshandel av AA. Barnen har i utredningen berättat om situationer av våld och i kontakter med Barnahus har barnen bedömts vara i behov av krisstöd via BUP. Detta krisstöd skulle inledas i slutet av april. Familjerättens bedömning var att det inte var lämpligt att påbörja ett umgänge mellan barnen och deras pappa före krissamtalen var avslutade eftersom umgänge med en förövare under tiden som barnen får krisstöd kan motverka krissamtalens syfte och mening. Inskolning i umgängesstödslokalen bedömdes därför kunna påbörjas tidigast i juni men eftersom umgängesstödslokalen är stängd i juli månad var det inte realistiskt att påbörja ett umgänge före sommaren. Planeringen var därför att påbörja inskolning av barnen i umgängesstödslokalen i augusti.

Advokaten CC kommenterade remissvaret.

JO hämtade in tingsrättens dagboksblad och dom den 11 november 2016 i mål nr T 2745-14. JO hämtade även in vissa handlingar från förvaltningen.

I en anteckning på tingsrättens dagboksblad den 20 maj 2015 har tingsrätten antecknat följande:

GG, soc sekr, kontaktar undertecknad maa att jag tidigare under dagen har sökt henne. Hon uppger att soc inte kommer att medverka till något skyddat umgänge innan besked kommer från BUP om hur samtal där avlöpt. Hon uppger i det sammanhanget att utredare på BUP inte tagit ställning till om det är lämpligt att skyddat umgänge sker. Beslutet att inte medverka till umgänge innan samtalen på BUP är klara har tagits av enhetschefen på familjerätten. Skyddat umgänge kan enligt GG komma igång i aug. 2015.

När rätten beslutar om umgänge får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget

Genom regleringen i FB har lagstiftaren skapat en tydlig ansvarsfördelning, dvs. domstolen beslutar om umgänge med umgängesstöd och socialnämnden verkställer domstolens beslut. Nämnden ska alltså inte vid verkställigheten göra en egen bedömning av det beslutade umgängets lämplighet (se bl.a. prop. 2009/10:192 s. 14 och JO 2013/14 s. 430, dnr 3946-2011 ). Detta gäller oavsett om det är fråga om ett tillfälligt eller ett slutligt avgörande i saken.

Om det efter domstolens beslut om umgänge inträffar nya omständigheter som motiverar en omprövning av beslutet finns det en särskild ordning för hur det ska gå till. I första hand är det upp till en förälder att hos domstolen begära en ändring av beslutet.

Nämndens handläggning vid verkställigheten av tingsrättens beslut om umgänge Under handläggningen av tvistemålet vid Umeå tingsrätt fattade tingsrätten två tillfälliga beslut om att barnen skulle ha rätt till visst umgänge med AA. Tingsrättens båda interimistiska beslut innehåller en anvisning om att faderns umgänge med barnen skulle utövas i socialnämndens ”umgängeslokal”. Nämnden verkar ha betraktat besluten som att tingsrätten hade beslutat om umgängesstöd. Genom det som har kommit fram i ärendet framstår det även som uppenbart att det var tingsrättens avsikt att förordna om umgängesstöd. Jag utgår därför i det följande från att tingsrättens beslut avsåg sådant stöd.

När det gäller tingsrättens intermistiska beslut i januari 2015 har nämnden uppgett att enhetschefen på familjerätten bedömde att man skulle avvakta med umgänget för att barnen först skulle få samtalsstöd genom BUP med anledning av deras uppgifter om våld från AA:s sida. Stödet från BUP dröjde. Av en anteckning på tingsrättens dagboksblad framgår att en socialsekreterare i maj 2015 uppgav att umgänget kunde komma igång först i augusti 2015. I juli 2015 meddelade AA:s ombud att AA skulle flytta till en annan stad och att han tills vidare inte önskade utöva det beslutade umgänget. Under hösten 2015 hade socialnämnden inte något uppdrag från tingsrätten om att verkställa något beslut om umgänge. Det innebär alltså att något umgänge inte kom till stånd med anledning av tingsrättens beslut i januari 2015.

Som jag ovan har redogjort för ska nämnden utgå från att umgänge ska ske i den utsträckning och på det sätt som domstolen har beslutat, och att domstolens beslut överensstämmer med barnets bästa. Det var alltså inte en uppgift för nämnden att ta ställning till om det beslutade umgänget var lämpligt, eller om umgänget skulle inledas först efter att barnens kontakter med BUP hade avslutats. Någon undantagssituation som motiverade nämnden att åsidosätta tingsrättens beslut var det enligt min mening inte fråga om.

Från det att tingsrätten fattade sitt beslut om umgänge i januari 2015 fram till dess att AA meddelade att han tills vidare frånföll sitt önskemål om umgänge gick det sex månader utan att något umgänge över huvud taget kom till stånd. Efter tingsrättens andra beslut tog det nästan två månader innan det första umgängestillfället kunde ske. Det är uppenbart att nämndens handläggning påverkades av nämndens uppfattning om huruvida det umgänge som domstolen hade beslutat om var lämpligt. Efter tingsrättens båda beslut borde nämnden utan dröjsmål ha vidtagit åtgärder för att umgänget skulle kunna påbörjas. Det gjorde inte nämnden. Nämnden ska kritiseras för de bristerna i handläggningen.

Skrivelsen till tingsrätten den 20 april 2015 Med anledning av tingsrättens beslut om umgänge i januari 2015 skickade enhetschefen för familjerätten och en familjerättssocionom en skrivelse till tingsrätten den 20 april 2015. I skrivelsen anförde familjerätten bl.a. följande:

Familjerättens bedömning är att det inte är lämpligt att påbörja ett umgänge mellan barnen och deras pappa före krissamtalen är avslutade eftersom umgänge med en förövare under tiden som barnen får krisstöd kan motverka krissamtalens syfte och mening.

En tjänsteman inom socialtjänsten bör undvika att använda ord som kan ge uppfattningen att tjänstemannen har tagit ställning till ett påstående eller har en förutfattad mening i en fråga. Om ett sådant ordval ändå används bör tjänstemannen tydligt redovisa vad han eller hon grundar sitt ställningstagande på. När en tjänsteman återger något som en annan person har uppgett bör detta tydligt framgå och återges med samma ord som t.ex. ett barn har använt.

En uppgift som innebär att en person utpekas som en förövare är för den utpekade personen naturligtvis känslig. Innan en domstol har dömt någon för brott bör tjänstemän inom socialtjänsten vara försiktiga med att använda uttrycket. I detta fall var AA inte dömd för något brott mot barnen. De inblandade hade lämnat olika versioner av händelseförloppet. Jag är därför kritisk till ordvalet i skrivelsen.

Ärendet avslutas.