JO dnr 3644-2000

Vid min inspektion av Örebro läns allmänna försäkringskassa den 17–19 oktober 2000 (dnr 3125-2000) framkom följande i ett av de granskade ärendena gällande arbetsskadeförsäkring.

I ärendet hade arbetsskadeanmälan, som avsåg AA, inlämnats den 15 juni 1999. Försäkringskassan skickade den 9 juli samma år ett informationsbrev till henne. Hon kom den 3 september 1999 in med en såsom överklagande rubricerad handling. I handlingen angavs det överklagade beslutet vara fattat den 9 juli 1999. Med anledning av detta skickade kassan den 17 september 1999 ett brev till AA vari framgick bl.a. att ingen prövning hade skett eftersom inga ersättningsanspråk kommit in till kassan. Kassan anförde vidare att den, eftersom inget beslut fattats, inte skulle skicka över handlingen till länsrätten. – Jag beslutade att i ett särskilt ärende låta utreda kassans handläggning av det brev som kom in från den försäkrade den 3 september 1999.

Försäkringskassan anmodades att yttra sig över en promemoria, som innehöll det som upptagits ovan.

I sitt svar anförde försäkringskassan – direktören BB – följande.

Försäkringskassans bedömning

I den arbetsskadeanmälan som inkom den 15 juni 1999 (– – –) anges att AA fått ryggproblem av att arbeta som färdtjänstchaufför. Sjukhistorik saknades (– – –). Handläggaren uppfattade anmälan som ett statistikfall och det vanliga informationsbrevet skickades ut i och med att anmälan registrerades. AA uppmanades i informationsbrevet att kontakta försäkringskassan om hon hade ersättningsanspråk som hon ville ha prövade. Av informationsbrevet framgick vidare att ”Har du inte haft kostnader eller inkomstminskning prövas inte din anmälan nu utan arkiveras på försäkringskassan för eventuell prövning om kostnader skulle uppstå enligt ovan.”

Det är endast beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningslagen och lagen om allmän försäkring. Förhållandet att en försäkrad rubricerar sin skrivelse som ”Överklagande” innebär inte att skrivelsen är en överklagan enligt angivna lagrum.

Försäkringskassan uppmanade på nytt AA att tala om vilka ersättningsanspråk hon ville ha prövade. Det fanns inte några indikationer som pekade på att försäkringskassan hade en skyldighet att ex officio pröva hennes arbetsskadeanmälan. Försäkringskassan informerade på nytt om att om hon inte inkom med något yrkande skulle hennes anmälan arkiveras tills vidare i avvaktan på om hon i framtiden fick kostnader eller inkomstförlust på grund av de besvär som anmälan avsåg. Försäkringskassan har inte avvisat något yrkande om prövning av ersättningsanspråk utan endast bekräftat att kassan har mottagit arbetsskadeanmälan och informerat om reglerna för prövning.

AA lämnade i juni 1999 in en anmälan om arbetsskada till försäkringskassan. Den 9 juli 1999 skickade kassan en skrivelse till henne. I denna informerade kassan bl.a. om att hon skulle vända sig till kassan om hon hade anspråk på ersättning. AA uppfattade uppenbarligen kassans skrivelse som ett beslut. Hon inkom nämligen den 3 september 1999 med en skrift, i vilken hon sade sig överklaga försäkringskassans beslut av den 9 juli.

Av försäkringskassans yttrande hit framgår att den inte anser sig ha fattat något beslut i AA:s arbetsskadeärende. Den fråga som jag behandlar i detta ärende är emellertid enbart hur försäkringskassan skulle ha hanterat den skrift som AA gav in den 3 september 1999. Jag tar således inte ställning till om kassans brev av den 9 juli 1999 innefattade något beslut eller om det i så fall kunde överklagas.

När ett överklagande kommer in till försäkringskassan skall den i första hand göra två saker: pröva om överklagandet kommit in i rätt tid och – i förekommande fall – pröva om beslutet bör ändras med stöd av 20 kap. 10 a § AFL. Därefter skall överklagandet och handlingarna överlämnas till länsrätten för prövning. Jag vill särskilt understryka, att det inte ankommer på försäkringskassan att avgöra om det föreligger ett beslut och – om så skulle vara fallet – om detta är överklagbart; det är en uppgift för den instans som har att pröva överklaganden av kassans beslut, dvs. i första hand länsrätten. Kassan hade alltså bort överlämna AA:s skrift dit. Jag förutsätter att den snarast ser till att så sker.

Med den kritik som ligger i det jag nu sagt avslutar jag ärendet.