JO dnr 4122-2005

I en anmälan, som kom in till JO den 20 september 2005, framförde AA klagomål mot Polismyndigheten Värmland. Han anförde bl.a. att han för ca två år sedan polisanmälde en utpekad man för bl.a. våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd men att han ännu inte hade fått något besked om vad som hade hänt i ärendet. Vidare begärde han, som det får förstås, ersättning med anledning av den långa handläggningstiden. – AA hade även skickat skrivelsen till Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Karlstad.

Handlingar i ärendet fordrades in från polismyndigheten (K12353-03). En kopia av ett meddelande från chefsåklagaren BB, åklagarkammaren i Karlstad, till AA kom in. Av handlingarna framgick bl.a. följande.

Den 19 juni 2003 upprättades en anmälan om våld mot tjänsteman, ofredande och brott mot lagen ( 1988:254 ) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Som målsägande antecknades AA och som misstänkt bl.a. CC. Samma dag inleddes förundersökning. Handläggande enhet var Kriminalpolisen Syd. Den 20 november 2003 översändes anmälan till åklagarkammaren men den 24 november 2003 beslutade åklagaren att ärendet var av s.k. enkel beskaffenhet varför förundersökningen skulle ledas av polisen. Den 31 augusti 2004 hölls målsägandeförhör med AA och den 7 juli 2005 översändes förundersökningsprotokollet till åklagarkammaren.

Anmälan remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över handläggningen av ärendet.

Polismyndigheten kom in med ett remissvar. I remissvaret anfördes bl.a. följande.

Upplysningar över handläggningen av ärendet

Av ärendets handlingar framgår att anmälan om våld mot tjänsteman, ofredande och brott mot knivlagen inkom den 19 juni 2003, handläggande enhet Krim Syd. Den

Den 20 november 2003 överfördes ärendet av oklar anledning till Åklagarmyndigheten. Med hänvisning till lokal överenskommelse mellan Åklagarkammaren i Karlstad och Polismyndigheten Värmland rörande fördelning av ledning av förundersökning, återfördes ärendet till Polismyndigheten den 26 november 2003, handläggande enhet Krim Syd. Av slutredovisningsuppgiften i RAR-systemet framgår att assistentåklagare DD beslutat om del redovisning och nedläggning av förundersökningen, beträffande gärningsman nummer två. I samband med den administrativa hanteringen av detta beslut, förefaller det, som att ärendet av misstag slutredovisats. Ärendet återupptogs emellertid och brottsmisstanken mot gärningsman nummer ett den 9 juni 2004. AA hördes som målsägare 31 augusti 2004.

Den 5 april 2005 överfördes ärendet till Kriminalpolisområde Väst för samordning med andra ärenden där gärningsmannen var misstänkt.

Den 28 juni 2005 inkom ersättningsanspråk från målsägaren och den 6 juli 2005 hördes den misstänkte gärningsmannen och han delgavs utredningen.

Den 7 juli 2005 redovisades ärendet till Åklagarmyndigheten med förundersökningsprotokoll.

Polismyndighetens bedömning

Polismyndigheten kan dela uppfattningen att handläggningen dragit ut på tiden. Det nu aktuella ärendet är emellertid inte av den beskaffenheten att förtur är motiverad i förhållande till exempelvis ärenden där någon är anhållen eller häktad eller där misstänkta eller målsägare är under 18 år. Några formella fel beträffande iakttagande av tidsgränser har inte skett. Polismyndigheten är medveten om bekymren med långa handläggningstider och de obehag och svårigheter som kan drabba målsägare och även misstänkta. Polismyndigheten anser inte att någon ersättningsskyldighet uppkommit med anledning av ärendets handläggning.

Avslutningsvis vill polismyndigheten erinra om det arbete som pågår inom myndigheten och utredningsverksamheten för att minska balanserna och korta handläggningstiderna i samtliga ärenden (se JO:s inspektion (3073-2005) och egeninitierade åtgärder, AAA-129-52547/05). Det arbetet har nu kompletterats med ytterligare rekryteringar och utbildningssatsning under 2006.

AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger ( 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken ).

Av utredningen framgår att den aktuella anmälan gjordes den 19 juni 2003 och att förundersökning inleddes samma dag. Påföljande dag, den 20 juni 2003, ägde ett första förhör rum med den misstänkte CC som då delgavs misstanke om brott. Av misstag lades emellertid förundersökningen mot CC ned i november 2003 men återupptogs i början av juni 2004. Den 31 augusti 2004 hölls målsägandeförhör med AA. Sedan bl.a. journalanteckningar inhämtats i september 2004 låg ärendet i balans fram till juni 2005 då AA kom in med ett ersättningsanspråk. Den 6 juli 2005 hölls slutförhör med CC. Ärendet slutredovisades till åklagarkammaren den 7 juli 2005.

Handläggningen av ärendet tog således drygt två år och under vissa perioder låg ärendet helt obearbetat. Som förklaring har polismyndigheten i huvudsak hänvisat

Vid inspektion av polismyndigheten i maj 2005 granskade chefsjustitieombudsmannen Mats Melin handläggningen av bl.a. kriminalärenden och nyligen kritiserade han i ett beslut hur dessa ärenden hanterats; se JO:s beslut den 4 april 2006 i ärende dnr 3073-2005. I detta ärende redovisade polismyndigheten genomförda och pågående förändringar av både organisationen och arbetsmetoderna inom utredningsverksamheten.

Jag är således medveten om att arbetssituationen inom polismyndigheten är ansträngd och att man därför måste prioritera vissa ärenden framför andra. Även med hänsyn härtill är det emellertid helt oacceptabelt att det tagit så lång tid som varit fallet att utreda ett ärende av förhållandevis enkel beskaffenhet där det finns en utpekad gärningsman.

Vad som i övrigt kommit fram motiverar inte någon åtgärd eller något annat uttalande från min sida än att jag upplysningsvis vill nämna att JO inte är behörig att pröva frågor om skadestånd.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.