JO dnr 4036-2017

Under våren 2016 väckte BB talan mot AA vid Södertörns tingsrätt och begärde att barnen inte längre skulle ha rätt till umgänge med AA. Tingsrätten fattade den 14 september 2016 ett interimistiskt beslut där barnen fick rätt till umgänge med AA på visst sätt, till en början med umgängesstöd. Tingsrätten gav också socialnämnden i Haninge kommun ett uppdrag att verkställa en utredning i fråga om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen skulle vara klar senast den 14 mars 2017.

I ett remissvar anförde nämnden bl.a. följande (hänvisningar till bilagor här utelämnade):

- - -

Sammanfattning Socialnämnden i Haninge har vid upprepade tillfällen, med start den 11 november 2014, fått uppdraget att anordna umgänge med umgängesstöd mellan AA och hans tre barn. Umgänge med umgängesstöd finns i Haninge kommun att tillgå i umgängeshuset som har öppet varannan söndag mellan klockan 10-15. Efter varje umgängestillfälle lämnar umgängesstödjarna rapport om ifall umgänget ägt

Bedömning JO har begärt att socialnämnden ska yttra sig över det AA i sin anmälan framfört, gällande frågan om verkställighet av tingsrättens beslut den 14 september 2016, det vill säga beslutet om att återigen anordna umgänge med umgängesstöd. Hur enhetschef FF och socialsekreterare EE agerat och resonerat kring denna verkställighet framgår av familjerättsenhetens skrivelse till tingsrätten daterat den 7 november 2016 (bilaga 3). I skrivelsens andra och tredje stycke står att läsa; "Det stämmer inte att vi (familjerätten) inte har för avsikt att verkställa beslutet om umgänge. Det vi har sagt är att barnens situation behöver belysas bättre och att vi därför vill avvakta vad som kommer fram i den pågående utredningen. Familjerätten är väl införstådd med att vår uppgift, som JO säger, är att verkställa det tingsrätten har beslutat. Det är också vår uppgift att se till

AA kommenterade remissvaret.

Innan domstolen fattat beslut om umgänge med umgängesstöd är det socialnämndens uppgift att i ett yttrande till domstolen ange sin inställning till om det tänkta umgänget med umgängesstöd är praktiskt genomförbart. Nämnden ska däremot inte ange sin inställning till frågan om umgänget med umgängesstöd är lämpligt eller inte (se prop. 2009/10:192 s. 30 ). När domstolen har beslutat om umgänge med umgängesstöd är socialnämnden skyldig att utse en viss person att medverka vid umgänget. Socialnämndens uppgift efter domstolens beslut är därför av ren verkställande karaktär (se bl.a. prop. 2009/10:192 s. 14 , JO 2013/14 s. 430, dnr 3946-2011 och JO:s beslut den 17 maj 2018, dnr 3428-2016 ). Bestämmelsen om umgänge med umgängesstöd gäller oavsett om det är fråga om ett tillfälligt beslut eller ett slutligt avgörande i frågan.

Enligt en uppgift som socialnämnden lämnat verkställdes inte tingsrättens beslut. Orsaken var enligt nämnden att familjerätten ansåg att barnens situation behövde belysas bättre och att familjerätten ville avvakta resultatet av den pågående vårdnads-, boende-, och umgängesutredningen innan tingsrättens beslut verkställdes. Familjerätten bedömde att det fanns en stor risk att barnens bästa inte hade blivit tillräckligt beaktad i målet.

Som jag angett ovan är det inte socialnämndens uppgift att bedöma vad som är bäst för barnen och om umgänge med umgängesstöd ska ske. Det är en fråga för domstolen att avgöra. Barnets bästa ska vara avgörande vid domstolens prövning. Socialnämnden skulle därför ha respekterat tingsrättens beslut och verkställt beslutet.

Det är av grundläggande betydelse att det som en domstol har bestämt följs av den myndighet som ska verkställa beslutet. I det här fallet ledde socialnämndens

Det som AA har anfört i övrigt ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.